Somriga men inte helt ångestfria helgdagar

Det kan visserligen ha varit så att känslorna framkallades av pms snarare än solens varma strålar. Men när den där plötsliga sommarhelgen gjorde entré kände jag mer ångest än vad jag kände magisk sommarglädje.

Och det måste ju vara nästan förbjudet i ett Sverige, eller Finland, med vackert väder.

Jag såg drömmiga stories på instagram, leende efter leende, vinglas efter öl efter terrasser, och kände så himla mycket stress. Jag gillar inte när någon, som typ vädret, kommer in och ska styra och ställa i mitt liv. Jag vill inte anpassa min vardag efter vädergudarna, jag vill inte ge någon den makten. Jag är en fri själ som inte gillar att följa samhällets alla regler och normer. Samtidigt som jag uppenbarligen inte ännu nått det stadie där jag inte alls bryr mig om samhällets förväntningar. 

Och kanske därför önskar jag att det vore somriga dagar lite oftare, så jag kunde gå ut och njuta av dem precis när jag känner för det. Till exempel i fredags när jag jobbade med mitt företag och kunde gå ut och promenera mitt på dagen, för att jag kände för det och för att det var vackert väder. Bilden ovan togs då, på vitsipporna i en liten skogsdunge som jag älskar att promenera igenom.

Jag inser att det är ett något själviskt tankesätt, och det kanske jag kan skylla på min generation. Inte är det bara chefer vi inte vill lyssna till och ta ordrar av, vi har dessutom svårt att acceptera vädret vi befinner oss i. Kanske är det därför vi flyttar till ställen som Bali och Chiang Mai, på jakten efter ett friare liv. En av anledningarna till att jag vill ha ett jobb som är platsoberoende är för att kunna bestämma över var jag vill vara och när jag vill vara det. Aprilmånad i Gällivare, junijuliaugusti runt omkring här i Norden och så resten av vintern på andra vackra platser som inte har det där trista mörkret. Okej, ett långt, halvflummigt sidospår, och lite av en överdrift, but still.

Parentes: Att klaga på vädret tycker jag dock egentligen är helt meningslöst. Och det är alltså inte det jag gör här, om någon nu skulle tro det ;-)

För egentligen så handlar ju min ångest väldigt lite om vädret och väldigt mycket mer om mina egna tankar och känslor, sådant som jag kan jobba på (och som jag hoppas blir lättare med åldern). Sommaren har ju bara börjat. Det kommer fler sånna här dagar. Och även dagar med regn är dagar man kan njuta av.

Fina sommardagar, trots allt.

Men jag lyckades knuffa bort min sommarångest något och tog med min cykel och min pojkvän på en tur längs med havet. Vi hamnade på Nokkalan Majakka, ett nytt och väldigt mysigt café precis vid havet här i Esbos skärgård. Där drack jag dagens första kopp kaffe, och så delade vi på franskisar (finlandssvenskarnas ord för fries) och lite sött.

Sen cyklade jag hela vägen till Drumsö där många av mina vänner bor. Jag mötte först upp Malin och vi promenerade längs havet (ja, längs havet vi också, alltid längs havet, vad annars?). Jasmin kom och mötte upp oss en stund senare och vi avslutade med en fika på Casinostranden (kan för mitt liv inte förstå mig på det namnet, huuuur kan man döpa ett supermysigt sommarcafé på stranden till något så märkligt?!).

Jasmin & Malin på en klippa på Drumsö. Vackra Helsingfors alltså, du gör dig himla bra i sommarskrud. 

Vänner alltså, det är fint att ha ändå, dem gör en alltid på bra humör. Och pojkvänner också. Lördagskvällen spenderades i hemma i soffan med honom, popcorn och Netflix. Det, trots att sommarnatten utanför fönstret var ung och säkert inte gjorde någon besviken. 

Olive oil tasting / olivoljeprovning i ett lummigt Costa Brava, Oli De Ventalló

Resan genomfördes i samarbete med NordicTB och Catalan Tourist Board


En av de finaste upplevelserna under våra 4 dagar i Costa Brava, Katalonien, var olivolje-provning, eller om det kanske heter olivoljesmakning? Båda fungerar nog. Vinprovning känns som en klassiker som dyker upp lite här och var, men detta var nytt för mig – hur går det till liksom? 

Varsågoda: en berättelse om olivodlingar, olivolja och ett familjeföretag på den katalanska landsbygden. 

Olivoljeprovning hos Oli de Ventalló – en genuin, vacker & lärorik upplevelse


Det var fredag när vi lämnade den lilla kuststaden Rosas runt elva-tiden efter en löptur längs med havet och ännu en lyxig hotellfrukost. Vägen gick en bit inåt landet och en timma senare kom vi fram till Oli de Ventallós gård där vi välkomnades av den tjusiga skylten: OLIVE. Och massor med katter som sprang runt på gården, lekte och gav ifrån sig små kattskrik (men de fångade jag inte på bild eftersom jag inte är typen som förälskar sig i katter, sorry).

Min relation till olivolja började någon gång som barn. Min pappa har alltid använt det i matlagningen och jag har inte funderat över de olika oljorna desto mer. På senare tid har jag lärt mig att olivolja inte ska hettas upp för varmt och därför passar bra till sådant som lagas på låg värme alternativt till sallader, eller varför inte som spanjorer och italienare äter olivoljan, tillsammans med bröd!

Olivolja förhöjer smaken och gör allting lite godare, precis som smör, men sägs vara ett något nyttigare alternativ.

Min uppfattningen av Spanien som land, Katalonien inkluderat, är att det inte är så noga med exakta klockslag. Så vi stod där några minuter, njöt av det sköna solskenet som äntligen kikade fram mellan molnen och väntade förväntansfullt. Tillslut kom Josefina Sala och tog emot oss. Hon började prata på katalanska och stannade upp efter varje 1-2 meningar för att låta sin kollega översätta. Det fascinerar mig alltid med människor som inte pratar engelska och samtidigt kände jag mig ytterst tacksam över möjligheten att ha någon som kan agera mellanhand för att vi ska kunna mötas och förstå varandra.

↑ Det här är Josefina Sala, dotter till tidigare olivoljeproducent, och tillika expert på framställning av olivolja.

Guidad tur i Ventalló, bland vilda & planterade olivträd

Josefina ville ta med oss på en rundtur i området för att ge oss en bild om var vi befann oss och visa hur och var oliverna vi senare skulle få smaka på växer. Så vi gick iväg längs en liten stig och ut på en stor äng med ett utkikstorn där vi kunde blicka ut över olivodlingarna. Här hade man odlat oliver i hundratals år och med tanke på att det tar lång tid för träden att rota sig och växa sig starka så planterade man inte bara olivträden för sin egna vinning skull utan också med barn och barnbarn i åtanke.

Medan vi gick på ängen och Josefina berättade om området så stannade hon plötsligt upp och plockade något från marken som hon räckte till oss. Det växte nämligen olika sorters kryddor runt omkring oss, helt vilt, både fänkål och rosmarin fick vi dofta på. Det är sådant som gör mig helt lyrisk. Samtidigt som det får mig att tänka på vilka godsaker jag skulle kunna gå ut och plocka i närmsta skog hemma i våra Nordiska länder, som jag inte har någon aning om?

Såhär ser fänkål ut där det växer fritt utomhus.

Rosmarin ute i det vilda. Nu vet jag varför du inte alls trivdes inomhus hemma hos mig i en liten kruka.

Vi fortsatte promenera längs en stig och stannade upp i en skog där vår guide och ägaren Josefina frågade vad vi kunde se? Döda träd, svarade jag. Och buskar. Träden som var mörka, snedlutande och istället för löv var fulla med märkliga kottar var inte döda – och de små buskarna var vilda olivträd.

Här fick vi veta att de vilda olivträden växte bra i den skyddade miljön av de andra träden, men att de däremot var alldeles för små för att använda till produktion. Det förekommer dock att man samplanterar odlade olivträd tillsammans med vilda för att det vilda trädet då kan hjälpa det odlade att växa sig stort och starkt.

Och så tillsist kom vi fram till en av Oli de Ventallós olivodlingar.

Om du inte visste var du befann dig skulle du kanske promenera in här och tro att det bara var en äng med vackra träd, för det är ungefär så det ser ut.

Det mäktiga olivträdet ovan uppskattades till en ålder på 300 år. Om olivträden och odlarna har tur så kan träden bli upp till 1000 år gamla. Men väder och naturens under sliter ibland på de stackars stammarna.

Det här var i början på maj och då var de blivande oliverna såhär små ↓ till sin storlek.

Skördas gör oliverna under vinterhalvåret. I oktober-november skördas de gröna oliverna och under månaderna december-januari mognar de ytterligare och går över till den svartlila färgen som vi är bekanta med bland de olika olivsorterna.

Visste du att många av de billigare svarta oliverna du hittar i matbutikerna hemma i själva verket är gröna?

Samhällets konsumerande har nämligen inte tid att invänta säsongen för svarta oliver och för att behaga människans ovetande efterfråga så använder man sig av onaturliga processer och kemikalier.

Höjdpunkten: olivolje-smakning

Här mitt ute bland olivträden uppenbarade sig plötsligt ett bord framför oss, uppdukat för själva smakningen av olivojlan. Vi var alla förväntansfulla inför detta, ska vi få dricka olivolja nu eller hur ska detta gå till?

Vad gör till exempel äpplet där?! Det fick vi reda på i slutet.

Josefina förberedde alltihop och presenterade den första oljan som vi skulle få prova. Det var deras Serraferran Extra Virgin Olive Oil ↓ som är en olivolja de tagit fram för att skapa bästa balansen mellan det traditionella och moderna, och såklart av högsta kvalité.

Olivoljan hälldes upp i små shotglas men innan det blev dags att faktiskt smaka den så hälldes också lite av oljan i ett blått glas. Varför blått? För att ”gömma” den gyllene oljan och ta bort fokus från det visuella. Här fick vi också förklarat för oss att olivoljan gör sig bäst vid 28 grader och därför skulle värmas i det här glaset med hjälpa av våra händer.

28 grader är den perfekta temperaturen för olivoljan.

Glaset gick laget runt och vi alla förvånades av den intensiva doften.

Angie från Catalan Tourist Board som hängde med oss och tog hand om oss under resan.

Slutligen fick vi äntligen ett litet glas var och smuttade på oljan som vi ombads smaka med hela munnen och verkligen känna efter hur den kändes innanför läpparna och mellan tänderna. Olivolja har nog aldrig smakat så mycket, eller så starkt. Delvis kanske för att jag aldrig verkligen smakat enbart olja i sådan mängd och delvis för att jag förmodligen aldrig smakat olivolja av så pass hög kvalité.

Skål!

Vi fick också chans att smaka på deras mildare variant och originaloljan: Anna Sala Trull de Ventalló Extra Virgin Olive Oil. Den framställs på oliver från tre olika träd medan Serranferran-oljan har oliver från bara två träd-sorter. Om du är nyfiken på att läsa mer om de olika olivoljorna och deras smaker kan du göra det här. Förutom att bara smutta på oljan provade vi också den med en bit bröd. Smakningen avslutades med en äppelbit för att liksom ”skölja” ner olivoljan.

Och så tog vi farväl av olivträden och vandrade tillbaka till gården.

Det hade hunnit bli lunchtid och det dukades upp en alldeles fantastisk måltid som de beskrev som ”lite enklare lunch”. För oss nordbor var det ungefär det lyxigaste vi kunde tänka oss; att få slå sig ner utomhus i en mysig trädgård och välja bland alla möjliga spanska delikatesser och ett glas rosé.

Jag fick uppfattningen att Josefina verkligen hade en känsla för detaljer och att presentera saker snyggt. För mig som dokumenterar allt jag gör med min kamera så uppskattas det verkligen när man tänker på och ger extra omtanke för det visuella. 

De är mycket för salami och olika typer av korvar i det här landet och jag uppfattar inte alltid om det är samma sort eller hur mycket de skiljer sig åt, därför har jag varit dålig på att lägga namnen på minnet. En annan korv vi fick chans att smaka här vara en SÖT korv, alltså söt istället för salt. Väldigt spännande, men inte min favorit. Min favorit är såklart den spanska (och italienska) lufttorkade skinkan.

Finska Henriikka som var med på resan har lagt upp lite fler bilder från lunchen här. Inlägget är tyvärr på finska och finskan och google translate samarbetar inte jättebra, men bilderna är fina, så kolla på dem!

Avslutningsvis: hemmagjord aioli! 

Tiden flög verkligen förbi och vi hade nog kunnat tänka oss att stanna hela kvällen här på gården, prata om oliver och sippa på ett par glas vin. Men det var en sak vi hemskt gärna ville få lära oss innan vi var tvungna att åka vidare, nämligen att göra egen hemmagjord aioli! Men det avsnittet blir ett inlägg för sig, stay tuned.


Nyfiken på att smaka på olivolja och uppleva olivoljeprovning?

Jag kan varmt rekommendera olivoljeprovning som en upplevelse i Costa Brava-trakterna. Det är smidigt om du har tillgång till bil för att ta dig hit. Och det bästa är att ta kontakt med Oli de Ventalló direkt för prisuppgifter och upplägg som ni önskar. Här på deras hemsida hittar du all info du behöver veta om olivoljesmakningen och kontaktuppgifter. 

Alla jobbdagar är inte bra jobbdagar

Jag hade en någorlunda plan för hur den här dagen skulle se ut när jag slog upp ögonen i morse. Eller faktiskt redan igårkväll innan jag stängde mina ögon. Och sanningen är att jag inte slog upp dem i morse, för jag har varit himla himla trött sen vi kom hem från Milano, så det var snarare en kamp att försöka få upp de små ögonlocken. Att skylla det på jetlag tycker jag är en fullt rimlig anledning, det är ju trots allt en helt annan tidzon. Men jag kämpade med att vakna ändå, någon gång vid åttatiden. Trots att jag egentligen kunnat ta hur lång sovmorgon jag ville, eftersom jag haft min bloggjobb-dag idag och jobbat hemifrån.

Jag hade alltså planerat att skriva ett par blogginlägg och ta tag i allt bloggjobb som legat lite i skymundan till förmån för alla vårens resor. Jag kan inte ens minnas sist jag hade en vanlig hemmadag tänkt för att jobba med just bloggen.

Men här blev inte många blogginlägg gjorda idag.

Det står dead handsome på kaffekoppen, men kanske lika bra att man inte ser det för jag var snarare dead cosy.

Som alltid när man pysslar med lite smågrejer som knappt är viktiga eller livsavgörande, så vet man inte riktigt var timmarna springer iväg. Jag instagrammade nog halva förmiddagen. Och läste bloggar. Förutom när jag stirrade på inlägget jag tänkte skriva på. När jag nästan höll på att somna igen kom jag på att det var dags för kaffe.

Någon gång vid 14-tiden gav jag upp och insåg att det är mycket bättre att fokusera på något som jag faktiskt känner för att göra. Och särskilt när det jag kände för att göra råkade vara att STÄDA. Det är just det som jag älskar med det här med att kunna bestämma över sin arbetstid. Jag städade nonstop fram till typ åtta (samtidigt som jag lyssnade på Att resa-podden), ni vet sånt där som behövs göras ibland, till exempel gick igenom alla papper i alla lådor och slängde hälften. Och nu är klockan halv elva, jag har just ätit en sallad till middag och skriver nu på detta med gott samvete. Ja det är i princip omöjligt att må dåligt eller ha ångest efter att man rensat bokhyllor, dammsugit och dammtorkat nästan hela lägenheten, prova själva får ni se!

Och i morgon är en ny dag, en ny jobbdag. Alla jobbdagar är inte bra jobbdagar, så är det bara. Det gör faktiskt ännu mindre när jobbet i det här fallet är något som jag ändå gör dagligen och på tider som för de flesta andra är helig fritid. Och med tanke på vad jag faktiskt fick gjort, så var det trots allt en väldigt bra dag.

Hur var din dag?

Nästa gång jag besöker Milano

Trots att staden inte förtrollade mig helt (förutom Lake Como, det stället är helt magiskt, blogginlägg kommer men tills dess, spana in den här bilden som jag la upp på Instagram). Och även om det inte kändes hundraprocent som min typ av stad, så känner jag att jag skulle kunna åka tillbaka. Det finns liksom mer jag vill se och göra, och äta. Jag skulle till exempel kunna tänka mig en tjejhelg här med några av mina vänner. Så i väntan på att jag sätter mig ner och skriver ihop en mer komplett city-guide med lite tips för en helg i staden, så tänkte jag dela den här listan med er…

Saker jag ska göra nästa gång jag besöker Milano:

* Boka bord på restaurangerna Dry och Frijenno Magnanno. Vi gjorde misstaget att försöka gå till ena när det var lunchtid och de hade stängt, och den andra lördagkväll klockan 20 när hela Milano är ute och äter middag. Dry är en sjukt trendig pizzeria och eftersom Mumin (och well, även jag) älskar pizza hade det varit ett givet val. Frijenno Magnanno verkade också trendigt och såg supertrevligt ut, det ligger lite mindre centralt så tunnelbana dit kan vara att rekommendera.

* Äta japanskt. När vi tänker på Italien så tänker vi genast på pizza och pasta, men Milano är inte alls pizzornas stad. Faktum är att jag faktiskt aldrig blivit sugen på japansk mat som när vi promenerade längs Milanos gator. Det fanns inte bara sushi-restauranger utan andra spännande japanska varianter som alla såg lockande ut.

* Hyra cykel och besöka Parco Nord MilanoDet kom lite som en överraskning hur grönt Milano är, men trots detta så kände jag en längtan efter en större park. Vi hittade visserligen till en oas som ligger ganska centralt, Giardini Pubblici Indro Montanelli, men nästa besök i staden vill jag hyra en cykel och cykla ut till Parco Nord som ligger lite utanför stan.

* Shoppa något annat än bara pastiller. Milano är en riktigt fashion-stad, men det enda jag lyckades komma hem med var ett gäng pastiller. Bland annat lakritspastiller i en himmelskt fin mintgrön liten plåtburk, som smakade förfärligt. Så nästa gång tänker jag att jag kunde lyckas fynda något typ av klädesplagg eller fashionabel pryl, även om shopping inte hör till mina favoritaktiviteter.

Excelsior i Milano, rätt cool butik med ett gäng dyra märken. Och look at this classy lady, designer-väskan + den gigantiska ryggsäcken, hehe.

* Jobb-blogga på café oTTo. Vi hann aldrig ens ta en kaffe på det här caféet som låg precis där vi bodde. Det skulle kunna beskrivas som ett super-hipster café som ligger precis i början av China Town. Och det såg ut att vara perfekt för att ta med sin macbook och sätta sig ner med en cappuccino och jobba lite.

* Bo igen på Adorabile. Vi var hur nöjda som helst med vårt bed&breakfast och jag skulle gärna bo här igen. Franz som ansvarar över alltihop var jättetrevlig och hade verkligen lagt ner omtanke och kärlek på stället, samt tänkt på detaljerna.

* Hänga på barerna i Navigli & Corso Como. Det är vanligt i Italien att man går ut och tar en så kallad aperitivo, som innebär någon typ av drink och något litet att äta innan själva middagen. Jag dricker inte alkohol så ofta (förutom när jag går ut och festar eller ibland något glas vin) och vi hann inte riktigt med några aperitivos den här gången. Därför tänker jag mig att ifall nästa resa till Milano blir en weekend med några tjejkompisar så vill jag gå ut för en aperitivo både i Navigli som är lite mer turistigt och i Corso Como som verkade vara bland de trendigaste gatorna att hänga på.

Hur lustig liten öl-kärra? I Navigli längs den konstgjorda kanalen.

Trendiga Corso Como.

* Äta en burgare på Prime One Seven, igen. Som sagt, vi hade inte fullt fokus på italiensk mat utan våra fötter ledde oss bland annat till den här makalösa burger-restaurangen. Så ja, jag skulle lätt kunna tänka mig att äta en burgare här dagen efter en eventuell utgång. Och deras onion rings, visste inte att onion rings kunde vara så goda.

* Dagsutflykt till Lake Como, igen. Det är givet. Kanske till och med kunde spendera en natt här. Om jag åkte med människor som inte sett Como så skulle jag utan tvekan ta med dem hit. Som sagt, instagram-bilden och så bjuder jag på den här mellan-poserna-bilden.

Vad skulle du göra om du besökte Milano en andra gång? Eller första om du inte varit där ännu?

Vykort från Milano // Italien

Hej från Italien och den stora staden Milano!

Jag och Mumin kom hit i torsdags morse, flög iväg redan klockan åtta och när man bor i Finland och åker till de flesta andra delar i Europa så sparar man en timma på grund av tidsskillnad. Alltid härligt när man lämnar Finland, alltid lite jobbigare när man komma tillbaka hem.

Påväg till vårt B&B hittade vi Princi, ett café som jag rekommenderat för brunch i London, men som har sitt ursprung i Milano. Så vi slog oss ner med en kaffe och en focaccia innan vi gick och checkade in. Vi bor mellan Isola och Brera för den som känner till staden.

I närheten av där vi bor ligger 10 Corso Como och på bilden sitter jag på deras drömmiga takterrass.

Sen dess har vi utforskat staden och idag, lördag, ska vi på utflykt till Lake Como. Jag bjuder på några bilder från ett molnigt Milano så länge.

Gissa vad som döljer sig bakom de gröna bladen? Turistiga saker är ibland svåra att fånga snyggt på bild.

I badrumsspegeln på vårt mysiga lilla B&B Adorible.

Och här är balkongen där vi bor, rätt så mysigt va?

Något jag förälskade mig i på en gång här i Milano är alla gröna växter. De är överallt, här på innergården.

Här vid Arco della Pace.

Mumin är alldeles för bra på att gömma sig och inte vara med på bild, as you know.

Fastfood-pizza är också pizza.

Grafittikonst i Isola. Och jag som väntar på att bli upptäckt av en modellagentur… Nä alltså, jag tycker modet är himla påtagligt här och har nog kanske aldrig känt mig ”fulare” än här, hehe.

När jag skrev om mina 3 nästa resor var det med en lånad bild av just dessa hus. Blev så förvånad när det var det första vi såg när vi kom fram och klev ut från tågstationen Garibaldi.

Det var det för nu. Molnen verkar ha skingrat sig här och vi ska ta tåget till den där sjön som sägs vara värt ett besök. Ha en superfin helg hörni!

Vardagslivet mellan resorna

Det här med att ha två weekend-resor inplanerade direkt efter varandra, det strider ju egentligen mot min regel om att alltid ha minst en oplanerad ”vilohelg” mellan resor och uppbokade helger. Men ni vet, när livet händer och så vidare. Jag kom hem sent i söndagskväll, eller natt snarare, klockan var runt 01.30. Sedan dess har jag hunnit jobba (på jobbet har det hunnit hända en del som jag planerar att berätta mer om så småningom), träna ett gympass, mysa lite med min kille, tvätta och ja, inte så mycket mer egentligen eftersom det bara hunnit gå 3 dagar.

Det är onsdagkväll och jag har ägnat mina timmar åt att rengöra mina vita skor (som jag råkade gå med på vingårdar och bland vallmoblommor), äta choklad och packa om väskan inför morgondagens avresa mot Italien och Milano.

Förra helgen, strax utanför Cadaqués, längs Costa Bravas kust. 

När det blir så här intensivt med livet och resor så är jag tacksam över att vi är två. Att jag har lyckan att komma hem till någon som lagat mat så jag kan ta med matlåda till jobbet och som fixar middag när jag råkar vara för trött (eller bara lat). Någon som tar hand om hemmet, plockar disken och städar lite. Och som, när jag kommer hem mitt i natten, vaknar och kryper tätt tätt intill med sina armar runt mig.

Senast vi reste ihop var till London en helg innan Alla hjärtans-dag. Det ska bli fint att få åka iväg tillsammans igen och kyssas i ännu ett nytt land. Och trots att jag hatar att packa väskan så känns det superhärligt att få packa ner sommarkläderna igen och åka söderut en bit, och fly den orimliga våren här i norr, igen.

Nu är klockan 20.44 här i Finland och vi ska precis äta middag. Jag är ju i princip redan sydeuropé med de här middagstiderna.

Vi hörs säkert från Italien, och äventyret går som vanligt att följa på min instagram (@jennsandstrom). Puss och kram!