I helgen har jag lyssnat på en ny podd som Yle släppte igår: Norrena & Frantz – en podd om relationer. Jag gillar att de är ganska bjussiga i podden – det är alltid kul att höra om andras personliga erfarenheter hellre än allmänna tankar och hypotetiska händelser. Och förstås att de har åsikter, även om jag inte alltid håller med dem.

I första avsnittet avhandlade de ämnet dejting. Inte helt relevant för mig i dagsläget, men ändå spännande att höra lite om dagens dejtingvärld och stories från Tinder som ju inte fanns när jag var singel. Jag måste dock säga att jag tycker det är obekvämt när man dissar folks profilbeskrivningar, bilder, första meddelande eller till och med hela dejter. Damn it, ge folk en chans. Det kändes också lite märkligt att hänga ut en hel dejt (visserligen anonymt, men personen skulle ju garanterat känna igen sig själv) för att han gillade att se På spåret (long story short, men ni får lyssna för hela berättelsen).

I andra avsnittet snackar de otrohet. Superkänsligt ämne och här fick vi inte höra några av Hannahs eller Evas egna historier (förståeligt) utan det handlade mer allmänt om vad som är rätt/fel och bra/dåligt när det kommer till otrohet och hur det hanteras + situationer inskickade från andra.

Det var en sak jag hakade upp mig på. Det började någonting om att ifall otrohetshändelsen påverkar relationen på lång sikt så måste man come clean och berätta om det. Men sen så säger de att man kanske inte ska berätta för sin partner om situationen istället ser ut såhär:

“Om det på riktigt är ett engångs-snedsteg med en person som inte kommer träffa på nytt, så gör man mer skada än nytta, och kanske det dåliga samvete är det straff man får ta. Men det är bara dubbelt oschysst att först göra det och sen ösa det över sin partner som är oskyldig.” och “Det gör så otroligt skada för en relation. Om du med handen på hjärtat kan säga att det var ett stort misstag och det kommer aldrig att hända igen. Eftersom det är svårt att lappa ihop en relation.”

Här finns avsnittet om otrohet.

De verkade alltså båda överens om att ifall otroheten helt och hållet var en miss som skedde utan eftertanke och ALDRIG kommer hända igen, så bör du inte berätta det för din partner för det kommer att göra mer skada än nytta.

Kanske har de en poäng och kanske är det annorlunda när man är äldre, gift, varit ihop i massor av år och har barn/hus/hund/sommarstuga and what not. Men jag kan ändå inte riktigt förstå det. Det är ändå ett svek, du vet att din partner skulle bli upprörd, att det skulle påverka hela er framtid om hen visste – är det inte särskilt vidrigt att undanhålla en sådan grej då?

För mig handlar kärlek och ett förhållande om att kunna vara öppna och ärliga med varandra. Tough shit will happen och man kan ta sig igenom det. Men att inte berätta för att “skydda partnern” känns ganska lame och som en dålig ursäkt.

Men alla har kanske inte samma starka moral som jag har när det kommer till detta. Ärlighet toppar nämligen listan över mina värderingar och jag kan i princip inte ljuga. Det har inte alltid varit smärtfritt, men jag hade nog inte kunnat leva med mig själv annars och antagligen skapar det förtroende hos andra. Eller så är jag bara ännu ung och oerfaren?

Vad säger ni? Ska man alltid berätta om otrohet eller finns de tillfällen då det gör mer skada än nytta?

Det är lördagkväll och jag gör ingenting speciellt i helgen. Jobbat flera timmar på min skrivuppgift idag, handlat krukor och gått igenom Balkan-bilder. Nu lagar Mumin mat, club sandwich med lax (japp ibland äter vi middag vid 21-22, kanske också en fun fact), och jag hittade den här listan som jag hade börjat på tidigare som nu kändes kul att göra klar och publicera.

Varsågod – 5 saker du kanske inte visste om mig!


Mostar, Bosnien-Hercegovina. 

* Datum och årsjubileum är inte av jättestor betydelse för mig. Jag och T har inget datum då vi blev tillsammans eller ens träffades. Ibland ser jag oj, det var fyra år sedan vi flyttade till Finland och så tänker vi lite på det en stund. Jag vet inte varför sånt inte känns så viktigt?

* Jag kan äta samma maträtt flera dagar i rad. Kanske för att jag vuxit upp med en pappa som alltid lagade mat för hela veckan? Så fortfarande äter jag ibland samma maträtt som vi lagat antingen till 5 luncher i rad eller 5 middagar.

* Att jag skulle flytta från min hemstad var alltid självklart. Så länge jag kan minnas har jag viljat uppleva nya platser, städer och länder. Redan när jag skulle börja på gymnasiet som 15-åring mejlade jag skolor i Göteborg i hopp om att kunna flytta redan då.

* Jag väljer Pepsi Max framför Cola Light/Zero och dricker det minst varje eller varannan vecka. Tänker att det kanske inte är jättebra? Men att det inte heller kan vara asdåligt. Och att allt vi gör inte måste vara bra för oss. Det är säkert bättre än både rökning och för mycket alkohol i alla fall, eller?!

* Apropå dryck är jag extremt långsam och dricker mitt kaffe under en timma på morgnarna och ett vinglas på 20 cl under 2 timmar.

Saker som hände för över sex år sedan, är de preskriberade nu?

Jag gillar att se tillbaka på mina olika utlandsvistelser, ingen av dem har varit en mardröm, långt ifrån. Kanske till och med tvärtom. Men de har kanske inte heller bara varit rosaskimrande och magiska. Den där terminen i Kanada till exempel, jag var 19 fyllde 20, och jobbiga saker hände. Samtidigt var livet så himla spännande. Jag var så fantastiskt ung och osäker. Blev orimligt nervös när jag behövde prata engelska med någon som var native. Vi åkte på äventyr till Seattle och Vancouver, och Kuba. Hade slutit ett gemensamt nyårslöfte med min vän Freddie om att vi skulle testa så många nya cocktails vi bara kunde. Utekvällar inne i Victoria. En resa till Tofino ute på Vancouver Island. Jag önskade mig en enda sak innan jag fyllde 20 och det har jag aldrig testat igen. En morgon vaknade jag till nyheten om att de som älskar mig högst på denna jord inte längre skulle leva tillsammans och vad gör man ens med sån information? Jag minns att jag satt på en trappa med min bror i telefonen och grät. Sen minns jag inte så mycket kring vad jag kände eller tänkte om det här. Det är ju trots allt livet. Sådant som stärker oss. Och sånt vi förtränger. Och allting blir bra tillslut.

Ingenting har någonsin gjort såhär ont.

Så skrev jag i anteckningarna på telefonen. Och jag undrade, hur kommer framtiden att se ut? Löser sig verkligen allting? Och ja, det gör ju det. Framtiden blev bra.

Vi pluggade mycket. Tränade mycket. Kollade på kanadensiska studenter som spelade quidditch. Såg mycket på film. Hängde inte så mycket med de andra utbytesstudenterna. Åt frukost och middag på samma ställe. Jag promenerade bland stora villor och drömde mig bort till en framtid i ett sånt hus. Såg en späckhuggare en kväll när jag alldeles ensam gick ned för den långa backen till havet.

Okej.

Jag har en crush på någon. For real alltså. Någon som får det att pirra till lite när smssignalen vibbar. Någon som så enkelt framkallar ett leende på mina läppar när jag läser hans sms.

20 år och fem månader i ett annat land.

Skulle göra om det tusen gånger om.

Think like an entrepreneur, explore like a pioneer, and grow on your own terms.

Det här var ord som Tanja lämnade oss med efter att ha gett en timmas föreläsning på temat How to Adopt a Growth Mindset in Your Career & Life. Tanja är en av mina kollegor från tiden på Zervant, startupföretaget där jag jobbade i två år här i Finland, och en av de som jag fått chans att bli nära vän med och behålla som vän även efter att jag sa upp mig. I veckan bjöd hon in till en föreläsning, helt på eget initiativ – och bara det fick mig att bli imponerad. Jag har så coola vänner!

Love the problem

Vad betyder då detta? Jo, att istället för att lägga för stort fokus på lösningen till att börja med, så ska du helt och hållet ägna dig åt problemet. Till exempel som ett företag, titta på vad kunden har för problem och fokusera på det, innan du funderar på att du har den bästa lösningen att erbjuda. Tanja tog också ett exempel när de köpte lägenhet, de lyckades komma ner i pris för att de lyssnade till behoven (problemet!) hos den som sålde lägenheten – som önskade bo kvar i flera månader. De erbjöd att de kunde få bo kvar så länge de önskade och hittade ett tillfälligt boende till sig själv och kunde på så sätt gå ner i pris och få sin drömlägenhet.

Jag tänker också på något jag hörde nyligen från en företagare. Som entreprenör/egenföretagare (framför allt men också i andra roller) går jobbet ut på att du löser problem. Det kommer alltid finnas ett problem och problemen kommer bara bli svårare/större i och med att du utvecklas och företaget växer. Det här är något du måste acceptera för att kunna ta ledigt. Du kan inte “jobba bara lite till, tills du blir klar” för du kommer aldrig att bli klar. Inser man det är det nog lättare att stänga ner och koppla av.

You don’t need to get it perfect, you just need to get it going.

Det som var så bra under föreläsningen var också att Tanja involverade oss genom olika uppgifter. Den första uppgiften var att lista ett område i livet eller karriären där vi skulle vilja förbättra något. Andra uppgiften blev en uppföljning till detta och i tredje uppgiften skulle vi hitta vårt shark moment i detta. Det hade alltså med en berättelse som hon drog att göra, men poängen var att välja en av de grejerna som skulle hjälpa en framåt mot att nå sitt mål – och välja den saken som skrämmer en som mest. För att det är så man växer och kommer framåt. Våga utmana sig själv, och göra det där som känns superläskigt!

Bland annat Alexandra var också där och hon såg så mysig ut i sin höstiga tröja!!


Grow on your own terms.

T-shirten kändes också väldigt rätt för temat: make the change.

Det var en intressant timma i Arkadia international bookshop (som för övrigt är ett så mysigt ställe att bara hänga på) och det jag gillar med Tanja är att hon lyckas göra det både spännande och interaktivt. Jag gillar hur grym hon är på att berätta och att vi får uppgifter under föreläsningens gång. Så när jag går därifrån, har jag något konkret med mig och inte bara massor av inspiration (inspiration är förvisso inte att underskatta, men ändå).

Jag har någon typ av action plan nu. Kanske jag bör dela med mig av mina idéer här på bloggen också, så att det verkligen blir av. Men jag har i alla fall börjat i någon ände för att ta mig framåt. Ett annat bra tips jag upptäckt ofta fungerar, om du inte vet hur du ska ta dig framåt: mejla någon. Alltså inte random person för svar på dina googlingsbara frågor, men om du till exempel behöver en bokföringsbyrå men inte vet vilken du ska välja: mejla några! Funkar säkert med fler grejer också.

Tack Tanja för en peppig kväll, övertygad om att vi kommer få se dig på fler scener framöver.

Onsdagkväll och min rygg är helt slut efter yogan igen. Men sinnet desto piggare. Att yoga 1.5 timmar varje onsdag känns lite som att reboota själen. Kanske är det för att jag under de sista avslappningsminutrarna alltid somnar. Frågade den indiska yogaläraren idag om det kanske inte är en jättebra sak och jag hade rätt. Hon sa att man ska vara närvarande och fokusera. Men din röst är så himla avslappnade och när du säger att jag ska slappna av i varenda muskel och jag ligger raklång på golvet, ja då somnar jag på en gång, svarade jag. Det blir en utmaning, men det är ju också det som yoga handlar om.

Apropå utmaningar så är det också vad jag gör i mitt skrivande just nu. Kursen i kreativt skrivande är igång och jag blir så himla nervös av tanken på att någon ska läsa de 3-5 sidorna i Times new roman 12 med 1.5 radavstånd som jag just nu skriver på. Jag skriver om kärlek för det är alltid vad mina skrivartankar dras till så fort de triggas. Alla kärlekar som varit och aldrig blev. Och alla kärlekar som aldrig någonsin funnits. Jag har alltid tänkt på och drömt om kärlek. Och kanske när jag fått skriva ut allt jag har att säga om det, kanske då kommer jag skriva någon fantasyberättelse trots att jag inte läst mer än Harry Potter. Men som barn älskade jag en serie som handlade om en häxa i skogen som blandade ihop läkande kurer och annat i sin lilla stuga. Tänk att få hitta på en helt egen fantasivärld där allting är möjligt och det inte finns några regler eller gränser för något.

Åh ja, vi får väl se hörni. Nu ska jag först få ihop de här sidorna enligt lagarnas alla skrivregler. Först när du kan dem utan och innan, först då får du tillåtelse att bryta dem. Och så ska jag försöka lära mig de/dem, visst blev det fel här i meningen innan? Försöker byta ut med “honom” men tycker att det funkar med både han/honom. Haha. Ja, ni ser.

Har förutom yoga och skrivande också gjort ett besök på wonderland works i Berghäll idag. Kugge hänger där och bjöd in oss till deras waffle wednesday. Nu är jag ensam hemma och njuter av att tvn inte är på och att jag kan lyssna på den deppigaste (läs: mysigaste) musiken i världen. Just nu går det här albumet på repeat, minns inte vem som tipsade om det på instagram men jag är såld. Ska nu lägga bort telefonen (bloggar ju nästan aldrig från telefonen längre, men tycker det är så mysigt ibland när jag får feeling) och läsa en fysisk bok!

Sluta flyga, allt du behöver göra och sen är det fixat? Världens miljöproblem. Så, du skippar flyget och så var vi klara här.

Det finns de som inte är lika övertygade om den teorin. Som är trötta på att som privatpersoner få en utskällning av bättre vetande så fort man nämner en resa som innebär flyg. Vad jag personligen skulle vilja se är ett breddat perspektiv på hållbarhet och därför blir jag SÅ glad när Linda på Resa medvetet listar 9 saker som du kan göra för att påverka hela flygindustrin som sådan, och inte bara genom att själv välja bort din egna flygresa.

Läs inlägget här: Minska flygens utsläpp utan att själv flyga mindre

Fast som ni vet väljer jag gärna tåg och färja framför flyg så ofta jag kan. Med en vän blir det dessutom en sjukt trevlig resa, här tillsammans med Corinne.

Mina favoriter

Av de nio punkter som Linda listar i sitt inlägg har jag valt ut mina favoriter.

* Tänker du på vilken mat du handlar? Och att vissa färskvaror behöver transporteras med flyg? Det här tar Linda upp under punkt 3. och jag tycker det är toppen att välja bort varor som vi faktiskt inte behöver.

* Snittblommor – jaa, de är superfina och lyxiga och något du “måste få unna dig”. Eller, är det verkligen en jättebra idé? Hur tror du blommorna tar sig från odling till att säljas i butik till dig som konsument? Well, genom att flygas såklart. Tänk på det nästa gång du funderar på att köpa en blombukett till ditt hem eller för att ge bort.

* Varifrån shoppar du? Gillar du sajter som Wish och Aliexpress? Varför det första alternativet är dåligt för miljön kan du läsa om i den här artikeln, och det finns fler orsaker till varför vi bör undvika billiga leverantörer utanför EU – läs om hur farliga och felaktiga många av produkterna är här.

* Att överhuvudtaget shoppa. Så trött på att se nya kläder hit och dit och jämt och inspiration i diverse bloggar som alla i slutändan uppmuntrar konsumtion. Skulle bli så galet glad om fler kunde uppmuntra mer medvetna och hållbara alternativ istället. De stora aktörerna som verkligen påverkar (alltså influencers med hundratusentals läsare och följare), well – de tjänar ju affiliatepengar på att läsarna klickar sig vidare till de billiga sajterna och shoppar loss. Och för pengar är människan villig att sälja sin själ…. :)

* Att resa i jobbet? Punkt 1 och 2 på listan är också så viktiga. Jag tror att många kopplar bort allt samvete så fort det har med jobbet att göra “men jag måste ju resa i jobbet så det räknas inte”. Det räknas, våga välja bort resan och ställ krav på ditt jobb.

Läs mer här och även diskussionerna i kommentarerna till inlägget.

Och såklart – fundera på ditt eget flygande

Men givetvis tycker jag också att du ska tänka på hur du själv reser. Det finns många olika aspekter att räkna in i den här debatten och det är förstås bra att både minska sitt egna flygande och fundera över vilka fler tillvägagångssätt som kan påverka industrin. Kanske kan du välj bort någon av flygresorna? Välja ett annat alternativ eller kanske en annan destination?

Och kanske inspirerar du någon annan att också välja andra alternativ?

Det är lätt att prata om strategier. Fokus. Målsättningar. Planera och strukturera. Ha stenkoll. Jobba målmedvetet och hårt, hela tiden framåt, aldrig stagnera.

Det kan också tyckas som att jag har allt detta i ordning. Att jag vet exakt vart jag vill och det enda jag gör är att jobba mot det målet. Men så är det inte alls. Jag har sämre struktur än de flesta, inte särskilt många rutiner. Jag jobbar på känsla. Funkar inte särskilt bra innanför ramar och regler. Skriver upp allt i min iPhone-kalender för annars glömmer jag det och ibland glömmer jag det ändå. Jag påbörjar utkast till bloggen som jag aldrig slutför (finns just nu exakt 459 utkast, hehe) och skrivbordet i min dator säger ganska tydligt vem jag är som person.

Och just i detta nu när jag skriver det här inlägget så var det egentligen inte alls vad jag skulle göra. Jag skulle beställa nytt mobilt bankid, såg att en faktura blivit betald, så gick över till att göra lite bokföring, men sen slogs jag av en idé till blogginlägg om hur man kan jobba med marknadsföring utan budget, skrev lite på det, och fick sen idén till det här inlägget. Så jag började på det.

Egentligen är min poäng att man inte behöver ha så mycket struktur och stenkoll eller en strategi och plan för de kommande fem åren.

För det viktigaste du har som bloggare, och egenföretagare, är passion och inspiration. Passionen är vad som driver dig, det finns ingenting annat du hellre vill göra. Och inspirationen är vad som hjälper dig framåt och att utveckla nya idéer. Inspiration kan vara lättare att framkalla, men passion kan vara svårare att styra över.

Så, hur behåller man sin passion som bloggare/egenföretagare?

Jag tror att man måste hitta ett förhållningssätt som passar en själv, såklart. Vissa behöver struktur, ordning och scheman. Andra inte. Men du måste komma ihåg varför du började. Du måste påminna dig själv om vad som är din passion. Och lyssna noggrant på de signaler som talar om att det inte längre känns lika roligt. För det händer och då måste du kunna gå tillbaka in i dig själv och återgå till vad allt handlade om från början.

Inte pengar. Inte följare. Inte uppmärksamhet. Inte synlighet i media.

Utan det där som en dag för längesen fick dig att börja. Det där som fick dig att fortsätta under all den tid som du förmodligen inte tjänade några pengar. Det är vad det handlar om, glöm aldrig det.

Passion är det mest värdefulla du har, var rädd om den. Utan den, ingen blogg eller inget företag.

Godmorgon söndag. Sitter här med en kopp kaffe, en blå himmel utanför och lyssnar på Nicki Minajs senaste album. Ska strax åka hem till Veera på frukostdejt och ta ikapp de senaste veckorna. Sen har jag en fri eftermiddag. Kan tänka mig att göra två saker: byta ut sommarkläder mot höstigare kläder i garderoben, och läsa. Och apropå hösten har jag funderat lite kring hur min höst kommer se ut.


Jag har en känsla i kroppen av att det här kommer bli en bra höst. Jag går in på mitt andra år som företagare (känns  fortfarande overkligt) och har ingen anledningen att göra något annat. Istället för en fotokurs kommer jag i höst läsa en kurs i kreativt skrivande som drar igång till veckan. Något jag velat göra i flera år. Det känns också som ett bra steg för att gå i den riktning jag vill och utvecklas i mitt skrivande. Frilansmässigt har jag nu en fast/återkommande kund varje månad sedan maj. De är väldigt nöjda med mig och jag är lika nöjda med dem – det är då det funkar som bäst. Så att få fortsätta med dem känns bra! Sen har jag nya kunder för mer engångsjobb som dyker upp titt som tätt. Några bloggsamarbeten är också på gång.

Utöver att jag jobbar på med det jag älskar har jag också bokat in mig på två träningskurser den här hösten, i yoga och zumba. Yoga varje onsdag och zumba varje tisdag och fredag. Ska bli fantastiskt – känner att min kropp behöver båda lika mycket. Dessutom promenerar, cyklar, springer och styrketränar jag lite om vartannat. Men behöver också det där en tid och en plats att bara gå till, för då blir det garanterat av. Dessutom är yogan och zumban bara tvärs över gatan från oss, det ska vara så enkelt som möjligt att träna.

Vad gäller resor är hösten inte helt spikad. En helg i Örebro nu i september var en bra start, följt av någon vecka i Göteborg + Jönköping i oktober, och sen får vi se. Känner mig lite hemmakär just nu (thank god, var inte det första veckan hemma efter sommarens resan) och då har jag svårt att planera in resor. Mitt fokus-ord för det här året har varit fokus så är inte i samma behov av att vara på resande fot för ofta. Om vi (jag?) har tur blir det någon resa i november/december.

Bland härlig natur i Örebro, tack Sanna för hjälpen med bilderna. 

Vill även hänga så mycket som möjligt med alla mina Finlands-vänner och spontant kunna vara med allt som dyker upp as we go. Tycker det är så lyxigt när vi får tid att ses ofta. Den bästa känslan är när man ses till exempel en torsdag eller lördag och när man kramas hejdå får man säga men vi ses på tisdagen igen!

Hoppas ni har en härlig söndag!

Ps. Ni missade väl inte de fyra fantastiska tipsen jag bloggade om i fredags?


Söker du efter något?