Baskeri & Basso

Det var en kall januaridag förra vintern när jag för första gången fick höra talas om Baskeri & Basso här i Helsingfors. Mumin tog mig hit och var så himla exalterad över att testa den omtalade restaurangen. Men omtalad var ordet. Vi gick in genom dörren och lärde oss snabbt att här ska du ha bokat bord för att få bli serverad. Och du ska ha gjort det en månad i förväg, direkt när tiderna för den dagen 30 dagar fram i tiden släpps. Happ, så var det med det. Vi brydde oss inte om att boka bord och släppte tanken på Baskeri & Basso, tills…

Ja tills jag för ett par månader sedan ville överraska T med en datenight, för att fira att han börjat på nytt jobb och för att jag sagt upp mig. Tycker vi borde bli bättre på att fira. Så jag bokade in oss och sa till honom ett par veckor senare (för att han inte skulle bli misstänksam på den långa framförhållningen) att skriva in datumet i kalendern!

I slutet på september besökte vi Baskeri och Basso, och det var magiskt. Riktigt bra mat. Nästan värt väntan – nästan för att jag blir lite skeptisk till såhär typiskt hypade grejer, men det var toppklass. Toppklass utan att vara sådär jobbigt stelt och fancy. Mer avslappnat, lite franskt sådär. Och allt var gott.

Låt oss gå in på detaljerna.

Baskeri & Basso – hypat men fantastiskt

Bland Helsingfors hippast och mest restaurangintresserade är BasBas (som det förkortas) förmodligen redan ett gammalt kapitel. Men att de lyckas boka fullt varje dag under sina öppettider (tisdag-fredag 4pm-2am) tyder på att de fortfarande gör någonting rätt. Tycker mig dessutom ha fått det bekräftat efter min egna upplevelse. Och kanske det finns något spännande i att behöva vänta på den här dagen då man bokat in sig?

Vi välkomnades av en ung herre som även han kändes lite fransk och han började med att fråga vad vi ville dricka. Någon dryckesmeny fanns inte, utan vi frågade oss fram till något alkoholfritt och bestämde oss för en svartvinbärsbubblig sak som jag älskade (kan ha varit en dryck med namnet Lehtikuohu som säljs på Alko). Sen presenterade han menyn för oss som var lika fransk som de jag nyligen sett i Paris.

Menyn verkar de ändra ganska ofta och det är det ju inte alla restauranger som gör, så det kan göra det mer spännande att gå hit igen, och igen.

Vi valde meny-alternativet där du fick välja 2 förrätter, och 2 mindre varmrätter. Det är ett koncept som jag verkligen uppskattar, när mindre rätter kommer in en efter en och det känns som om man sitter och äter i timmar. Smakar och provar olika saker, testar varandras mat och så vidare. Ett vinnande koncept när man går ut och äter på restaurang. Antingen som par eller i större sällskap. Några andra som gör det bra är Boulevard Social.

Förrätt nummer 1: Burrata med basilika och mynta. Burrata är en variant på mozzarella och buffalomozzarella. Enligt wikipedia är det mozzarella och grädde, med en insida som består av stracciatella (inte glassen). Otroligt spännande, och gott. Väldigt mycket ost dock, så perfekt att dela med någon.

T gick all-in på fisk och började därför med en ansjovis med hasselnötter (bilden nedan) och sikcarpaccio.

Förrätt nummer 2: en bricka med massor av gott. Tre eller fyra olika sorter av lufttorkade skinkor och salamis. Också en bra grej att dela med någon och att kombinera med burratan.

Och här kändes det lite som att vi hamnat på helt rätt plats.

Sen väntade vi en liten stund på nästa rätt.

Och la märke till restaurangens trevliga små detaljer.

Precis bredvid mig fanns en liten köksö placerad och här låg bestick och servetter i gamla resväskor. Charmigt, och en snygg detalj på restaurang, men eventuellt en ganska lustig grej att ha hemma. 

Huvudrätt nummer 1: citronrisotto. Kyparen beskrev den som super crazy och vi blev nyfikna. Den var ganska crazy. Väldigt citroncrazy och mycket mer för världen än vad den ser ut att vara. Kanske kunde kocken ha piffat till den stackars risotton med något trevligt uppe på, som dekoration? Eller är det något som går emot risottons alla regler? Vad vet jag.

Kanske är det deras grej, enkelt men förvånansvärt gott.

Huvudrätt nummer 2: grillad Iberico-fläskkarré. Serverat med en supergod grönkålssallad toppad med lite nötter. Det fanns inte många vegetariska alternativ här och jag var inte alls särskilt förtjust i deras utbud av fisk, därför valde jag detta – och det var hur gott som helst.

T åt grillad strömming och gav den ett bra betyg. Själv tycker jag strömming är lite obehagligt med alla dess ben. Jag kan liksom bara koncentrera mig på att jag äter massor av små ben när jag äter strömming.

Baskeri & Basso har också en vinbar och viner är lite deras grej. Så det kan vara nice att dricka något riktigt gott vin här. Men jag måste också säga att jag älskade deras alkoholfria utbud. Först den svartvinbärsbubbliga drycken till fördrink och sen beställde vi in varsin limig ingefärsjuice som även den var ett bra val.

Smakar det så kostar det?

Jag vet inte, det känns ändå som om priserna ligger på en rimlig restaurangnivå. Menyerna vi beställde in gick på 45€ per person och sen tillkom dryck. Undviker man alkohol på restaurang blir det ju förstås alltid en lite lägre nota. Vår dryck kostade runt 5€ per glas och vi drack två var. Vi landade alltså på ungefär 110€. En dryg tusenlapp i svenska kronor. Det var som sagt en finare datenight och då kan det få kosta lite mer – vi tyckte det kändes värt det och det är väl det viktigaste.

Kvällssol & Beerger

Som från ingenstans dök en höstig och kyliga känsla upp här i Helsingfors. Jag kikade i väderappen innan jag gick ut och möttes av 12 grader och ett feels like 10. Så jag tog på mina fingervantar och det visade sig vara rätt bra på cykeln. Byebye bara ben och ingen jacka.

Men augusti har ändå varit en fin månad, så kanske det är dags nu. Jag har ju inte haft så mycket semesterfeeling den här sommaren, men ändå tagit till vara på fina sommarstunder, tycker jag. Till exempel den här kvällen, när Ts tyska kompis var i stan med sin tjej och vi tog med dem till det nyöppnade Beerger.

Beerger i Helsingfors


Det här är alltså ett helt nyöppnat ställe för i år, som har en av Helsingfors kanske bästa uteserveringar för kvällssolhäng. Jag hade inte varit hit (är det min norrländska som lyser igenom, heter det här kanske?) tidigare men det visade sig vara ett perfekt ställe för lite mat, en öl eller en drink och samtidigt visa våra utländska vänner ett trevligt hörn av Helsingfors.

Det kändes också som att det var här alla coola kids hängde. Jag skulle inte säga att jag tillhör just den skaran främst, men vi var välkomna ändå, pjuh.

Dessutom ligger Beerger rätt charmigt vid vattnet/en kaj.

Ni vet när det är sådär varmt i kvällssolen på sensommaren, den känslan. 

Här serverar de då alltså uteslutande burgare, en ganska begränsad meny (skönt, så jobbigt när det finns hur många alternativ som helst ju). Med klassiskt goda fries. Både jag och T testade deras veggie burger som var gjord på kikärtor och supergod!

Ölen de serverar var bland annat Protect Our Winters. Det kändes ju också väldigt bra och trendigt och sådär. Men jag drack en ginger bee, because why not? Det var ju typ onsdag. Den bestod av följande: Jack Daniels Honey, Ginger Beer och Lime. Rekommenderar den lika mycket som veggie-burgaren.

Och ungefär så kan en sommarkväll spenderas i Helsingfors. Vi fortsatte med en liten promenad runt i Rödbergen och Eira (hippa och tjusiga områden i stan) och berättade allt vi kunde (främst T som kan saker om Helsingfors) och hann om staden för våra gäster.

Holiday in Helsinki | restaurang & bar

Holiday är en av mina favoritplatser i Helsingfors. När det kommer till att ”äta och dricka” inne i stan. Och såhär fint ligger det:

Holiday är en restaurang som har en liten och ganska oföränderlig men härlig meny, och är också en bar med riktigt bra läge och kvällssol. Det är guldvärt såhär under sommar-månaderna. Och menyn, jag brukar välja mitt säkra kort som faktiskt är to die for, en poké bowl med ”flamed salmon”. Alltså. Bara den är faktiskt värd att gå hit för. Kostar 22€ och det är kanske vad sådan mat ligger på prismässigt?

Jag var senast här förra helgen med Sara och Jessika som var på besök från Sverige

Dessutom gillar jag att stället är lite palm-inspirerat, många i personalen pratar bara engelska och så serverar de bubbel i kupade champagneglas. Om det inte vore för laxen skulle jag komma hit för just de glasen. All annan dryck serveras däremot i vanliga dricksglas och det kanske är coolt(?) men inte lika roligt, faktiskt. Och alltså de här glasen, även om jag aldrig dricker bubbel hemma känner jag ett starkt begär att införskaffa just kupade champagneglas. Sen skulle jag använda dem jämt, eller åtminstone på fredagskvällarna för att komma i helgstämning.

En flaska cava ligger på 39€ och proseccon på 46€.

Så, mina vänner, gå hit helt enkelt om ni besöker Helsingfors. Ni som redan bor här har säkert besökt Holiday redan en eller två gånger, antar jag.


Samma ägare driver också The Cock som jag besökt ett par gånger, och Sandro som serverar mat med smaker från norra Afrika och mellanöstern (de har precis öppnat här i Hagalund där jag bor och har en superfin uteservering, yay!).

Skogsvandring i Teijo Nationalpark – ett dagsäventyr på 13 km

Och så äntligen var dagen kommen, då jag skulle få knyta på mig mina första, alldeles egna och ordentliga vandringskängor av högsta kvalité för att gå in dem. Som jag har väntat och längtat efter just detta. Förutsättningarna var optimala, det var jag, en skog (nationalpark till och med!) och runt 15 sköna grader. Och så mina kängor såklart, 2000 kronor på fötterna, förhoppningsvis väl värda investeringen.

Ute på en dagsvandring i de finska skogarna en lördag i maj


Jag älskar att få ge mig ut ensam i naturen, att få vara ifred med mina tankar och gå i det tempo jag känner för, ta en paus när jag får lust och och inte ha någonting som stör, förutom naturen och allt som gömmer sig där.

Först följer jag en grusväg ett par kilometer, missar skogstigen jag ska svänga in på, går för långt och får vända. Och så äntligen, det mjuka underlaget under fotsulorna och blicken som följer trädernas rötter och ser till att jag inte snubblar. Jag går igenom tunna trådar av spindelnät, studerar myrorna som springer runt på marken, och funderar på vad sjutton man gör om man får syn på en björn.

Teijo Nationalpark

Det kan tänkas att Teijo på svenska heter Tykö, men jag tycker det är förvirrande som det är med alla namn på finska/engelska/svenska och tänker därför hålla mig till det namn jag lärt känna den här platsen vid: Teijo.

Att jag fått glädjen att befinna mig här ute på landet, 140 kilometer väster om Helsingfors, är tack vare Ts föräldrar som bor här ute. Egentligen kommer vi hit alldeles för sällan (främst pga. att vi inte äger någon bil) men när vi gör det är det alltid lika mysigt. Jag har även insett vilken fantastisk natur och miljö som finns här – och bestämt mig för att ta tillvara på den. Genom att vandra i skogen, på små kullar och bland härliga sjöar. Och kanske till sensommaren och hösten genom att få plocka bär och svamp.

Det finns flera turer att välja på i Teijo Nationalpark, efter olika förmågor, men jag siktade in mig på drygt 10 kilometer och valde därför Sahajärvi-rutten.  Det är den gula cirkeln på kartan ovan. Kommer du med bil och väljer den så landar du på 8,8 kilometer, men jag promenerade från Kirjakkala (högst upp vid nummer 3) där vi bor när vi är här.

Är det inte fantastiskt att vi bygger vandringsleder i den vackra miljön så att fler kan komma ut och upptäcka? Det känns tryggt att promenera längs en upptrampad stig och det är enkelt att följa de vitmålade markeringarna från en skylt till nästa ett par kilometer bort – i alla fall för en nybörjare. För även om jag känner mig rätt hemma bland både skog och berg, har jag inte varit ute mycket på egenhand. Och skogarna här är helt nya för mig.

Jag gissade på att min vandring skulle landa på cirka 3 timmar. När man promenerar såhär så håller man ju gärna ett behagligt tempo, stannar och lyssnar till skogens mysiga ljud, fotar lite (bara med iPhone den här gången) och har såklart med sig fika. Efter 2 timmar hittade jag en utkiksplats som var perfekt för fikapaus. Lite kaffe, en smörgås och en banan. Det var bara choklad som fattades.

Jag fortsatte vidare med ny energi och tänkte nu är det inte långt kvar, så jag trappade upp tempot sådär som man gör när man vet att man är påväg hemåt igen. Men då stöter jag plötsligt på en spännande liten utmaning. Jag hade precis tänkt att det skulle vara så kul att få springa en hinderbana, lite som Tough Viking – men kanske en light-version? Och så dyker det här hindret upp framför mig:

Vandringsleden jag följer leder alltså över en sjö till en ö med hjälp av en dragflotte ↓

På bryggan fanns en lapp, på finska, men jag insåg att det här var någon sorts lösning för att på egenhand kunna ta sig över sjön. I vattnet paddlade två kajaker så jag passade på att dubbelkolla med dem och de bekräftade min teori. Så det var bara att börja dra i repet, flotten som befann sig på andra sidan vid ön skulle över till min sida, och sen skulle jag tillbaka med den. Och på andra sidan ön? Där fanns ytterligare en flotte som skulle ta mig tillbaka till fastlandet och vandringsleden.

Riktigt bra överkroppsträning, bra komplement till promenaden, faktiskt.

Jag var imponerad av den här fiffiga lösningen, något så smart och simpelt som gör det möjligt att förflytta oss över vattnet.

Ön i Sahajärvi var supermysig och helt klart värd besöket, hit kommer jag gärna tillbaka med lite sällskap och picknick. Och det var jag inte ensam om att tycka, den var nämligen ganska populär, så vid dragflotte nummer 2 fick jag hjälp av en hel familj som var påväg hem.

Så min lilla skogsvandring slutade i ett totalt 4 timmars äventyr och cirka 13 kilometer. Jag kom hem med trötta ben och trötta fötter, men sådär fylld med energi som man bara kan bli av naturen.

Och på kvällen, efter en sån där magisk sommar-solnedgång, fick jag se en uggla på hustaket. Så då kändes livet ganska fulländat.

Vad är skillnaden på svenska och finska semlor / fastlagsbullar?

Det var för två år sedan som jag första gången bloggade om de finska semlorna. Och nu får jag för tredje året i rad bli besviken på de semlor som syns i caféerna här i Helsingfors såhär i semmel-tider. Men när jag klagar på de finska semlorna, eller fastlagsbullarna som de vanligen kallas här, så undrar alla – vad är egentligen skillnaden på finska och svenska semlor? Så ja, jag tänkte att jag skulle ta och visa er ungefär vad skillnaden är.

Såhär ser finska fastlagsbullar / semlor ut:

finska semlor

Och ja, för er som uppmärksammar detta faktum, bulle heter ”pulla” på finska. Varje fredag på jobbet har vi ”perjantai-pulla”… 

skillnaden svenska och finska semlor

semlor i Finland

Första två bilderna är Fazer Cafés semlor… Sista bilden är inte några vi försökt oss på här hemma, utan det är en bild jag fotade i helgen av färska semlor på ett annat café… De ser SÅ ledsna ut.

Kan ni svenskar se vad jag menar, ser ni skillnaden på de här finska semlorna och de svenska?

För den svenska varianten av en semla så kan ni gå in och kolla på bilderna som dyker upp när man söker på semlor på Pinterest. Framför allt så ska ”locket” vara lite mindre och överöst med florsocker. Och sen, såklart, när man tar sig in i semlan upptäcker man den värsta skillnaden. De gröper liksom inte ur semlorna i Finland?!!! Utan skär dem mitt itu och lägger på lite sylt (så mycket oftare sylt än mandelmassa?!) och lite grädde. De skippar sen gärna det vackra florsockret och duttar på lite mandelspån eller pärlsocker.

Skandal, tycker då jag. Men kanske en löjlig sak att uppröras över… ;)

Fast när det kommer till vissa grejer och kanske framför allt mat (om jag nu vågar säga detta utan att bli utvisad från det här landet) så får jag ibland känslan av att mycket i Finland är lite enklare, och allt i Sverige lite mer och lite lyxigare. Från julbord, till påskägg och inte minst semlorna. Kanske hade de gamla Yrrol-gänget en poäng när de en gång i tiden beskrev det såhär: Finland – lite enklare, lite roligare.

finland lite enklare lite roligare

Här står jag mitt i Helsingfors på Kluuvikatu och funderar på om det ligger något i det? (I själva verket tänker jag nog mest på hur jag ska posera när Mumin fotar, men jag ser ju rätt filosoferande ut…)

För att återgå till ämnet, semlor. Det här året har jag fått syn på ännu en variant: marsipan-semlor. Alltså som små prinsesstårtor, fast semlor! Men jag har inte ännu sprungit på en sådan här i Helsingfors. Det skulle vara drömmen, jag älskar ju semlor OCH jag älskar marsipan. Ska säga till Mumin att jag skulle bli SÅ GLAD om ”någon” lyckades baka en sådan till mig på min födelsedag på söndag! Förra året överraskade han med en hemmagjord prinsesstårta, så det vore inte alldeles för mycket att hoppas på.

Ps. Semla kan vara ett av mina bästa bakverk (eller det känns i alla fall så varje år runt den här tiden) och kanske är det för att det ligger mig så varmt om hjärtat som det gör mig så engagerad. 

Pps. Finland, you know I love you.


Läs också:
Finland gör semlor fel
Recept på semlor

När det suger att bo i Finland.

Jag säger alltid att jag trivs i Finland. Att jag gillar Helsingfors. Och det är sant, det är det faktiskt. Trots att många (svenskar) har svårt att förstå att man kan bo i Finland. Kom hit säger jag bara, så ska jag visa er Finlands absolut bästa sida!

Det är inte bara jag som tycker Finland är värt ett besök, utan det gör också Lonely Planet. I tisdags listade de nämligen Finland på plats 3 över 10 länder du måste besöka under 2017. Samma dag kände jag dock: fan Finland – nu orkar jag inte mer.

suger att bo i Finland

Det svåra med att bo i Finland

… eller annat främmande land

För det är så det känns ibland, inte ofta, men ibland. Att jag inte orkar bo i Finland, att det inte är värt det. Till exempel när man ska försöka ta reda på hur man tar vaccin i det här landet. Man ringer den offentliga så kallade hälsostationen (motsvarighet till vårdcentralen i Sverige, tror jag) och hoppas att de pratar svenska eller åtminstone engelska. Oftast pratar de finska trots att jag knappat in nummer 2 till telefon-roboten och alltså valt svensk service. Sen när man frågar pratar du svenska? Så går konversationen alltid över till en knackig engelska. Och att prata vaccin på engelska är inte en av mina starka sidor, men sköterskan i andra änden är om möjligt ännu sämre på det. *uttalar obegripligt vaccin jag aldrig hört talas om* ”Can you please spell it?” ”Haha, nooo, haha”. Ja, jo, JÄTTEKUL.

När jag känner att oh my god, nu ger jag upp, så får jag också förklarat för mig att jag skulle hört av mig 2 månader innan min avresa. Ja, jo, det hjälper mig jättemycket NU, tre veckor innan min resa. Jag säger tack och hejdå, har ingen aning om hon redan hann skriva ut ett gäng recept till mig och vänder mig istället direkt till en privat mottagning som visserligen är dyrare men i alla fall är snabba och betydligt bättre (detta trots att deras telefonsvarare endast pratade finska, där kommer de få ord jag kan verkligen till nytta). För i det här läget betalar jag fan vad som helst för att slippa prata med fler telefonsvarare eller försöka få en tid hos den offentliga sjukvården.

Slutet gott, allting gott, tillsist (efter alla telefonsamtal fram och tillbaka i evigheter och efter att ha varit extremt nära både utbrott och tårar). Och jag kan återigen glömma bort hur jobbigt det är att bo här, tills nästa gång jag tvingas göra någonting som involverar kontakt med människor som pratar finska.

outsider-jenn

Outsider, som svensk i Finland, så känns det ibland. 

Until next time…

Problemet är bara att det är redan samma kväll. Samma problem uppstår när jag besöker Posti (den finska posten) för att hämta ett paket. När man redan nått bristningsgränsen en gång under en dag så orkar man inte att kvinnan i kassan inte förstår en. Särskilt inte när man just har tränat och är trött och hungrig. Där och då är man inte långt ifrån att boka en enkelbiljett hem till Sverige, vilken stad som helst, och skriva på ett kontrakt med livet att man för alltid lovar att stanna inom de trygga landsgränserna. Dessutom är det i en sån här situation närmare livsfarligt att ha en lika trött och hungrig pojkvän som sällskap…

Inte Finlands fel

Sanningen är att det inte är Finland som suger. Det är inte det här landet det är fel på. Det hade lika gärna kunnat vara typ Frankrike. Problemet är ju språket. Att jag inte kan finska. Och att finskan är exakt överallt. För man kan faktiskt inte flytta till ett land och förvänta sig eller kräva att alla ska prata ett språk man förstår. Inte ens när 5% av landets befolkning råkar ha samma modersmål som en själv.

Ganska logiskt, och stundtals väldigt frustrerande.