Jennifer Sandström

Reklamsamarbete med Hotel Riverton

Trots att jag har bott ett tag i Göteborg (våren 2015) och egentligen anser att staden är lite mitt andra hem, tillsammans med min hemstad Gällivare – så finns det en del saker jag inte har särskilt bra koll på. Restauranger och utelivet i Göteborg, till exempel. Caféer besöker jag ofta, men att gå ut och äta eller ta en drink – det har det inte blivit mycket av när jag väl är här. Vi hänger oftast hemma och lagar goda middagar. Men nu känner jag att jag vill upptäcka mer.

En sak jag börjat utforska är vilka restauranger och barer som erbjuder perfekta utkiksplatser. En av dessa är Riverton Hotel som ligger bara några hundra meter från Järntorget. De har sin restaurang och skybar på 12:e våningen med utsikt mot havet och hamnarna. Här kan du äta middag, ta en drink eller gå på afternoon tea som serveras på lördagarna. Och det var vad vi gjorde förra helgen!

Afternoon Tea med Göteborgs bästa utsikt

Vi kom hit vid halv tre på lördagseftermiddagen, jag, min kille och min moster. Tog hissen upp och möttes av denna lokal. Vilken stämning, och vilken utsikt. Varför har vi inte varit här förut? Inte ens min moster hade varit här uppe tidigare trots att hon bott i Göteborg i många år.

Ett urval av lyxiga teer

Först blir vi serverade ett glas bubbel och sen kommer en fin trälåda in. Servitören öppnar locket och förklarar att det här är de teer ni kan välja bland. Han berättar lite om dem och sen får vi gå loss fritt och dofta på de nio olika sorterna.

Tror alla blir lite som små barn av att få känna, klämma och dofta på saker, eller?

Helena spanar in oolong-teet och undrar om hon ska våga testa det.

Det fanns två svarta teer, ett vitt te, ett grönt te, tre örtteer och sen två spännande sorter som heter puer och oolong. T och min moster bestämde sig till sist för att testa de två och jag valde det gröna Cool Ms Green – det var ganska sött med smaker av mango och havtorn. Oolong-teet Da Hong Pao var ganska kraftigt medan det andra svarta Black Knight var mjukare och ganska chokladigt.

Gillade att man fick chans att dofta på alla sorterna och att det fanns detaljerade beskrivningar av varje tesort. De stod hur de smakade och skulle bryggas men också vilken typ av mat som de passar till.

Salt, sött & scones

Medan teet kom in kom även maten in. Ett tjusigt torn med tre våningar som var fullt med spännande godsaker, både salta och söta, för oss alla tre.

Så, vad bjuds man på för ätbart under en afternoon tea på Riverton, och hur smakade det?

På nedersta fatet hittar vi tre olika typer av scones. Grova, med ost och så några som var mer smaksatta med något sött och nötter om jag minns rätt. Väldigt goda i alla fall. Mer än bara “vanliga scones”.

Till sconesen serveras fyra olika burkar med blåbärssylt, brynt smör, lemoncurd och olivtapenade. Brynt smör och olivtapenade kändes som perfekta tillbehör för att bryta av det söta som man annars är van att äta på scones. Dock saknade vi nästan lite cream cheese och med tanke på mängden bröd så hade vi gärna också haft lite mer av innehållet i de små burkarna. De här fyra skulle nämligen räcka till oss alla tre men det kändes som en passande mängd för att dela på kanske två personer?

På det mittersta fatet fanns det salta i form av fyra olika bitar. Det kanske mest spännande var anklevermousse på brioche, som ni ser i fokus på den här bilden. Sen en liten omelett med räkor, grönsakstartar på danskt rågbröd med örtcreme och smörgåstårta med lax och sikrom.

Omeletten var riktigt god medan den vegetariska tartaren kändes lite tristare, den hade nog varit ännu godare med mer av den örtcreme som fanns uppe på (som ni förstår gillar jag inte när det blir för torrt). Men mixen kändes trots det bra. Jag älskar när man får flera mindre bitar och chans att testa olika smaker. Egentligen när jag är på restaurang vill jag alltid beställa in flera av förrätterna och helt skippa varmrätten.

Sist och slutligen har vi toppen på kakfatet: de tre sötsakerna! En makron som jag tror var smak apelsin och choklad, crème brulee och en riktigt god choklad-någonting. Creme bruleen kändes perfekt, de ska vara små och inte för stora, med tanke på hur söta de är.

Jag tyckte det var en ganska bra mängd av allting, man ville och orkade äta upp och blev mätt, men kände inte att det var övermäktigt. Det är väl den bästa sorten?

Det är också en så trevlig grej att sitta och äta länge och plocka bland allt gott och prata om allt möjligt. Nog en av mina favoritaktiviteter.

En av Göteborgs bästa utsikter?

När man unnar sig något extra lyxigt, som afternoon tea, så ska det inte bara vara god och bra mat utan också en härlig miljö. När jag var på afternoon tea i Umeå i våras var det en mysig lokal med fint ljusinsläpp och möbler och detaljer som man ville ta med hem. Här på 12:e våningen på Hotel Riverton förhöjs upplevelsen av den maffiga utsikten. Den skulle man också vilja ta med hem – eller åtminstone komma tillbaka för att uppleva fler gånger, till exempel i solnedgång tills det blir mörkt och staden lyses upp av alla lampor.

Restaurangen är dessutom avlång och bara med två bord i bredd, så var du än sitter kan du njuta av vyerna. Baren fortsätter runt på andra sidan och bjuder även den på utsikt över hustaken.

Här kan du läsa mer om afternoon tea på Hotel Riverton.

Priset ligger på 325 kr och lite extra om du önskar ett glas bubbel till. Tydligen är det bra att boka bord i tid, då det oftast blir fullbokat och de dessutom förbereder för eventuella allergier och speciella önskemål några dagar innan.

Och om du inte känner för att lyxa till det med afternoon tea kan du alltid gå upp hit och ta en drink! Det ska jag göra nästa gång jag är i Göteborg.

Åh. Att få kastas rakt in i en värld av Titanic, från idéen till fartyget, hur det sjösattes, såg ut, personerna som var ombord, till dess tragiska öde. Jag var där idag, på Titanic The Exhibition, tillsammans med min kompis Julia (så längesen vi sågs, fint att få träffa henne!) och vi gick tysta igenom hela utställningen med audio-guiden i öronen.

En timma och tjugo minuter lång är den om man lyssnar igenom hela i ett sträck. Endast vid ett fåtal gånger pausade jag för att hinna läsa ikapp bland de brev, anteckningar och föremål som fanns placerade i små montrar.

Älskade hur utställningen var utformad – lätt att bli totalt uppslukad av historien. Audio-guiden ingår i priset, 185 kronor (student 155 kr), och egentligen ett måste för att se utställningen. Det är inte så mycket skrivet om bilderna som visas upp utan allting berättas via guiden. Verkligen ett lyckat koncept, kändes inte alls som om vi var där inne så länge.

Det är inte tillåtet att fota inne på utställningen, vilket jag kan förstå, men tog några bilder vid entrén.

Titanic The Exhibition – lika pampig och lyxig känsla över den här postern som det är över hela Titanic-båten.

Två saker jag verkligen förundrades över var 1. hur otroligt välarbetat allting var. Hytterna, porslinet, biljetterna – allting hade så mycket mer karaktär än vad någonting som tillverkas idag har. Och 2. hur sjutton kunde de läsa den skrivstil som används i alla brev? Helt omöjligt att försöka tyda de vågiga raderna. Det var faktiskt lite synd, hade velat kunna läsa mer av det handskrivna material som fanns med.

Mitt mysiga sällskap Julia. Hoppas att vi ses uppe i Gällivare nästa sommar.

Det har lagt fokus på detaljerna i den här utställningen och det förhöjer verkligen känslan. 

Efter Titanic The Exhibition vill man genast googla på mer info om egentligen ALLT. Varför sjönk det egentligen, vilka olika teorier har funnits kring det och hur kom man fram till nya svar? Varför gick skeppet av på mitten? Och så vidare. Allt berättas nämligen inte under utställningen. Så nu har jag suttit en stund och läst olika artiklar, kollat på den här lite sjuka youtube-filmen som är en animation av hur båten sjönk i realtid, och funderat på att jag vill se Titanic-filmen igen. Tycker att filmen är fantastisk även om den har påhittade fragment och inte berättar allt som hände exakt så som det faktiskt gick till, hittade en bra artikel om det här.

Utställningen är inte heller lika gråtig som filmen är, minns hur gråten aldrig ville ta slut sist jag såg den. Och trots att man kommer allting väldigt nära när man går igenom utställningen, och berörs, så var det inte riktigt några cry moments. De hade kunnat bygga upp berättelsen ännu starkare och med fler ljudeffekter och musik i guiden, men det var inte vad de önskade med projektet. Och när man kommer till slutet så känns det väldigt fint när de berättar varför de valt att göra den här.

Tips – om du inte redan sett den i någon annan stad, gå och se den nu i Göteborg. Den går till mars nästa år. Och det kan vara smart att boka biljetterna i förväg. Vi kom hit tidigt på eftermiddagen och då var det lugnt, men senare kom det mer folk.