Vad är skillnaden på svenska och finska semlor / fastlagsbullar?

Det var för två år sedan som jag första gången bloggade om de finska semlorna. Och nu får jag för tredje året i rad bli besviken på de semlor som syns i caféerna här i Helsingfors såhär i semmel-tider. Men när jag klagar på de finska semlorna, eller fastlagsbullarna som de vanligen kallas här, så undrar alla – vad är egentligen skillnaden på finska och svenska semlor? Så ja, jag tänkte att jag skulle ta och visa er ungefär vad skillnaden är.

Såhär ser finska fastlagsbullar / semlor ut:

finska semlor

Och ja, för er som uppmärksammar detta faktum, bulle heter ”pulla” på finska. Varje fredag på jobbet har vi ”perjantai-pulla”… 

skillnaden svenska och finska semlor

semlor i Finland

Första två bilderna är Fazer Cafés semlor… Sista bilden är inte några vi försökt oss på här hemma, utan det är en bild jag fotade i helgen av färska semlor på ett annat café… De ser SÅ ledsna ut.

Kan ni svenskar se vad jag menar, ser ni skillnaden på de här finska semlorna och de svenska?

För den svenska varianten av en semla så kan ni gå in och kolla på bilderna som dyker upp när man söker på semlor på Pinterest. Framför allt så ska ”locket” vara lite mindre och överöst med florsocker. Och sen, såklart, när man tar sig in i semlan upptäcker man den värsta skillnaden. De gröper liksom inte ur semlorna i Finland?!!! Utan skär dem mitt itu och lägger på lite sylt (så mycket oftare sylt än mandelmassa?!) och lite grädde. De skippar sen gärna det vackra florsockret och duttar på lite mandelspån eller pärlsocker.

Skandal, tycker då jag. Men kanske en löjlig sak att uppröras över… ;)

Fast när det kommer till vissa grejer och kanske framför allt mat (om jag nu vågar säga detta utan att bli utvisad från det här landet) så får jag ibland känslan av att mycket i Finland är lite enklare, och allt i Sverige lite mer och lite lyxigare. Från julbord, till påskägg och inte minst semlorna. Kanske hade de gamla Yrrol-gänget en poäng när de en gång i tiden beskrev det såhär: Finland – lite enklare, lite roligare.

finland lite enklare lite roligare

Här står jag mitt i Helsingfors på Kluuvikatu och funderar på om det ligger något i det? (I själva verket tänker jag nog mest på hur jag ska posera när Mumin fotar, men jag ser ju rätt filosoferande ut…)

För att återgå till ämnet, semlor. Det här året har jag fått syn på ännu en variant: marsipan-semlor. Alltså som små prinsesstårtor, fast semlor! Men jag har inte ännu sprungit på en sådan här i Helsingfors. Det skulle vara drömmen, jag älskar ju semlor OCH jag älskar marsipan. Ska säga till Mumin att jag skulle bli SÅ GLAD om ”någon” lyckades baka en sådan till mig på min födelsedag på söndag! Förra året överraskade han med en hemmagjord prinsesstårta, så det vore inte alldeles för mycket att hoppas på.

Ps. Semla kan vara ett av mina bästa bakverk (eller det känns i alla fall så varje år runt den här tiden) och kanske är det för att det ligger mig så varmt om hjärtat som det gör mig så engagerad. 

Pps. Finland, you know I love you.


Läs också:
Finland gör semlor fel
Recept på semlor

När det suger att bo i Finland.

Jag säger alltid att jag trivs i Finland. Att jag gillar Helsingfors. Och det är sant, det är det faktiskt. Trots att många (svenskar) har svårt att förstå att man kan bo i Finland. Kom hit säger jag bara, så ska jag visa er Finlands absolut bästa sida!

Det är inte bara jag som tycker Finland är värt ett besök, utan det gör också Lonely Planet. I tisdags listade de nämligen Finland på plats 3 över 10 länder du måste besöka under 2017. Samma dag kände jag dock: fan Finland – nu orkar jag inte mer.

suger att bo i Finland

Det svåra med att bo i Finland

… eller annat främmande land

För det är så det känns ibland, inte ofta, men ibland. Att jag inte orkar bo i Finland, att det inte är värt det. Till exempel när man ska försöka ta reda på hur man tar vaccin i det här landet. Man ringer den offentliga så kallade hälsostationen (motsvarighet till vårdcentralen i Sverige, tror jag) och hoppas att de pratar svenska eller åtminstone engelska. Oftast pratar de finska trots att jag knappat in nummer 2 till telefon-roboten och alltså valt svensk service. Sen när man frågar pratar du svenska? Så går konversationen alltid över till en knackig engelska. Och att prata vaccin på engelska är inte en av mina starka sidor, men sköterskan i andra änden är om möjligt ännu sämre på det. *uttalar obegripligt vaccin jag aldrig hört talas om* ”Can you please spell it?” ”Haha, nooo, haha”. Ja, jo, JÄTTEKUL.

När jag känner att oh my god, nu ger jag upp, så får jag också förklarat för mig att jag skulle hört av mig 2 månader innan min avresa. Ja, jo, det hjälper mig jättemycket NU, tre veckor innan min resa. Jag säger tack och hejdå, har ingen aning om hon redan hann skriva ut ett gäng recept till mig och vänder mig istället direkt till en privat mottagning som visserligen är dyrare men i alla fall är snabba och betydligt bättre (detta trots att deras telefonsvarare endast pratade finska, där kommer de få ord jag kan verkligen till nytta). För i det här läget betalar jag fan vad som helst för att slippa prata med fler telefonsvarare eller försöka få en tid hos den offentliga sjukvården.

Slutet gott, allting gott, tillsist (efter alla telefonsamtal fram och tillbaka i evigheter och efter att ha varit extremt nära både utbrott och tårar). Och jag kan återigen glömma bort hur jobbigt det är att bo här, tills nästa gång jag tvingas göra någonting som involverar kontakt med människor som pratar finska.

outsider-jenn

Outsider, som svensk i Finland, så känns det ibland. 

Until next time…

Problemet är bara att det är redan samma kväll. Samma problem uppstår när jag besöker Posti (den finska posten) för att hämta ett paket. När man redan nått bristningsgränsen en gång under en dag så orkar man inte att kvinnan i kassan inte förstår en. Särskilt inte när man just har tränat och är trött och hungrig. Där och då är man inte långt ifrån att boka en enkelbiljett hem till Sverige, vilken stad som helst, och skriva på ett kontrakt med livet att man för alltid lovar att stanna inom de trygga landsgränserna. Dessutom är det i en sån här situation närmare livsfarligt att ha en lika trött och hungrig pojkvän som sällskap…

Inte Finlands fel

Sanningen är att det inte är Finland som suger. Det är inte det här landet det är fel på. Det hade lika gärna kunnat vara typ Frankrike. Problemet är ju språket. Att jag inte kan finska. Och att finskan är exakt överallt. För man kan faktiskt inte flytta till ett land och förvänta sig eller kräva att alla ska prata ett språk man förstår. Inte ens när 5% av landets befolkning råkar ha samma modersmål som en själv.

Ganska logiskt, och stundtals väldigt frustrerande.

Hatet mot svensktalande i Finland?

När jag kom till Finland reflekterade jag inte först över hur jag skulle kunna bli uppfattad som svensk i Finland, men allt eftersom blev det något jag började fundera mer över. Jag insåg ganska snart att det var ovanligt att som svensk flytta till Finland – åtminstone bland de svenskar jag mötte. Att överhuvudtaget flytta som utländsk till Finland visade sig senare också vara ovanligt och den nästan uteslutande anledningen till varför andra nationaliteter kommer hit är kärlek (enligt en empirisk studie).

Häromveckan publicerade Expressen en artikel om tre studenter som gjort en undersökning där de kommit fram till ett växande hat mot svensktalande i Finland. Artikeln har väckt en del starka reaktioner i finsk media och några svenskar har hört av sig till mig och undrat om det verkligen är så?

hatet mot svensktalande i Finland

Frågan är alltså, finns det ett hat mot svensktalande i Finland?

Jag måste börja med att säga att jag upplever en viss komplexitet i det här landet till följd av de två språken och att jag kan förstå att det faktiskt finns en spänning mellan finskan och svenskan. Allting började med att Finland en gång var en del av Sverige, svenskar skickades till den finska delen för att ”ta hand om landet” och på den vägen var det. Finlandssvenskarna har varit de som ägt mark, haft pengar och kunnat starta företag som det gått bra för. Sen har svenskan och finskan levt kvar och det har varit obligatoriskt för alla att lära sig svenska i skolan.

Vad skulle då det här ”hatet” egentligen grunda sig i?

Språket och orättvisan?

Jag kan tänka mig att det till viss del handlar om orättvisa. Jag kan förstå varför man tycker det är konstigt att man som finsk måste lära sig svenska i skolan om man inte ser varför det skulle vara bra och anser att man inte har någon nytta av det. Finlandssvenskarna utgör 5% av landets befolkning och vissa delar av östra Finland har jag förstått är mer ryska än svenska, medan det är tvärtom i Österbotten (den mest svenskspråkiga delen) – såklart många tycker det är märkligt att de måste lära sig svenska.

svenskfinland

Bild som visar en karta över de svenskspråkiga kommunerna i Finland, där de är enbart svensktalande, där de finns i majoritet och även där de finns som minoritet. 

Å andra sidan har jag förstått att det är en viktig del för landets kulturarv, att behålla svenskan bildar ett starkare band till Sverige och Skandinavien. Dessutom är det inte minst viktigt för de som faktiskt har svenskan som första språk. Men då måste man också kunna få eleverna att förstå detta. Som med all undervisning anser jag (som om jag vore någon sorts expert?!) att när du förstår varför du lär dig något så är det betydligt mer motiverande – något skolan ofta tycks glömma bort.

En kommentar jag läst menar att samma problem inte skulle ha funnits om Finland istället hetat t.ex. Nyland och att man i Nyland skulle pratat finska och svenska, precis som man i Belgien pratar nederländska, franska och tyska.

Den finlandssvenska överklassen?

Av det jag upplevt av Finland och främst då Helsingfors så är det väldigt segregerat mellan de som talar finska och de som talar svenska. Folk håller sig till sina gäng – kanske för att det blir så naturligt men också är enklast så? Svenskfinland är dessutom en liten ”värld” där många känner varandra och en grupp som kämpar för att få behålla sitt modersmål och få svensk service i butiker osv. Jag kan alltså förstå att man måste ”hålla ihop”.

Det finns också en idé om att finlandssvenskarna tillhör någon sorts överklass och detta är något jag verkligen försökt reda ut. Som med alla stereotyper finns där en viss sanning, men det visar aldrig hela bilden. Som finlandssvensk har du t.ex. lättare att komma in på universitet här i Helsingfors, då det finns fler platser för svenskspråkiga i proportion till hur många de är jämfört med de finsktalande. Dessutom har du senare i arbetslivet en fördel om du pratar både finska och svenska eftersom det kan underlätta för ett företag att ha anställda som kan arbeta med båda språken.

Om det är så att finlandssvenskarna skulle vara del av en ”högre klass”, så rör det sig nog i så fall endast om Helsingfors-området. Och om det nu finns någon sanning i detta, så skulle i alla fall jag kunna tänka mig att den här ”finlandssvenska överklassen” mycket väl kan sticka i ögonen på några finländare (det finns givetvis precis som i Sverige även här en stark jantelag).

Svensk Helsingfors

Att folk i Finland undviker att prata svenska i vissa områden och på vissa platser verkar vara ett faktum, hela orsaken till det här ”hatet mot svensktalande i Finland” finner jag dock fortfarande något oklar.

Vad tänker ni som är uppvuxna som finlandssvenskar i Finland? Kan ni känna igen er i något av detta? Tycker ni det är komplext? Hur skulle ni önska att det vore? Det är ett intressant ämne tycker jag och det skulle vara kul att höra fler tankar och åsikter!


Hur uppfattas man som svensk i Finland?

Som svensk har jag dock inte ännu stött på några negativa kommentarer ute i offentligheten, men å andra sidan – om de sägs på finska skulle de förmodligen gå mig obemärkt förbi. Och ärligt talat vet jag faktiskt inte (ännu) riktigt hur man uppfattas som svensk i Finland?

Efter att gång på gång få höra ”allt är bättre i Sverige” är jag rädd för att finländare ska tycka att jag också är av den uppfattningen – och att jag som svensk således skulle anse mig vara ”bättre”. Eller att många finländare baserar sin bild av Sverige och svenskar enbart på Stockholm och således skulle kunna uppfatta mig som en ”dryg svensk” (okej, ännu en inte helt rättvis stereotyp, men ändå).

Det är nog min största rädsla för hur folk i Finland ska uppfatta mig som svensk från Sverige, men eftersom jag inte har några belägg för detta borde jag kanske släppa den rädslan? Förutom att min pojkvän hade en del förutfattade meningar om svenskar när vi träffades, men det gick ganska snabbt att motbevisa…


Disclaimer: Jag lyssnar gärna till synpunkter och tankar från finländare och finlandssvenskar som kan lära mig mer om detta. Jag vet att min upplevelse är begränsad och inte talar för hela sanningen. 

En kväll i Teijo.

En sommarkväll ute på landet. Vid vattnet. Middag utomhus, tillsammans med tusentals myggor och mina första tjugo myggbett.



  

Bryggor och hoppfoton, alltid lika underhållande.

Kirjakkalan Ruukkikylä (i Teijo) som stället heter där Ts föräldrar driver ett bed&breakfast hade just nu ett gäng brittiska bloggar på besök, de var på bloggresa här i Finland. Kul om fler får upp ögonen för vårt vackra Norden!

De hade också turen att uppleva alltihop i finväder, det underlättar ju lite. En liten bit från Teijo hittar man Mathildedal som ligger väldigt fint vid havet – måste berätta mer om det en annan dag.


Maxar verkligen dagarna här innan avfärd mot Sverige och USA som börjar närma sig nu.

Klockan var strax före sju när vi lämnade och det tar 1.5 timmar  till Esbo/Helsingfors, så sitter i bilen just nu påväg tillbaka och till jobbet.

Brunch på La Torrefazione.

En av de absolut bästa helgsysslorna måste ju vara att gå ut och äta brunch. I veckan pratade vi på jobbet om att vi borde hinna med en brunch innan vi alla åker iväg på semester, sagt gjort bokade vi bord och infann oss klockan 10 igår morse för brunch på ett av Helsingfors trevligaste caféer (stan är inte lika café-tät som många andra svenska städer).

En av Helsingfors godaste bruncher

La Torrefazione ligger mitt i stan, längs Aleksandersgatan och en trappa upp. Det är ett relativt litet ställe men deras brunch är helt klart värd det!

brunch helsinki

Amerikanskt, europeiskt eller finskt

Konceptet fungerar så att du bokar en sittning, antingen börjar den 9-10 eller vid 13. Sedan får du menyn där du kan välja bland 3 olika bruncher enligt följande teman: Amerikansk, finsk eller europeisk. 

Brunchen på bilden ovan var Mumins val, europeisk, och sällskapet var överens om att yoghurten med frukten av magiskt god. Jag tycker även äggröran ser extremt inbjudande ut. Och en crossiant är ju alltid en crossiant.

På bilderna här nedan ser ni den amerikanska brunchen, en klassiker, som jag bestämde mig för att ta. Bagel med ägg, bacon och avokado, samt färskost och marmelad för toppen av bageln, frukt och så en fantastisk granola.

La Torrefazione

Utöver dessa två alternativ finns då alltså även den finska varianten, som bjuder på finska specialitéer så som karelska piroger och kaffeost (som osten heter på svenska, i Finland har jag fått lära mig att den inte alls äts i kaffet så som vi gör i Norrland…)

Massor av gott – och prisvärt!

Brunchen ligger på 21€ för ovanstående plus detta som också ingår: juice, valfri lyxig kaffe (dvs. cappuccino, latte, bryggkaffe och liknande) och en efterrätt som du får välja bland smoothie eller pannkakor. Det tycker jag är helt klart prisvärt.

Många bruncher är bufféer och det är lyxigt att få välja exakt vad man vill och gå flera vändor… Men det är skönt med lite omväxling från den typiska brunchen och man behöver absolut inte oroa sig för att gå från La Torrefazione hungrig.

brunch tips Helsingfors

5 av 5 crossianter får de för sin brunch! Och så skulle jag vilja ge dem ett + för att de pratade svenska med oss – det är alltid uppskattat.

En annan bra brunch: Happy Friends på Drumsö, som serverar bland annat sushi på sin buffé. Mums!

Har ni fler brunch-tips i Helsingfors?

Finlands lösgodis.

Att vara fitnessprinsessa och predika om att inte äta socker, det arbetet överlåter jag gärna åt andra. Istället skulle jag vilja citera en viss Isabella Löwengrip: ”Jag har hört många säga att man inte ska förknippa glädje och att umgås socialt synonymt med goda saker. Alla familjer är olika men hos oss är det glädje att få äta god mat, fika med paj eller omsorgsfullt välja godis på helgerna.”

Lite så känner jag, även om det ”bara” är torsdag idag och jag fick för mig att köpa godis. Dock hade jag en högst rimlig anledning att göra det, faktiskt! Jag ska berätta…

(Btw, passade också på att klippa mig ikväll på Iso Omena – kör alltid en dropin och hoppas på att de har en ledig tid, love it!)

Såhär är det, en av Sveriges bästa saker har alltid varit lösgodiset. Om det är något jag är sucker för så är det just godis (till typ 80% choklad). Och när jag flyttade till Finland, så var det trots deras liknande godishyllor, ändå en besvikelse. Godiset var helt enkelt inte samma. 

Men vad hände ikväll? Jag promenerar in på Prisma, passerar godishyllan och stannar upp.. VAD ÄR DETTA? CANDY KING? En helt sprillans ny godishylla, hur stor som helst – med alla de bästa smakerna. Och så tänkte jag, mmm Finland – nu kan jag bo här för alltid.

Obs! Ser ni den lilla klisterlappen med barcoden och priset? Visst har jag berättat att man i alla finska matbutiker (utom Lidl) måste väga allt i lösvikt själv och sätta en lapp på – precis som med självskanning. Det värsta just med godiset är att man då tvingas se exakt hur dyrt det blev, hehe…

/ Godisprinsessan som för det mesta förespråkar balans i livet – lite av allt men aldrig för mycket av det goda!