Knappt ett dygn på Hotel Haven

Om det är något det otippade resebloggarlivet (ja allt började ju med att jag bloggade och råkade bo utomlands/resa en del, och sen 2014–2015 har jag förvisso bloggat mer om mina resor men ändå aldrig renodlat varit bara en resebloggare) har gett mig, så är det en extrem bortskämdhet vad gäller hotell.

Ja det har gett mig en hel massa andra saker också, fina internetvänner exempelvis, men låt oss nu fokusera på hotellen. Kanske fanns det inslag av lyxiga hotellvistelser redan under min uppväxt, förvisso, det gjorde det nog. Men efter det har den blygsamma karriären som resebloggare gjort sitt.

Att bo på ett enkelt och billigt hotell känns lite som ett straff – alltså då bor man ju hellre hemma. Medan en ultimat hotellupplevelse uppfyller min själs alla önskemål. Insikter som gör att jag nu befinner mig på i ett stadium i livet där det känns rimligt att lägga de där extra kronorna och eurosarna på just hotell.

I sommar besökte vi Haiko gård utanför Borgå och det är ett hotell med alla förutsättningarna (en gammal storslagen gård, precis vid havet och med ett spa), men som tyvärr känns ganska basic. Vi återkommer till den hotellupplevelsen i ett annat inlägg, men jag insåg då att jag verkligen har blivit bortskämd med lyxhotellen. Och, bara för att ett hotell ser fint ut eller ligger på en otrolig plats, är det inte nödvändigtvis ett lyxhotell (det borde man kanske förstå, om inte annat när man tittar på prislappen, även om Google maps utger det för att vara 4-stjärnigt).

Så med tanke på den här nya Jennifer som gärna spenderar en del av sin inkomst på hotellnätter – och när den här stressiga våren nådde sin kulmen – fanns det bara en rätt sak att göra. Boka in mig själv på ett av alla fina hotell i Helsingfors som jag inte ännu testat. För om det är något det här pandemiåret lett fram till så är det två saker:

1. Underskott på upplevelsekontot.
2. Möjlighet att fynda nätter på fina hotell till bra priser.

Slå ihop de två och BAM! Här har vi en natt, eller knappt ett dygn, på hotell Haven.

Det här var alltså i maj, innan jag hunnit resa till Gällivare eller ge mig iväg på det där cykeläventyret. Nu är upplevelsekontot desto bättre påfyllt vill jag lova.

Hotel Haven – intryck, stil & känsla

Entrén till hotellet är inte speciell alls, inte heller byggnaden. Men läget är optimalt för dig som vill bo mitt i centrala Helsingfors med närhet till allt spännande som händer i staden. Och låt inte utsidan skrämma bort dig – för både rummen och utsikten har en hel del att erbjuda.

Jag tycker om att välja hotell efter vilken typ av känsla man är ute efter.

Hotel Haven går för mig in under kategorin gammeldags lyxigt och liksom ståtligt. Här är ombonat och mysigt med inslag av sammet, dova färger och mönstrade gardiner. Två rejäla lampor på sängborden och ett par andra pampiga detaljer.

Så när jag kliver in i detta känner jag lugn och att det är en plats för återhämtning och stora drömmar. Det är ett hotellrum man inte vill checka in på för att genast gå ut och upptäcka stan. Det är ett hotellrum man vill checka in på för att faktiskt hänga här flera timmar. Här vill man äta sin middag, se en film, ta ett bad och se himlen bakom Uspenskijkatedralen färgas rosa.

Här finns inga måsten, bara egentid.

Och känner man för en kaffe är det nice att bo i det här lite lyxigare rummet där en Nespresso-maskin finns att tillgå.

Det är sällan jag hinner utnyttja hotellrummens kaffemaskiner (när man väl råkar ha den extra lyxen), eftersom jag bara dricker kaffe på morgonen. Men ibland så. Till exempel när man råkar vakna innan fem och bestämmer sig för att gå ut och se Helsingfors i soluppgång. Sånna gånger, då är det trevligt att mötas av en liten kopp espresso när man kommer tillbaka från sin morgonpromenad och hotellfrukosten inte ännu öppnat.

Mitt hotellrum på våning två eller tre, om jag inte minns helt fel, med denna vy. Ännu mer magnifik om man kommer upp ytterligare ett par våningar. Här får man sträcka sig lite för att se över kanten till vattnet.

22 timmar egentid

Mellan soffan och sängen hoppar hon om vartannat, växlar mellan böcker, skrivblock och att bara fundera lite.

Skrev om ett par tankar från Förundranseffekten här. Kärlek i Europa är författarens självbiografiska roman, som jag snubblat över i något sammanhang där böcker som skildrar resor tipsades om, tror jag. En berättelse med många hemska historier, för att göra en kort sammanfattning.

En sväng tvingas jag lämna hotellet i alla fall, för att inhandla middag och annat gott. Ute är det sommarvarmt och Kristi himmelsfärd och folk är glada. Och jag går snabbt tillbaka till mitt hotellrum. Sen slår jag mig ner framför Aalto-dokumentären (trots att jag lovat se den tillsammans med T, vilket jag också gör senare – för tro mig, det är en film värd att se igen).

Det visar sig vara helt rätt film för min sinnesstämning. Berättelsen om Alvar Aaltos framgång, och bakgrunden, där fokus också ligger på hans två fruar, Aino och Elissa, som var en betydande del i alltihop. Jag älskar allt med filmen. Musiken kan tyckas dyster, men den är just tillräckligt melankolisk för att förstärka de nostalgiska känslorna. Ja men ni vet nostalgin man känner för allt som var förr och de magiska inslagen i det. Brevskrivandet till exempel.

Alla dessa framgångssagor där konst möter business är något som fascinerar mig. Så många av Aaltos verk som är just det, konstverk, på så många sätt vis. Möblerna som tillverkades på 30-talet, och än idag håller måttet, det är något unikt i det. Och alla de byggnader som är både genomtänkta, funktionella, mäktiga, enkla och vackra… Visst gick det fel ibland (jag tänker på hans hus i Uppsala som jag tidigare berättat om), men desto fler gulkorn blev det.

Aalto-filmen finns på Arenan i sin fulla version och SVT verkar ha en förkortad variant (?!). Så om du har VPN, ställ in dig på Finland och se den på Arenan istället.

Somnar till den här utsikten.

Och gott sover man i dessa sängar.

Frukost på Haven – något alldeles extra

Det kan kännas lockande att beställa upp frukosten på rummet när du befinner dig i detta ljuva rum. Men, please don't! Restaurangen där frukosten serveras vill du inte missa.

Som sagt, hotellbyggnaden i sig är inte något att beundra, men frukosten ligger i byggnaden bakom. I det här gula huset som är värt ett besök i sig.

Du går ner en trappa från hotellets lobby och kommer ut till en innergård på baksidan som leder dig hit.

Och så en trappa upp.

Sen: detta.

Frukostbuffén lever verkligen upp till förväntningarna och har allt jag behöver. Vilket är några klassiska saker som äggröra och gott bröd med lax, men också små trevliga saker som en overnight oats serverad i ett glas.

Och när allt presenteras i tjusiga burkar blir man ju också glad.

Coronasäkert känns det också, som du ser. Knappt en annan själ här. Och medan jag satt här i långt över en timme så var det bara ett par andra sällskap.

Gillade förstås de här detaljerna som avslöjar husets historia i både golv och tak.

Slutbetyg av hotellet?

Jag kan definitivt tänka mig en ny vistelse här. Visst, hotellet har inte något spa likt St George som är en svårslagen favorit – men som hotell är det mycket bra.

Och om inte annat kan man ju komma hit bara på en frukost!

Men vet du vad? Nästa inplanerade hotellnatt jag har är faktiskt på det berömda Hotel Kämp i slutet av månaden! Där jag tidigare “bara” varit på frukost och afternoon tea. Det ser jag fram emot!

Fler hotellvistelser i Helsingfors:

En natt på Klaus K
Ett dygn på St. George
Retreathelg på Hanaholmen
Godmorgon från Clarion Helsinki