Holiday in Helsinki | restaurang & bar

Holiday är en av mina favoritplatser i Helsingfors. När det kommer till att ”äta och dricka” inne i stan. Och såhär fint ligger det:

Holiday är en restaurang som har en liten och ganska oföränderlig men härlig meny, och är också en bar med riktigt bra läge och kvällssol. Det är guldvärt såhär under sommar-månaderna. Och menyn, jag brukar välja mitt säkra kort som faktiskt är to die for, en poké bowl med ”flamed salmon”. Alltså. Bara den är faktiskt värd att gå hit för. Kostar 22€ och det är kanske vad sådan mat ligger på prismässigt?

Jag var senast här förra helgen med Sara och Jessika som var på besök från Sverige

Dessutom gillar jag att stället är lite palm-inspirerat, många i personalen pratar bara engelska och så serverar de bubbel i kupade champagneglas. Om det inte vore för laxen skulle jag komma hit för just de glasen. All annan dryck serveras däremot i vanliga dricksglas och det kanske är coolt(?) men inte lika roligt, faktiskt. Och alltså de här glasen, även om jag aldrig dricker bubbel hemma känner jag ett starkt begär att införskaffa just kupade champagneglas. Sen skulle jag använda dem jämt, eller åtminstone på fredagskvällarna för att komma i helgstämning.

En flaska cava ligger på 39€ och proseccon på 46€.

Så, mina vänner, gå hit helt enkelt om ni besöker Helsingfors. Ni som redan bor här har säkert besökt Holiday redan en eller två gånger, antar jag.


Samma ägare driver också The Cock som jag besökt ett par gånger, och Sandro som serverar mat med smaker från norra Afrika och mellanöstern (de har precis öppnat här i Hagalund där jag bor och har en superfin uteservering, yay!).

Skogsvandring i Teijo Nationalpark – ett dagsäventyr på 13 km

Och så äntligen var dagen kommen, då jag skulle få knyta på mig mina första, alldeles egna och ordentliga vandringskängor av högsta kvalité för att gå in dem. Som jag har väntat och längtat efter just detta. Förutsättningarna var optimala, det var jag, en skog (nationalpark till och med!) och runt 15 sköna grader. Och så mina kängor såklart, 2000 kronor på fötterna, förhoppningsvis väl värda investeringen.

Ute på en dagsvandring i de finska skogarna en lördag i maj


Jag älskar att få ge mig ut ensam i naturen, att få vara ifred med mina tankar och gå i det tempo jag känner för, ta en paus när jag får lust och och inte ha någonting som stör, förutom naturen och allt som gömmer sig där.

Först följer jag en grusväg ett par kilometer, missar skogstigen jag ska svänga in på, går för långt och får vända. Och så äntligen, det mjuka underlaget under fotsulorna och blicken som följer trädernas rötter och ser till att jag inte snubblar. Jag går igenom tunna trådar av spindelnät, studerar myrorna som springer runt på marken, och funderar på vad sjutton man gör om man får syn på en björn.

Teijo Nationalpark

Det kan tänkas att Teijo på svenska heter Tykö, men jag tycker det är förvirrande som det är med alla namn på finska/engelska/svenska och tänker därför hålla mig till det namn jag lärt känna den här platsen vid: Teijo.

Att jag fått glädjen att befinna mig här ute på landet, 140 kilometer väster om Helsingfors, är tack vare Ts föräldrar som bor här ute. Egentligen kommer vi hit alldeles för sällan (främst pga. att vi inte äger någon bil) men när vi gör det är det alltid lika mysigt. Jag har även insett vilken fantastisk natur och miljö som finns här – och bestämt mig för att ta tillvara på den. Genom att vandra i skogen, på små kullar och bland härliga sjöar. Och kanske till sensommaren och hösten genom att få plocka bär och svamp.

Det finns flera turer att välja på i Teijo Nationalpark, efter olika förmågor, men jag siktade in mig på drygt 10 kilometer och valde därför Sahajärvi-rutten.  Det är den gula cirkeln på kartan ovan. Kommer du med bil och väljer den så landar du på 8,8 kilometer, men jag promenerade från Kirjakkala (högst upp vid nummer 3) där vi bor när vi är här.

Är det inte fantastiskt att vi bygger vandringsleder i den vackra miljön så att fler kan komma ut och upptäcka? Det känns tryggt att promenera längs en upptrampad stig och det är enkelt att följa de vitmålade markeringarna från en skylt till nästa ett par kilometer bort – i alla fall för en nybörjare. För även om jag känner mig rätt hemma bland både skog och berg, har jag inte varit ute mycket på egenhand. Och skogarna här är helt nya för mig.

Jag gissade på att min vandring skulle landa på cirka 3 timmar. När man promenerar såhär så håller man ju gärna ett behagligt tempo, stannar och lyssnar till skogens mysiga ljud, fotar lite (bara med iPhone den här gången) och har såklart med sig fika. Efter 2 timmar hittade jag en utkiksplats som var perfekt för fikapaus. Lite kaffe, en smörgås och en banan. Det var bara choklad som fattades.

Jag fortsatte vidare med ny energi och tänkte nu är det inte långt kvar, så jag trappade upp tempot sådär som man gör när man vet att man är påväg hemåt igen. Men då stöter jag plötsligt på en spännande liten utmaning. Jag hade precis tänkt att det skulle vara så kul att få springa en hinderbana, lite som Tough Viking – men kanske en light-version? Och så dyker det här hindret upp framför mig:

Vandringsleden jag följer leder alltså över en sjö till en ö med hjälp av en dragflotte ↓

På bryggan fanns en lapp, på finska, men jag insåg att det här var någon sorts lösning för att på egenhand kunna ta sig över sjön. I vattnet paddlade två kajaker så jag passade på att dubbelkolla med dem och de bekräftade min teori. Så det var bara att börja dra i repet, flotten som befann sig på andra sidan vid ön skulle över till min sida, och sen skulle jag tillbaka med den. Och på andra sidan ön? Där fanns ytterligare en flotte som skulle ta mig tillbaka till fastlandet och vandringsleden.

Riktigt bra överkroppsträning, bra komplement till promenaden, faktiskt.

Jag var imponerad av den här fiffiga lösningen, något så smart och simpelt som gör det möjligt att förflytta oss över vattnet.

Ön i Sahajärvi var supermysig och helt klart värd besöket, hit kommer jag gärna tillbaka med lite sällskap och picknick. Och det var jag inte ensam om att tycka, den var nämligen ganska populär, så vid dragflotte nummer 2 fick jag hjälp av en hel familj som var påväg hem.

Så min lilla skogsvandring slutade i ett totalt 4 timmars äventyr och cirka 13 kilometer. Jag kom hem med trötta ben och trötta fötter, men sådär fylld med energi som man bara kan bli av naturen.

Och på kvällen, efter en sån där magisk sommar-solnedgång, fick jag se en uggla på hustaket. Så då kändes livet ganska fulländat.

Vad är skillnaden på svenska och finska semlor / fastlagsbullar?

Det var för två år sedan som jag första gången bloggade om de finska semlorna. Och nu får jag för tredje året i rad bli besviken på de semlor som syns i caféerna här i Helsingfors såhär i semmel-tider. Men när jag klagar på de finska semlorna, eller fastlagsbullarna som de vanligen kallas här, så undrar alla – vad är egentligen skillnaden på finska och svenska semlor? Så ja, jag tänkte att jag skulle ta och visa er ungefär vad skillnaden är.

Såhär ser finska fastlagsbullar / semlor ut:

finska semlor

Och ja, för er som uppmärksammar detta faktum, bulle heter ”pulla” på finska. Varje fredag på jobbet har vi ”perjantai-pulla”… 

skillnaden svenska och finska semlor

semlor i Finland

Första två bilderna är Fazer Cafés semlor… Sista bilden är inte några vi försökt oss på här hemma, utan det är en bild jag fotade i helgen av färska semlor på ett annat café… De ser SÅ ledsna ut.

Kan ni svenskar se vad jag menar, ser ni skillnaden på de här finska semlorna och de svenska?

För den svenska varianten av en semla så kan ni gå in och kolla på bilderna som dyker upp när man söker på semlor på Pinterest. Framför allt så ska ”locket” vara lite mindre och överöst med florsocker. Och sen, såklart, när man tar sig in i semlan upptäcker man den värsta skillnaden. De gröper liksom inte ur semlorna i Finland?!!! Utan skär dem mitt itu och lägger på lite sylt (så mycket oftare sylt än mandelmassa?!) och lite grädde. De skippar sen gärna det vackra florsockret och duttar på lite mandelspån eller pärlsocker.

Skandal, tycker då jag. Men kanske en löjlig sak att uppröras över… ;)

Fast när det kommer till vissa grejer och kanske framför allt mat (om jag nu vågar säga detta utan att bli utvisad från det här landet) så får jag ibland känslan av att mycket i Finland är lite enklare, och allt i Sverige lite mer och lite lyxigare. Från julbord, till påskägg och inte minst semlorna. Kanske hade de gamla Yrrol-gänget en poäng när de en gång i tiden beskrev det såhär: Finland – lite enklare, lite roligare.

finland lite enklare lite roligare

Här står jag mitt i Helsingfors på Kluuvikatu och funderar på om det ligger något i det? (I själva verket tänker jag nog mest på hur jag ska posera när Mumin fotar, men jag ser ju rätt filosoferande ut…)

För att återgå till ämnet, semlor. Det här året har jag fått syn på ännu en variant: marsipan-semlor. Alltså som små prinsesstårtor, fast semlor! Men jag har inte ännu sprungit på en sådan här i Helsingfors. Det skulle vara drömmen, jag älskar ju semlor OCH jag älskar marsipan. Ska säga till Mumin att jag skulle bli SÅ GLAD om ”någon” lyckades baka en sådan till mig på min födelsedag på söndag! Förra året överraskade han med en hemmagjord prinsesstårta, så det vore inte alldeles för mycket att hoppas på.

Ps. Semla kan vara ett av mina bästa bakverk (eller det känns i alla fall så varje år runt den här tiden) och kanske är det för att det ligger mig så varmt om hjärtat som det gör mig så engagerad. 

Pps. Finland, you know I love you.


Läs också:
Finland gör semlor fel
Recept på semlor

När det suger att bo i Finland.

Jag säger alltid att jag trivs i Finland. Att jag gillar Helsingfors. Och det är sant, det är det faktiskt. Trots att många (svenskar) har svårt att förstå att man kan bo i Finland. Kom hit säger jag bara, så ska jag visa er Finlands absolut bästa sida!

Det är inte bara jag som tycker Finland är värt ett besök, utan det gör också Lonely Planet. I tisdags listade de nämligen Finland på plats 3 över 10 länder du måste besöka under 2017. Samma dag kände jag dock: fan Finland – nu orkar jag inte mer.

suger att bo i Finland

Det svåra med att bo i Finland

… eller annat främmande land

För det är så det känns ibland, inte ofta, men ibland. Att jag inte orkar bo i Finland, att det inte är värt det. Till exempel när man ska försöka ta reda på hur man tar vaccin i det här landet. Man ringer den offentliga så kallade hälsostationen (motsvarighet till vårdcentralen i Sverige, tror jag) och hoppas att de pratar svenska eller åtminstone engelska. Oftast pratar de finska trots att jag knappat in nummer 2 till telefon-roboten och alltså valt svensk service. Sen när man frågar pratar du svenska? Så går konversationen alltid över till en knackig engelska. Och att prata vaccin på engelska är inte en av mina starka sidor, men sköterskan i andra änden är om möjligt ännu sämre på det. *uttalar obegripligt vaccin jag aldrig hört talas om* ”Can you please spell it?” ”Haha, nooo, haha”. Ja, jo, JÄTTEKUL.

När jag känner att oh my god, nu ger jag upp, så får jag också förklarat för mig att jag skulle hört av mig 2 månader innan min avresa. Ja, jo, det hjälper mig jättemycket NU, tre veckor innan min resa. Jag säger tack och hejdå, har ingen aning om hon redan hann skriva ut ett gäng recept till mig och vänder mig istället direkt till en privat mottagning som visserligen är dyrare men i alla fall är snabba och betydligt bättre (detta trots att deras telefonsvarare endast pratade finska, där kommer de få ord jag kan verkligen till nytta). För i det här läget betalar jag fan vad som helst för att slippa prata med fler telefonsvarare eller försöka få en tid hos den offentliga sjukvården.

Slutet gott, allting gott, tillsist (efter alla telefonsamtal fram och tillbaka i evigheter och efter att ha varit extremt nära både utbrott och tårar). Och jag kan återigen glömma bort hur jobbigt det är att bo här, tills nästa gång jag tvingas göra någonting som involverar kontakt med människor som pratar finska.

outsider-jenn

Outsider, som svensk i Finland, så känns det ibland. 

Until next time…

Problemet är bara att det är redan samma kväll. Samma problem uppstår när jag besöker Posti (den finska posten) för att hämta ett paket. När man redan nått bristningsgränsen en gång under en dag så orkar man inte att kvinnan i kassan inte förstår en. Särskilt inte när man just har tränat och är trött och hungrig. Där och då är man inte långt ifrån att boka en enkelbiljett hem till Sverige, vilken stad som helst, och skriva på ett kontrakt med livet att man för alltid lovar att stanna inom de trygga landsgränserna. Dessutom är det i en sån här situation närmare livsfarligt att ha en lika trött och hungrig pojkvän som sällskap…

Inte Finlands fel

Sanningen är att det inte är Finland som suger. Det är inte det här landet det är fel på. Det hade lika gärna kunnat vara typ Frankrike. Problemet är ju språket. Att jag inte kan finska. Och att finskan är exakt överallt. För man kan faktiskt inte flytta till ett land och förvänta sig eller kräva att alla ska prata ett språk man förstår. Inte ens när 5% av landets befolkning råkar ha samma modersmål som en själv.

Ganska logiskt, och stundtals väldigt frustrerande.

Hatet mot svensktalande i Finland?

När jag kom till Finland reflekterade jag inte först över hur jag skulle kunna bli uppfattad som svensk i Finland, men allt eftersom blev det något jag började fundera mer över. Jag insåg ganska snart att det var ovanligt att som svensk flytta till Finland – åtminstone bland de svenskar jag mötte. Att överhuvudtaget flytta som utländsk till Finland visade sig senare också vara ovanligt och den nästan uteslutande anledningen till varför andra nationaliteter kommer hit är kärlek (enligt en empirisk studie).

Häromveckan publicerade Expressen en artikel om tre studenter som gjort en undersökning där de kommit fram till ett växande hat mot svensktalande i Finland. Artikeln har väckt en del starka reaktioner i finsk media och några svenskar har hört av sig till mig och undrat om det verkligen är så?

hatet mot svensktalande i Finland

Frågan är alltså, finns det ett hat mot svensktalande i Finland?

Jag måste börja med att säga att jag upplever en viss komplexitet i det här landet till följd av de två språken och att jag kan förstå att det faktiskt finns en spänning mellan finskan och svenskan. Allting började med att Finland en gång var en del av Sverige, svenskar skickades till den finska delen för att ”ta hand om landet” och på den vägen var det. Finlandssvenskarna har varit de som ägt mark, haft pengar och kunnat starta företag som det gått bra för. Sen har svenskan och finskan levt kvar och det har varit obligatoriskt för alla att lära sig svenska i skolan.

Vad skulle då det här ”hatet” egentligen grunda sig i?

Språket och orättvisan?

Jag kan tänka mig att det till viss del handlar om orättvisa. Jag kan förstå varför man tycker det är konstigt att man som finsk måste lära sig svenska i skolan om man inte ser varför det skulle vara bra och anser att man inte har någon nytta av det. Finlandssvenskarna utgör 5% av landets befolkning och vissa delar av östra Finland har jag förstått är mer ryska än svenska, medan det är tvärtom i Österbotten (den mest svenskspråkiga delen) – såklart många tycker det är märkligt att de måste lära sig svenska.

svenskfinland

Bild som visar en karta över de svenskspråkiga kommunerna i Finland, där de är enbart svensktalande, där de finns i majoritet och även där de finns som minoritet. 

Å andra sidan har jag förstått att det är en viktig del för landets kulturarv, att behålla svenskan bildar ett starkare band till Sverige och Skandinavien. Dessutom är det inte minst viktigt för de som faktiskt har svenskan som första språk. Men då måste man också kunna få eleverna att förstå detta. Som med all undervisning anser jag (som om jag vore någon sorts expert?!) att när du förstår varför du lär dig något så är det betydligt mer motiverande – något skolan ofta tycks glömma bort.

En kommentar jag läst menar att samma problem inte skulle ha funnits om Finland istället hetat t.ex. Nyland och att man i Nyland skulle pratat finska och svenska, precis som man i Belgien pratar nederländska, franska och tyska.

Den finlandssvenska överklassen?

Av det jag upplevt av Finland och främst då Helsingfors så är det väldigt segregerat mellan de som talar finska och de som talar svenska. Folk håller sig till sina gäng – kanske för att det blir så naturligt men också är enklast så? Svenskfinland är dessutom en liten ”värld” där många känner varandra och en grupp som kämpar för att få behålla sitt modersmål och få svensk service i butiker osv. Jag kan alltså förstå att man måste ”hålla ihop”.

Det finns också en idé om att finlandssvenskarna tillhör någon sorts överklass och detta är något jag verkligen försökt reda ut. Som med alla stereotyper finns där en viss sanning, men det visar aldrig hela bilden. Som finlandssvensk har du t.ex. lättare att komma in på universitet här i Helsingfors, då det finns fler platser för svenskspråkiga i proportion till hur många de är jämfört med de finsktalande. Dessutom har du senare i arbetslivet en fördel om du pratar både finska och svenska eftersom det kan underlätta för ett företag att ha anställda som kan arbeta med båda språken.

Om det är så att finlandssvenskarna skulle vara del av en ”högre klass”, så rör det sig nog i så fall endast om Helsingfors-området. Och om det nu finns någon sanning i detta, så skulle i alla fall jag kunna tänka mig att den här ”finlandssvenska överklassen” mycket väl kan sticka i ögonen på några finländare (det finns givetvis precis som i Sverige även här en stark jantelag).

Svensk Helsingfors

Att folk i Finland undviker att prata svenska i vissa områden och på vissa platser verkar vara ett faktum, hela orsaken till det här ”hatet mot svensktalande i Finland” finner jag dock fortfarande något oklar.

Vad tänker ni som är uppvuxna som finlandssvenskar i Finland? Kan ni känna igen er i något av detta? Tycker ni det är komplext? Hur skulle ni önska att det vore? Det är ett intressant ämne tycker jag och det skulle vara kul att höra fler tankar och åsikter!


Hur uppfattas man som svensk i Finland?

Som svensk har jag dock inte ännu stött på några negativa kommentarer ute i offentligheten, men å andra sidan – om de sägs på finska skulle de förmodligen gå mig obemärkt förbi. Och ärligt talat vet jag faktiskt inte (ännu) riktigt hur man uppfattas som svensk i Finland?

Efter att gång på gång få höra ”allt är bättre i Sverige” är jag rädd för att finländare ska tycka att jag också är av den uppfattningen – och att jag som svensk således skulle anse mig vara ”bättre”. Eller att många finländare baserar sin bild av Sverige och svenskar enbart på Stockholm och således skulle kunna uppfatta mig som en ”dryg svensk” (okej, ännu en inte helt rättvis stereotyp, men ändå).

Det är nog min största rädsla för hur folk i Finland ska uppfatta mig som svensk från Sverige, men eftersom jag inte har några belägg för detta borde jag kanske släppa den rädslan? Förutom att min pojkvän hade en del förutfattade meningar om svenskar när vi träffades, men det gick ganska snabbt att motbevisa…


Disclaimer: Jag lyssnar gärna till synpunkter och tankar från finländare och finlandssvenskar som kan lära mig mer om detta. Jag vet att min upplevelse är begränsad och inte talar för hela sanningen. 

En kväll i Teijo.

En sommarkväll ute på landet. Vid vattnet. Middag utomhus, tillsammans med tusentals myggor och mina första tjugo myggbett.



  

Bryggor och hoppfoton, alltid lika underhållande.

Kirjakkalan Ruukkikylä (i Teijo) som stället heter där Ts föräldrar driver ett bed&breakfast hade just nu ett gäng brittiska bloggar på besök, de var på bloggresa här i Finland. Kul om fler får upp ögonen för vårt vackra Norden!

De hade också turen att uppleva alltihop i finväder, det underlättar ju lite. En liten bit från Teijo hittar man Mathildedal som ligger väldigt fint vid havet – måste berätta mer om det en annan dag.


Maxar verkligen dagarna här innan avfärd mot Sverige och USA som börjar närma sig nu.

Klockan var strax före sju när vi lämnade och det tar 1.5 timmar  till Esbo/Helsingfors, så sitter i bilen just nu påväg tillbaka och till jobbet.

Brunch på La Torrefazione.

En av de absolut bästa helgsysslorna måste ju vara att gå ut och äta brunch. I veckan pratade vi på jobbet om att vi borde hinna med en brunch innan vi alla åker iväg på semester, sagt gjort bokade vi bord och infann oss klockan 10 igår morse för brunch på ett av Helsingfors trevligaste caféer (stan är inte lika café-tät som många andra svenska städer).

En av Helsingfors godaste bruncher

La Torrefazione ligger mitt i stan, längs Aleksandersgatan och en trappa upp. Det är ett relativt litet ställe men deras brunch är helt klart värd det!

brunch helsinki

Amerikanskt, europeiskt eller finskt

Konceptet fungerar så att du bokar en sittning, antingen börjar den 9-10 eller vid 13. Sedan får du menyn där du kan välja bland 3 olika bruncher enligt följande teman: Amerikansk, finsk eller europeisk. 

Brunchen på bilden ovan var Mumins val, europeisk, och sällskapet var överens om att yoghurten med frukten av magiskt god. Jag tycker även äggröran ser extremt inbjudande ut. Och en crossiant är ju alltid en crossiant.

På bilderna här nedan ser ni den amerikanska brunchen, en klassiker, som jag bestämde mig för att ta. Bagel med ägg, bacon och avokado, samt färskost och marmelad för toppen av bageln, frukt och så en fantastisk granola.

La Torrefazione

Utöver dessa två alternativ finns då alltså även den finska varianten, som bjuder på finska specialitéer så som karelska piroger och kaffeost (som osten heter på svenska, i Finland har jag fått lära mig att den inte alls äts i kaffet så som vi gör i Norrland…)

Massor av gott – och prisvärt!

Brunchen ligger på 21€ för ovanstående plus detta som också ingår: juice, valfri lyxig kaffe (dvs. cappuccino, latte, bryggkaffe och liknande) och en efterrätt som du får välja bland smoothie eller pannkakor. Det tycker jag är helt klart prisvärt.

Många bruncher är bufféer och det är lyxigt att få välja exakt vad man vill och gå flera vändor… Men det är skönt med lite omväxling från den typiska brunchen och man behöver absolut inte oroa sig för att gå från La Torrefazione hungrig.

brunch tips Helsingfors

5 av 5 crossianter får de för sin brunch! Och så skulle jag vilja ge dem ett + för att de pratade svenska med oss – det är alltid uppskattat.

En annan bra brunch: Happy Friends på Drumsö, som serverar bland annat sushi på sin buffé. Mums!

Har ni fler brunch-tips i Helsingfors?