Cykelresans sista etapp: Yläne–Tarvasjoki 45 km (I REGN!)

Onsdag 28 juli – dag fyra, sista dagen

21.20

Vi är framme. Äntligen framme. Inte för att det varit någon vidare extrem cykelresa detta, egentligen. Men ens första cykelresa. Och att avsluta den med ösregn under 45 kilometer. Det kändes åtminstone snudd på extremt. Det är en underlig och fantastisk känsla att cykla längs en bilväg medan regnet rasar ner och allting är så blött att det inte spelar någon roll om det regnar lite mer eller lite mindre.

På grund av väderförhållandena blev detta resans absolut snabbaste cykeltur. I fint väder vill man ju njuta av omgivningarna, i hett väder är vattenpauserna frekventa, och i regn är det bara att köra. Vi körde första 20 km i ett, utan en enda drickpaus. Där fikade vi på ett café och försökte värma oss lite men insåg snabbt att torra kommer vi inte bli – lika bra att ge oss ut igen. Så det gjorde vi. 9 km i ett till nästa kisspaus, där vi också passade på att äta den smoothie och två bananer vi hade med oss. Och sen körde vi sista 16 km i ett, med ett stopp för att ta bilderna här när regnet gjorde ett kort uppehåll. Så efter bara 2.5 timmar på cyklarna nådde vi målet! Ts föräldrar i Tarvasjoki.

Att få komma fram, slänga av sig de dyblöta och stinkande kläderna och stiga in i en bastu.

Idag känns benen aningen mer, antagligen tack vare det något högre tempot men också de fyra dagarnas ihärdiga cyklande. Och överkroppen börjar bli lite mer van, jaha det här är tydligen vårt liv nu, bäst att acceptera det.

Tröttheten är total. Men det känns fruktansvärt bra. 

Vill bara göra resor som denna. Äventyret i att göra något man aldrig gjort förut, att få se nya ställen på ett nytt sätt, och att dessutom ta ut sig till max.

Det är egentligen bara en sak som kunde varit bättre, maten. Vi prickade in alla dagar med stängda restauranger på de olika platserna vi var, eller ja i alla fall söndagen och måndagen. Sista kvällen var vi ute på landet där det inte fanns någon direkt restaurang. Så några lyxigare middagar har vi inte fått uppleva. Det var mer en fråga om överlevnad, att lyckas inhandla tillräckligt mycket enkel mat från mataffären för att kunna tanka kroppen på nog med energi. Bara det är en sport i sig. 

Förutom regnet idag var rutten i övrigt inte heller särskilt spännande. Mycket bilväg, lite för stora bilvägar. Men som sagt, äventyrligt var det, där i ösregnet. 

Samma morgon

Att det här, Kuralan Kartanotila, är resans trevligaste boende kan vi enhälligt konstatera. Det drivs av en familj med två döttrar i yngre åldrarna + både en hund och en katt. Och jag känner mig trygg i att det inte är ett ödsligt gammalt hus ute på landet, utan att här finns lite liv och rörelse.

En av salarna på bottenvåningen. Hit vill jag komma på konferens när stora och viktiga beslut ska fattas.

Vårt rum ligger på övervåningen som egentligen är en vindsvåning bara inredd med varsina rum i de två ändarna. Något man kan tycka jag borde tagit en bild av, men ni får helt enkelt föreställa er. En stor, mysig och ganska mäktig vind.

Frukosten vi serveras är personlig och lagom, alldeles just så som man förväntar sig på ett boende av denna sort. Gott nybakat bröd och havregrynsgröt med färska bär.

Och stämningen, den är… Så här:

Här finns själ, hjärta, passion… Det är rätt familj på rätt ställe och jag är glad att vi hittade hit. Bara ett stenkast från Åbo dessutom, för dig som råkar vara nyfiken. Det finns ett par dubbelrum men också ett par stugor ute på den stora gården.

Vi har tur och stöter på utekatten Tassu också, som är kärvänlig när han är sugen på mat.

Vi ger oss iväg – med regnjackorna på!

Prognosen har redan avslöjat för oss att det vankas regn, men vår största farhåga är inte regnet – utan åskan. Man vill inte gärna susa fram på en landsväg på cykel med åskan mullrandes över en. Därför vill vi komma iväg i tid, så att vi hinner fram innan den eventuella åskan.

Just efter 10 kommer vi iväg, en tidigare start än de andra dagarna. Och precis som vi packat cyklarna och är redo, så börjar de första dropparna falla. Vi drar på oss regnjackorna, känner oss rustade och så cyklar vi iväg!

Och snart regnar regnar regnar det. I massor. Och vi trampar trampar trampar.

Efter 20 km är det här fikastoppet mycket uppskattat.

Vanha vehnä mylly som är en alldeles ljuvlig second hand-butik här ute på vischan.

I just denna stund, med en varm kopp te, en bulle och regnet som forsar utanför ska jag erkänna att jag inte är jättesugen på att gå tillbaka dit ut igen och fortsätta denna blöta cykeltur. Men slutet är nära nu, och det hjälper.

Att cykla flera dagar i regn vet jag inte hur man orkar? Eller om det här hade varit resans första eller andra dag? Nåja, det behöver vi nu inte spekulera desto mer i. Förutom att vi eventuellt behöver lite mer vattentäta lösningar för våra skor nästa gång.

Så här avslutar vi resans sista dag och sista etapp. På en ganska trevlig grusväg där ingen annan syns till, varken människa eller bil.

Och det är nära nu, bara några få kilometer kvar. Innan vi äntligen är framme.

Visst syns exakt den sortens lycka i min blick?

Vi fixade det!

Utan en enda punktering eller annat missöde. Bara en gång, också denna dag, låste sig min kedja när jag växlade lite för snabbt i en nedförsbacke. Annars flöt allting på bra. Och det var kul, riktigt kul!


Jag lovar att återkomma med en sammanfattning av de mer praktiska delarna och lärdomarna efter dessa fyra dagar och min första cykelresa!


Resans tidigare tre etapper:

» Cykelresan dag 1: Björneborg–Raumo 68 km
» Cykelresan dag 2: Raumo–Eura 46 km
» Cykelresan dag 3: Eura–Yläne 41 km

FÖLJ:

4 svar

  1. Den turen tackar vi för! Kul att följa med på bloggen och fint berättat plus alla härliga bilder.
    Det finns mycket fint att se i Finland om man bara vågar/orkar lämna de stora allfartsvägarna.
    Jag följer också en annan cykelfärd men på Instagram. Från Abisko till till Smygehuk fast de är snart framme. Två tjejer som cyklar men den ena blev tvungen att göra ett längre avbrott.
    https://www.instagram.com/kullerbyttemoln/
    Oberoende om det är korta eller långa cykelfärder så har de sina tjusningar, även mina blygsamma distanser haha… jag får träna mera!

    1. Åhå, vilket roligt cykeltips, tack! Det var häftigt att kolla igenom deras bilder från sommaren, vilket äventyr.

      Och ja, du har så rätt i att det är värt att svänga av från de större vägarna och se vad som finns där – mycket spännande finns där ju! :)

  2. Så kul att få följa med på er cykeltur. Jag har äntligen fått min crossbike också, har velat ha en roadbike sedan vi bodde i Madison WI en herrans massa år sedan. Då hade jag inte råd, och sen när vi hade råd så var det pandemi och allt var slut. Men så för någon månad sedan så fick vi nys om att den cykeln jag ville ha började droppa in på lite cykelaffärer här och var. Och till slut fick vi napp och en Surly Midnight Special kom i ett paket från en cykelaffär på Manhattan. Så nu har jag kört in mig ett par helger. Vi ska till Vermont och cykla om någon vecka, men bara dagsturer! Häromkring finns så många små skogsvägar som väldigt få bilar kör på, så det är perfekt att cykla på.

    1. Tack Ann! Och hallå wow! Googlade cykeln och den ser riktigt fin ut. Vet att det var ett märke T också tyckte att jag kunde kika på. Och tycker de är riktigt snygga, men sen blev jag lite tveksam för att deras logga inte är i min smak (hur fånig kan man bli) 😂 Grattis till köpet i alla fall och hoppas cyklandet i Vermont blir fantastiskt!! Blir det kanske något du bloggar om?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Subscribe