Resan genomfördes i samarbete med NordicTB och Catalan Tourist Board
En av de finaste upplevelserna under våra 4 dagar i Costa Brava, Katalonien, var olivolje-provning, eller om det kanske heter olivoljesmakning? Båda fungerar nog. Vinprovning känns som en klassiker som dyker upp lite här och var, men detta var nytt för mig – hur går det till liksom?
Varsågoda: en berättelse om olivodlingar, olivolja och ett familjeföretag på den katalanska landsbygden.
Olivoljeprovning hos Oli de Ventalló – en genuin, vacker & lärorik upplevelse
Det var fredag när vi lämnade den lilla kuststaden Rosas runt elva-tiden efter en löptur längs med havet och ännu en lyxig hotellfrukost. Vägen gick en bit inåt landet och en timma senare kom vi fram till Oli de Ventallós gård där vi välkomnades av den tjusiga skylten: OLIVE. Och massor med katter som sprang runt på gården, lekte och gav ifrån sig små kattskrik (men de fångade jag inte på bild eftersom jag inte är typen som förälskar sig i katter, sorry).
Min relation till olivolja började någon gång som barn. Min pappa har alltid använt det i matlagningen och jag har inte funderat över de olika oljorna desto mer. På senare tid har jag lärt mig att olivolja inte ska hettas upp för varmt och därför passar bra till sådant som lagas på låg värme alternativt till sallader, eller varför inte som spanjorer och italienare äter olivoljan, tillsammans med bröd!
Olivolja förhöjer smaken och gör allting lite godare, precis som smör, men sägs vara ett något nyttigare alternativ.
Min uppfattningen av Spanien som land, Katalonien inkluderat, är att det inte är så noga med exakta klockslag. Så vi stod där några minuter, njöt av det sköna solskenet som äntligen kikade fram mellan molnen och väntade förväntansfullt. Tillslut kom Josefina Sala och tog emot oss. Hon började prata på katalanska och stannade upp efter varje 1-2 meningar för att låta sin kollega översätta. Det fascinerar mig alltid med människor som inte pratar engelska och samtidigt kände jag mig ytterst tacksam över möjligheten att ha någon som kan agera mellanhand för att vi ska kunna mötas och förstå varandra.
↑ Det här är Josefina Sala, dotter till tidigare olivoljeproducent, och tillika expert på framställning av olivolja.
Guidad tur i Ventalló, bland vilda & planterade olivträd
Josefina ville ta med oss på en rundtur i området för att ge oss en bild om var vi befann oss och visa hur och var oliverna vi senare skulle få smaka på växer. Så vi gick iväg längs en liten stig och ut på en stor äng med ett utkikstorn där vi kunde blicka ut över olivodlingarna. Här hade man odlat oliver i hundratals år och med tanke på att det tar lång tid för träden att rota sig och växa sig starka så planterade man inte bara olivträden för sin egna vinning skull utan också med barn och barnbarn i åtanke.
Medan vi gick på ängen och Josefina berättade om området så stannade hon plötsligt upp och plockade något från marken som hon räckte till oss. Det växte nämligen olika sorters kryddor runt omkring oss, helt vilt, både fänkål och rosmarin fick vi dofta på. Det är sådant som gör mig helt lyrisk. Samtidigt som det får mig att tänka på vilka godsaker jag skulle kunna gå ut och plocka i närmsta skog hemma i våra Nordiska länder, som jag inte har någon aning om?
Såhär ser fänkål ut där det växer fritt utomhus.
Rosmarin ute i det vilda. Nu vet jag varför du inte alls trivdes inomhus hemma hos mig i en liten kruka.
Vi fortsatte promenera längs en stig och stannade upp i en skog där vår guide och ägaren Josefina frågade vad vi kunde se? Döda träd, svarade jag. Och buskar. Träden som var mörka, snedlutande och istället för löv var fulla med märkliga kottar var inte döda – och de små buskarna var vilda olivträd.
Här fick vi veta att de vilda olivträden växte bra i den skyddade miljön av de andra träden, men att de däremot var alldeles för små för att använda till produktion. Det förekommer dock att man samplanterar odlade olivträd tillsammans med vilda för att det vilda trädet då kan hjälpa det odlade att växa sig stort och starkt.
Och så tillsist kom vi fram till en av Oli de Ventallós olivodlingar.
Om du inte visste var du befann dig skulle du kanske promenera in här och tro att det bara var en äng med vackra träd, för det är ungefär så det ser ut.
Det mäktiga olivträdet ovan uppskattades till en ålder på 300 år. Om olivträden och odlarna har tur så kan träden bli upp till 1000 år gamla. Men väder och naturens under sliter ibland på de stackars stammarna.
Det här var i början på maj och då var de blivande oliverna såhär små ↓ till sin storlek.
Skördas gör oliverna under vinterhalvåret. I oktober-november skördas de gröna oliverna och under månaderna december-januari mognar de ytterligare och går över till den svartlila färgen som vi är bekanta med bland de olika olivsorterna.
Visste du att många av de billigare svarta oliverna du hittar i matbutikerna hemma i själva verket är gröna?
Samhällets konsumerande har nämligen inte tid att invänta säsongen för svarta oliver och för att behaga människans ovetande efterfråga så använder man sig av onaturliga processer och kemikalier.
Höjdpunkten: olivolje-smakning
Här mitt ute bland olivträden uppenbarade sig plötsligt ett bord framför oss, uppdukat för själva smakningen av olivojlan. Vi var alla förväntansfulla inför detta, ska vi få dricka olivolja nu eller hur ska detta gå till?
Vad gör till exempel äpplet där?! Det fick vi reda på i slutet.
Josefina förberedde alltihop och presenterade den första oljan som vi skulle få prova. Det var deras Serraferran Extra Virgin Olive Oil ↓ som är en olivolja de tagit fram för att skapa bästa balansen mellan det traditionella och moderna, och såklart av högsta kvalité.
Olivoljan hälldes upp i små shotglas men innan det blev dags att faktiskt smaka den så hälldes också lite av oljan i ett blått glas. Varför blått? För att ”gömma” den gyllene oljan och ta bort fokus från det visuella. Här fick vi också förklarat för oss att olivoljan gör sig bäst vid 28 grader och därför skulle värmas i det här glaset med hjälpa av våra händer.
28 grader är den perfekta temperaturen för olivoljan.
Glaset gick laget runt och vi alla förvånades av den intensiva doften.
Angie från Catalan Tourist Board som hängde med oss och tog hand om oss under resan.
Slutligen fick vi äntligen ett litet glas var och smuttade på oljan som vi ombads smaka med hela munnen och verkligen känna efter hur den kändes innanför läpparna och mellan tänderna. Olivolja har nog aldrig smakat så mycket, eller så starkt. Delvis kanske för att jag aldrig verkligen smakat enbart olja i sådan mängd och delvis för att jag förmodligen aldrig smakat olivolja av så pass hög kvalité.
Skål!
Vi fick också chans att smaka på deras mildare variant och originaloljan: Anna Sala Trull de Ventalló Extra Virgin Olive Oil. Den framställs på oliver från tre olika träd medan Serranferran-oljan har oliver från bara två träd-sorter. Om du är nyfiken på att läsa mer om de olika olivoljorna och deras smaker kan du göra det här. Förutom att bara smutta på oljan provade vi också den med en bit bröd. Smakningen avslutades med en äppelbit för att liksom ”skölja” ner olivoljan.
Och så tog vi farväl av olivträden och vandrade tillbaka till gården.
Det hade hunnit bli lunchtid och det dukades upp en alldeles fantastisk måltid som de beskrev som ”lite enklare lunch”. För oss nordbor var det ungefär det lyxigaste vi kunde tänka oss; att få slå sig ner utomhus i en mysig trädgård och välja bland alla möjliga spanska delikatesser och ett glas rosé.
Jag fick uppfattningen att Josefina verkligen hade en känsla för detaljer och att presentera saker snyggt. För mig som dokumenterar allt jag gör med min kamera så uppskattas det verkligen när man tänker på och ger extra omtanke för det visuella.
De är mycket för salami och olika typer av korvar i det här landet och jag uppfattar inte alltid om det är samma sort eller hur mycket de skiljer sig åt, därför har jag varit dålig på att lägga namnen på minnet. En annan korv vi fick chans att smaka här vara en SÖT korv, alltså söt istället för salt. Väldigt spännande, men inte min favorit. Min favorit är såklart den spanska (och italienska) lufttorkade skinkan.
Finska Henriikka som var med på resan har lagt upp lite fler bilder från lunchen här. Inlägget är tyvärr på finska och finskan och google translate samarbetar inte jättebra, men bilderna är fina, så kolla på dem!
Avslutningsvis: hemmagjord aioli!
Tiden flög verkligen förbi och vi hade nog kunnat tänka oss att stanna hela kvällen här på gården, prata om oliver och sippa på ett par glas vin. Men det var en sak vi hemskt gärna ville få lära oss innan vi var tvungna att åka vidare, nämligen att göra egen hemmagjord aioli! Men det avsnittet blir ett inlägg för sig, stay tuned.
Nyfiken på att smaka på olivolja och uppleva olivoljeprovning?
Jag kan varmt rekommendera olivoljeprovning som en upplevelse i Costa Brava-trakterna. Det är smidigt om du har tillgång till bil för att ta dig hit. Och det bästa är att ta kontakt med Oli de Ventalló direkt för prisuppgifter och upplägg som ni önskar. Här på deras hemsida hittar du all info du behöver veta om olivoljesmakningen och kontaktuppgifter.
Follow
