Bebis har blivit tulting. Men såhär var det när han kom till oss. Att få barn, eller att bli mamma. De tre första veckorna Jag var inte rädd för förlossningen, jag var det först, men inte efter all mental och
11 september 2024 Jag grubblar alldeles för mycket, tankarna går i cirklar och även om svaren ibland dyker upp så glöms de bort lika fort. Så har det kanske alltid varit. Det är sådana vi är. Sökande själar. Känsliga själar.
Jag skriver på en lång lång text om att få barn, eller att bli mamma, eller hur en sådan händelse nu ska rubriksättas. Det är som att jag fastnar där, i definitionen av allt det här. Några få ord. Att
Allt börjar med ovisshet och allt går långsamt. Det är inte förrän långt senare, vad som känns som långt senare, som det börjar kännas verkligt. När det inte längre finns någon återvändo. Det är önskat, ingenting har någonsin känts lika
Vi reser till Rom i slutet av februari. Hyr en bil och kör norrut. Det är olivträd överallt. Växter som håller vinterlandskapet grönt. Det är tolv grader och ibland regn, ibland sol. När vi kommer fram är det kväll. Krokiga
Februari 2024, innan allt hände. Ett blogginlägg skrivs för hand. Det är fördelen med en Remarkable. Ett brev skrivs också för hand. Det tredje i ordningen. Det känns alltid som en lyx-aktivitet när jag postar det till Sverige. Det är
Det är något med att tidsresa. Läsa en bok från slutet av 90-talet, en bok som behandlar det då kontroversiella temat homosexualitet. Sättet det beskrivs på. Världen som utspelar sig. Det är en annan tid. En tid jag får göra
19 augusti 2023: Jag vaknar. Det är lördag. Och det är så det känns. Det är över. Jag kom in på kontoret på fredagen, det var förmiddag och när jag hörde mina kollegor så bubblade det i mig. Sen stack
