Det är en plats man känner till. Man har hört berättelserna, jargongen och det är som om allting går på repeat. Folket är som folket alltid varit. Inte så att det inte hänt saker, det har det förstås. Men på
Dimman ligger tjock och mystisk över Gällivare när vi lämnar centrum en lördag morgon i oktober. Dagen innan föll den första snön och i skogarna ligger fortfarande ett mycket tunt snötäcke kvar. Vi tar vägen genom Malmberget, svänger förbi det
Norrbotten, svenska Lappland, de nordligaste delarna av Norrland… Ja, det här området, stort till ytan och obesökt av de flesta söderbor, bär på mer naturskönhet än du hinner uppleva på, ja kanske en månad eller fler. Kanske en livstid. Det
Vad har de senaste många långa månaderna gjort med oss? De har tvingat oss att se oss runt i vår närmsta närhet. Man kunde tro att folk, särskilt i mindre städer, hade koll på ortens mest spännande guldkorn. Men människan
Du ser den branta väggen torna upp sig till vänster när du lämnar Gällivare och kör mot Porjus. Söderut längs E45:an, den väg du tar för att komma till Jokkmokk, eller Boden. Den väg jag åkt så många gånger att
Blå lagunen här i Gällivare. Det skulle kunna vara ännu ett av stadens guldkorn, precis som Djävulsklyftan. Men det är snarare dess motsats. Ett icke-tips. Om det inte är en snudd på dystopisk utflykt du är ute efter förstås, och
Vänta va, Djävulsklyftan? Nej, den har jag inte hört talats om. I alla år som jag bott i den här staden. Med alla mil jag vandrat längs med gatorna och Dundret-berget. Man kan tycka att jag borde känt till Djävulsklyftan
Stråket runt Nuolajärvi strax utanför centrala Gällivare är ingen mastodontpromenad. Det är dryga två kilometrar. Men det är en både fin och lättillgänglig liten rutt genom skogen och intill sjön, som också plogas på vintern. Och om du är här
Jag vet inte hur det är med er. Men efter den här våren (ÅRET?!) av för mycket umgänge med för få personer, så l-ä-n-g-t-a-d-e jag efter att få komma upp hit till norr och bara försvinna in i ensamheten några
Så kom till sist dagen. Jag vaknar på morgonen och känner genast pirret. Kryper lite närmare min kille och kramar honom extra länge. Kvällen innan avresa är alltid likadan. Stressen med att hinna med allt som ska göras och väskor
Det där äventyret med snöstormen osv. slutar alltså med att vi får ett meddelande på instagram om en stuga som finns att tillgå inte alls långt ifrån Gällivare. Vi nappar direkt. Aurora Lake Lapland, Tjautjas Stugan vi blivit erbjudna att
5 resor till Gällivare under 2019. Det är nytt rekord, så här många gånger har jag inte besökt hemstaden Gällivare under ett och samma år ända sen jag flyttade hemifrån 2010. Och jag har inte bara rest fram och tillbaka
Vill du ha tips och tankar från en strategisk och kreativ marknadsförare? Allt ifrån SEO och content till personliga åsikter och berättelser.
Gör som 1000+ andra och skriv upp dig på mejllistan:
Copyright 2022 © Jennifer Sandström