Ett vykort från flygplatsen

Jag sitter på flygplatsen i Helsingfors och är på väg till Stockholm. Det är en känsla som inte känns sådär bekant som den en gång brukade. Det är som en ny upplevelse. Och jag stressar alltid inför resor, oavsett om det är med flyg, tåg, båt eller bil. Men kanske stressade jag lite mer inför just den här resan.

Jag drömde om utländska valutor och ja fine, jag känner knappt igen de svenska pengarna längre sen de bytte och man aldrig ser några kontanter, men det är ju faktiskt inte som om jag ska till Indien. Även om det nästan känns lite så, som när jag var 21 och heeeelt ensam klev på ett plan till det där främmande landet i öst.

Men jag ska ju bara till Stockholm. Och träffa vänner.

Flygplatsen är både lugn och full med folk. I Finland bär man fortfarande munskydd på de flesta platser, på flygplatsen gör alla det. Och jag känner mig lite tudelad till allt, som vanligt. Är det klokt att resa. VS. Men nu måste vi ändå kunna leva lite.

Och jag hade glömt det pirriga i att sitta på en flygplats och se människor som är på väg. Jag tittar på killen som sitter bredvid mig på kaféet. Han har tatueringar, är stiligt klädd och har en underlig accent när han pratar engelska. Jag undrar var han har varit och vart han är på väg. Jag ser en kvinna med ljusrosa byxor och starkrosa tröja, new balance-sneakers. Jag ser en äldre man och en yngre kvinna, jag tror att de reser i jobb, de har inte ens jackor på sig, har de checkat in dem eller var lämnar man sin jacka på en flygplats? I en fancy lounge? Men då sätter man sig knappast på Burger King för att äta.

Själv sätter jag mig på Espresso house. Jag tror inte det fanns här tidigare, jag har åtminstone aldrig sett det tidigare. Många butiker har stängt här också. Det ser lite sorgligt ut, tomma hyllor, utrymmen redo att göras om, redo att öppnas upp igen, snart, kanske.

Jag ser fram emot den här helgen. Träffa vänner som jag inte sett på jättelänge. Inte tänka på jobb alls. Inte en sekund vid datorn. Låta tankarna få en paus från allt. Det behövs. Jag kan inte längre ställa mig i duschen utan att få en idé. Och ja, att befinna sig i något sorts kreativt flow som känns lika delar kul och frustrerande är väl alla företagares dröm. Men det är också påfrestande.

Så jag ser fram emot helgen och jag ser fram emot julen.

Men jag är också pepp på det vi gör med Let me create just nu. På tisdag har vi ett mingel för företagare i Stockholm och för en vecka sen hade vi releasefest för Mitt Företagsår här i Helsingfors. Att vänner och företagskollegor är så stöttande – DET är fint. ❤️

Och sen, veckan därpå ska jag få besök här i Finland av ett par svenskar. Något som inte hör till vanligheterna.

Innan jul väntar också SEO-konsultationer, SEO-analyser, översättningar och textjobb. Och så tänker jag att kanske nästa år, kanske nästa år får bloggen en mer frekvent uppdatering igen? Kanske någon annan social kanal måste få ge vika?

Apropå det är jag redo att dela med mig av diverse stora och små insikter från det här året. Det kommer. Så småningom.

Hej från Helsingfors flygplats. Trevlig helg på er!

FÖLJ:

3 svar

  1. Så trevligt för dig att vara ute på lite resande. Kanske Stockholm till och känns lite exotiskt? Som att flyga. Själv har jag inte suttit i ett flygplan på över två år och inte blir det heller förrän masktvånget är borta. Funderar, är det masktvång på Vanda flygplats, i flyget och hur är det på Arlanda? Alltså krav och inte enbart rekommendation.

    De känns säkert annorlunda med att nästan ingen bär mask i Stockholm, jämfört med Finland. Själv besökte jag Umeå för två veckor sedan och det var nästan som en annan värld. Nästan ingen bar mask. Jag tror inte masken har någon avgörande betydelse för i så fall skulle smittspridningen vara betydligt högre i Sverige än i Finland, vilket den inte är. Tvärtom är situationen bäst i hela Norden. Ha en fin vistelse i Stockholm och kanske det kommer ett och annat inlägg om resan.

  2. Jag tror businessfolk reser utan jacka? Det gjorde iaf mitt ex, bara med kavaj liksom. De tar ändå taxi överallt :D

    Vi skulle ha rest förra helgen men då blev jag sjuk så vi fick skjuta upp det ett par veckor. Så nu är det dags nästnästa helg. Och jag förstår pirrigheten, det känns jättekonstigt att resa nånstans med FLYG igen. Både för klimattänket och för att det är så länge sedan man reste nånstans alls som inte var i egen bil.

  3. Faktum är att jag också satt på en flygplats när jag läste dina tankar om att sitta på just en flygplats. Blev lite meta liksom, att läsa dina här-och-nu-reflektioner samtidigt som jag tänkte och kände lite samma saker. “Man ska väl kanske inte resa än” vs “Jag vill ju leva som vanligt igen” och insikten i att det kanske aldrig blir som vanligt igen – och vill jag ens det? Vet inte riktigt. Men en sak jag vet, är att det var jädrans trevligt att sitta på där på flygplatsen och speja ut över folkvimlet. Älskar att se människor i rörelse och fundera vart de ska och var de har varit!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Subscribe