Grand Hotel Saltsjöbaden – en lyxig och vacker pärla utanför Stockholm

Om hotellet Grand Hotel i Saltsjöbaden, mina upplevelser av hotellet, omgivningen, hotellrummen, hotellfrukosten och maten i restaurangen Franska matsalen samt spegelsalen – från min vistelse där i slutet av mars när jag var på The Influencer Convention.


Grand Hotel Saltsjöbaden

Det första jag tänkte var herregud, åh, så lugnt och skönt och gud vad fint. Jag var nästan helt ensam när jag kom ut hit redan på förmiddagen. Och det andra jag tänkte var ungefär ja jag skulle kunna tänka mig att gifta mig här (hur ofta känner man så?). Det kändes som om jag aldrig befunnit mig på ett lyxigare eller finare hotell. Det måste varit en känsla som delvis grundade sig i att det är ett fint hotell, men delvis också för att det känns som om att kliva in i år 1893, det år då hotellet byggdes.

Grand Hotel i Saltsjöbaden

Saltsjöbaden Grand Hotel

Hotellet & omgivningen

Eftersom det mesta är bevarat sedan då hotellet byggdes i slutet på 1800-talet har det blivit dags för hotellet att fräschas upp och renoveras, något vi fick veta att de relativt nya ägarna kommer ta tag i under de närmsta åren. Därför bads vi även ha överseende med diverse skavanker, som till exempel den marmorbiten som föll av en kant från en pelare när jag råkade dra min handväska förbi den. Jag tycker dock lite skavanker och tecken på att hotellet har en historia är rätt charmigt.

↓ Hotellets otroligt pampiga ”bibliotek” där du hittar en flygel, maffiga soffor och fåtöljer, ett biljardbord och ett gigantisk fönster med utsikt mot havet och segelbåtarna.

Grand Hotel Stockholm

Här skulle jag gärna jobba fler gånger, jag kände mig lite som en rik och lyxig affärskvinna för cirka hundra år sedan. Egentligen skulle man anordna helger på sånna här ställen och sälja ett helt koncept, där du blir klädd som på 20-talet, lämnar telefonen i någon låda och liksom kliver in i den världen på riktigt. 

Grand Hotel Saltsjöbaden utsikt

Det som också gav mig en så bra känsla i kroppen var att alla Stockholmare jag hittills konverserat med (på sträckan finlandsfärjan till buss och sedan Saltsjöbanan ut hit) varit väldigt vänliga. Kommer man till ett hotell strax innan lunchtid är det ofta också väldigt lugnt och det var det här. Tre personer i lobbyn som jobbade, några arbetare en våning upp och så jag som slog mig ner i biblioteket för att jobba och skriva lite. Borde man inte alltid checka in så tidigt som möjligt när man bor på fina hotell som dessa?

Saltsjöbadborna visade sig också vara himla trevliga. Alla jag mötte när jag var ute och gick på eftermiddagen längs med Saltsjöpromenade hälsade glatt.

Saltsjöbaden Stockholm

Utsikt över Saltsjöbaden, längs med vattnet följer gångstigen Saltsjöpromenaden som bjuder på en väldigt vacker promenad förbi slott-liknande hus.

Rummen på Grand Hotel Saltsjöbaden

Att kliva in på hotelletrummet var inte en besvikelse, till min glädje befann sig samma pampiga, lyxiga och antika känsla även här. Mörka färger men fantastiskt ljus, spännande mönster, rustika möbler och en väldigt skön säng. Dessutom hade vårt rum en balkong! När jag kikade på hotellet utifrån senare insåg jag att balkongerna verkade vara ganska få och inte alls en självklarhet i alla rum. Sen får man ju inte jättemycket användning för en balkong såhär på vintern, men man kan ju alltid gå ut och fota!

Grand Hotel Saltsjöbaden hotellrum

Grand Hotel hotellrum

hotellrum Grand Hotel Saltsjöbaden

↓ Utsikten från vår väldigt stora balkong när man gick ut och blickade till höger från den.

Grand Hotel Saltsjöbaden balkong utsikt

↓ Grannrummets betydligt mindre balkong. På vår balkong hade man kunnat duka upp till en mindre sommarfest, typ.

Grand Hotel Saltsjöbaden balkong

Vad jag saknade i hotellrummet

Hotellrum har oftast åtminstone en helkroppsspegel, men det fattades här och för att få en helhetsbild av dagens outfit fick man ta ett kliv ut i korridoren – där fanns nämligen ingen brist på speglar.

Det kändes möjligen lite tight att bo 2 personer i det här rummet och med resväskor fanns det inte mycket golvutrymme över. Badrummet var dessutom rätt litet. Så ja, lite space skulle inte skada.

Sen undrar jag en grej, vad är det med hotell och att erbjuda duschtvål + schampoo, och ofta även hudkräm, men inte balsam? Vad är det för nissar som tvättar håret utan balsam liksom? Det får bli min feedback till inte bara Grand Hotel i Saltsjöbaden utan till hela hotellbranschen – var är balsamet?!

Hotellfrukosten – betyg *****

Frukosten var verkligen perfekt. Alltså, hotellfrukostar är ju sällan att klaga på (även om jag gjorde det den där gången på Clarion Sign om ni minns), men den här var liksom, ja perfekt. Jag tycker nämligen det kan bli för mycket när det finns jättemånga alternativ och därför föredrar jag att det finns något färre men av hög kvalité. Och så var hotellfrukosten på Grand Hotel i Saltsjöbaden. Därför får den 5 stjärnor av 5 möjliga.

Grand Hotel Saltsjöbaden hotellfrukost

Här fanns gott bröd, färsk frukt, äggröra, yoghurt med lite flingor och müsli, grönsaker och goda skinkor och ostar, chokladcroissanter, äppelmust, småsmå glas med smoothie, och bra kaffe.

Grand Hotel Saltsjöbaden frukost

Restaurangen där frukosten serveras är dessutom ljuvlig. Den ligger just intill spegelsalen

Grand Hotel Saltsjöbaden restaurang

frukost på Grand Hotel Saltsjöbaden

Grand Hotel hotellfrukost

Min hotellrumskompis och frukostsällskap Amanda / Explore a little more brer sin macka.

Franska matsalen Grand Hotel

Amanda och Emilia sitter kvar och njuter av kaffet i väntan på att konferensen ska börja.  

Middag på Grand Hotel i Franska matsalen & den fantastiska Spegelsalen

Jag bodde två nätter på hotellet och fick alltså avnjuta två frukostar men också två middagar. Det finns nämligen ett begränsat utbud med butiker och restauranger i just den här delen av Saltsjöbaden och därför bör du som gäst på hotellet förbereda dig på att också äta här.

I Franska matsalen serveras alla måltider och Spegelsalen ↓ öppnas upp när utrymmet behövs eller när det till exempel ska anordnas galamiddag. Under fredagskvällen dukades det nämligen upp trerätters och underhållning för oss influencers här!

Spegelsalen Grand Hotel

Och visst är det vackert? Jag tycker dock den häftiga discobelysningen hade kunnat skippas, rummet är liksom så vackert i sig. Men för en lite mer party och kanske också ungdomlig(?) stämning så fungerar det här ljuset, antar jag.

Grand Hotel

Jag och Amanda innan vi kliver in i på middagen. Hotellet har stora speglar överallt och det är helt underbart, kanske inte främst för att man ser sig själv hela tiden utan för att det är vackert med speglar!

Maten – bra och halvbra

Jag måste säga några ord om maten vi åt under de två dagarna på hotellet. Frukosten var som sagt ljuvlig. Till lunch båda dagarna fick vi en vegetarisk buffé och den var också riktigt bra. Den första kvällen var vi några som åt middag i restaurangen och burgaren för 195 kronor kändes som det mest prisvärda med tanke på att det är lite fancy och allt annat på menyn är rätt lyxigt (och dyrt). Det kan ju vara trevligt om man gillar sånt, men jag är vanligen lite mer relaxed i mina restaurangval. Kyparen var dock en äldre man med bra humor, så ett + för det.

Under fredagskvällen dukades det som sagt upp i Spegelsalen och där fick vi en helt vegansk trerättersmiddag. Spännande, tänkte jag. Och den här rödbetstartaren ↓ som kom in till förrätt var himla god! Huvudrätten som bestod av sparris och jordärtskockspuré föll däremot ganska platt, det var ingen smaksensation eller smakupplevelse, tyvärr Grand Hotel – nästa gång ni serverar vegansk mat hoppas jag ni vässat era skills!

Grand Hotel Saltsjöbaden restaurang meny

Att fota maten i det lila discoljuset som dessutom skiftade i färg var kanske inte helt optimala förutsättningar, men jag gjorde mitt bästa!


Överlag måste jag säga att det var en toppenfin vistelse och jag skulle rekommendera Grand Hotel Saltsjöbaden för den som vill ha en lyxig getaway från Stockholms stadsbrus eller typ gifta sig. Eller om man är turist utifrån och bara vill bo fint i ett av Stockholms lyxigare områden precis vid havet. Själv hoppas jag på att få anledning att göra ett återbesök om några år efter det planerade renoveringsarbetet och uppleva hotellet igen då!

5 platser alla andra besökt, men inte jag

Inlägget presenteras i samarbete med Apollo

Jag har tidigare berättat att jag som tonåring inte tyckte att Europa verkade särskilt intressant alls. Jag var så himla nyfiken på vad som fanns längre bort, på de andra kontinenterna, dit man inte kunde ta sig så enkelt. Semesterparadisen i Europa hade ju min mamma och pappa redan tagit med mig till, och inte tänkte jag på hur mycket mer som fanns att upptäcka i Europa bortom resorthotellens gränser. Numera är jag kanske särskilt intresserad av allt som Europa har att erbjuda, även om det finns platser världen över som jag också drömmer om att få besöka, en dag.

Men det finns ännu några klassiska resmål i vår världsdel som jag inte hunnit besöka.

Min andra eller tredje(?) utlandssemester, sommaren 94, Lanzarote.

För även om jag bara är 25 år och redan rest en del, så finns det några platser som jag faktiskt inte bockat av på min bucketlist. Ni vet, de där platserna som det känns lite som om faktiskt alla har besökt. Därför tänkte jag nu avslöja vilka 5 resmål som alla andra besökt, men inte jag, i Europa men också två platser utanför.

5 platser alla andra besökt, men inte jag


1. Paris

Paris, den romantiska staden med ett landmärke som varenda en känner till. Och med alla bilder och filmer där Eiffeltornet förekommer så känns det nästan som om jag faktiskt redan upplevt skapelsen. Kanske är det av den anledningen och med vetskapen om att det är en stad som antagligen kryllar av turister, som jag inte ens känner ett sug efter att åka dit. Jag känner mig mer sugen på att besöka andra delar av Frankrike. Jag minns när vi bilade ner från Luxemburg och passerade Metz och Thionville påväg mot Strasbourg, det var en fantastisk första upplevelse av Frankrike.

2. Berlin

Tyskland ja, jag hamnade lite av en slump i München den där våren 2014 och blev förälskad. Och när man blivit kär i Bayern känner man kanske inte att Berlin kommer kunna jämföra sig med det. Men jag är trots allt nyfiken på staden och det skulle vara kul att se skillnaderna mellan norra delen av landet och södra.

Jag i München under vår vistelse där i mars, läs också inlägget därifrån: lite som att komma hem och hur det känns.

3. Italien

När jag tänker på det kan jag inte fatta att jag inte lyckats besöka det här drömmiga landet ännu? Jag är nästan helt övertygad om att jag kommer älska allt med det. Och min dröm ska snart få bli verklighet. I maj åker jag och Mumin till Milano, vi två, en weekend och en stad och ett land som jag längtar efter att få upptäcka! Det kan hända att det kommer att bli fler resor dit ganska snart efter Milano-helgen, det är ju trots allt ett ganska stort land där det känns som om jag vill se ALLT.

4. Bangkok, Phuket & alla Koh-X

Jag har faktiskt besökt Thailand, men då var jag två veckor i Krabi – och det var helt fantastiskt vackert och fint. Däremot alla andra typiska resmål i Thailand så som Bangkok, Phuket och alla öar med alla möjliga namn som jag aldrig kan särskilja på, de har jag inte besökt. Just nu har jag inte heller någon längtan efter just Thailand, det finns så många andra platser i Asien som lockar, t.ex. Vietnam, Filippinerna, Malaysia och Indonesien.

5. Dubai

Slutligen. Staden som folk numera åker till över en weekend. Staden som känns liksom allt annat än äkta, även om det nu också utgör en unicitet i sitt slag och uppenbarligen är det många som vill dit. Dubai alltså. Eftersom jag senast i december besökte Indien kommer en resa åt där hållet och till UAE och Dubai att få vänta en stund, men visst blir man lite nyfiken när det känns som om många varit där?


Och med anledning av det här 5:e och sista resmålet över platser som alla besökt utom jag, så vill jag berätta om en helt ny inspirationssajt för just Förenade Arabemiraten som Apollo lanserar idag: Visit UAE. (Den är faktiskt sjukt snygg och inspirerande, in och kika!)

UAE Förenade Arabemiraten

Bild: visituae.se

Förenade Arabemiraten – mer än bara Dubai?

När man tittar på kartan ↓ och ser vilka fler städer i landet, utöver Dubai, som finns att upptäcka bara genom Apollo så tänker jag att det eventuellt har potential för att bli Sveriges nya strandparadis och en konkurrent till Thailand? Idén med den nya sajten om Förenade Arabemiraten som resmål är att inspirera till hela UAE och visa att det finns så mycket mer att upptäcka bortom Dubai – och de flesta platser ligger dessutom bara en dagstur från varandra.

UAE lockar resenärer med dessa fyra punch lines: spektakulära sevärdheter, solsäkra och vita sandstränder, shopping i världsklass och dessutom, perfekt för weekendresan. Jag tänker mig att det är lite av de flesta svenskars resedröm, att få resa bort till just det. Eller, vad säger ni? Den förhållandevis korta flygresan (knappt 6 timmar), bra standarden, spännande maten och att det verkar vara väldigt spektakulärt och extremt (ni vet, världens högsta/största/första) – är ju exakt sådant som gör att vi vill åka dit.

Min bloggkollega och vän Dryden var i Dubai nu under påskhelgen och beskriver det bland annat med att ha ”besökt högsta byggnaden i världen, åkt världens snabbaste hiss, åkt världens snabbaste förarlösa tunnelbanetåg…” Så det låter onekligen passande för den som letar efter att bocka av sin bucketlist med roliga grejer.

Det som skulle kunna locka mig är detta, ”… väntar en helt annan atmosfär i Ajman, där det lilla formatet och lugnare tempot bidrar till charmen. Här bor du lyxigt mitt på den långa, vita sandstranden på ett nybyggt femstjärnigt spahotell.”  Vem ska bjuda med mig på en sån resa?

→ Här kan du läsa mer om Förenade Arabemiraten som resmål


Har du varit till alla ovannämnda platser och vad tänker du om Dubai och UAE?


Den vanligaste frågan jag får när jag hälsar på i min hemstad

Det har gått snart sju år sedan jag lämnade den här stan, Gällivare, för nya äventyr. Det var sju år sedan som jag packade ihop mina saker i en bil och körde 150 mil söderut, till Jönköping. Och jag visste nog egentligen redan då, att jag inte hade tänkt återvända hem anytime soon. Det känns som om alla gamla vänner och bekanta här hemma också förstod det ganska snabbt, för jag har sällan fått frågan när ska du flytta hem? Som annars brukar vara en klassiker till folk ”som lämnar”.

↓ Sommaren 2010 när jag, 18 år gammal, flyttade hemifrån. Herregud så ung, och rödhårig. Om man känner sig vilsen och osäker i livet kan det alltid vara fint att tänka tillbaka på när man var 18 och verkligen var just det.

Däremot finns det en fråga som bekanta och folk jag inte träffat på 2-3 år ställer till mig när vi ses.

”Vars bor du nu då?”

På härlig norrländska. Och den frågan kan jag faktiskt förstå. Inte ens lite närmare vänner verkar ha lyckats hålla koll på var i världen jag befinner mig. Sen om det beror på att jag faktiskt flyttat runt en del eller om det snarare bara är människors ljuvliga ignorans och självupptagenhet, det är svårt att säga ;-)

Jag har trots alltså bott i Helsingfors i snart 2 år (en halv evighet) och kan väl tycka att dessa vänner och bekanta på ett eller annat sätt borde snappat upp det. Men sen förväntar de sig säkert att jag flyttar på mig mest hela tiden och då är det ju faktiskt en rimlig fråga att ställa, vars bor du nu då? Kanske skulle det underlätta om jag typ skrev in staden där jag bor i mitt Facebook-namn? ”Jennifer Sandström Helsingfors”.

Det är här jag bor, i Helsingfors. Finlands huvudstad. Och den här vita gigantiska domkyrkan är deras mest kända landmärke, typ. You should know!

Något som däremot etsat sig fast hos många är min tid i Indien, att jag ”flyttade” dit och faktiskt bodde där ett tag. Det är väl sånt som fastnar, som är lite mer unikt, galet och exotiskt. För även om jag gillar Finland, så tycker fortfarande de flesta svenskar att det är ganska ointressant. Och vi tenderar ju att filtrera bort sådant som inte riktigt intresserar oss.

7 användbara tips när du ska på roadtrip i Europa med hyrbil

Sponsrat inlägg – i samarbete med Auto Europe

Några av mina bästa roadtrips har skett i Centraleuropa med München som utgångspunkt. Och den typen av roadtrips är lite anledningen till att jag skulle älska att bo i just München. Du kan hoppa in i en bil och inom ett par timmar befinna dig i något av typ nio olika länder. Jag har visserligen också en fantasi om att en dag tågluffa genom för mig ännu oupptäckta länder i Europa, men det är något med den där friheten och spontaniteten som lockar hos just bilen som färdmedel.

Jag och Mumin älskar att vara på en ny plats, hyra en bil och ge oss iväg på ett äventyr. Vi har gjort det 3 gånger i München, en gång i Spanien och två gånger i San Francisco. Det är ett fint sätt för att se mer av ett land, bortom städernas populära stråk och klassiska turistattraktioner. Vi har upptäckt små ställen som vi annars aldrig skulle fått för oss att besöka och så finns det en del intressant att upptäcka längs vägarna för att få en ännu bättre känsla av landet.

roadtrip europa tips

Roadtrip i Europa – mina 7 bästa tips


1. Planera men lämna öppet för spontanitet

Om det är något jag har lärt mig när man är ute och roadtrippar så är det att plötsligt snubblar man över ett riktigt guldkorn och då är det tråkigt att ha en allt för pressad tidsplan. Det kan vara nödvändigt att till exempel boka boende i förväg (annars kan det bli stressigt och sluta med att ni endast jagar caféer med gratis wifi för att leta upp nattens boende) men kanske behöver du bara boka boende de första nätterna och låta slutet av resan vara mer öppet? Så gjorde vi under vår senaste lilla roadtrip i Alperna, vi hade inte bokat boende sista natten ifall vi skulle vilja åka tillbaka till München eller sova i Innsbruck och upptäcka den staden (som det slutade med att vi gjorde).

2. Parkering

Tänk på att kolla att det hotell eller till exempel Airbnb som ni bokar har möjligheter till parkering. På många hotell kostar det extra med parkering så det kan vara bra att komma ihåg när ni jämför hotellpriser.

hyrbil Europa

Här står vi parkerade utanför vårt hotell i Söll, omringade av mysiga granar och mäktiga berg.

Europa roadtrip

Älskar att bila genom dessa landskap.

3. Skippa den klassiska GPS-navigatorn

Idag är det många bilar som har en inbyggd navigator, men att betala extra för den funktionen eller en separat navigator är pengar i sjön. Istället kan jag rekommendera appen Here där du kan ladda ner områden i offlineläge och sedan använda utan problem – dessutom kan du använda den när du flanerar runt till fots. Vi har använt oss av appen under alla våra roadtrips och är supernöjda! Men batteriet i telefonen då, kanske du tänker? Se till att ha en laddare till hands, dagens hyrbilar är 9 av 10 gånger utrustade med USB-uttag (och är bilen inte det kan du införskaffa ett som pluggas in i bilens tändar-uttag).

4. Dubbelkolla färdsträckan

Vägen kan se ut att ha ett visst avstånd på kartan som är missvisande och trafiken kan variera. När vi skulle köra hem från Innsbruck trodde vi att vägen skulle vara lika lång som när vi bilat ner till Österrike, vad vi glömt att kolla var att den vägen vi tänkt köra gick igenom en väldigt bergig terräng. Det är en klassisk miss när man bilar i bergsmiljö – resan tar nämligen ofta längre tid än vad navigatorn beräknat. Så se till att dubbelkolla detta samt om det är någon särskild händelse i staden, helgdagar eller annat som påverkar trafiken på vägarna (4th of the July i USA visade sig vara en typisk sådan grej och det var bra att räkna med någon extra timma på motorvägarna).

5. Vägtullar

I olika länder fungerar sånt här på olika sätt. Om du bilar runt i Centraleuropa så är det vanligt att du måste köpa ett klistermärke för att lagligt få köra på vissa vägar. Det är i så fall tydligt utmärkt med skyltar längs med vägkanten innan du kör in i en sådan zon och klistermärkena kan köpas på närmsta bensinstation. I andra länder kan det hända att du betalar på plats längs med vägen och i så fall kan det vara bra att se till att ha med lite kontanter i bilen.

köra bil i Europa tips

Klistermärket vi köpte och klistrade på vår bilruta innan vi äntrade Österrike. 

6. Matsäck

Ni vet aldrig hur länge ni kan tänkas bli sittande i bilen eller när nästa matställe kommer dyka upp. Därför är det en himla bra idé att se till att man har med sig en liten matsäck med dryck och något att snacksa på när humöret dippar och energin behövs fyllas på. Müslibars eller liknande är för övrigt alltid smidigt att ha med sig i väskan när man är ute och reser.

7. Praktiska detaljer och tips när det kommer till att hyra bil

* Om ni har framförhållning när ni ska hyra bil så kan det vara värt att jämföra priser och där har faktiskt Auto Europe en bra lösning. På deras sajt kan du utifrån dina önskemål jämföra olika bilmärken, modeller och hur mycket de kostar. Det är ursprungligen en tysk sajt (och tyskt kan man ju lita på när det kommer till bilar?) men finns helt översatta på svenska.

* Om du inte hunnit planera så går det faktiskt ofta bra att hyra bil så nära inpå som dagen innan eller till och med samma dag. Det har vi gjort ett par gånger och kanske blir det något dyrare men det kan det ju vara värt beroende på situationen. Vid speciella helger i turistiga områden kan bilarna förstås ta slut, så det kan vara värt att ha i åtanke.

* Se till att teckna försäkring på hyrbilen! Oftast lönar det sig att ta bästa möjliga och se till att det täcker till exempel eventuella skador eller om ni låser in bilnycklarna… Det senare lyckades vi (eller ja, det var inte specifikt jag om vi säger så) göra nu när vi var i Alperna. Det gick dock hur smidigt som helst och på två timmar hade vi fått dit en road assistance som lirkat upp dörren och fått ut nycklarna.

roadtrip tips

* När ni hämtar ut hyrbilen: ta kort på eventuella skador som finns på bilen samt på registreringsskylten.

* Om något inte stämmer – dubbelkolla! Vi råkade hämta ut helt fel bil i München, vi gick efter bilen som bilnyckeln låste upp (såklart) trots att de instruerat oss om vilken plats bilen skulle stå på. De hade dessutom uppmärksammat oss på att det var en dieselbil, tackolov dubbelkollade vi detta när vi skulle tanka och mycket riktigt, det var inte alls diesel utan vanlig bensin (det hade kunnat gå riktigt illa). Och dagen efter vi återlämnat bilen ringer de och säger att de inte fått in våran bil – tillslut la vi ihop ett och ett och kom på att vi måste ha fått fel bil från början. Det har dock aldrig hänt tidigare så hör nog mer till det ovanliga…

* Ska bilen lämnas tillbaka med full tank? Kolla att det finns bensinstationer i närheten av återlämningsstället! Det finns typ alltid men när vi var i USA hade vi himla otur då många bensinmackar var stängda och våra kort vägrade fungera, på typ 5:e försöket gick det tillslut… Annars kan det bli lite onödigt kostsamt att betala för bensinen när hyrbilsfirman tankar i efterhand.

hyra bil i Europa

roadtrip Centraleuropa tips

Två bilder från Innsbruck precis när vi rullade in i staden mot vårt hotell (det rosa längst till vänster på andra bilden).


Vill du hyra bil via Auto Europe? Så fungerar det!

Om du går in på deras hemsida så kan du knappa in var du vill hämta/lämna bilen samt vilka datum och ungefärlig tidpunkt. Vi valde till exempel att hämta bilen på tågstationn i München men lämna tillbaka på flygplatsen, vid olika ställen för upphämtning och lämning kan en avgift tillkomma, vi betalade runt 150 sek extra för det.

Sedan får du upp flera alternativ på olika hyrbilsfirmor och deras erbjudanden – och väljer helt enkelt det alternativ som passar dig, dina behov och din budget bäst! Värt att veta är till exempel att: ombokning eller avbokning kan göras kostnadsfritt upp till 48 timmar innan upphämtning. Och du kan välja att få självrisken som hyrfirmor tar ut vid till exempel skador återbetalad av Auto Europe.

När du valt din bil och genomfört bokningen får du en voucher skickad till dig. Att denna bör skrivas ut och tas med i fysisk form kan jag tycka är ganska typiskt tyskt och lite gammeldags, men förhoppningsvis äger du eller kontoret där du jobbar en skrivare ;)

Har du varit på roadtrip i Europa eller någon annanstans i världen och har fler tips?

Lämna gärna en kommentar och dela med dig av dina tips när det kommer till roadtrips eller att bila i Europa.

Vykort från Alperna // Österrike

Hej på er – från ett alldeles fantastiskt mysigt och underbart Alperna. Vi är nu i en liten by med namnet Söll i Österrike. Jag är fortfarande lite sjuk men börjar äntligen må bättre. Det regnade igår och jag fick i princip en hel vilodag, det behövdes. Så idag orkade jag, med nöd och näppe typ, att ta mig upp på höga höjder bland bergstoppar för lite skidåkning. Och gudars vad fint det var. Så värt allt. Tacksamt att ha med sig en pojkvän som kan bära skidor och sånt där också. 

Just nu ville jag bara säga hej härifrån Österrike och meddela att vi har det fint trots förkylning och regn. Jag är bara så jäkla glad och tacksam över att vara här, omringad av berg. Och förresten, vill ni få lite fler inblickar i resan så lägger jag upp en del på Instagram och även på stories på min instagram: jennsandstrom.

Och ja, som ni ser, ser det inte så dumt ut va?


OBS, fotad med iPhone – finare bilder får ni se senare ;-) Är faktiskt himla kul att ha en riktig kamera att fånga alla upplevelser och känslor med.

I morgon är planen att åka lite mer skidor och sen sova en natt i Innsbruck innan hemresan på tisdag.

Vi hörs nog när jag är i Finland igen, puss och kram!

Tankar från München – lite som att komma hem och hur det känns

Vi promenerar på gator som för varje steg vi tar känns bekanta. Jag hade inte kunnat måla upp det i mitt huvud, men när jag ser det så kommer allt tillbaka.

Jag minns varenda liten butik, restaurang och cafe. Jag minns att vi gick in i den där kyrkan, men jag minns knappt vem som var med mig. Jag kommer ihåg korsningarna och de små gatorna mellan husen. Caféet där vi åt frukost, bron över floden Isar där jag tog bilden till headern här på bloggen. Jag minns den där klubben som vi firade min födelsedag på, jag och de finska killarna som jag drack ikapp med alldeles för ofta den där våren. 


Och det var första kvällen som jag och Mumin hade en konversation. Det var bara en torsdag men vi somnade alla hemma hos vår kompis Ari den kvällen. Och såhär i efterhand kan jag kanske förstå att mitt ex tyckte det var lite konstigt, det kan jag faktiskt göra. Även om de inte var mer än mina vänner. Men det är ju det som är grejen, man lär sig. Och inte för att det spelar någon roll, men jag var bara 21 (eller ja, fyllde ju 22) – men forfarande, så ung. Allt jag ville göra var att få känna hjärtat pumpa, känna att jag levde. Och om jag gjorde.

Vi köper butter brezel från ett av alla bagerier nere i tunnelbanan. Så som jag brukade äta min frukost. Så som jag älskar att se alla andra också äta sin frukost här, på språng. Sen sätter vi oss på ett cafe, ett cafe som jag brukade gå till just för att min metro gick raka vägen till dess dörr. Jag beställer en varm citroningefärsdryck och tänker att det kanske är det bästa av allt (när man är förkyld), de finns att beställa på vartenda cafe här.

Vi promenerar vidare. Tyskar som dricker öl trots att det bara är lunchtid och torsdag. Turister som står och beundrar katedralen vid Marienplatz. Brända mandlar som säljs året om. Tyskarnas nästan avsaknad av engelska. Tschüss. Bland alla skyltar om öl och de olika bryggerierna syns också de bekanta aperol spritz. Alla som röker. Alla tyska matbutiker. Tunnelbanelinjer och tunnelbanestationer.

Och trots att tre år gått så är allting sig likt. Kanske är det inte märkligare än så, alla de platser jag lämnat och aldrig återvänt till, kanske är de flesta precis som de var då. Det känns fint på ett sätt, som om jag bara skulle kunna komma tillbaka en dag om jag fick lust och bara kliva in i allt det där som jag en gång lärt känna. Dessutom är det vår nu. Alla uteserveringar är öppna, sparris säljs överallt och vårkänslorna spritter i kroppen. Precis som den där våren, för tre år sedan.

Och det är något med München som jag älskar. Det är något med staden, så simpel och så fantastisk. Trots att här är ganska konservativt och möjligen lite mer religiöst än hemma, så gillar jag det. De känns jordnära människorna här och kanske är det vetskapen om att alperna bara ligger en timma bort som gör vem som helst lite lycklig i själen.

Dessutom känns det bara bara fint att se allt det här igen. Det är de härliga minnena som bubblar upp. Samtidigt som vi återigen påminns om de nordiska ländernas lyx-standard när det kommer till hur man bor. Hur man blir van med att bo med roommates på små utrymmen med halvbra dusch, varmvatten som kommer och går och endast om man har tur finns en tvättmaskin i lägenheten. Det där som jag alltid tycks glömma bort efter någon vecka hemma. Herregud vad bortskämda vi är, så känns det.

Trots det finns det delar av mig som skulle tacka ja till ett jobb här i morgon. Lusten finns fortfarande kvar. Och jag har svårt att se hur jag inte skulle kunna älska att bo här igen. Vi skulle äta pretzels jämt, se på massor av fotboll, höja vår konsumtion av öl något. Men vi skulle också åka till bergen så fort vi fick chansen. Vandra, åka skidor, bara vara. Klappa på alpkossor och äta mängder av ost. Och picknicka hela somrarna i Münchens alla parker och längs floden.

Och visst är det väl fint att drömma?