När jag fyllde tjugofem, del 3

Veckorna springer fram och det närmar sig vår på alla sätt och vis. Jag har plockat fram vita sneakers, skippar den tjocka tröjan under min vinterjacka som liknar mer en höst- eller vårjacka, och har tagit fram de tunnare skinnhandskarna. Och så är det ju sommartid nu! Veckorna går snabbt just nu och det är så mycket härligt som händer. Från London, till födelsedag, till Alperna och nu till veckan: Stockholm (för the Influencer Convention) och Gällivare coming up.

Och samtidigt som det finns mycket mer att berätta om mina senaste resmål så vill jag också avsluta berättelsen om min finaste födelsedag någonsin. Den där helgen för tre veckor sen när mina bästa vänner från Sverige kom hit till Helsingfors.

Läs också: första delen från fredagen och andra delen från lördagen.


Den lyxiga födelsedagsmiddagen

Vi promenerade hem från Löyly, åt chips på vägen och gjorde oss sen klara för födelsedagsmiddagen. Efter lite Google-research hade jag nämligen blivit väldigt nyfiken på restaurangen Boulevard Social, så det var där jag bokat bord för kvällen

Jag och Hjalmar. 

Frost, Lisa och Sofia.

Det var alltså lördagkväll när vi kom in på restaurangen. Mm, det här ser lovande ut. Konceptet här går ut på att sällskapet beställer in ett gäng olika rätter för att dela på. Så det gjorde vi. Fast vi började med fantastiska cocktails, för så bör alla födelsedagsmiddagar börja.

Moroccan Flower Power.

Suzie B.

Rut och jag väljer bland allt gott på menyn. 

Lisa och Sofia. Att välja rätt vin är en uppgift som inte ska underskattas. 

Vi lyckades också bestämma oss för några rätter som sen började komma in på löpande band. Och det ena överträffande det andra. Vi kunde alla skriva under på att det var det godaste vi ätit på länge. Det är en sådan restaurang man verkligen känner att man kan och vill rekommendera till alla.

Chimichurri anchovies & crispy bread.

Roasted capsicum gazpacho & prawn cocktail.

‘Fassi’ pastrami salmon. ← Här kom vi till himlen på riktigt. 

Det var också lite kyckling och lamm och annat spännande. Men som sagt, kan varmt rekommendera ett besök här. Jag kommer nog vilja gå tillbaka snart igen.

När maten var uppäten och vi alla var sjukt belåtna så fortsatte vi sippa på rödvin och prata om det här med att fylla 25. Alla mina vänner är 1, 2 och 4 år äldre än jag så de har ju alla redan been there. Och de sa att tjugofem är en bra ålder.

Sen gjorde vi en grej som typ alla kompisgäng borde göra. Välj en person som alla andra ska beskriva med två ord. Jag blev ett naturligt val av måltavla eftersom jag var födelsedagsbarnet. Så efter en stund överöstes jag av alla de finaste orden ni kan tänka er. Beskrivningar som lillasyster mötte ord som mognad och många många härliga minnen från vår tid på universitetet kom upp. Det är också himla intressant det där hur ens omgivning ser på en och om det stämmer överens med hur man själv uppfattar sig. Jag ville typ filma alltihop för de sa så mycket fint, så skulle man kunna plocka fram det en regnig söndag i november när man behöver den där boosten och påminnelsen om hur fantastiska vänner man har.

Frost, Lisa och Sofia. ♥

Drinkar på Grotesk

Klockan var närmar tolv när vi beställde in notan och sen gick över till Grotesk bara ett stenkast bort. Och så skålade vi in min födelsedag, som ju i själva verket var på söndagen, med ännu fler cocktails och mina vänner sjöng för mig, sång som blandades med musiken där inne.

Lisa körde ett slumpmässigt urval av drinkmenyn och jag var kanske inte helt såld på min drink #doyouevenvendingmachine (ja, den hette så, ”hippt” ställe det där Grotesk) som bland annat innehöll ananas och soyasås…

Sen studerade vi Helsingfors kanske största flirtare (är det ett ord? vi säger så) som seriöst försökte prata med varenda tjej där inne, varav alla verkade tröttna efter ett par minuter. Han fångade oss så fort vi kom in och när jag sa we don’t speak Finnish svarade han ännu mer exalterad YES WE SPEAK FINNISH! Positiva effekter av hederlig gammal alkohol eller möjligen kokain? Who knows.

Hur som helst. Det är trevligt med kvällar som går ända in på småtimmarna. Som man liksom aldrig vill ska ta slut. Och även om jag fortfarande betalar tillbaka för helgens brist på sömn och det försvagade immunförsvaret som resulterat i en förkylning som ännu 3 veckor senare hänger kvar, så var det helt klart värt det. Jag lovar. ♥

Söndagsbrunchen & födelsedagen

Och så blev det äntligen den 5 mars och min födelsedag. Men egentligen hade vi ju firat hela helgen. Så himla lyxigt att fylla år på en söndag ändå. Jag fick vakna upp till lite födelsedagssång och så packade vi våra väskor och gick in till centrum i morgonsolen och några kalla minusgrader.

Vi promenerade längs med Esplanaden och väntade på att La Torrefazione skulle öppna eftersom vi bokat in oss på deras brunch. Mm, perfekt sätt att börja en söndag och sin födelsedag.

Det jag gillar med La Torrefaziones brunch är att det inte är en buffé utan att man istället får in allt på en tallrik. Jag har ju varit här några gånger tidigare men jag måste tyvärr säga att det kändes som om deras brunch har försämrats lite. Jag kan inte sätta fingret på vad exakt det var som inte var lika bra, men det var helt enkelt känslan jag fick. Det kändes mindre autentiskt och mer som om de försökt automatisera och snabba på processen så mycket som möjligt. Så lördagens brunch på Sis Deli+Café får ett bättre betyg!

Mumin kom också och hade med sig rosor! Rosor på sin födelsedag och från mannen man älskar, det blir inte bättre än så. Jag kan också avslöja att det inte direkt hör till vanligheterna att han kommer hem med blommor om vi säger så… ;-)

Och så kramade vi ett par av oss hejdå, resten av oss strosade lite på stan innan det blev dags även för de sista tjejerna att hoppa på tåget till flygplatsen. Hejdå, vi ses snart igen – och jag längtar redan. ♥

Som jag förstod det var tjejerna faktiskt imponerade av Helsingfors (yes – jag lyckades!) och jag tror de kan tänka sig ett återbesök under sommarmånaderna ;-)

Jag och T åkte hem och så avslöjade han även sin present till mig. Jag fick gissa lite, varför det var både vita och röda rosor i buketten som tillsammans alltså utgör färgerna grönt + vitt + rött. VI SKA ÅKA TILL ITALIEN. Något jag drömt om länge nu. Vilken magisk present och överraskning!

Så, vi ses i maj Milano!

Vad äventyr är för mig och varför jag älskar det

Det var min födelsedag den 5:e mars och mina bästa vänner var här. Kvällen när vi just avslutat min födelsedagsmiddag så bestämmer de sig plötsligt för att var och en överösa mig med komplimanger då de beskriver mig med två ord var. Bland annat dessa ord dyker upp i deras alldeles fantastiska beskrivningar: oväntad, modig, äventyrlig och nyfiken. 

#kvinnligaäventyrare

Och bara någon vecka senare blir jag tillfrågad att vara med i kampanjen kvinnliga äventyrare som företaget Morakniv dragit igång tillsammans med min bloggkollega Vandringsbloggen (som ni kanske minns från min adventskalender där hon berättade om den fina upplevelsen när hon vandrade med snöskor). I kampanjen #kvinnligaäventyrare så delar ett gäng sjukt härliga och inspirerande äventyrs-kvinnor med sig av sina ord och tankar om äventyr.

kvinnliga äventyrare

En bild från helgen: på slalomskidor på en av alla alpernas toppar i Österrike.

Vad är äventyr för mig?

Det var den frågan som ställdes och det tog inte lång tid för mig att formulera ihop ett kort svar som jag tycker sammanfattar exakt det som jag känner när jag tänker på äventyr och just så som jag upplever det.

”Äventyr för mig är att våga göra allt det där som skrämmer mig lite. Det kan vara alltifrån en intervju i radio, ett jobb i Indien eller att hoppa från en brygga ner i en sjö en sommarkväll i juli.”

Jag har nog egentligen alltid sett mig själv som ganska feg. Branta skidbackar tycker jag är skitläskiga, jag vågade inte simma med jättesköldpaddor när jag hade chansen och när jag ser en fågel eller en liten mus är jag övertygad om att jag kommer blir attackerad.

Men, jag älskar att utmana mig själv – och det i sig är ett äventyr. Att bli intervjuad i radio är rätt svettigt och nervöst, resan till Indien ifrågasatte jag ett gäng gånger innan avfärd och att hoppa från en brygga ner i mörkt vatten skulle jag gärna slippa. Men, det finns alltså något i mig som triggas av allt detta. Att tacka ja, att bara göra det, att försöka att inte tänka så mycket utan stänga ögonen jättehårt, hålla för näsan och bara hoppa, ner i det där skrämmande vattnet.

Kicken efteråt är oslagbar.

#kvinnligaäventyrare

Västkusten, förra sommaren.

För det sägs ju att för att kunna vara modig måste man vara rädd. Och jag brukar säga att man får vara rädd, så länge man inte låter det stoppa sig. Så visst kan det tänkas att det stämmer det som mina vänner beskrev mig som, oväntad, modig, äventyrlig och nyfiken. 

Vad är äventyr för dig?

Oavsett om du känner dig som en äventyrare eller ej så kan du nog fundera över den här frågan. Du upplever garanterar äventyr stora som små till och från.

 vad betyder äventyr för just dig?


Ps. Om du vill se fler blogginlägg framöver eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebook-sida.

Vykort från Alperna // Österrike

Hej på er – från ett alldeles fantastiskt mysigt och underbart Alperna. Vi är nu i en liten by med namnet Söll i Österrike. Jag är fortfarande lite sjuk men börjar äntligen må bättre. Det regnade igår och jag fick i princip en hel vilodag, det behövdes. Så idag orkade jag, med nöd och näppe typ, att ta mig upp på höga höjder bland bergstoppar för lite skidåkning. Och gudars vad fint det var. Så värt allt. Tacksamt att ha med sig en pojkvän som kan bära skidor och sånt där också. 

Just nu ville jag bara säga hej härifrån Österrike och meddela att vi har det fint trots förkylning och regn. Jag är bara så jäkla glad och tacksam över att vara här, omringad av berg. Och förresten, vill ni få lite fler inblickar i resan så lägger jag upp en del på Instagram och även på stories på min instagram: jennsandstrom.

Och ja, som ni ser, ser det inte så dumt ut va?


OBS, fotad med iPhone – finare bilder får ni se senare ;-) Är faktiskt himla kul att ha en riktig kamera att fånga alla upplevelser och känslor med.

I morgon är planen att åka lite mer skidor och sen sova en natt i Innsbruck innan hemresan på tisdag.

Vi hörs nog när jag är i Finland igen, puss och kram!

Tankar från München – lite som att komma hem och hur det känns

Vi promenerar på gator som för varje steg vi tar känns bekanta. Jag hade inte kunnat måla upp det i mitt huvud, men när jag ser det så kommer allt tillbaka.

Jag minns varenda liten butik, restaurang och cafe. Jag minns att vi gick in i den där kyrkan, men jag minns knappt vem som var med mig. Jag kommer ihåg korsningarna och de små gatorna mellan husen. Caféet där vi åt frukost, bron över floden Isar där jag tog bilden till headern här på bloggen. Jag minns den där klubben som vi firade min födelsedag på, jag och de finska killarna som jag drack ikapp med alldeles för ofta den där våren. 


Och det var första kvällen som jag och Mumin hade en konversation. Det var bara en torsdag men vi somnade alla hemma hos vår kompis Ari den kvällen. Och såhär i efterhand kan jag kanske förstå att mitt ex tyckte det var lite konstigt, det kan jag faktiskt göra. Även om de inte var mer än mina vänner. Men det är ju det som är grejen, man lär sig. Och inte för att det spelar någon roll, men jag var bara 21 (eller ja, fyllde ju 22) – men forfarande, så ung. Allt jag ville göra var att få känna hjärtat pumpa, känna att jag levde. Och om jag gjorde.

Vi köper butter brezel från ett av alla bagerier nere i tunnelbanan. Så som jag brukade äta min frukost. Så som jag älskar att se alla andra också äta sin frukost här, på språng. Sen sätter vi oss på ett cafe, ett cafe som jag brukade gå till just för att min metro gick raka vägen till dess dörr. Jag beställer en varm citroningefärsdryck och tänker att det kanske är det bästa av allt (när man är förkyld), de finns att beställa på vartenda cafe här.

Vi promenerar vidare. Tyskar som dricker öl trots att det bara är lunchtid och torsdag. Turister som står och beundrar katedralen vid Marienplatz. Brända mandlar som säljs året om. Tyskarnas nästan avsaknad av engelska. Tschüss. Bland alla skyltar om öl och de olika bryggerierna syns också de bekanta aperol spritz. Alla som röker. Alla tyska matbutiker. Tunnelbanelinjer och tunnelbanestationer.

Och trots att tre år gått så är allting sig likt. Kanske är det inte märkligare än så, alla de platser jag lämnat och aldrig återvänt till, kanske är de flesta precis som de var då. Det känns fint på ett sätt, som om jag bara skulle kunna komma tillbaka en dag om jag fick lust och bara kliva in i allt det där som jag en gång lärt känna. Dessutom är det vår nu. Alla uteserveringar är öppna, sparris säljs överallt och vårkänslorna spritter i kroppen. Precis som den där våren, för tre år sedan.

Och det är något med München som jag älskar. Det är något med staden, så simpel och så fantastisk. Trots att här är ganska konservativt och möjligen lite mer religiöst än hemma, så gillar jag det. De känns jordnära människorna här och kanske är det vetskapen om att alperna bara ligger en timma bort som gör vem som helst lite lycklig i själen.

Dessutom känns det bara bara fint att se allt det här igen. Det är de härliga minnena som bubblar upp. Samtidigt som vi återigen påminns om de nordiska ländernas lyx-standard när det kommer till hur man bor. Hur man blir van med att bo med roommates på små utrymmen med halvbra dusch, varmvatten som kommer och går och endast om man har tur finns en tvättmaskin i lägenheten. Det där som jag alltid tycks glömma bort efter någon vecka hemma. Herregud vad bortskämda vi är, så känns det.

Trots det finns det delar av mig som skulle tacka ja till ett jobb här i morgon. Lusten finns fortfarande kvar. Och jag har svårt att se hur jag inte skulle kunna älska att bo här igen. Vi skulle äta pretzels jämt, se på massor av fotboll, höja vår konsumtion av öl något. Men vi skulle också åka till bergen så fort vi fick chansen. Vandra, åka skidor, bara vara. Klappa på alpkossor och äta mängder av ost. Och picknicka hela somrarna i Münchens alla parker och längs floden.

Och visst är det väl fint att drömma?

Sjuk innan resa – vad ska man göra?

Jag trodde förkylning (eller influensan, vad som nu är rätt benämning) kom lägligt när den slog till för exakt en vecka sedan. Jag var hemma ett par dagar. Mådde bättre redan på fredagen och gick till jobbet. Men så vaknade jag upp på lördag och mådde kasst igen. Knappt någon feber, men i princip alla andra symptom. Och sen dess har det hållit i sig.

Jag har försökte jobba hemifrån men insåg att jag var alldeles för slut. Och eftersom vi ska flyga till München i morgonkväll gick jag till läkaren idag. Det suger verkligen att bli sjuk inför resor, och det här verkar vara en väldigt envis förkylning… Läkaren sa att hon hört mycket nu i vinter att folk som inte brukar bli sjuka blivit sjuka flera gånger.

Alperna väntar ju på mig, så olägligt att bli sjuk nu. Foto: Unsplash. 

Så vad gör man då när man är till exempel förkyld och ska resa iväg?

1. Jag tänker att det är bra att gå till doktorn för att försöka försäkra sig om att det inte är något som behöver medicin för att försvinna, samt se till att få något sorts sjukintyg (för eventuell kontakt med försäkringsbolag, hur det funkar har jag dock dålig koll på). Om du har feber är det kanske inte läga att åka och då är det nog dags att kontakta försäkringsbolaget. Om du inte har feber så är det bara att åka, hålla tummarna och hoppas på det bästa.

2. Stressa inte. Och packa väskan i lugna tag i etapper. Har du en partner hemma kan du få hjälp av denne. För mig känns packningen alltid som ett Mount Everest men jag försöker tänka att jag bara ska öppna väska och lägga ned lite kläder och skor, det är inte så noga.

3. Besök ett apotek och inhandla diverse smärtstillande, halstabletter, nässpray, näsdukar, desinfekterande våtservetter och annat du kan tänkas behöva för att överleva resan.

4. Flyga när man är snorig och täppt i näsan? Det kan bli obehagligt i öronen med tanke på trycket när man flyger. Läkaren skrev ut Duact till mig som öppnar upp lite i näsa och öron. Läkaren rekommenderade också att vid landning sippa på en flaska vatten, eller tugga på godis eller något annat smått – för varje gång du sväljer lättar du på trycket i öronen. Bra tips!

5. Vila så mycket du kan. Nu vet jag inte hur jag kommer må när vi kommer fram till München, men i värsta fall blir det en väldigt lugn semester. Och innan avresan får man bara försöka vila så mycket som möjligt, sedan ta lite smärtstillande och ta sig igenom själva resan.


sjuk innan resa

En sån där gammal och hederlig photo booth-bild på mig just nu, hemma och sjuk i en vecka…

Det här med att bli sjuk innan en resa hände senaste för exakt ett år sedan när jag och Mumin skulle flyga till Gällivare över påsk. Vi blev båda himla sjuka och tog oss med nöd och näppe till flygplats, ett byte på Arlanda och så upp till Lappland. Nu när jag tänker efter var jag också dunderförkyld när jag flög till München första gången den där vintern 2014… Den här gången verkar dock Ts förkylning vara i det mildare laget och i detta nu storstädar han lägenheten medan jag ligger på soffan och gör det enda man får göra när man är sjuk: vila och se på Netflix.

Era bästa ”sjuk innan resa”-tips?

Jag försöker också mentalt förbereda mig på det här! Jag är verkligen ingen expert när det kommer till att vara sjuk när man reser… Så, ni erfarna resenärer: vad är era bästa tips när man blir sjuk innan en resa och ska flyga med en förkylning?

Den finaste födelsedagshelgen, del 2

En fortsättning på min födelsedagshelg förra helgen. Här är första delen.


Efter några timmars sömn vaknade vi tillslut på lördagsmorgonen och utanför fönstret föll ett lätt snöblandat regn och himlen var gråare än den jag beställt. Snabbt var vi dock uppe och ute för i den förhållandevis hemska Airbnb-lägenheten ville vi inte stanna och dessutom hade vi reservat bord på Sis Deli+Café i Rödberga för deras brunch som jag blivit rekommenderad.

Och tänk er nybakade fluffiga bröd med olika goda pålägg + massor av spännande röror, yoghurt med müsli eller granola och bär, overnight oats, chiagröt och juicer och kaffe osv. De får minuspoäng för de kokta äggen (finns det någon frukost/brunch som någon serverar bra kokta ägg?!) men pluspoäng för sina mini-croissanter och päron/valnöts/ost-mix.

Ingen är så lycklig som Hjalmar när hon får sitt morgonkaffe!

things are getting worse please send more chocolate ← jag hade kunnat säga exakt så.

Lisa var exalterad trots besvikelsen över de kokta äggen.

Tulpaner som hänger i flaskor i taket? Det måste man ju nästan få två pluspoäng för.

Jag fastnade inte på så många bilder utan såg mest ut såhär, bakom kameran. Men här lyckades Hjalmar fånga mig med sin iPhone.

Skylten i bakgrunden som är i fokus: ”I eat cake in bed”. Oh, yes please.

Eftersom vi befann oss mitt i trendiga Rödberga så strosade vi runt lite i de kvarteren och gick in i olika designbutiker och allt spännande vi kunde hitta samtidigt som vi passade på att ta skydd från snön och kylan.

Lisa visar ungefär hur stor hon skulle bli om hon åt cake in bed typ everyday. Skoja bara, hon gör sin cool-pose. 

Hjalmars ögon fastnade på en vägg som var full med mössor och var tvungen att gå in.

Och i samma butik hittade Lisa ashäftiga solbrillor, så som hon alltid gör. Oavsett land, oavsett årstid.

Nere vid hamnen i Helsingfors, i bakgrunden syns en rysk kyrka och stadens pariserhjul.

På grund av det inte superhärliga vädret (även om snön gör sig ganska vacker på bild såhär) och en av oss som har ett nästan nyopererat knä så försökte vi begränsa vår promenadsträcka något och istället för att gå ner till havet och Brunnsparken sneddade vi in mot stan och lite shopping och caféhäng. Sånt som faktiskt är himla trevligt när det är ruggigt utomhus och när man har så mycket att prata om. Vi gick såklart förbi den vita Domkyrkan i Helsingfors – ett av stadens landmärken.

Här föreställde vi oss att Lisa bodde och om morgnarna sparkade upp dubbeldörrarna iförd endast pyjamas och knut på huvudet, för att blicka ut över sitt lilla torg.

Som sagt, alla var inte jätteglada över vädret… ;-)

Sen tog mina vänner mig till & other stories, som jag inte ens visste fanns i Helsingfors och som jag insåg var en kedja jag aldrig varit in i. Lika bra så, försöker motstå alla lockande trender och konsumtionshets. Bästa tipset? Att inte gå i butiker alls.

Tillslut hamnade vi på fiket Paulig Kulma som ligger mitt i stan i Kluuvi-shoppingcenter. Det är faktiskt väldigt trevligt om än rätt poppis och därmed också ganska mycket folk. Kan rekommendera deras raw-morotskaka, ser liten ut men mättar som en liten lunch, yum!

Nästa turistiga attraktion som stod på schemat, och som vi alla var väldigt förväntansfulla inför, var ett besök på Löyly. Det ganska nyöppnade trendiga bad- och bastustället som ligger nära stan men ute vid havet. Men det är en helt egen historia som ni får höra mer om senare.

Så stolt över mig och själv och mina diamanter som alla tog sig ett dopp, och till och med flera dopp, i det iskalla havet.

Och det kändes ju som ett himla fint sätt att spendera sin lördag på tillsammans med sina bästa vänner. Fortsättning följer vad beträffar kvällen och min faktiska födelsedag på söndagen.