Julen.

Det är sommar när vi börjar fundera på julen. En svensk jul i år. När åker vi? Hur åker vi? Tåg? Bil? Biltåg? Hotellnatt? Stannar vi över nyår?

Bil. Hotellnatt. Luleå. Hela julen och nyår. Det är en bra plan. Resan en del av semestern. Julen bra placerad i år. Men den blir lite uppochner. Värdparet, tillika min bror och svägerska, hinner nätt och jämt bli friska från en influensa. Och jag, jag blir matförgiftad och sover inte alls natten till julafton. Vi ringer tomten och kollar om vi kan få följa det internationella schemar och fira jul den 25:e. Det går bra. Jag återhämtar mig snabbt, men avstår fisken och räkorna. Och äter en ganska liten portion julmat. Men njuter av att må bättre – och att julen blev av ändå med den splittrade familjen samlad.

Vi ser, precis som för två år sen, på alla sällskapsresan-filmerna. En fundamental del i att förstå Sverige (riktat åt min kille). En tidsresa, att totalt slukas upp av en annan tid. Vi reser vidare till 60-talet och avverkar första säsongen av Carmen Curlers (något pressade eftersom säsongen plockas bort på nyårsafton, men vi hinner!). Hittas den någon annanstans är det en rekommendation. En dansk framgångssaga om värmespolar.

Luleå är bitande kallt, en frostig, och bedårande vintervärld – som hela Norden råkar vara just i år. Timmarna av ljus är få, vi gör vårt bästa för att inte missa dem. Ser lite av staden, och Gammelstad. Simmar i det vackra 50-tals badhuset på Pontusbadet. Beundrar fullmånen och klara stjärnhimlar. Jag får till och med (nästan) hela sällskapet att spela våra medhavda sällskapsspel. Dixit och Carcassonne. Jag spelar piano, T spelar gitarr. Storebror spelar trummor. Inte som ett band, men det hade varit något. Och mina pianodrömmar fortsätter. Och sångdrömmar. Få känslor slår den av att bemästra ett instrument. Fast det var många år sen nu, många. Och instrumentet var tvärflöjt. Jag älskade att spela Uptown girl. Fiolen bemästrade jag nog riktigt aldrig.

Att se Sandra röra sig i köket när som alltid andra vilande drömmar: den om att laga mat. Att det kanske ändå är vårt främsta syfte här på jorden, att se till att det finns bröd på bordet. Att baka det där brödet själv (fast just det är jag inte intresserad av), laga den där maten. Jag inleder mjukt med kärleksmums från food pharmacys kokbok. Och chokladbollar, och en soppa på butternutpumpa (första gången jag hanterat en sådan). Hälsosamma kärleksmums och chokladbollar förresten. För det är ännu en stark övertygelse som följer mig in i det nya året – den om att mata kroppen med sånt den gillar. Näringsämnen och nyttoheter. Inte mindre gott för det. Men man får inte göra det för svårt för sig själv. Att köpa färdigrivet vitkål räknas också. Kanske kommer vårt kök berikas med någon spännande ny maskin under året. T blev hemskt inspirerad av Luleå-hushållets glassmaskin (inte apropå nyttoheter), men jag lägger nog min röst på en juicemaskin (som de också hade). Först inväntar vi dock den försenade julklappen i form av en högst avancerad kolsyremaskin. Den enda dryck vi köper hem, på riktigt alltså (med undantag för en ginger beer vid festligare tillfällen), vilket utgör en stabil grund och ett argument för införskaffandet av maskinen i fråga. En brödrost har varit under diskussion i åratal (inte vilken brödrost som helst, made in uk osv). Vi gjorde till och med ett försök till ett introducerande av en sådan ett år (också en julklapp), men av diverse orsaker returnerades den till slut. Och ärligt talat, man klarar sig himla bra utan.

Julen är mer än skrytbilder, familjeidyll och vintermagi. Men som Alex och Sigge la fram det: hur porträtterar man den där explosionen av irritation när sällskapet inte förstår poängen i ett schema med tider för när maten ska serveras? Vad är det för människor som upplever jular och nyårsaftnar med odelat positiva känslor? Och vad har de egentligen upplevt i livet?

Skål för ångest, bråk och allt som inte blev som det var tänkt. 🤎