Vad jag lärde mig från att gå en fotokurs och varför du borde gå en

Mina lärdomar från fotokursen och några tips till dig som också är sugen på att gå en fotokurs och varför du borde göra det!

Foto och redigering: Rania / Rowan Tree

I april åkte jag upp till Gällivare, min hemstad i nordligaste Lappland. Tre månader tidigare hade jag sprungit på Rania i Åre där vi båda befann oss på workation. Det visade sig att hon var hälften uppvuxen i samma stad som jag. Så vi bestämde oss för att mötas där när jag skulle upp över påsken. Rania är dessutom en skicklig fotograf och jag fastnade snabbt för hennes blogg Rowan Tree

Så när Rania droppade frågan om jag ville vara testelev för en privat fotokurs så kunde jag såklart inte tacka annat än JA. Det kom lägligt eftersom jag var ny med min kamera och precis börjat bläddra i böckerna jag investerat i för att lära mig mer.

Fotoläraren Rania in action att förklara någonting, med min kamera i ansiktet. 

När är det läge att gå en fotokurs?

Det var efter Åre och efter att ha hängt med ett gäng inte bara bloggare utan också fantastiska fotografer, som jag blev inspirerad till att köpa en kamera. Nu har jag svårt att föreställa mig att jag skulle resa iväg till ett spännande resmål utan min lille Lumix.

Men, de 5 senaste åren har jag nöjt mig med iPhone-bilder. Och var sak har sin tid. Jag hade varken tid eller lust att bära med mig en kamera, för att sedan föra över bilder till en dator och redigera dem innan publicering. Men så, en dag i januari kändes det plötsligt självklart att införskaffa en kamera, med målsättningen om att faktiskt lära mig allt från inställningar till Lightroom.

Det krävs dock självdisciplin och känner du att du vill ge dig själv en push i ditt fotande, då kan det vara läge att gå en fotokurs. Och går du i tankarna om att utveckla ditt fotograferande så vill jag ge dig ytterligare några anledningar till att gå en fotokurs, med privatlärare.

Därför ska du gå en fotokurs – med privatlärare

* Kom igång – snabbt och enkelt! Du kan googla och du kan köpa de bästa böckerna på marknaden, men var någonstans börjar man på google? Och böckerna tenderar ju att inte läsa sig själva. Därför är en fotokurs ett bra alternativ, du får en push och hjälp på traven att faktiskt komma igång. Lite som att anlita en PT, men för ditt fotograferande, varför inte? Det gäller även för dig som fotat ett tag men vill ta det till nästa nivå.

* Direkt feedback. Detta är det kanske mest värdefulla med att gå en fysisk kurs, möjligheten till direkt feedback. Om du sitter där med din fotobok eller google som enda hjälp, då har du egentligen ingen aning om huruvida du gör ”rätt” eller inte. Och om du kör fast i något kan det vara svårt att veta vad det är som är fel. En fotolärare kan ge dig denna feedback och hjälp – direkt.

* Unika tips. Allting står ju faktiskt inte i manualerna och alla fotografer jobbar olika och har sina unika tips som du kan få ta del av. Du får alltså möjlighet att ta emot tips du aldrig annars skulle upptäckt. Till exempel Lightroom kan man jobba med på väldigt olika sätt, men Ranias tips om hur man väljer ut bilder och snabbt raderar de bortvalda – bara det var för mig guldvärt.

* Anpassad efter dig. Det trixiga med att gå en fotokurs i grupp är att alla kanske inte är på exat samma nivå, har samma mål eller lär sig i samma tempo. Det är fördelen med en fotokurs på tumanhand. Fokus ligger helt och hållet på vad du vill lära dig, din målsättning, din nivå och tempot beror på hur snabbt du lär dig och går framåt.

* Du kan fråga om allt. När ni bara är två kan du (förhoppningsvis) släppa allt vad prestige heter och våga fråga vad till exempel en bländare egentligen är (utan att tänka på att det är något du förväntas veta vid det här laget).


Ja, för mig kändes det som att det skulle vara en investering helt klart värt det. Jag vet inte om det märks på mina bilder? Men jag känner en stor skillnad på hur jag fotade, hur jag komponerade och kanske framför allt hur jag redigerade innan VS efter fotokursen.

Här kommer nu ett urval av några lärdomar som jag tog med mig från fotokursen.

Vad jag lärde mig från fotokursen

* För mig är tekniken inte det viktigaste, utan känslan. Jag har inte köpt min kamera för att bli en professionell fotograf som tar perfekta bilder enligt konstens alla regler – utan jag vill snarare bryta alla regler jag kan och skapa foton som berättar något och fångar en känsla. Jag tror många bloggare kan känna igen sig här.

Foto: Rania.

* Det är okej att fota på auto. Dagens ”auto-funktioner” är idag mycket smartare än vad de någonsin varit. På min Lumix GF7 har jag en liten knapp jag kallar för super-auto, och den använder jag fortfarande mest hela tiden.

* Det är bra att veta hur man fotar manuellt. Även om jag mest använder auto (det är smidigast när man reser eftersom miljön ändras snabbt och om man som jag inte vill stanna och fiffla med inställningar för länge) så känns det som en skyldighet att veta hur kameran fungerar och hur gör jag om jag själv vill bestämma hur jag ska ta en bild (eftersom kameran ju faktiskt bara gissar).

Foto: Rania. Fotograferande kräver koncentration och tålamod, det senare är min största utmaning.

* Fota i raw – bara gör det. Bilderna tar jättemycket mer plats, men det sägs vara värt det. Jag trodde dock att alla med en ”bra” kamera fotade i raw, under pressresan i Costa Brava fick jag lite av en chock när ingen av de andra resebloggarna fotade i raw… De sa däremot: om du börjat fota i raw – SLUTA INTE!

* Det tar tid att hitta sin fotostil. Rania har en sjukt cool fotostil, men hon har också gjort detta i 10 år. Andra fotoförebilder jag har är Katarina, Helena, Sofia, och Mary – och gissa vad alla har gemensamt? De har hållit på länge. Så låt det ta tid, för det händer inte över en natt och det är något som måste få växa fram.

Foto: Rania. En sak jag upptäckt med min fotostil är att jag gillar bilder nästan mer underifrån än ovanifrån. Inte så att man skapar dubbelhakor hos folk, men jag gillar hur mycket mer power objektet får när man vågar ta ner kameran lite eller till och med sätter sig ner på huk. Och min Lumix-skärm är väldigt bra i dessa lägen.

* Sist men inte minst: massa, massa bra tips i Lightroom som var ett ganska nytt program för mig. Kan verkligen rekommendera det för bildhantering, det är smidigare än Photoshop. Lärde mig bland annat att det finns presets man kan skaffa – men det har jag inte gjort, ännu.


Vill du veta mer om fotokursen?

På Ranias tjusiga blogg kan du läsa mer om fotokursen som hon erbjuder och information kring hur du gör om du är intresserad av att boka in dig på en kurs.

→ Gå in här för att läsa mer om att gå en privat fotokurs med Rania

Jag kan även tipsa om min kompis Amanda i Gällivare som också gått en fotokurs med Rania. Upplägget såg lite annorlunda ut, eftersom en fotokurs med privatlärare alltid kan skräddarsys efter just dina behov. Amanda har skrivit om vad hon tyckte i sin blogg Explore a little more: One on one photo course – the best investment.


Har du kanske redan gått en fotokurs? Hur var det? Dela gärna med dig i en kommentar!

Måste man göra research inför en resa? Här är mina bästa tips!

En fråga som jag funderat på ett tag, måste man göra research inför en resa? Hur låter man bli? Eller hur gör man research inför resan på bästa sätt?

Det var faktiskt bloggläsaren Ida som ställde frågan i en kommentar, apropå det här med att jag faktiskt är väldigt dålig på research trots att jag reser en del. Såhär löd frågan: 

Hur gör du för att INTE googla sönder ett resemål innan du ska dit?! Blir du inte nervös över att inte veta saker om platsen, eller rädd för att missa något jättehäftigt/vackert?

Intressant fråga. Jag ska försöka förklara min syn på det hela samt ge mina bästa tips på ämnet.

Därför gör jag väldigt lite research inför mina resor


Jag vet inte egentligen vad det grundar sig i, men jag har aldrig varit särskilt intresserad av att researcha nya platser jag ska besöka. Jag har alltid varit lite mer ”go with the flow” och upptäckt platser och saker när och där de händer. När jag skulle åka till Auckland för en termin var det bara en vecka innan som jag insåg att staden låg vid havet (och kallas för city of sails), det var liksom inte relevant information för mig där och då, och en ganska nice surprise.

Jag tror också det hänger ihop lite med att jag aldrig fattat grejen med turistattraktioner. Att se på saker bara för sakens skull, oavsett om det går inom ramen för vad man är intresserad av eller ej. Sådant man ”ska se”. Visst finns det sådant som blowed my mind, till exempel Grand Canyon, Islands blå lagun och varma källor, Nya Zeelands all natur, Golden Gate Bridge och Taj Mahal.

När jag flög in över Grand Canyon med helikopter sommaren 2009.

Sommaren 2008, på Island tillsammans med min far och här vid Blå Lagunen. 

Jag och min norska vän på toppen av världen vid världens brantaste backe i sydligaste delen av Nya Zeeland. Hösten 2012. 

Milford Sounds på Nya Zeeland däremot, som ska vara något i världsklass – hade lika gärna (eller hellre) kunnat åka till Norge. Kanske gillar jag inte hypen. Kanske strävar jag efter något mer av en personlig upplevelse. För det fina i upplevelsen av ett land och en kultur ligger ju liksom inte i det man ser utan snarare hur det känns. Att promenera längs med en förhållandevis okänd liten gata i ett villaområde i London ger mig personlig så mycket mer än att stå och titta upp mot Big Ben.

Det jag däremot tycker jag kunde bli bättre på är att researcha under mina resor handlar mer om landet i sig. Alltså inte gällande vad som bör ses och upplevas, utan snarare om landets historia med avgörande händelser och en förklaring till varför saker är som de är, typ.

Tips om du inte vill göra research men inte kan låta bli:


* The fear of missing out? En klassiker, i livet så väl som under resor. Men fundera på vad du vill att resan ska ge dig. Kanske är din upplevelse otroligt häftig och fin även om du inte ser det där specifika landmärket, den där specifika lilla byn eller det där specifika caféet med den godaste glasen? Skit i vad alla andra besöker och gör resan till din.

* Bestäm dig för att inte googla, i alla fall inte innan du kommit fram.

* Det löser sig alltid! Måste du ha med cash? Hur tar man sig bäst från flygplatsen? Vad händer om det regnar? Det gör ingenting om du inte är förbered, för jag lovar dig att det kommer lösa sig ändå. Möjligen inte exakt lika smidigt, men förmodligen betydligt mer spännande. Så, don’t worry.

* Res inte bara för att bocka av bucketlisten, res för själva upplevelsen.

* Ju längre du ska vara på en plats, desto mindre viktig är din research. Då har du liksom tid att upptäcka as you go. Jag har i och för sig varit i London under 24 timmar utan att researcha, och det gick också bra (frågade en tunnelbanevakt om tips var jag kunde fly undan alla turister).

Första gången jag var i Barcelona råkade vi vara där samtidigt som världens häftigaste gatufestival: Festa Major de Gracia – ett tips vi fick av locals när vi var påväg dit. 

När research kan vara bra:


* Om du reser till ett land som du inte vet någonting om och det är ett land väldigt olikt från ditt hemland. Då kan det vara en bra idé att ta reda på lite fakta innan du ger dig iväg. Jag åkte till Indien utan att göra desto mer research, men då visste jag att jag skulle bli mottagen av en svensk tjej, sånt hjälper lite.

* Om du vet vad du vill göra, och om detta är något som bör planeras in bokas i förväg. Jag är visserligen lite nonchalant när det kommer till detta och tänker, om jag måste planera in upplevelsen/besöket, så kommer det krylla av turister där och då gör det ingenting om jag missar det. Men ett exempel: ett besök på Alcatraz i San Francisco är något du måste boka in ganska långt i förväg och om du hemskt gärna vill se detta så kan det ju vara surt att missa. För mig var det inte hela världen.

* När ni är flera som åker ihop så kan det vara bra att ha lite koll på vad ni vill göra under resan. Ju fler man är desto svårare skulle jag säga att det är att flanera runt planlöst och göra vad man känner för.

* Om du har ett specifikt intresse. Tex tycker jag det är himla trevligt att besöka fina bibliotek eller bokaffärer. Och för sånna saker skulle jag önska att jag var lite lite bättre på research.

* När du reser ensam (och inte har ett sällskap som gillar att googla). För om jag ska vara ärlig, när jag rest med T så är det ofta han som tar reda på saker och leder mig i rätt riktning. Nu innan Milano-resan fick jag dock i uppdrag att lista 5 saker jag ville göra/se.

En av sakerna jag visste att jag vill se i (eller ja utanför) Milano var Lake Como ↑ jag tog reda på det men däremot googlade jag inte några bilder på själva sjön eller Como och läste inte för mycket om det, det fick bli en väldigt fin överraskning.

Hur gör man research inför en resa på bästa sätt?


* Fråga vänner. Du känner dina vänner och kan vända dig till dem som har liknande smak för bästa tips för ett resmål.

* Utgå ifrån dig själv. Det spelar ingen roll om det finns ett jättehäftigt konstmuseum i den här staden, om det inte är din grej så skippa det!

* Googla, och läs bloggar. Jag gillar att hämta min reseinspiration från andra bloggar och brukar söka på ”tips ‘specifik stad’ blogg”  för att hitta vad just olika bloggar skriver om resmålet.

* Känner du någon i landet/staden? Fråga hen! Locals kan alltid ge särskilt bra och exklusiva tips.

* Skippa pressen om att ”hinna med allt” och fokusera på det DU gillar och prioritera ditt schema efter det. Jag fick ett bra tips från Sanna som alltid fokuserar på en viss stadsdel under en weekendresa istället för att försöka hinna med allt.

* Kom ihåg, vi är alla olika och det bästa är att göra det som fungerar för dig!

Jag älskar att snubbla över mysiga caféer, som detta i Innsbruck, och tycker det är mycket trevligare än om man googlat fram trendigaste caféet i någon stad. Håller ni inte med?

Och mitt absolut bästa research-tips inför en resa?

Det är att göra research under resan! Prata med folk och locals. Fråga om de har någon personlig rekommendation. Om det slutar med att du känner dig helt lost och inte vet var du ska, då kan du alltid leta upp ett cafe med wifi och ta hjälp av Google. När jag reser så googlar jag mer om resmålet under resan än innan och tar reda på om det finns något speciellt jag vill se eller göra. Så det gav även svar på Idas följdfråga som var när du väl är på plats, googlar du någonting då och bestämmer dagsaktivitet efter det? Svar ja, det gör jag :-)


Hur ser du på rese-research? Tar du reda på allt om ett nytt land eller en ny stad innan du reser dit? Och vilka är dina bästa tips för att göra research inför en resa?

Somriga men inte helt ångestfria helgdagar

Det kan visserligen ha varit så att känslorna framkallades av pms snarare än solens varma strålar. Men när den där plötsliga sommarhelgen gjorde entré kände jag mer ångest än vad jag kände magisk sommarglädje.

Och det måste ju vara nästan förbjudet i ett Sverige, eller Finland, med vackert väder.

Jag såg drömmiga stories på instagram, leende efter leende, vinglas efter öl efter terrasser, och kände så himla mycket stress. Jag gillar inte när någon, som typ vädret, kommer in och ska styra och ställa i mitt liv. Jag vill inte anpassa min vardag efter vädergudarna, jag vill inte ge någon den makten. Jag är en fri själ som inte gillar att följa samhällets alla regler och normer. Samtidigt som jag uppenbarligen inte ännu nått det stadie där jag inte alls bryr mig om samhällets förväntningar. 

Och kanske därför önskar jag att det vore somriga dagar lite oftare, så jag kunde gå ut och njuta av dem precis när jag känner för det. Till exempel i fredags när jag jobbade med mitt företag och kunde gå ut och promenera mitt på dagen, för att jag kände för det och för att det var vackert väder. Bilden ovan togs då, på vitsipporna i en liten skogsdunge som jag älskar att promenera igenom.

Jag inser att det är ett något själviskt tankesätt, och det kanske jag kan skylla på min generation. Inte är det bara chefer vi inte vill lyssna till och ta ordrar av, vi har dessutom svårt att acceptera vädret vi befinner oss i. Kanske är det därför vi flyttar till ställen som Bali och Chiang Mai, på jakten efter ett friare liv. En av anledningarna till att jag vill ha ett jobb som är platsoberoende är för att kunna bestämma över var jag vill vara och när jag vill vara det. Aprilmånad i Gällivare, junijuliaugusti runt omkring här i Norden och så resten av vintern på andra vackra platser som inte har det där trista mörkret. Okej, ett långt, halvflummigt sidospår, och lite av en överdrift, but still.

Parentes: Att klaga på vädret tycker jag dock egentligen är helt meningslöst. Och det är alltså inte det jag gör här, om någon nu skulle tro det ;-)

För egentligen så handlar ju min ångest väldigt lite om vädret och väldigt mycket mer om mina egna tankar och känslor, sådant som jag kan jobba på (och som jag hoppas blir lättare med åldern). Sommaren har ju bara börjat. Det kommer fler sånna här dagar. Och även dagar med regn är dagar man kan njuta av.

Fina sommardagar, trots allt.

Men jag lyckades knuffa bort min sommarångest något och tog med min cykel och min pojkvän på en tur längs med havet. Vi hamnade på Nokkalan Majakka, ett nytt och väldigt mysigt café precis vid havet här i Esbos skärgård. Där drack jag dagens första kopp kaffe, och så delade vi på franskisar (finlandssvenskarnas ord för fries) och lite sött.

Sen cyklade jag hela vägen till Drumsö där många av mina vänner bor. Jag mötte först upp Malin och vi promenerade längs havet (ja, längs havet vi också, alltid längs havet, vad annars?). Jasmin kom och mötte upp oss en stund senare och vi avslutade med en fika på Casinostranden (kan för mitt liv inte förstå mig på det namnet, huuuur kan man döpa ett supermysigt sommarcafé på stranden till något så märkligt?!).

Jasmin & Malin på en klippa på Drumsö. Vackra Helsingfors alltså, du gör dig himla bra i sommarskrud. 

Vänner alltså, det är fint att ha ändå, dem gör en alltid på bra humör. Och pojkvänner också. Lördagskvällen spenderades i hemma i soffan med honom, popcorn och Netflix. Det, trots att sommarnatten utanför fönstret var ung och säkert inte gjorde någon besviken. 

Olive oil tasting / olivoljeprovning i ett lummigt Costa Brava, Oli De Ventalló

Resan genomfördes i samarbete med NordicTB och Catalan Tourist Board


En av de finaste upplevelserna under våra 4 dagar i Costa Brava, Katalonien, var olivolje-provning, eller om det kanske heter olivoljesmakning? Båda fungerar nog. Vinprovning känns som en klassiker som dyker upp lite här och var, men detta var nytt för mig – hur går det till liksom? 

Varsågoda: en berättelse om olivodlingar, olivolja och ett familjeföretag på den katalanska landsbygden. 

Olive oil tasting / olivoljeprovning

Olivoljeprovning hos Oli de Ventalló – en genuin, vacker & lärorik upplevelse


Det var fredag när vi lämnade den lilla kuststaden Rosas runt elva-tiden efter en löptur längs med havet och ännu en lyxig hotellfrukost. Vägen gick en bit inåt landet och en timma senare kom vi fram till Oli de Ventallós gård där vi välkomnades av den tjusiga skylten: OLIVE. Och massor med katter som sprang runt på gården, lekte och gav ifrån sig små kattskrik (men de fångade jag inte på bild eftersom jag inte är typen som förälskar sig i katter, sorry).

Oli de Ventalló olive oil tasting

olivoljesmakning

Min relation till olivolja började någon gång som barn. Min pappa har alltid använt det i matlagningen och jag har inte funderat över de olika oljorna desto mer. På senare tid har jag lärt mig att olivolja inte ska hettas upp för varmt och därför passar bra till sådant som lagas på låg värme alternativt till sallader, eller varför inte som spanjorer och italienare äter olivoljan, tillsammans med bröd!

Olivolja förhöjer smaken och gör allting lite godare, precis som smör, men sägs vara ett något nyttigare alternativ.

Min uppfattningen av Spanien som land, Katalonien inkluderat, är att det inte är så noga med exakta klockslag. Så vi stod där några minuter, njöt av det sköna solskenet som äntligen kikade fram mellan molnen och väntade förväntansfullt. Tillslut kom Josefina Sala och tog emot oss. Hon började prata på katalanska och stannade upp efter varje 1-2 meningar för att låta sin kollega översätta. Det fascinerar mig alltid med människor som inte pratar engelska och samtidigt kände jag mig ytterst tacksam över möjligheten att ha någon som kan agera mellanhand för att vi ska kunna mötas och förstå varandra.

olivträd

olivodlingar Ventalló

↑ Det här är Josefina Sala, dotter till tidigare olivoljeproducent, och tillika expert på framställning av olivolja.

Ventalló Costa Brava

Guidad tur i Ventalló, bland vilda & planterade olivträd

Josefina ville ta med oss på en rundtur i området för att ge oss en bild om var vi befann oss och visa hur och var oliverna vi senare skulle få smaka på växer. Så vi gick iväg längs en liten stig och ut på en stor äng med ett utkikstorn där vi kunde blicka ut över olivodlingarna. Här hade man odlat oliver i hundratals år och med tanke på att det tar lång tid för träden att rota sig och växa sig starka så planterade man inte bara olivträden för sin egna vinning skull utan också med barn och barnbarn i åtanke.

Olive oli tasting Costa Brava

Medan vi gick på ängen och Josefina berättade om området så stannade hon plötsligt upp och plockade något från marken som hon räckte till oss. Det växte nämligen olika sorters kryddor runt omkring oss, helt vilt, både fänkål och rosmarin fick vi dofta på. Det är sådant som gör mig helt lyrisk. Samtidigt som det får mig att tänka på vilka godsaker jag skulle kunna gå ut och plocka i närmsta skog hemma i våra Nordiska länder, som jag inte har någon aning om?

Costa Brava Ventalló

Såhär ser fänkål ut där det växer fritt utomhus.

vild rosmarin

Rosmarin ute i det vilda. Nu vet jag varför du inte alls trivdes inomhus hemma hos mig i en liten kruka.

Vi fortsatte promenera längs en stig och stannade upp i en skog där vår guide och ägaren Josefina frågade vad vi kunde se? Döda träd, svarade jag. Och buskar. Träden som var mörka, snedlutande och istället för löv var fulla med märkliga kottar var inte döda – och de små buskarna var vilda olivträd.

vilda olivträd

olivplantage

olivodlingar

Här fick vi veta att de vilda olivträden växte bra i den skyddade miljön av de andra träden, men att de däremot var alldeles för små för att använda till produktion. Det förekommer dock att man samplanterar odlade olivträd tillsammans med vilda för att det vilda trädet då kan hjälpa det odlade att växa sig stort och starkt.

Och så tillsist kom vi fram till en av Oli de Ventallós olivodlingar.

Om du inte visste var du befann dig skulle du kanske promenera in här och tro att det bara var en äng med vackra träd, för det är ungefär så det ser ut.

gammalt olivträd

Det mäktiga olivträdet ovan uppskattades till en ålder på 300 år. Om olivträden och odlarna har tur så kan träden bli upp till 1000 år gamla. Men väder och naturens under sliter ibland på de stackars stammarna.

Det här var i början på maj och då var de blivande oliverna såhär små ↓ till sin storlek.

hur oliver växer

Skördas gör oliverna under vinterhalvåret. I oktober-november skördas de gröna oliverna och under månaderna december-januari mognar de ytterligare och går över till den svartlila färgen som vi är bekanta med bland de olika olivsorterna.

Visste du att många av de billigare svarta oliverna du hittar i matbutikerna hemma i själva verket är gröna?

Samhällets konsumerande har nämligen inte tid att invänta säsongen för svarta oliver och för att behaga människans ovetande efterfråga så använder man sig av onaturliga processer och kemikalier.

olivträd odling

olivoljesmakning

Höjdpunkten: olivolje-smakning

Här mitt ute bland olivträden uppenbarade sig plötsligt ett bord framför oss, uppdukat för själva smakningen av olivojlan. Vi var alla förväntansfulla inför detta, ska vi få dricka olivolja nu eller hur ska detta gå till?

Costa Brava olive oil tasting

Vad gör till exempel äpplet där?! Det fick vi reda på i slutet.

Oli de Ventalló olive oil tasting

Josefina förberedde alltihop och presenterade den första oljan som vi skulle få prova. Det var deras Serraferran Extra Virgin Olive Oil ↓ som är en olivolja de tagit fram för att skapa bästa balansen mellan det traditionella och moderna, och såklart av högsta kvalité.

Serraferran olive oil

Costa Brava olive oil tasting

Olivoljan hälldes upp i små shotglas men innan det blev dags att faktiskt smaka den så hälldes också lite av oljan i ett blått glas. Varför blått? För att ”gömma” den gyllene oljan och ta bort fokus från det visuella. Här fick vi också förklarat för oss att olivoljan gör sig bäst vid 28 grader och därför skulle värmas i det här glaset med hjälpa av våra händer.

28 grader är den perfekta temperaturen för olivoljan.

Glaset gick laget runt och vi alla förvånades av den intensiva doften.

Catalonia Olive oil tasting

Angie från Catalan Tourist Board som hängde med oss och tog hand om oss under resan.

Slutligen fick vi äntligen ett litet glas var och smuttade på oljan som vi ombads smaka med hela munnen och verkligen känna efter hur den kändes innanför läpparna och mellan tänderna. Olivolja har nog aldrig smakat så mycket, eller så starkt. Delvis kanske för att jag aldrig verkligen smakat enbart olja i sådan mängd och delvis för att jag förmodligen aldrig smakat olivolja av så pass hög kvalité.

upplevelse oilvoljesmakning

Skål!

smaka olivolja

Vi fick också chans att smaka på deras mildare variant och originaloljan: Anna Sala Trull de Ventalló Extra Virgin Olive Oil. Den framställs på oliver från tre olika träd medan Serranferran-oljan har oliver från bara två träd-sorter. Om du är nyfiken på att läsa mer om de olika olivoljorna och deras smaker kan du göra det här. Förutom att bara smutta på oljan provade vi också den med en bit bröd. Smakningen avslutades med en äppelbit för att liksom ”skölja” ner olivoljan.

Och så tog vi farväl av olivträden och vandrade tillbaka till gården.

guided tour Costa Brava

guided tour Ventalló

Det hade hunnit bli lunchtid och det dukades upp en alldeles fantastisk måltid som de beskrev som ”lite enklare lunch”. För oss nordbor var det ungefär det lyxigaste vi kunde tänka oss; att få slå sig ner utomhus i en mysig trädgård och välja bland alla möjliga spanska delikatesser och ett glas rosé.

guided tour olive oil

Jag fick uppfattningen att Josefina verkligen hade en känsla för detaljer och att presentera saker snyggt. För mig som dokumenterar allt jag gör med min kamera så uppskattas det verkligen när man tänker på och ger extra omtanke för det visuella. 

guided tour Oli de Ventalló

spansk lunch Katalonien

De är mycket för salami och olika typer av korvar i det här landet och jag uppfattar inte alltid om det är samma sort eller hur mycket de skiljer sig åt, därför har jag varit dålig på att lägga namnen på minnet. En annan korv vi fick chans att smaka här vara en SÖT korv, alltså söt istället för salt. Väldigt spännande, men inte min favorit. Min favorit är såklart den spanska (och italienska) lufttorkade skinkan.

Finska Henriikka som var med på resan har lagt upp lite fler bilder från lunchen här. Inlägget är tyvärr på finska och finskan och google translate samarbetar inte jättebra, men bilderna är fina, så kolla på dem!

Avslutningsvis: hemmagjord aioli! 

Tiden flög verkligen förbi och vi hade nog kunnat tänka oss att stanna hela kvällen här på gården, prata om oliver och sippa på ett par glas vin. Men det var en sak vi hemskt gärna ville få lära oss innan vi var tvungna att åka vidare, nämligen att göra egen hemmagjord aioli! Men det avsnittet blir ett inlägg för sig, stay tuned.


Nyfiken på att smaka på olivolja och uppleva olivoljeprovning?

Jag kan varmt rekommendera olivoljeprovning som en upplevelse i Costa Brava-trakterna. Det är smidigt om du har tillgång till bil för att ta dig hit. Och det bästa är att ta kontakt med Oli de Ventalló direkt för prisuppgifter och upplägg som ni önskar. Här på deras hemsida hittar du all info du behöver veta om olivoljesmakningen och kontaktuppgifter. 

Alla jobbdagar är inte bra jobbdagar

Jag hade en någorlunda plan för hur den här dagen skulle se ut när jag slog upp ögonen i morse. Eller faktiskt redan igårkväll innan jag stängde mina ögon. Och sanningen är att jag inte slog upp dem i morse, för jag har varit himla himla trött sen vi kom hem från Milano, så det var snarare en kamp att försöka få upp de små ögonlocken. Att skylla det på jetlag tycker jag är en fullt rimlig anledning, det är ju trots allt en helt annan tidzon. Men jag kämpade med att vakna ändå, någon gång vid åttatiden. Trots att jag egentligen kunnat ta hur lång sovmorgon jag ville, eftersom jag haft min bloggjobb-dag idag och jobbat hemifrån.

Jag hade alltså planerat att skriva ett par blogginlägg och ta tag i allt bloggjobb som legat lite i skymundan till förmån för alla vårens resor. Jag kan inte ens minnas sist jag hade en vanlig hemmadag tänkt för att jobba med just bloggen.

Men här blev inte många blogginlägg gjorda idag.

Det står dead handsome på kaffekoppen, men kanske lika bra att man inte ser det för jag var snarare dead cosy.

Som alltid när man pysslar med lite smågrejer som knappt är viktiga eller livsavgörande, så vet man inte riktigt var timmarna springer iväg. Jag instagrammade nog halva förmiddagen. Och läste bloggar. Förutom när jag stirrade på inlägget jag tänkte skriva på. När jag nästan höll på att somna igen kom jag på att det var dags för kaffe.

Någon gång vid 14-tiden gav jag upp och insåg att det är mycket bättre att fokusera på något som jag faktiskt känner för att göra. Och särskilt när det jag kände för att göra råkade vara att STÄDA. Det är just det som jag älskar med det här med att kunna bestämma över sin arbetstid. Jag städade nonstop fram till typ åtta (samtidigt som jag lyssnade på Att resa-podden), ni vet sånt där som behövs göras ibland, till exempel gick igenom alla papper i alla lådor och slängde hälften. Och nu är klockan halv elva, jag har just ätit en sallad till middag och skriver nu på detta med gott samvete. Ja det är i princip omöjligt att må dåligt eller ha ångest efter att man rensat bokhyllor, dammsugit och dammtorkat nästan hela lägenheten, prova själva får ni se!

Och i morgon är en ny dag, en ny jobbdag. Alla jobbdagar är inte bra jobbdagar, så är det bara. Det gör faktiskt ännu mindre när jobbet i det här fallet är något som jag ändå gör dagligen och på tider som för de flesta andra är helig fritid. Och med tanke på vad jag faktiskt fick gjort, så var det trots allt en väldigt bra dag.

Hur var din dag?

Nästa gång jag besöker Milano

Trots att staden inte förtrollade mig helt (förutom Lake Como, det stället är helt magiskt, blogginlägg kommer men tills dess, spana in den här bilden som jag la upp på Instagram). Och även om det inte kändes hundraprocent som min typ av stad, så känner jag att jag skulle kunna åka tillbaka. Det finns liksom mer jag vill se och göra, och äta. Jag skulle till exempel kunna tänka mig en tjejhelg här med några av mina vänner. Så i väntan på att jag sätter mig ner och skriver ihop en mer komplett city-guide med lite tips för en helg i staden, så tänkte jag dela den här listan med er…

Saker jag ska göra nästa gång jag besöker Milano:

* Boka bord på restaurangerna Dry och Frijenno Magnanno. Vi gjorde misstaget att försöka gå till ena när det var lunchtid och de hade stängt, och den andra lördagkväll klockan 20 när hela Milano är ute och äter middag. Dry är en sjukt trendig pizzeria och eftersom Mumin (och well, även jag) älskar pizza hade det varit ett givet val. Frijenno Magnanno verkade också trendigt och såg supertrevligt ut, det ligger lite mindre centralt så tunnelbana dit kan vara att rekommendera.

* Äta japanskt. När vi tänker på Italien så tänker vi genast på pizza och pasta, men Milano är inte alls pizzornas stad. Faktum är att jag faktiskt aldrig blivit sugen på japansk mat som när vi promenerade längs Milanos gator. Det fanns inte bara sushi-restauranger utan andra spännande japanska varianter som alla såg lockande ut.

* Hyra cykel och besöka Parco Nord MilanoDet kom lite som en överraskning hur grönt Milano är, men trots detta så kände jag en längtan efter en större park. Vi hittade visserligen till en oas som ligger ganska centralt, Giardini Pubblici Indro Montanelli, men nästa besök i staden vill jag hyra en cykel och cykla ut till Parco Nord som ligger lite utanför stan.

* Shoppa något annat än bara pastiller. Milano är en riktigt fashion-stad, men det enda jag lyckades komma hem med var ett gäng pastiller. Bland annat lakritspastiller i en himmelskt fin mintgrön liten plåtburk, som smakade förfärligt. Så nästa gång tänker jag att jag kunde lyckas fynda något typ av klädesplagg eller fashionabel pryl, även om shopping inte hör till mina favoritaktiviteter.

Excelsior i Milano, rätt cool butik med ett gäng dyra märken. Och look at this classy lady, designer-väskan + den gigantiska ryggsäcken, hehe.

* Jobb-blogga på café oTTo. Vi hann aldrig ens ta en kaffe på det här caféet som låg precis där vi bodde. Det skulle kunna beskrivas som ett super-hipster café som ligger precis i början av China Town. Och det såg ut att vara perfekt för att ta med sin macbook och sätta sig ner med en cappuccino och jobba lite.

* Bo igen på Adorabile. Vi var hur nöjda som helst med vårt bed&breakfast och jag skulle gärna bo här igen. Franz som ansvarar över alltihop var jättetrevlig och hade verkligen lagt ner omtanke och kärlek på stället, samt tänkt på detaljerna.

* Hänga på barerna i Navigli & Corso Como. Det är vanligt i Italien att man går ut och tar en så kallad aperitivo, som innebär någon typ av drink och något litet att äta innan själva middagen. Jag dricker inte alkohol så ofta (förutom när jag går ut och festar eller ibland något glas vin) och vi hann inte riktigt med några aperitivos den här gången. Därför tänker jag mig att ifall nästa resa till Milano blir en weekend med några tjejkompisar så vill jag gå ut för en aperitivo både i Navigli som är lite mer turistigt och i Corso Como som verkade vara bland de trendigaste gatorna att hänga på.

Hur lustig liten öl-kärra? I Navigli längs den konstgjorda kanalen.

Trendiga Corso Como.

* Äta en burgare på Prime One Seven, igen. Som sagt, vi hade inte fullt fokus på italiensk mat utan våra fötter ledde oss bland annat till den här makalösa burger-restaurangen. Så ja, jag skulle lätt kunna tänka mig att äta en burgare här dagen efter en eventuell utgång. Och deras onion rings, visste inte att onion rings kunde vara så goda.

* Dagsutflykt till Lake Como, igen. Det är givet. Kanske till och med kunde spendera en natt här. Om jag åkte med människor som inte sett Como så skulle jag utan tvekan ta med dem hit. Som sagt, instagram-bilden och så bjuder jag på den här mellan-poserna-bilden.

Vad skulle du göra om du besökte Milano en andra gång? Eller första om du inte varit där ännu?