Alla svenska små städer som finns där ute och bara väntar på att få upptäckas. Alla de där platserna som man kan promenera igenom och slås av vad mysigt det var här och oj, vilket fint hus. De flesta städer har ju faktiskt något fint att visa upp och var man än bor blir man till sist hemmablind.

I söndags vaknade jag inte allt för tidigt i en väldigt behaglig säng på Clarion i Östersund. Jag var inte jättesugen på att hoppa in i en buss till Åre igen… Så jag och ett par andra beslöt oss för att stanna här och se lite grann av staden.

Istället för att rusa iväg på morgonen gick jag ner och åt frukost med gänget innan vi gick ut för att möta våra alldeles egna privata Östersundsguide: Dryden. Nja okej, han är ingen guide (även om vi utsåg honom till det), men en annan resebloggare som råkar bo här och som vi passade på att träffa pga. det måste man ju när man hälsar på så här långt ute i Sveriges mitt.

Östersund var som målat i snö. Och mer snö skulle det komma.

Helena från FreedomTravel fångade den här bilden av Dryden, Sofia, Peter (också från FreedomTravel, och mig.

Spegelselfie och tegelhuset som fick mig att frustrerat utbrista VARFÖR bygger man inte längre sånna här hus? Tegel är liksom så vackert, men de flesta tegelbyggnader är jättetråkiga, sånt slöseri.

Östersund blev på bättre humör och ville visa upp sin absolut soligaste sida. Vi klagade inte. Och på caféet som du kan skymta här på bilden, i vinterparken, åt vi lite lunch.

Små städer, de är charmiga, och så behagliga och bekväma. Dryden berättar att han går till jobbet på en dryg kvart. Och då bor han ”utanför” stan, på en ö. Det tar mig liksom en kvart att gå till metron.

De flesta butiker var stängda så här på en söndag, men det såg ut att finnas några trevliga. Dessutom fanns ett par spännande coworking-ställen. Sånt som kan få en att känna kanske skulle vi flytta hit?

Ja, det var en fin söndag.

I januari förra året gjorde jag och min kille en helg i Riga – en perfekt weekendstad. Det här året reste vi bort samma helg (hans födelsedagshelg nämligen) och valde en ny spännande stad, Krakow. Både Baltikum och östra delen av Centraleuropa är kända för att vara både prisvärda och vackra resmål. När man reser i slutet av januari är dock det mesta ganska grått, men den imponerande arkitekturen och priserna – de får man ändå uppleva. (Och ja, plus en hel del annat förstås!)

Länderna med lägre priser är förutom att vara utmärkta alternativ för en budgetresa (med möjlighet att lyxa till det) också ofta länder där turismen betyder mycket och det känns bra att stötta de länderna.

Och om man är nyfiken på hur billigt det egentligen är i Krakow – då tänkte jag ta och berätta det.

Så mycket kostar en helg i Krakow

Vi kom fram fredag eftermiddag och åkte hem söndag eftermiddag, så tillbringade alltså två dygn i Kraków. Alla våra kostnader är listade här och de är räknade för två personer, i SEK.

* Flyg: 2404 SEK – vi flög med Norwegian och bokade resan direkt via dem. Det här var den dyraste delen av hela resan.

* Hotell: 1736 SEK –  vi bodde på Hotel Santi och detta var priset för två nätter i dubbelrum, inklusive frukost. Det bokade vi via hotels.com med 10% rabatt. Det var ett charmigt hotell med en gammaldags och fin känsla som var väldigt närvarande. Det var dock ingenting lyxigt och frukosten var ganska enkel. Läget var däremot perfekt, mitt i gamla stan med bra utgångspunkt för att även upptäcka delarna utanför.

* Mat och dryck: 1913 SEK – två fina middagar, lite drinkar och ett par luncher. För att ge ett exempel på en middag vi åt på italienska restaurangen Boccanero där vi delade på en förrätt och en efterrätt, åt varsin varmrätt och drack det finaste vinet (varsitt glas) för totalt 600 SEK.

* Fika: 541 SEK – övriga kaffe, vatten, snacks som vi köpte under helgen.

* Övrig transport: 556 SEK – transport till och från flygplatsen både hemma i Helsingfors och i Krakow, samt en taxiresa inne i Krakow (annars promenerade vi). Hälften gick dock till att ta taxi till flygplatsen i Krakow när vi skulle hem, det kostade 289 sek. Vi hade planerat att ta tåget som kostade 43 sek för två personer – men det gick plötsligt inga tåg och vi blev lite stressade och skulle inte riktigt hinna med den buss som också går. Så då fick det bli taxi, även om jag skulle rekommendera tåg eller buss eftersom det är prisvärt och smidigt (men kolla upp hur de går och exakt varifrån på stationen, och inte i sista minuten!)

* Övrigt: 139 SEK – en present vi köpte med oss och ett museumbesök.

Total kostnad för en helg i Krakow för två personer:  7289 SEK.

Det blir alltså 3645 SEK per person. Ganska prisvärt?

Café i Krakow, 17.80 zloty för en espresso och en cappuccino, alltså cirka 43 kronor.

Hur många kronor är en zloty? 

Den polska valutan zloty tycker jag är lite förvirrande. Egentligen är den inte det men jag försöker omvandla den till både euro och SEK för att få grepp om den och då blir det förvirrande.

1 zloty (PLN) = ca. 2.4 kronor (SEK).

Så i princip dubblar man priset i zloty och tar lite till. Eller ja, gånger 2.4.

Om man vill räkna ut vad zloty blir i euro kan man istället dela priset med 4 så får man summan i euro.


Ska också berätta om vilka saker vi såg och vad vi gjorde under helgen i Kraków, stay tuned för lite tips och inspiration framöver.

Mer inspiration från Polen: läs min weekend-guide till Warszawa

Apropå helgen i Åre och att jag faktiskt inte åkte skidor så tänker jag att det lite vägdes upp med tanke på att jag åtminstone såg på skidåkning. Inte till någon överdrift (huvudsakliga anledningen till att jag var där var ju för att representera Österrike), men jag fick i alla fall se alltihop live (under en stund). Vi såg herrarnas störtlopp på lördagen och grejen var att det snöade massor och det höll på att inte bli något lopp alls (herregud, tänk på alla som betalat 480 kronor för sina biljetter om det inte blir något?!).

Vi kom dit just när det skulle börja (tror det hade blivit framskjutet redan en gång till 12.30 då) och skulle just upp på läktarplatserna (som förvisso var ganska fulla). Men då sköts det fram en timma till. Och där stod vi, i snörusk, minusgrader och med klumpiga väskor.

Ett gemensamt beslut togs (visserligen bara av tre av oss i en grupp på kanske 10-20, men ändå) och vi gick tillbaka till TirolBerg.

Där var det varmt och gott. Cappuccinos serverades och efter en stund började skidåkningen, på tvn. Vi såg de första åken och bestämde oss sen för att men vi måste ju faktiskt uppleva det här live.

En halvtimma senare med ett par stopp i sponsorbyn (SJ bjöd på varmchoklad, och av Åre Water fick vi varsin buff) var vi tillbaka. Favoriterna hade redan åkt och på vägen tillbaka mötte vi SÅ många alldeles för glada norrmän. Fulla och lyckliga reagerade de på vår svenska flagga som vi bar med oss. Någon hoppade fram rakt framför oss och vrålade ”Idag är vi alla noooorrmän!” Jorå, vi kände peppen.

För att vara ärlig har jag allmänt ganska dålig koll när det kommer till sport. Så det var inte några namn jag kände till direkt. Men det var trevligt ändå. Vilken stämning. Och vad snabbt de susar ned för backarna, riktigt läskigt. De måste känna en sådan sjuk adrenalinkick, eller hur?

Hur festligt är dock Åre under en sån här VM-helg?

Well, sanningen är den att Åre aldrig är så fullbokat och samtidigt så folktomt, som under ett VM. Pga. landslagen som tar upp alla hotell, och bor ensamma i sina rum. Så det var ganska tomt i skidbackar och även byn var lugn. Kanske blev det lite mer drag på lördag kväll, det vet jag inte. Inne i TirolBerg var det i alla fall party.

Efter att ha stått ute i kylan och hejat gjorde vi det enda rätta, åkte upp till Copperhill och gick på spa. 

Så här inbjudande var det.

Här gick det inte heller så bra att vara vegetarisk när sjukt goda snittar serverades tillsammans med en aperolspritz-liknande dryck på lingon.

Ljuvlig utsikt från poolerna och bastun här på spaet.

Känns lite som en check på att ha upplevt ett VM av denna sort i alla fall. Och visst förundras man över vilket jäkla jobb som ligger bakom.

Tre dagar i Åre, en dag i Östersund.

Det var full av inspiration jag klev på ett försenat plan på väg hem. Så pepp på livet att inte ens planet jag sen missade från Arlanda till Helsingfors kunde ta det ifrån mig. 4.5 timmar att fördriva (upp med datorn, jobb!) och hemma i lägenheten i Finland 01 istället för 20.30 söndag natt.

Så vackert Åre var första kvällen, sen snöade det mest. Och gissa vad? Ingen skidåkning hann jag med (eller snarare, jag prioriterade inte den).

Första kvällen spelade vi en österrikisk variant av curling, isstock, på Åresjön. Och här nedan visar legenden Peter Habeler hur man gör. 

Åre var kul och ett oväntat äventyr. Österrikes skidelit, och så vi. Några bloggare. En journalist från en tidning i Salzburg ville att jag skulle skriva en gästkolumn i tidningen han skrev för. Sånt man tackar ja till utan att tänka efter. Han hörde av sig redan nästa dag, hans kollegor hade tydligen inte varit lika pigga på idén. Antagligen också äldre män som inte vill släppa in en ung bloggare i sin prestigefyllda tidning. Särskilt inte en kvinna. Så är de överallt. Journalisterna är livrädda. Vi har ingen utbildning, och tar deras jobb. Så jag förstår dem, jag skulle också vara rädd. Hålla hårt i min papperstidning. Göra som vi alltid gjort. Ni vet. Bitter? Jag? Nej inte alls, hehe.

Det dök också upp en superkänd fotbollsspelare. Ja inte för att jag visste vem han var men när min kille svarade ta en selfie på mitt sms, förstod jag att han var en big deal. Marco Materazzi hette han. Jag tog ingen selfie.

På väggarna i det stora huset TirolBerg fanns våra instagrambilder.

Kocken som hjälpte oss göra kaiserschmarrn. Tänkte testa det hemma på egen hand. Mittersta bilden är alltså när han häller rom på och sedan flamberar kaiserschmarrn. Det momentet skippar jag nog hemma.

Och mycket bra mat blev vi serverade under dessa dagar. Jag kör en vegetarisk februari men det var faktiskt helt omöjligt under helgen, oh well.

En stjärnkock från Ischgl som lagade lördagskvällens 5 rätter, på scen med sin son. Till höger en liten appetizer som serverades, den lilla flaskan innehöll en buljong. 

Förrätt, soppa, någonting speciellt serverat i en snäcka som rök pga. kolsyreis under (hann inte fota det) och en fin köttbit.

En väldigt god efterrätt med bland annat smaker av nypon, och så en ätbar Lenny Kravitz i mitten. 

Ett glatt gäng under Ischgls kväll som fotografen där lyckades fånga på bild. Här ser ni förutom mig bland annat FreedomTravel, Mat- och resebloggen, samt Fantasiresor.

Och när vi var tre stycken som av olika skäl missade en abonnerad buss lyckades vi istället lifta från Åre by upp till Copperhill-hotellet (Stordalen-ägt och just under VM ockuperat av norska alpina landslaget). Ett par av bloggarna som var med oss under helgen flög förresten tillsammans med kungen och drottningen (!!) till Åre. Inte i deras privatjet utan i ett helt vanligt SAS-flyg. DET tyckte jag var coolt. Tydligen inledde flygpersonalen varje meddelande med ers majestäter.

Gänget var också trevligt, roligt. Många skratt och fina stunder. Och visst är det svårt att se på sånt här som jobb. Men på fredagskvällen klev vi upp på scen och pratade om upplevelserna. Jag fick gå upp just efter att Slovakiens silvermedaljör varit på scen… Pulsen var hög och jag tröstade mig efteråt med att ingen kommer riktigt minnas vad jag sagt.

Guldmedaljören Wendy från Schweiz på scen.

Och sen Sofia som berättade om Zillertal – ni vet platsen jag också besökte i december

Lisa berättade om St Anton.

Så ja, att ställa sig på scen, försöka slänga ihop en kaiserschmarrn, behöva lifta osv. Det är väl egentligen flera grejer som går in under kategorin gå utanför sin komfortzon för mig. Sånt ska vara nyttigt, det säger i alla fall Tim Ferriss.

Sölden Alperna

Jag har redan berättat om hur förtjust jag blev i Zillertal, men jag vill gärna upptäcka andra skidorter runtom i Tyrolen. Det finns nämligen fler guldkorn, och var dal har sin charm.

Sölden – Hotspot of the Alps

Det är fredag strax efter lunch när vi lämnar Fügen som ligger i början av Zillertal och kör västerut mot en annan dal, Ötztal. Bilresan tar ungefär en och en halvtimme och vi gör en ganska bra stigning från dryga 500 meter över havet till Söldens 1368 höjdmetrar. Vi kommer in i Ötztal och det känns att vi är högre upp, dels på bergen – att vi liksom är närmare topparna, och dels på snön som ligger i tjockare lager här uppe.

Sölden är en av några orter som finns i Ötztal och det är här jag ska spendera två nätter och få uppleva inte bara fantastisk skidåkning (även här på glaciärer!) utan också andra sevärdheter uppe på 3000 meters höjd. Jag undrar dock vad som mer kan finnas där uppe än möjligen någon trevlig restaurang och vackra vyer?

Vackra vyer, och till och med hjärtformade sjöar.

Även om Sölden är en förhållandevis liten alpby får jag känslan av det är här det händer. Det är också just det som är Söldens slogan, hotspot of the Alps. Det finns lyx för den som önskar det, och så finns det afterski och fest för den som vill ha det efter en dag i backen. Jag nöjer mig nog faktiskt med det förstnämnda.

Jag kommer fram på eftermiddagen och hinner njuta av hotellets faciliteter med spa och flerrätters middag tillsammans med ägaren. Somnar gott mellan sköna lakan och vaknar upp till en sol som sakta är på väg upp över bergen och jag, jag är mer än redo för en dag på skidorna. Men det är inte bara skidåkning jag ska få uppleva den här dagen…

Lyxrestaurang & Bond-museum på 3000 m

Restaurang ice Q

Vi hinner ta oss upp och ned i backarna några åk innan det blir lunchtid och vi tar gondolen upp till toppen av berget Gaislachkogl och den omtalade restaurangen ice Q som jag efter bara några timmar i Sölden hunnit förstå är något speciellt. Någonting om James Bond har jag också uppfattat att det handlar om.

När vi kommer upp till toppen möts vi av en fantastisk glasbyggnad som liksom växer ut ur berget. Det är det här som är restaurangen, och det är här vi ska äta lunch. Vi hänger av oss jackor, klampar in med skidpjäxor och det är omöjligt att inte känna sig klumpig där vi går genom restaurangen mellan fint dukade bord på väg till vårt. Wow.

Restaurangen ice Q.

Det är något med känslan av att befinna sig inne på en fin restaurang, i full skidmundering och inte alls så tip top så man kunde förvänta sig att i vanliga fall vara (om vi inte hade varit i toppen av en skidbacke så här högt upp alltså).

Jag beundrar inredningen, tar en titt på menyn och lyfter blicken. Utsikten är fulländad, härifrån kan man se både ända till Italien och Zugspitze, Tysklands högsta berg. Jag väljer menyn med alternativet 3 rätter och låter ögonen vandra längs med bergstopparna i väntan. Rätterna kommer in en efter en och jag blir inte besviken. Det är gott. Och det är en upplevelse. Med vyerna härifrån, åt alla håll, maten, stämningen. Det känns som att högre nivåer av lyxig lunch, är svåra att nå.

Hälsning från köket.

Förrätt: olika fiskar från trakten med avokado, potatis, ägg och rödingrom.

Till varmrätt serverades oxfilé med lite grönsaker, potatispuré och jamon-skinka.

Och ett bra avslut med en spännande och god efterrätt på morotskaka, kvargmousse, ingefära och apelsin.

007 elements – James Bond-upplevelse

Egentligen hade jag kunnat sitta kvar i restaurangen hela eftermiddagen, beställa in ännu en kaffe, dyka ner i fler diskussioner om bergen, skidåkning och livet i Ötztal. Men nästa upplevelse väntar, och det är något jag inte vill missa.

Det var under 2014 (eller ännu tidigare?) som man kom till Sölden och scoutade läget för en eventuell filminspelning av Bond-filmen Spectre. Man fastnade för Sölden och ice Q-restaurangen och på den vägen var det. I slutet av året kom hela filmteamet hit, en av Spectres häftigaste och viktigaste scener spelades in (här är ett klipp av just filmscenen från Sölden), och nu finns en otrolig byggnad upprest där du kan kliva in i en värld fylld av Bond.

Ett av de plan som användes i filmen för att spela in den scen som såg ut ungefär såhär.

007 Elements öppnades sommaren 2018 och är en skattkammare för äkta fans, men en sevärdhet även för oss som aldrig sett en James Bond-film från start till slut.

Här finns inte bara massor av spännande information om inspelningen utan också om Bond-filmerna överlag, tillsammans med originalföremål och replikor från dem. Min favoritdel i museet blir den där det går att se på klipp med behind the scenes från olika filmer. Till exempel hur de sätter ihop den verkliga miljön med specieleffekter som görs i datorn. Jag insåg plötsligt att actionfilmerna inte bara handlar om en berättelse, utan också om ett minst sagt fascinerande sätt att göra film på.

Mer information om 007 Elements och biljetter.

Min skidguide som var med under dagen, och guiden på 007 elements som passade på att berätta massor av extra fakta om Bond-filmerna och inspelningen.

Klättrar man upp på toppen av byggnaden har man också ännu bättre utsikt i alla väderstreck.

Skidåkningen i Sölden

Hur är då skidåkningen här? Fenomenal. Och liftarna här sägs vara bland de snabbaste i världen. Det finns dessutom alternativ för alla nivåer med både lättare och tuffare backar. Jag som inte gärna tar de svarta backarna gillar att man nästan alltid kan välja att köra en svart eller röd/blå och sen komma ner till samma punkt där backarna går ihop igen. I Sölden kan du dessutom åka skidor på tre toppar som är högre än 3000 meter, något de kallar för The Big 3.

Snabbfakta om Söldens backar:
* 31 liftar med 144 kilometer pist
* Garanterat snö oktober-maj (tack vare de höga höjderna)
* Glaciäråkning

* Åk skidor på glaciären! 

Precis som när jag tidigare rekommenderade skidåkningen i Hintertux och på glaciären där, så vill jag verkligen tipsa även här om att ta ett par åk på glaciären. Det finns till och med två stycken att välja på: Rettenbach och Tiefenbachferner. Vi tog ett åk på den senare innan vi fortsatte tillbaka mot Giggijochbahn och alpstugan där vi skulle äta lunch. Det går alltså utmärkt att ta sig med hjälp av liftarna och gondolerna till glaciärområdet, och det tar inte speciellt långt tid heller.

Här kan du läsa mer om skidåkning på glaciärerna.

* Moderna och snabba liftar!

Så, även om Sölden är en populär destination för många skidsugna turister under vinterhalvåret så gör det ingenting att det är mycket folk, för här går det undan. Liftarna slussar snabbt upp folk och det finns bara ett par enstaka gamla liftar i Söldens liftsystem. Jag tycker det finns något charmigt över de där gamla liftarna också, så vi tar faktiskt ett åk i en sådan som funnits här sedan 91 eller 92 – alltså lika gammal som jag själv. Men visst, när man ska åka längre eller när det blåser kallt, är det ganska trevligt att kliva in i en gondol.

Det här är en av de äldre liftarna.

* Ät lunch i alpstugan Gampe Thaya!

Lyxig lunch finnes alltså på den Bond-berömda restaurangen ice Q, men för en mer klassisk alplunch är ditt bästa val Gampe Thaya. En ljuvlig liten stuga som bjuder på traditionell och god mat. Och glöm inte att beställa in och dela på en kaiserschmarrn till efterrätt.

Gampe Thaya – ett utmärkt stopp för lunch mitt i backen.

Kontrasten av gammalt som möter nytt.

Charmiga isbjörnar och gamla affischer inramade på väggarna.

Knödel fylld med ost – den österrikiska klassikern. Prisvärt är det också, 7.10 € kostar den här knödelsoppan och mättande är den.

Är det kallt och ruggigt ute i backarna är detta perfekta stället att ta skydd på, äta något gott, värma upp sig och njuta av stunden.

Den obligatoriska och farligt goda kaiserschmarrn. Efter att ha bakat apfelstrudel hemma är jag också sugen på att försöka mig på det här.

* Mer skidåkning strax utanför Sölden!

Om du efter ett par dagar känner att du börjar tröttna på hotspot of the Alps (det borde du inte göra, men ändå) då kan du ta dig lite djupare in i Ötztal och besöka vad de beskriver som the diamond of the Alps, nämligen Obergurgl. En annan av Ötztals skidorter som ligger granne med Sölden.

Lisa som var med i Alperna under den här resan och besökte ett par andra orter var bland annat i Obergurgl och har skrivit bra om skidorten här (jag blev riktigt nyfiken på grannbyn): pärlan Obergurgl – för skidåkning och klass i Ötztal.

Från Sölden till Obergurgl kan du ta buss, en resa som bara tar drygt 20 minuter.

Bussen till Obergurgl som går igenom Sölden.

Spa & varma källor i närheten av Sölden

Spahotellet AQUA DOME

Om du vill ha en äkta österrikisk spa- och bastuupplevelse ska du ta dig en liten bit utanför Sölden och besöka AQUA DOME. Här finns utomhusbassänger med vatten från varma/mineralkällor som är öppna även vintertid och ett bastuland med en bastu för alla önskemål.

De varma källorna som ångar utomhus.

Bra att veta: i Österrike är det vanligt att både män och kvinnor badar bastu nakna, tillsammans. Även omklädningsrummet på AQUA DOME är blandat, men du kan få ett avskilt bås att byta om i om du önskar (det finns ett fåtal). I bassängområdet har folk på sig badkläder, så det gäller främst för bastuavdelningen.

Ta dig hit: Du kan ta buss till Längenfeld Abzw Aquadome. Det tar ungefär 25 min. Annars är taxi ett prisvärt alternativ.

Hotel Bergland – lyxigt men hemtrevligt

Det finns ett varierat utbud av hotell i Sölden och jag har äran att få bo på Hotel Bergland som är ett av Söldens två 5-stjärniga hotell. För dig som vill ha det absolut bästa är det här det självklara boendet. Det är lyxigt, utan att bli stelt, och i varenda hörn av hotellet finns en mysig och familjär känsla. Du är välkommen här, precis som du är.

Hotel Bergland är familjeägt och familjen spelar en viktig roll i Söldens historia. Hotellet tog sin början redan 1948, men ursprungligen som ett café, som sedan utvecklades och år 2010 totalrenoverades till vad det är idag: ett unikt livsstilshotell.

Första kvällen under middagen så gör ägaren Elisabeth Falkner (eller numera Grüner efter sin man) oss sällskap. Hon berättar mer om historien och jag får veta att det var hennes farmor och farfar som ursprungligen drev hotellet.

Det är många hotell som erbjuder halvpension med både frukost och middag. Middagarna är inte sällan lyxiga sådana med flera rätter inklusive salladsbuffé till förrätt och ett stort urval av goda ostar till efterrätt (för den som fortfarande orkar det).

Att dricka en snaps tillsammans efter maten hör till här i Tyrolen.

Det lyser av passion i Elisabeths ögon och hon har massor av energi. Det märks att hon älskar det hon gör, att hotellet är hennes hem. Hon hälsar på gäster och stannar och pratar. Det verkar som att hon känner många av dem och det är flertalet trogna gäster som kommer tillbaka hit år efter år.

Jag charmeras av hotellets berättelse och gillar hur det finns spår av en lång familjehistoria i atmosfären, i bilderna på väggarna och i hela hotellet.

Här kan du läsa mer om familjen och även om Elisabeths syskon som också driver hotell och äger liftsystemen i byn.

Ägaren Elisabeth längst ner och syskonen Jakob och Angelika ovanför.

Bra att veta om Hotel Bergland: 

* Rummen är rymliga och bekväma, perfekt för skid- eller vandringssemestern.

* På översta våningen finns ett härligt spa med gym, pool, bastu och relaxrum. Du kan träna med bergen som utsikt, och bada utomhus under stjärnhimlen (också på vintern).

* Det är nära till backarna. Från hotellet är det bara ett par minuters gångväg till den korta shuttleliften som tar dig upp till gondolen.

Utsikt från hotellrummet på Bergland.

Uppvärmd utomhuspool och…

… relaxrum med ursköna sängar fyllda med hö.

Jag fastnade lite extra för den här gungstolen som fanns inne i varje rum.

Om du vill stanna flera dagar i Sölden men känner att Hotel Bergland är ett för dyrt alternativ kan jag rekommendera att bo här bara en eller två nätter – det är en upplevelse.

Här hittar du mer info om rum och priser.

Charmiga gamla liftstolar utanför hotellentrén, som påminner om ägarnas släkthistoria som sträcker sig många år tillbaka.

Praktisk information: så tar du dig till Sölden och Ötztal

* Flyg till München i Tyskland, drygt 200 km från Sölden. Åk tåg till Ötztal Bahnhof och ta en shuttle därifrån, eller hyr bil och kör själv de dryga tre timmarna till Sölden.

* Flyg till Innsbruck i Österrike, endast 83 km från Sölden. Och ta en shuttle eller tåg härifrån.

* Tåg kan vara ett alternativ om du till exempel reser från södra Sverige. Från Hamburg går det nattåg till Innsbruck som du sedan kan ta dig vidare ifrån. Här kan du hitta mer info.

Behöver man bil i Sölden?

I och med att Sölden är ganska litet och koncentrerat och du smidigt kan ta dig upp i backarna via shuttleliften direkt från byn så finns det inget behov av bil. Du kan ta buss till de upplevelser jag nämner i inlägget som ligger lite utanför, och även boka en taxi (som kan vara prisvärt om ni är flera).


Avslutningsvis, för att ge dig en känsla av vad det är jag pratar om när jag beskriver Sölden, titta på den här videon som vi spelade in under dagarna här (ett par glimtar av mitt fnissiga ansikte är också med):

Bonustips:

* När vi är så här nära Italien går det ju inte att låta bli att tipsa om en dagstur till grannlandet. På sommaren går det en väg till Italien (den är stängd vintertid) från Sölden och på bara en halvtimma är du över landsgränsen. Under sommaren är det alltså en perfekt utflykt att göra.

Hej vänner! Fredag, lunchtid och jag sitter i Åre och jobbar. Är inte och kollar på någon skidåkning, men känner av viben ändå. Ska förhoppningsvis se herrarnas störtlopp i morgon.

Och vad är då anledningen till att jag hänger här just denna VM-helg? Det är som en del i kampanjen för Österrike, där Tyrolen bjudit med oss hit under helgen för att hänga i deras hus TirolBerg, som de byggt upp för VM-veckorna, och berätta om våra upplevelser i Zillertal och Sölden. Så får inte bara svenska fjäll-känslor här utan är också väldigt mycket alp-känslor (människorna, maten osv.).

Det är även andra bloggare, journalister och spännande folk med. Två ganska imponerande personer (äventyrare!) är österrikiska Peter Habeler och finska (<3) Veikka Gustafsson. Måste berätta mer om dem senare, blev så inspirerad bara av deras energi, och livsberättelser.

Vi kom hit till Åre igår, har sovit en bit utanför på Trillevallens Högfjällshotell (fick lite vibbar från tv-serien Andra Åket som utspelar sig på ett liknande hotell uppe i Kiruna, hehe) och började dagen på detta cafe ovan: Åre Kafferosteri. 

De andra gick för att se damernas skidåkning men jag och Sofia hade lite jobb att göra så vi slog oss ner här. Bullarna såg ljuvliga ut med vi nöjde oss med en cappuccino, gjord med kärlek och av en väldigt trevlig cafékille. Hela Åre känns så himla trevligt måste jag säga.

Nu ska vi gå och äta lunch på Åre Bageri. Ikväll hänga med Tyrolen-gänget. Och sen ska vi faktiskt sova två följande nätter i Östersund så hoppas på att få se lite av den staden på söndag innan vi åker hem.

Vi hörs – trevlig helg!

Ni vet när man läser eller hör om något som får en att liksom ”wow – det här handlar ju om mig”. Till exempel något som förklarar ens personlighet och får en att inse varför man är som är, eller varför man gör eller tänker vissa saker.

En sån känsla uppstod när jag såg på det här TED talket med Tim Harford: A powerful way to unleash your natural creativity.

Han pratar om det här med att multitaska, men inte i den bemärkelsen att du typ kör bil och smsar samtidigt. Utan snarare att du jobbar på flera projekt samtidigt, eller kanske inom ganska olika områden. Sen ger han flera exempel på framgångsrika personer (okej, ganska extrema exempel, men ändå) som inte alls varit nischade på bara en enda sak, utan pysslat med flera olika grejer, och ändå lyckats med dem. Att de olika projekten istället för att tävla mot varandra eller stjäla tid från varandra, i själva verket har supportrat varandra.

Hur jag kan se på det i mitt egna liv är t.ex. varför jag trivs som egenföretagare med olika projekt. Om jag blir inspirerad en lördag kan jag bara sätta mig ner och jobba en timma – jag är inte låst till kontorstiderna. De bästa idéerna kommer dessutom liksom alltid i duschen, på ett flygplan, eller i en bil på en roadtrip genom Balkan mitt under semestern. Och när man fastnar, inte kan lösa ett problem eller har slut på idéer – är det bara att göra något annat.

Det är en av anledningar till varför jag gillar att jobba hemifrån. Jag kan pausa jobbet med att tvätta, städa, ta en promenad, gå till gymmet, ta en powernap, meditera – whatever.

För att ge ytterligare ett exempel är hur jag jobbar med bloggen. Jag skriver väldigt sällan klart ett blogginlägg på en gång, utan jag jobbar på flera samtidigt. Medan jag skriver på ett kan jag få en idé om ett annat och påbörjar då det.

Tim Harford menar att multitasking är bra, om man gör det i slow motion!

Det lustiga var att precis när jag sett klart på videon i söndagskväll så kom min kille ut ur bastun och var så glad över att han äntligen snart skulle vara klar med sin (andra) masteruppsats. Men utöver att ha skrivit den under en längre tid (och att ha jobbat heltid) har han också ett företag med sina vänner, lagar mat flera timmar i veckan, jobbar på ännu en idé, pluggar svenska och tyska, tränar inför halvmaraton, och börjar göra om/fixa något här hemma så fort han får chansen. Så jag sa till honom, du måste se på det här.

Och visst är det häftigt hur vi människor fungerar olika? Vad som är bästa lösningen för mig är ju nödvändigtvis inte bästa lösningen för dig. Ganska bra att komma ihåg bland alla tips och råd från diverse framgångsrika människor som tenderar att flöda runt i bloggar och sociala medier.

På förekommen anledning är det dags att prata om detta. Och jag tänker göra det med hjälp av ingen mindre än Jesper Sandström, som förutom att vara allmänbildad, påläst och allmänt klok är både översättare och ledarskribent för Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten (och well, han råkar även vara min bror).

Varsågoda.

Bildkälla.

Klimatångest – måste vi ha det?

Kilmatångest! Årets (årtiondets?) buzzword? Kanske. Jennifer bad om ett gästinlägg här på bloggen, eftersom, citat ”folk har så mycket ångest och jag är som Buddha efter att ha hängt med dig ett par veckor.”

Så kanske kan jag sprida lite av min zen-visdom här.

För det första: ångest är helt meningslöst. Hur små eller stora problem vi än må stå inför så leder ångest aldrig till någonting gott. Står vi inför ett problem så får vi försöka lösa det. Går det så går det. Går det inte får vi väl sörja när misslyckandet är ett faktum. Att sitta och hetsa upp sig i förväg leder i värsta fall till att vi blir irrationella och tar dåliga beslut.

För det andra så finns det ingen särskilt stor anledning att ha klimatångest – för vi har alla förutsättningar att lösa de problem vi står inför. Genom utveckling och inte genom avveckling.

Nästa generations kärnkraftsreaktorer blir med stor sannolikhet verklighet inom 20 år. Då kommer vi kunna ha hundratals år av i det närmaste CO2-utsläppsfri el bara genom att utnyttja det kärnavfall vi redan har. Den processen gör dessutom avfallet extremt mycket mindre radioaktivt och miljöfarligt.

 

Image result for kärnkraft ja tack

 

En tro på framtiden och utveckligen

Längs vägen kommer det dyka upp ännu fler tekniker som vi inte ens kan drömma om idag,  på precis samma sätt som det alltid har gjort. Typ mer avancerad teknik för att lagra koldioxid och minska industrins utsläpp. För det finns en viktig sak att påminna sig om när allt fler ropar att allt kommer gå åt helvete: det har hänt förut. Och olyckskorparna har haft fel varenda gång.

På sent 1700-tal/tidigt 1800-tal trodde många att överbefolkning skulle leda till massvält och död. Det sena 1900-talet har tvärtom visat att enorm befolkningstillväxt går att kombinera med den lägsta andelen svältande i världen någonsin. En mindre andel än många vågade hoppas på så sent som på 1980-talet.

1800-talets ludditer slog sönder maskiner i industrin eftersom de trodde, som vissa tror om AI idag, att effektiviseringen ”stal jobb”. I själva verket frigör den ju resurser – och utvecklingen har inneburit att många av västvärldens allra fattigaste idag på många sätt har en levnadsstandard som 1800-talets kungar och drottningar bara kunde drömma om.

Vår föräldrageneration levde med kärnvapenångest och många var rädda att vi skulle kriga ihjäl hela mänskligheten – men idag är vår värld fredligare än någon då vågade föreställa sig att den skulle kunna bli.

Graf som visar hur fattigdomen världen över minskat. Källa.

 

Men, vi måste ju agera NU innan det är för sent?

Det mesta har en tendens att bli mycket bättre än de flesta vågar tro. Men ändå, är det inte oseriöst att vara såhär optimistisk? Borde vi inte ta i med lite mer radikala förbud och politiska åtgärder, bara för säkerhets skull?

Nej, jag tror inte det. Det finns en ganska stor risk att den ångestdrivna impulsen ”vi måste göra något nuuuu!” leder till att vi tar dåliga beslut. Beslut som faktiskt får negativa konsekvenser för både människa och miljö. Ta Tyskland till exempel. Där ångest-hetsade radikaler fram en nedstängning av kärnkraften utan att ha några alternativ på plats. Nu eldar de kol istället. Energin är så dyr att det drabbar framförallt fattiga familjer på ett extremt hårt sätt.

Eller ta för den delen viljan att i största allmänhet låta politiker bestämma mer, för säkerhets skull. Politiker är administratörer och byråkrater, men de kan väldigt lite när det kommer till att ta stora beslut om hela samhällets utveckling. I Sverige har vi fått satsningar på etanol och vindkraft, och subventioner av dieselbilar. Allt dyrt, dumt och jättedåligt för miljön. Bilarna som man subventionerade för bara några år sedan vill man förbjuda idag. Senaste politiska. miljöflugan är höghastighetståg. I princip varenda oberoende forskare säger att de aldrig skulle bära sig ekonomiskt i ett glesbefolkat, avlångt land som Sverige. Själva bygget skulle dessutom leda till astronomiska kostnader och utsläpp som det tar flera decennier att kompensera för. Men ändå finns det gott om människor som vill bränna dessa pengar och resurser för att ”göra något nu”.

Apropå den omdebatterade artikeln underskriven av 87 influencers

Sånt tåls att tänka på när vissa influencers vill ge politikerna mer makt för rena struntsaker, som att förbjuda ickeekologisk potatis och portionsplastad paprika. Det blir helt galet att lägga miljoner i administrativ byråkrati på att göra sådant (ja, det är sådana kostnader det skulle innebära). Det visar också hur fel man kan landa när ens tankar drivs av ångest och en vilja att göra någonting, vad som helst, snarare än att lugnt och sansat noga fundera igenom vad som gör störst nytta.

Den stora skillnaden kommer att finnas i utvecklingen av miljövänligare energikällor, transportsätt och industriprocesser, för det är där de stora utsläppen finns. Att lägga pengar och energi förbjuda enskilda livsmedel, eller flygande för den delen, för klimatets skull är någonstans i nivå med att såga av sig ett ben för att gå ner några kilo i vikt.

Image result for statlig hockeytackling

Debattartikel publicerad i Expressen 24 januari.

Det låter kanske som en överdriven jämförelse. Faktum är dock att vi riskerar att göra världen sämre om vi fokuserar mer på avveckling än på utveckling. Den ekonomiska tillväxt som vi haft de senaste årtiondena, den fnyser och suckar vissa åt, men den har gjort en enorm skillnad i människors liv.

De senaste 25 åren fram till 2017 har 1,25 miljarder människor (38 000 varje dag!) lyfts ur fattigdom. Det är ingen liten skitsak. Eftersom många ännu lever i fattigdom är det viktigt att vi inte kastar bort den utvecklingen på grund av en överdriven oro för någonting annat.

Överdriven optimism? 

Visst kan det hända att min optimism är överdriven och att vi ställs inför betydligt värre utmaningar än jag tror. Men då kommer vi möta dem också Det sägs ju ibland att girighet och kortsiktighet hotar vår värld. Men säg att varenda domedagsprofetia nu går i uppfyllelse och klimatförändringar på riktigt hotar vår existens. Då kommer också alla ekonomiska resurser vi har gå till att lösa problemen. För även världens värsta egoister vill ha en planet som de och deras barnbarn kan leva på och njuta av.

Så, sammanfattningsvis, kanske finns det skäl att ha ångest, men då är det ändå ingen idé. Det är fortfarande rimligast att göra så mycket positivt som möjligt och må så bra som möjligt medan vi gör det. Vad vi vet är att det finns massor av skäl att vara positiv. Det finns massor av sätt att bidra till den positiva utvecklingen.

Skit i meningslös och miljöskadlig konsumtion. Belöna företag som gör bra saker. Skaffa en utbildning och ett jobb där du bidrar till att utveckla morgondagens lösningar. Investera i företag du tror på. Flyg för all del! Mötena mellan människor och utbytet av idéer gör förmodligen långt mycket större nytta än vi kan uppnå genom att förbjuda vartenda flyg.

Och sist men inte minst, sätt din tillit till enskilda, driftiga människor och företagare. Det är de som löst alla våra problem hittills. Karismatiska ledargestalter som föreslår radikala lösningar på svåra problem, sådana kan du gott vara lite mer skeptisk till. Oavsett om de heter Gustav Fridolin, Al Gore eller Donald Trump.


Gästinlägg av Jesper Sandström


Söker du efter något?