Just nu drömmer jag om…

Vårkänslorna har börjat sprida sig i kroppen och även om aprilvädret hänger sig kvar så har jag en positiv känsla inom mig. Och då drömmer jag mig lätt och gärna bort en stund. Här är fyra saker jag drömmer om just nu.

* Ett hemmakontor. Åh vad jag vill ha ett skrivbord att sitta vid, en stor skärm, en yta i hemmet att go crazy med och hänga upp alla möjliga inspirerande och peppiga grejer och citat. Och kunna ha alla mina papper, pärmar och skrivböcker. Egentligen drömmer jag lite om att bo i ett hus där jag kan inreda ett av rummen exakt hur jag vill med mycket färg och lite mer galet än vad min sambo tillåter mig att göra i vårt gemensamma hem…

Bild 1. Bild 2

* En lugn nordisk sommar. Jag känner att jag inte vill jaga semesterdagar och resor den här sommaren. Jag vill fånga den nordiska sommaren precis där jag är när den händer. Snöra på mig mina kängor en lördagsförmiddag och ge mig ut på ett par mil, antingen över Helsingfors alla öar eller i någon skog utanför stan. Dricka kaffe. Skriva. Hänga med vänner.

* Second hand-shopping. Typ endast. Jag är innerligt trött på konsumtionshetsen och det är en ständig kamp att fightas mot eftersom man så lätt faller in i samma gamla mönster och det beteende som är vår samhällsnorm. Fyndade senast i Stockholm en mörkblå kjol i mocka, second hand alltså. Och fyndade förresten en jeansjacka i min egna gamla garderob hemma i Gällivare – den bästa sortens shopping.

Unsplash. 

* Självförverkligande. Att nå nya nivåer av utmaningar. Och ta de där små stegen mot alla mina drömmar.

* Havet. Och då menar jag havet på sommaren, det där havet som går att bada i. När jag promenerade från city till Söder i Stockholm i förra veckan så tittade jag ner på de böljande vågorna och kände hur jag bara ville hoppa ner bland dem. Därför hoppas jag att min planerade vecka i Göteborg i sommar kommer vara sådär strålande och härlig, för vårt hav här uppe i norr gör ju sig bäst på västkusten.

Två stycken precis badade och saltiga fötter på en klippa på västkusten.

Vad drömmer du om, just nu?


De två nätterna i Stockholm

Jag kom till Stockholm förra onsdagen, för en vecka sen. Tåget var två timmar sent och jag missade ett morgonmöte på distans eftersom täckningen ute i skogen har sina brister. Annars gjorde det inte så mycket, att vi var sena, för att åka tåg är himla trevligt. Du vet aldrig vem du hamnar i samma kupé som. Den här gången var det Dagny som livade upp stämningen, som åkt flera Vasalopp och tyckte att livet som pensionär var hur nice som helst.

Kungsträdgården körbärsträd

Stockholm tog emot mig på bästa vis. Solen sken, staden var vid liv och det myllrade av människor så som det brukar. Det kändes som att det mesta återgått till sitt normala efter det som hände. Men jag kan förstå att för några förändrades livet för alltid. Livet, ni vet, obegripligt på alla sätt och vis. Och när jag gick förbi den där väggen så smärtade det till i hela kroppen. Fysjutton. Det hängde post-its i olika färger, hundratals meddelanden fyllda med kärlek, och ett gäng blommor på marken.


Min vistelse i huvudstaden fortsatte med lite jobb, vietnamesisk mat, hotellfrukostar, häng med pappa, secondhand-fyndande och shopping i form av vandringskängor, och så träffade jag även några av mina bästa resebloggskollegor och vänner. Jag mår bra, känner mig sådär fulländad som man gör ibland. Inspirationen när det kommer till livet och skrivandet flödar liksom.

Jag avslutade min sverigevistelse med en promenad till Kungsträdgården. Så som man bör såhär års. Det var mitt på dagen och hela Stockholm hade gått ut för att äta sin medtagna lunch här under de rosa små blommorna (första bilderna). Jag köpte en kaffe och satte mig i en halvskuggig plats under träden. Tittade på folket, på fåglarna, fontänerna och bara njöt. Och så skrev jag det här. Innan jag gick tillbaka till hotellet, plockade upp min väska och tog flygbussen till Arlanda för att ta planet hem till Helsingfors.

I staden där tonårsminnena finns överallt

Tisdag. Tjugo minuter innan tåget ska gå, jag lägger ner det sista i väskan, tar på mig skorna och går runt ett varv i huset för ett sista hejdå. Ett sista för den här gången. Åker genom stan och ser de slitna fasaderna blandas med de nybyggda och väldigt enkla fasaderna. En stad som vill så mycket, men som inte riktigt lyckas. Det känns lite märkligt som det alltid gör. Hur en plats kan kännas så hemma och så självklar, så trygg men också klaustrofobisk (det var här jag inte kunde andas, det var härifrån jag alltid hade längtat bort, alltid). I vartenda hörn av den här staden gömmer sig minnen, mestadels från tonåren. En av de där sista nätterna när vi tog studenten och alla ramlade runt på en helikopterplatta i midnattssolen. När vi snurrade runt i en bil och åt chips den där kvällen som han skulle lämna staden för alltid och ta mitt hjärta med sig. Hur bra vänner vi var och nu när jag ser dig på ett café så hälsar vi knappt, vi säger knappt hej. Jag går snabbt genom mataffären och undviker att möta blickar som jag inte vet hur jag ska besvara.

En vy mot det där berget, Dundret, i Gällivare. En mobilbild som togs en sommar för några år sedan.

Istället låter jag naturen ta hand om mig. Vandrar genom skogar och upp på berg, åker ut med en skoter, gömmer mig bakom skidglasögonen och svischar ner för backarna. Backarna vars ekonomiska situation avslöjar att de kanske inte alltid kommer finnas kvar. Backar som ropar på hjälp till ett samhälle som lyssnar men inte kan agera. Medan minnena från en tid som nu är glömd passerar i någon sorts periferi. Jag älskar att tänka tillbaka på det, men jag saknar ingenting av det.

Och egentligen spelar ingenting någon roll. För det är inte jag som bor här, jag hälsar på och sen säger jag hejdå, igen och igen.

Ännu en mobilbild. Samma sommar. Från bergets topp, i den magiska midnattsolen. 

Grand Hotel Saltsjöbaden – en lyxig och vacker pärla utanför Stockholm

Om hotellet Grand Hotel i Saltsjöbaden, mina upplevelser av hotellet, omgivningen, hotellrummen, hotellfrukosten och maten i restaurangen Franska matsalen samt spegelsalen – från min vistelse där i slutet av mars när jag var på The Influencer Convention.


Grand Hotel Saltsjöbaden

Det första jag tänkte var herregud, åh, så lugnt och skönt och gud vad fint. Jag var nästan helt ensam när jag kom ut hit redan på förmiddagen. Och det andra jag tänkte var ungefär ja jag skulle kunna tänka mig att gifta mig här (hur ofta känner man så?). Det kändes som om jag aldrig befunnit mig på ett lyxigare eller finare hotell. Det måste varit en känsla som delvis grundade sig i att det är ett fint hotell, men delvis också för att det känns som om att kliva in i år 1893, det år då hotellet byggdes.

Grand Hotel i Saltsjöbaden

Saltsjöbaden Grand Hotel

Hotellet & omgivningen

Eftersom det mesta är bevarat sedan då hotellet byggdes i slutet på 1800-talet har det blivit dags för hotellet att fräschas upp och renoveras, något vi fick veta att de relativt nya ägarna kommer ta tag i under de närmsta åren. Därför bads vi även ha överseende med diverse skavanker, som till exempel den marmorbiten som föll av en kant från en pelare när jag råkade dra min handväska förbi den. Jag tycker dock lite skavanker och tecken på att hotellet har en historia är rätt charmigt.

↓ Hotellets otroligt pampiga ”bibliotek” där du hittar en flygel, maffiga soffor och fåtöljer, ett biljardbord och ett gigantisk fönster med utsikt mot havet och segelbåtarna.

Grand Hotel Stockholm

Här skulle jag gärna jobba fler gånger, jag kände mig lite som en rik och lyxig affärskvinna för cirka hundra år sedan. Egentligen skulle man anordna helger på sånna här ställen och sälja ett helt koncept, där du blir klädd som på 20-talet, lämnar telefonen i någon låda och liksom kliver in i den världen på riktigt. 

Grand Hotel Saltsjöbaden utsikt

Det som också gav mig en så bra känsla i kroppen var att alla Stockholmare jag hittills konverserat med (på sträckan finlandsfärjan till buss och sedan Saltsjöbanan ut hit) varit väldigt vänliga. Kommer man till ett hotell strax innan lunchtid är det ofta också väldigt lugnt och det var det här. Tre personer i lobbyn som jobbade, några arbetare en våning upp och så jag som slog mig ner i biblioteket för att jobba och skriva lite. Borde man inte alltid checka in så tidigt som möjligt när man bor på fina hotell som dessa?

Saltsjöbadborna visade sig också vara himla trevliga. Alla jag mötte när jag var ute och gick på eftermiddagen längs med Saltsjöpromenade hälsade glatt.

Saltsjöbaden Stockholm

Utsikt över Saltsjöbaden, längs med vattnet följer gångstigen Saltsjöpromenaden som bjuder på en väldigt vacker promenad förbi slott-liknande hus.

Rummen på Grand Hotel Saltsjöbaden

Att kliva in på hotelletrummet var inte en besvikelse, till min glädje befann sig samma pampiga, lyxiga och antika känsla även här. Mörka färger men fantastiskt ljus, spännande mönster, rustika möbler och en väldigt skön säng. Dessutom hade vårt rum en balkong! När jag kikade på hotellet utifrån senare insåg jag att balkongerna verkade vara ganska få och inte alls en självklarhet i alla rum. Sen får man ju inte jättemycket användning för en balkong såhär på vintern, men man kan ju alltid gå ut och fota!

Grand Hotel Saltsjöbaden hotellrum

Grand Hotel hotellrum

hotellrum Grand Hotel Saltsjöbaden

↓ Utsikten från vår väldigt stora balkong när man gick ut och blickade till höger från den.

Grand Hotel Saltsjöbaden balkong utsikt

↓ Grannrummets betydligt mindre balkong. På vår balkong hade man kunnat duka upp till en mindre sommarfest, typ.

Grand Hotel Saltsjöbaden balkong

Vad jag saknade i hotellrummet

Hotellrum har oftast åtminstone en helkroppsspegel, men det fattades här och för att få en helhetsbild av dagens outfit fick man ta ett kliv ut i korridoren – där fanns nämligen ingen brist på speglar.

Det kändes möjligen lite tight att bo 2 personer i det här rummet och med resväskor fanns det inte mycket golvutrymme över. Badrummet var dessutom rätt litet. Så ja, lite space skulle inte skada.

Sen undrar jag en grej, vad är det med hotell och att erbjuda duschtvål + schampoo, och ofta även hudkräm, men inte balsam? Vad är det för nissar som tvättar håret utan balsam liksom? Det får bli min feedback till inte bara Grand Hotel i Saltsjöbaden utan till hela hotellbranschen – var är balsamet?!

Hotellfrukosten – betyg *****

Frukosten var verkligen perfekt. Alltså, hotellfrukostar är ju sällan att klaga på (även om jag gjorde det den där gången på Clarion Sign om ni minns), men den här var liksom, ja perfekt. Jag tycker nämligen det kan bli för mycket när det finns jättemånga alternativ och därför föredrar jag att det finns något färre men av hög kvalité. Och så var hotellfrukosten på Grand Hotel i Saltsjöbaden. Därför får den 5 stjärnor av 5 möjliga.

Grand Hotel Saltsjöbaden hotellfrukost

Här fanns gott bröd, färsk frukt, äggröra, yoghurt med lite flingor och müsli, grönsaker och goda skinkor och ostar, chokladcroissanter, äppelmust, småsmå glas med smoothie, och bra kaffe.

Grand Hotel Saltsjöbaden frukost

Restaurangen där frukosten serveras är dessutom ljuvlig. Den ligger just intill spegelsalen

Grand Hotel Saltsjöbaden restaurang

frukost på Grand Hotel Saltsjöbaden

Grand Hotel hotellfrukost

Min hotellrumskompis och frukostsällskap Amanda / Explore a little more brer sin macka.

Franska matsalen Grand Hotel

Amanda och Emilia sitter kvar och njuter av kaffet i väntan på att konferensen ska börja.  

Middag på Grand Hotel i Franska matsalen & den fantastiska Spegelsalen

Jag bodde två nätter på hotellet och fick alltså avnjuta två frukostar men också två middagar. Det finns nämligen ett begränsat utbud med butiker och restauranger i just den här delen av Saltsjöbaden och därför bör du som gäst på hotellet förbereda dig på att också äta här.

I Franska matsalen serveras alla måltider och Spegelsalen ↓ öppnas upp när utrymmet behövs eller när det till exempel ska anordnas galamiddag. Under fredagskvällen dukades det nämligen upp trerätters och underhållning för oss influencers här!

Spegelsalen Grand Hotel

Och visst är det vackert? Jag tycker dock den häftiga discobelysningen hade kunnat skippas, rummet är liksom så vackert i sig. Men för en lite mer party och kanske också ungdomlig(?) stämning så fungerar det här ljuset, antar jag.

Grand Hotel

Jag och Amanda innan vi kliver in i på middagen. Hotellet har stora speglar överallt och det är helt underbart, kanske inte främst för att man ser sig själv hela tiden utan för att det är vackert med speglar!

Maten – bra och halvbra

Jag måste säga några ord om maten vi åt under de två dagarna på hotellet. Frukosten var som sagt ljuvlig. Till lunch båda dagarna fick vi en vegetarisk buffé och den var också riktigt bra. Den första kvällen var vi några som åt middag i restaurangen och burgaren för 195 kronor kändes som det mest prisvärda med tanke på att det är lite fancy och allt annat på menyn är rätt lyxigt (och dyrt). Det kan ju vara trevligt om man gillar sånt, men jag är vanligen lite mer relaxed i mina restaurangval. Kyparen var dock en äldre man med bra humor, så ett + för det.

Under fredagskvällen dukades det som sagt upp i Spegelsalen och där fick vi en helt vegansk trerättersmiddag. Spännande, tänkte jag. Och den här rödbetstartaren ↓ som kom in till förrätt var himla god! Huvudrätten som bestod av sparris och jordärtskockspuré föll däremot ganska platt, det var ingen smaksensation eller smakupplevelse, tyvärr Grand Hotel – nästa gång ni serverar vegansk mat hoppas jag ni vässat era skills!

Grand Hotel Saltsjöbaden restaurang meny

Att fota maten i det lila discoljuset som dessutom skiftade i färg var kanske inte helt optimala förutsättningar, men jag gjorde mitt bästa!


Överlag måste jag säga att det var en toppenfin vistelse och jag skulle rekommendera Grand Hotel Saltsjöbaden för den som vill ha en lyxig getaway från Stockholms stadsbrus eller typ gifta sig. Eller om man är turist utifrån och bara vill bo fint i ett av Stockholms lyxigare områden precis vid havet. Själv hoppas jag på att få anledning att göra ett återbesök om några år efter det planerade renoveringsarbetet och uppleva hotellet igen då!

Tre veckor utan pojkvän

Om nätterna drömmer jag massor och ibland lite konstiga saker. En natt var jag på en fest och tog emot en hink i rostfritt stål fylld med flytande kokain (vad är det ens?). Och var kommer allt ifrån? Och så längtar jag varje natt efter att krama någon. När man är van att sova bredvid någon annan, fastklamrande som en liten koalabjörn, så är tre veckor en himla lång tid. Tre veckor med sms, längtan, undran över hur hans Göteborgs-resa var, och viljan att få berätta allt om mina händelser i norr, samtidigt som vi planerat vår Milano-weekend. Det är alltid samma sak, jag vill boka boende så fort som möjligt, han gör det gärna i sista minuten efter att ha researchat allt som finns att researcha. Jag vill bo med Airbnb, han föredrar hotell. Dessa små skillnader som kräver kompromisser, kompromisser som är nödvändiga för ett förhållandes välmående och överlevnad. Är ni bra på att kompromissa och komma överens i ert förhållande?

Annars så är det fint att vara ifrån varandra. Fint att få sakna. Fint att få känna vad som verkligen betyder något. Och få ta tillvara lite på den där egentiden som annars faller i glömska bland Netflix-serier, caféhäng, cykelturer och middagar, tillsammans.

Igår kväll kom jag hem till Helsingfors, hem till honom, tacos och fredagsmys.

Han väljer en pizza från menyn, på uteservering i Kitzbühel där vi var i mars. 

5 platser alla andra besökt, men inte jag

Inlägget presenteras i samarbete med Apollo

Jag har tidigare berättat att jag som tonåring inte tyckte att Europa verkade särskilt intressant alls. Jag var så himla nyfiken på vad som fanns längre bort, på de andra kontinenterna, dit man inte kunde ta sig så enkelt. Semesterparadisen i Europa hade ju min mamma och pappa redan tagit med mig till, och inte tänkte jag på hur mycket mer som fanns att upptäcka i Europa bortom resorthotellens gränser. Numera är jag kanske särskilt intresserad av allt som Europa har att erbjuda, även om det finns platser världen över som jag också drömmer om att få besöka, en dag.

Men det finns ännu några klassiska resmål i vår världsdel som jag inte hunnit besöka.

Min andra eller tredje(?) utlandssemester, sommaren 94, Lanzarote.

För även om jag bara är 25 år och redan rest en del, så finns det några platser som jag faktiskt inte bockat av på min bucketlist. Ni vet, de där platserna som det känns lite som om faktiskt alla har besökt. Därför tänkte jag nu avslöja vilka 5 resmål som alla andra besökt, men inte jag, i Europa men också två platser utanför.

5 platser alla andra besökt, men inte jag


1. Paris

Paris, den romantiska staden med ett landmärke som varenda en känner till. Och med alla bilder och filmer där Eiffeltornet förekommer så känns det nästan som om jag faktiskt redan upplevt skapelsen. Kanske är det av den anledningen och med vetskapen om att det är en stad som antagligen kryllar av turister, som jag inte ens känner ett sug efter att åka dit. Jag känner mig mer sugen på att besöka andra delar av Frankrike. Jag minns när vi bilade ner från Luxemburg och passerade Metz och Thionville påväg mot Strasbourg, det var en fantastisk första upplevelse av Frankrike.

2. Berlin

Tyskland ja, jag hamnade lite av en slump i München den där våren 2014 och blev förälskad. Och när man blivit kär i Bayern känner man kanske inte att Berlin kommer kunna jämföra sig med det. Men jag är trots allt nyfiken på staden och det skulle vara kul att se skillnaderna mellan norra delen av landet och södra.

Jag i München under vår vistelse där i mars, läs också inlägget därifrån: lite som att komma hem och hur det känns.

3. Italien

När jag tänker på det kan jag inte fatta att jag inte lyckats besöka det här drömmiga landet ännu? Jag är nästan helt övertygad om att jag kommer älska allt med det. Och min dröm ska snart få bli verklighet. I maj åker jag och Mumin till Milano, vi två, en weekend och en stad och ett land som jag längtar efter att få upptäcka! Det kan hända att det kommer att bli fler resor dit ganska snart efter Milano-helgen, det är ju trots allt ett ganska stort land där det känns som om jag vill se ALLT.

4. Bangkok, Phuket & alla Koh-X

Jag har faktiskt besökt Thailand, men då var jag två veckor i Krabi – och det var helt fantastiskt vackert och fint. Däremot alla andra typiska resmål i Thailand så som Bangkok, Phuket och alla öar med alla möjliga namn som jag aldrig kan särskilja på, de har jag inte besökt. Just nu har jag inte heller någon längtan efter just Thailand, det finns så många andra platser i Asien som lockar, t.ex. Vietnam, Filippinerna, Malaysia och Indonesien.

5. Dubai

Slutligen. Staden som folk numera åker till över en weekend. Staden som känns liksom allt annat än äkta, även om det nu också utgör en unicitet i sitt slag och uppenbarligen är det många som vill dit. Dubai alltså. Eftersom jag senast i december besökte Indien kommer en resa åt där hållet och till UAE och Dubai att få vänta en stund, men visst blir man lite nyfiken när det känns som om många varit där?


Och med anledning av det här 5:e och sista resmålet över platser som alla besökt utom jag, så vill jag berätta om en helt ny inspirationssajt för just Förenade Arabemiraten som Apollo lanserar idag: Visit UAE. (Den är faktiskt sjukt snygg och inspirerande, in och kika!)

UAE Förenade Arabemiraten

Bild: visituae.se

Förenade Arabemiraten – mer än bara Dubai?

När man tittar på kartan ↓ och ser vilka fler städer i landet, utöver Dubai, som finns att upptäcka bara genom Apollo så tänker jag att det eventuellt har potential för att bli Sveriges nya strandparadis och en konkurrent till Thailand? Idén med den nya sajten om Förenade Arabemiraten som resmål är att inspirera till hela UAE och visa att det finns så mycket mer att upptäcka bortom Dubai – och de flesta platser ligger dessutom bara en dagstur från varandra.

UAE lockar resenärer med dessa fyra punch lines: spektakulära sevärdheter, solsäkra och vita sandstränder, shopping i världsklass och dessutom, perfekt för weekendresan. Jag tänker mig att det är lite av de flesta svenskars resedröm, att få resa bort till just det. Eller, vad säger ni? Den förhållandevis korta flygresan (knappt 6 timmar), bra standarden, spännande maten och att det verkar vara väldigt spektakulärt och extremt (ni vet, världens högsta/största/första) – är ju exakt sådant som gör att vi vill åka dit.

Min bloggkollega och vän Dryden var i Dubai nu under påskhelgen och beskriver det bland annat med att ha ”besökt högsta byggnaden i världen, åkt världens snabbaste hiss, åkt världens snabbaste förarlösa tunnelbanetåg…” Så det låter onekligen passande för den som letar efter att bocka av sin bucketlist med roliga grejer.

Det som skulle kunna locka mig är detta, ”… väntar en helt annan atmosfär i Ajman, där det lilla formatet och lugnare tempot bidrar till charmen. Här bor du lyxigt mitt på den långa, vita sandstranden på ett nybyggt femstjärnigt spahotell.”  Vem ska bjuda med mig på en sån resa?

→ Här kan du läsa mer om Förenade Arabemiraten som resmål


Har du varit till alla ovannämnda platser och vad tänker du om Dubai och UAE?