Big girl och det stora äventyret

Så kom till sist dagen. Jag vaknar på morgonen och känner genast pirret. Kryper lite närmare min kille och kramar honom extra länge. Kvällen innan avresa är alltid likadan. Stressen med att hinna med allt som ska göras och väskor som ska packas, det lämnar kvar en trötthet. Och med den tanken varför varför ska jag åka, jag vill stanna hemma! Lite tårar och många kramar.

Men så när morgonen kommer. Jag är redo.

De två blåa ikeapåsarna står på golvet och är redan packade. Bara småsaker som ska ner i den väska som ska få följa med in i tågkupén, sånt jag behöver för natten på tåget. Och så matsäcken förstås.

Dagen släpar sig fram liksom långsamt. Allt är redan i ordning och jag dubbelkollar allting kanske tio gånger. Är passet med? Vilka böcker ska jag ta med? Behöver jag en till jacka? Borde jag byta ut ett par skor?

Och så blir det eftermiddag. Pirret som gick över i en lång väntan förvandlas nu till nervositet. Inte för att jag inte åkt nattåg i Finland förut. Jag älskar ju det. Hundra gånger lyxigare än i Sverige dessutom. Men för att jag ska köra bil dit, och köra bilen ombord på tåget. HELT SJÄLV.

HUR SKA DET GÅ.

Det går bra. Såklart. Det är faktiskt supersimpelt. Och natten på tåget är som nätter på tåg är. En gång i timmen vaknar jag och vänder mig från ena sidan till den andra. Som om tågsängen inte är tillräckligt bred för att man ska kunna vända sig i sömnen.

Strax efter sju lyder högtalarna. Först på finska, huomenta osv. Och sen på engelska. Hon kom ihåg mig, den enda icke finskspråkiga på tåget.

07.38 rullar tåget in på stationen i Rovaniemi. Urbilden av det finska Lappland tänker jag mig. Men tågstationen liknar vad som känns som en stad och ingen exotisk liten by.

Nåväl, det här är ju ändå inte min slutstation. Jag ska vidare. Hoppar snabbt av tåget för att inte riskera att fortsätta med det ännu längre norrut. Sen väntar jag på min bil tillsammans med alla andra, kanske ett trettiotal, var majoriteten klätt sig betydligt bättre för de ynka 5 graderna som känns genom min tunna tröja.

In i tåget, in i bilen och så rullar vi ut. Och så kör vi mot Sverige!

Eller nej inte vi. Jag. Jag kör mot Sverige. Helt på egen hand. Jag är en stor tjej och I can handle this. Men Det Stora Äventyret har bara börjat. Framför mig väntar en vecka i ensamhet, själv i en lägenhet. Jag längtar, men undrar också, vad ska jag göra på kvällen när spökena kommer?

Men det glömmer jag just nu. Just nu känner jag mig bara lika levande och självständig som jag alltid varit. Strong independent woman. Som kanske som tjugoåring aldrig hade trott att just det här skulle kännas som en big deal, men som nu som tjugoåtta ända känner sig just det: strong and independent.

Och att köra längs med nästan tomma vägar är en underbar känsla. Från ett land till ett annat. Till ett hem från ett annat.

Tre och en halvtimma, eller nästan fyra, körtimmar senare rullar jag in i det som är min hemstad.

In i ett fullkomligt byggkaos. In i ett gnistrande höstvackert litet samhälle. Och det känns – rakt in i hjärtat.

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

19 Kommentarer

  1. 22 september, 2020 / 20:28

    Åh du skriver så fint! 😍✨

    • Jennifer Sandström
      Författare
      22 september, 2020 / 21:35

      ❤︎ ❤︎ ❤︎

  2. Lisa
    22 september, 2020 / 23:09

    Men åh vad jag önskar det var jag som fick göra det där och komma hem. Njut en massa!
    Med vänlig hälsning, fast i Norge sedan i jan till jan.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      29 september, 2020 / 22:26

      Förstår det Lisa. Lider med dig! Tack så mycket ❤️

  3. 23 september, 2020 / 11:37

    Fortsättning följer…SNART hoppas jag :)

    • Jennifer Sandström
      Författare
      25 september, 2020 / 07:44

      LOVAR! ☝️😘

  4. 23 september, 2020 / 17:53

    Jag tycker du är så modig och cool! Och underbart att få ta del av lite äventyr nu då vi inte själva kommer iväg själva! Håll oss uppdaterade. Kram

    • Jennifer Sandström
      Författare
      25 september, 2020 / 07:44

      Avsaknaden av äventyr det här året gör effekten ännu starkare 😉 Tack! Kram!

  5. 23 september, 2020 / 19:51

    Så fin text!! Men hallå kan BILEN ÅKA TÅG??

    • Jennifer Sandström
      Författare
      23 september, 2020 / 21:14

      Ja Finland är helt fantastiskt ☝️

  6. 26 september, 2020 / 21:02

    Alltså jag vill också åka biltåget i Finland. Skulle dock bli en ganska rejäl omväg för mig + en båtresa men ändå. Vore så kul.

    Och igenkänning på att åka hemifrån. Brukar också ofta få de känslorna, att jag inte vill åka nånstans utan bara vara hemma.. Men så fort jag kommit ut genom ytterdörren så brukar jag känna att jag är redo för äventyr igen. Konstigt det där.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      29 september, 2020 / 22:24

      Ja jag rekommenderar den upplevelsen. Synd bara att du då missar allt som finns på bilvägen genom Finland att se annars. Du kanske får bila ner genom Finland och ta biltåget norrut 😂

      Fint att höra att de här känslorna antagligen är fullt normala ❤️

      • Det har du ju helt rätt i. Det får kanske bli en roadtrip genom Sverige ena vägen och via Finland åt andra hållet. Jag funderade faktiskt på det alternativet men det var länge sen nu. Det är ju förmodligen ändå rätt smidigt att ta båten också. Tåls att fundera över till nästa gång! Skulle oavsett vara väldigt kul att se mer av Finland utöver Helsingfors och finska Lappland.

  7. Mia J.
    27 september, 2020 / 09:41

    En dröm är att uppleva ruskan i Lappland 😍🍂🍁 Är det dyrt med biltåget norrut? 🤔

    • Jennifer Sandström
      Författare
      29 september, 2020 / 22:23

      Ja förstår det! Tycker det borde bli en större grej i Sverige, det här med ruska och att resa norrut ☺️

      Kostar runt 200-250€ för en bil och en person, enkelväg. Men lika mycket om man är två personer. Just nu har de erbjudande med biltågsbiljetter från 100€ hos VR. Det har jag aldrig tidigare sett. Undra om det är en coronaeffekt?

      Och jämför man med vanligt tåg + hyrbil, eller att bila hela vägen, eller att flyga, så tycker jag inte det är SÅ dyrt.

  8. 28 september, 2020 / 07:52

    Vilken härlig text! Och Nallen <3 tror vi har ett gäng som är släkt med din i en korg i dotterns gamla rum. Samtliga mjukisdjur fick namn, men vill inte skämma ut dottern ifall hon skulle läsa din blogg…
    Du ska ha ett riktigt fint äventyr på egen hand!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      29 september, 2020 / 22:20

      TACK Carina! Och haha fick skratta lite åt nallarna. Blir ju riktigt nyfiken på deras namn. Den här herrn heter Nallis. Hemma i Finland finns hans kompanjoner Nallis 2 och Islis (nallebjörn från Island) och Lammis (lamm från Nya Zeeland). Ehe 🤓

      • 30 september, 2020 / 05:52

        Hehe, jag kan ju inte vara sämre! OK vi kör – det finns alltså en stora bror som förstås då är lite större som heter Lennart, Han är den coolaste lugnaste björnen som finns. Han har två småsyskon (lika stora som Nallis :-D ) och de heter Lintsu och Lenita.
        Sedan finns det en ännu större nalle i samma öh serie… men de är inte släkt med varandra, Bara för att undvika missförstånd. Han heter Rufus men kallas Ruffe, Och han är tja lite speciell :-D :-D mer vågar jag inte berätta för vem vet, Ruffe kanske också läser bloggar… nu måste jag viska, men jag har t o m ibland tänkt att Ruffe borde få en blogg.

        • Jennifer Sandström
          Författare
          30 september, 2020 / 12:55

          Hahaaa det här är underbart! Kan känna att vi har varit lite väl simpla i vårt namngivande 😂 Känner också definitivt att den här Ruffe skulle blivit framgångsrik nallebloggare. Det finns för få sånna idag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?