Lättvandrad dagstur till Suolasjörna i Gällivare – 10 km tur & retur

Dimman ligger tjock och mystisk över Gällivare när vi lämnar centrum en lördag morgon i oktober. Dagen innan föll den första snön och i skogarna ligger fortfarande ett mycket tunt snötäcke kvar.

Vi tar vägen genom Malmberget, svänger förbi det som nyss var Fokushuset – ett flera våningar högt lägenhetshus, men som nu bara är en hög av skrot. Malmberget som sakta försvinner, ett hus i taget, till förmån för gruvan som måste brytas.

Sen fortsätter vi västerut, förbi golfbanan som bara ligger ett stenkast från allt det här som avvecklas, och strax efter de klargröna fälten hittar vi vägen som ska ta oss till dagens sevärdhet: Suolasjöarna.

Suolasjöarna – enkel dagstur i Gällivare/Malmberget

En sjö är kanske inte mycket att se, men turen hit ut ska vara fin och dessutom är det inte bara en och annan sjö, det är kallkällvattensjöar. Exakt vad som gör dem speciella vet jag inte, att det friska, iskalla och särskilt klara vattnet bubblar upp ur marken kanske? Och fisk finns det här så det lär vara en mer eller mindre poppis destination för den som gillar att fiska. Det ligger också ett litet antal stugor här ute.

Men här börjar vår promenad, på en något högre höjd än centrum.

Bommen där vi parkerar och fortsätter till fots.

Och här har dimman börjat lätta och solens strålar letar sig genom diset och mellan träden.

Det är en typiskt sagolik förmiddag, alldeles vindstilla och med fåglar som kvittrar som om det vore vår. Dagar som dessa, när trädens löv redan blåst bort och allting inte ännu förvandlats till vinter, och med solen som ännu värmer, är det inte helt lätt att särskilja hösten från våren. Och fan vad fint det är, små små stunder och känslor att fånga upp.

Vandrarpappan är redo att vandra iväg.
Där skymtar snön.
Träden, morgonsolen, dimman och diset.
Ett kalhygge där en ny kraftledning är på väg upp.
Den här skogens mäktigaste tall, visst påminner den om den berömda Porjustallen?
Årets första snö smälter och glittrar i höstsolen.

Vi sätter av längs skogsvägen och håller ett bra tempo. Min fleecetröja är överflödig och fingervantarna hamnar snart i fickan. Runt omkring oss är allting stilla och tyst, man vill nästan smyga för att inte störa lugnet.

Och jag tänker, och säger högt, att visst är det här prime time för naturupplevelser här uppe i norr?

Temperaturen är skön, särskilt när man fått upp pulsen efter en stund, och ingenstans surrar en irriterande mygga. Dessutom är du nästan ensam var du än bestämmer dig för att vandra. Muddus nationalpark besökte vi visserligen en tisdag, och då i sällskap av ett par utländska husbilar vid starten, men längs leden var vi helt ensamma (förutom jakthunden vi mötte, som var på vift).

Så här en lördag skulle man kunna tro att vackra pärlor som dessa lockade till sig utflyktstörstande Gällivarebor. Men faktum är att till och med stugorna framme vid sjöarna gapar tomma. Tänk om de visste vilken dag de gick miste om!

En trolsk minisjö ungefär en kilometer innan de större sjöarna vi är på väg till.

Vilken ynnest det är, att få vara den enda som promenerar här en strålande senhöstdag i oktober. Så nära centrum, så lättillgängligt och lättvandrat!

Och det är ju till och med tystare HÄR än i Muddus, som skulle vara så oerhört tyst. Hinner vi förundras över, innan vi hör tågets brutala tuta när det bara någon kilometer bort antagligen försöker skrämma älgar eller renar bort från spåren. Men sådant stör ju egentligen inte nämnvärt, det är ju till exempel inte ett ständigt sus från en motorväg. Dessutom är det alltid lite betryggande med någon typ av tecken på liv i närheten, som kanske skrämmer bort eventuella björnar man helst inte skulle vilja stöta på härute (fast som tur är, är ju björnen ganska skygg av sig).

Framme vid sjöarna

Ungefär 4 kilometer och en timma från start når vi den första sjön. Vi beundrar det nästan spegelblanka vattnet, ser några sjöfåglar simma bortåt och vi fortsätter ytterligare en bit bland stugorna i skogen längs med strandkanten.

Någon björn strax på väg in i sitt ide stöter vi inte heller på, men däremot en vacker ren med ståtliga horn som försiktig kikar upp bakom bergskullen som leder ner till den övre av de två Suolasjöarna. Wow.

När renen får syn på oss vänder han om för att traska åt andra hållet och då ser vi att han haltar. Stackarn! Höger framben ville han inte stödja på och antagligen var han skadad. Var rapporterar man sånt? Undrade vi. Jag rapporterade om saken i en Facebook-grupp för Gällivare, mejlade Sametinget (tillföljd av ett tips som antagligen var mer ironiskt än hjälpsamt) och pappa ringde en bekant same.

Den nedre av de två Suolasjöarna, här intill ligger små gulliga stugor och längs strandkanten flera båtar.

Kallkällsjöar med öring, harr, sik och röding om du har riktigt tur. Kanske kommer vi tillbaka en annan gång med fiskespöna!

Den övre av Suolasjöarna. Där borta ser vi fortfarande morgonens dimma som inte ännu lättat.

Vi fortsätter en bit mellan sjöarna och stugorna men vänder här där det rinner en liten bäck från den ena sjön till den andra. Stigen fortsätter egentligen några kilometer, men det finns inte direkt någon bra övergång här.

Här är bäcken på kartan, och hit är det ungefär 5 kilometer från start.

Var börjar vandringsleden och hur hittar man till Suolasjöarna?

Här hittar du exakt plats på Lantmäteriets Min Karta (där du också kan se hela stigen fram till Suolajärvet, som sjöarna benämns där, alltså Saltsjöarna på finska).

Här hittar du vägbeskrivning på Google Maps. Du kör längs Harrå Sikträskvägen och svänger av mot höger in på en mindre väg. Här finns en vägbom och du kan parkera en bit från den och börja din vandring.

Där vägen delar på sig tar du vänster och ett tips är att kolla hur stigen fram till sjöarna går på kartan, så ser du att du håller dig på rätt väg. Det finns nämligen lite olika stigar som går här i skogarna. Här är Suolasjöarna på Min Karta – använd dig av den (finns som app till mobilen) så går du inte vilse!

Hur långt är det till Suolasjöarna?

Från vägbommen till Suolasjöarna är det 4–5 kilometer. Stigen är lättvandrad och de 3 första kilometerna är skogsväg som sista kilometern blir en vanlig skogsstig. Lätt stigning, men inte utmanande.

Här är en bild från var skogsvägen gick över till stig. De som har stugor här har nyckel till bommen och kan köra ända fram hit.

Det var en fin dag och en fin tur som jag varmt kan rekommendera. Ut med dig i skogen och njut!


Vill du ha fler Gällivaretips?

Min Gällivare-guide
Dagstur till Djävulsklyftan
Sevärdhet: Blå Lagunen
Promenera runt Nuolajärvi
Vandra på berget i Tjautjas
Unik upplevelse hos Aurora Lake Lapland

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

4 Kommentarer

  1. 10 oktober, 2021 / 21:54

    Härliga bilder från ett höstligt Gällivare! Och vilken fin tur ni fick, speciellt när det är så lite folk i farten. Jag gillar hösten för då är det ibland helt folktomt och man får ha allt för sig själv. Tänk så mycket sevärt att upptäcka med bara en 5 mils radie från Gällivare. Alla dessa sjöar, älvar, forsar och fjäll. Och med kartornas hjälp är det lätt att hitta de smultronställen du tipsar om. – Undrar hur gammal denna tall är för den liknar onekligen Porjustallen lite grann.

    Jag tänker annars att detta med vägbommar bör man vara uppmärksam på. Ibland kan de vara öppna och man kör kanske glatt vidare men med lite otur är de stängda när man åker tillbaka. Någon med nyckel har låtit bommen stå öppen en stund och när hen åker tillbaka stängs bommen. Inte så kul om man inte vet vem man skall ringa. – Hoppas att någon tog hand om renen!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      14 oktober, 2021 / 10:36

      Tack PJ! Och nu precis när jag åker söderut igen så väntar snöfall i stora mängder.

      Och verkligen, det finns många guldkorn här i trakterna.

      Vi funderade också på tallens ålder och hur många år den har kvar innan den når Porjustallen 😅

      Och ja jag skulle vara försiktig med att köra in genom öppnar bommar!!

  2. Berit Hannu
    13 oktober, 2021 / 11:41

    Vad fint reportage du har gjort, Många och mycket fina bilder !

    • Jennifer Sandström
      Författare
      14 oktober, 2021 / 10:46

      Tusen tack Berit! ☺️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Looking for Something?