Blå Lagunen i Gällivare – en dystopisk utflykt

Blå lagunen här i Gällivare. Det skulle kunna vara ännu ett av stadens guldkorn, precis som Djävulsklyftan. Men det är snarare dess motsats. Ett icke-tips. Om det inte är en snudd på dystopisk utflykt du är ute efter förstås, och den sortens utflykter ska man ju visserligen inte underskatta.

Ligger dimman tät över lagunen är upplevelsen fulländad.

Jag var här en gång för tolv år sen. Med min dåvarande bästis och hennes dåvarande pojkvän. På den tiden då allting var så spännande. Som jag minns det var vi tvungna att ta oss förbi någon sorts grind.

Men nu är vägen öppen hit. Jag vet inte om LKAB (gruvbolaget) var här och gjorde någonting då? De verkar åtminstone ha haft för sig ett och annat här. Det finns spår av maskiner som grävt och förstås massor av järnrör som störtar ner i marken. Kanske för att mäta skakningar och sättningar när det sprängs i gruvan? Eller för att undersöka om det finns mer malm att hämta?

Här ligger den i alla fall, den Blå lagunen. Som inte var så särskilt blå just idag. Och det går alltså att ta sig fram till lagunen med bil.

Men ett sånt här vattenhål, så vackert och ute i naturen? Vad gör det till ett icke-tips eller ens dystopiskt?

Ja men åk hit så får du se!

Fast de flesta av er kommer nog inte ha den möjligheten. Så låt mig berätta. Eller visa. Kanske är bilderna tillräckliga.

Ganska snabbt anar man att ett och annat gömmer sig där nere i vattnet – och uppe på land! Här är vi en rostig… ja vad det nu är. Tvättmaskin? Och det är bara början.

Hittade också en recension av ett dyk, från någon som dykt här 2003:

vattnet var väldigt grumligt och jättekallt, kändes som minusgrader…
såg 2 aborrar och ett bilvrak, den sjön eller vad man nu ska kalla den är känd för att slängas ner en massa konstiga saker. hittade en solsäng och en kundvagn.
men annars var det ett väldigt tråkigt dyk.

Dykare, Blå Lagunen, 2003

Sommaren 2007 har någon annan i ett forum utnämnt Blå Lagunen till Sommarens skönaste badställe! Jag vet inte, men det säger kanske något om kvaliteten på badställen i Gällivare.

Och vad som vid en första anblick ser ganska oskyldigt men mäktigt och liksom vackert ut. Är mycket mer än så.

Gå upp en bit till vänster om lagunen, så börjar snart graffitimålningarna. Eller nej förresten, jag tror vi måste nämna det vid sitt rätta namn: klotter.

Tydligen inte bara stökiga boys som varit i farten här, som man annars lätt kan tro.

Ännu ett vattenhål intill den större lagunen.

Och där klottret slutar tar skräpet vid, eller ja, de samspelar lite också.

Exakt vad som hänt här eller hur det gick till får vi kanske aldrig veta. Men Caverion har i alla fall post att hämta här! Eller är det Caverion som tappat sin väska när de varit ute och farit?

Också oklart vad som skett här egentligen…

Plockade ni upp skräpet? Kanske du undrar. Vi plockade ju upp en gammal skotermotor i Stora Sjöfallet tidigare i höst.

Men att städa upp allt skräp här känns som ett dagsprojekt. Dessutom är det LKABs mark.

Vi plockade i alla fall med oss pantburkar som låg slängda här och var.

Och sen finns som sagt spår av gruvbolaget själva. Lite lustigt att se dessa rör i marken. Men de fyller väl sin funktion? Och gruvan försörjer inte bara Gällivare utan Sverige i det stora hela, så inte läge att klaga, ni vet.

Vill man dock få lite perspektiv på saken, som jag fick bara någon dag senare, så ska man se på Dox-dokumentären Jozi Gold som handlar om gruvorna i Sydafrika. Dessa guldgruvorna, där snackar vi miljöförstörelse och hälsorisker för massor av människor som lever i dammoln av uran.

Plötsligt känns den lilla malmgruvan här uppe i norr mycket oskyldig. Och man blev ganska osugen på att köpa något guld överhuvudtaget.

Här vi det förresten, malmet:

Och andra vackra stenformationer.

Plus ytterligare en märklig sak som lämnats kvar.

Så ja, även om det här är någon sorts naturskön plats är det kanske inte hit man tar familjen för söndagsutflykt med korvgrillning. Men kanske sin dejt för en hälften fascinerande och hälften kuslig upplevelse.

För ett spännande utflyktsmål får man väl ändå säga att det är?

Mer om Gällivare på den här bloggen hittar du här!

FÖLJ:

6 svar

  1. fantastiska bilder och stämning i det här inlägget, älskar kontrasterna. är ju svag för dystopiskt och vackert-och-sorgligt på samma gång.

  2. Tänk att när man var barn/ungdom så åkte man och hoppade från klipporna i blå lagun. Då såg det inte alls ut sådär.. sorgligt.

    1. Jaa, egentligen en perfekt plats för det. Men lite riskabelt när man inte vet vad som gömmer sig där nu!

    1. Ja inte något jätte-hjälteinsats som bara tog med lite, men en större insats skulle behövas här ☺️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.