På toppen av Stubbá – enkel vandring i Muddus nationalpark

Du ser den branta väggen torna upp sig till vänster när du lämnar Gällivare och kör mot Porjus. Söderut längs E45:an, den väg du tar för att komma till Jokkmokk, eller Boden. Den väg jag åkt så många gånger att det inte går att räkna dem. Pappa är från Boden och vi åkte ofta dit för att hälsa på farmor och farfar.

Stubbá ligger i Muddus nationalpark, inte långt ifrån Porjus och ungefär en halvtimma med bil från Gällivare.

Det är bara 1.4 km upp till toppen och alltså den perfekta korta dagsturen för att få lite puls, en mäktig naturupplevelse och magiska vyer.

Så den här väggen, eller berget som det ju faktiskt är, är en bekant syn. Berättelsen om den lika så.

Ättestupan! Här slängdes åldringar nedför stupet när de blev för gamla för att orka hänga med.

Antagligen är det en gammal myt som lever kvar. Men bergets brant är ingenting att skoja bort.

Och trots alla gånger jag passerat Stubbaberget, är gångerna jag varit uppe på det betydligt enklare att räkna. De är bara tre stycken, varav två under den senaste Gällivarevistelsen.

Oarjemus Stubbá – en enkel vandring upp till toppen

Det är en oerhört vacker tur hit upp, på endast 1.4 km. Lätt stigning förstås hela vägen eftersom du tar dig upp på ett berg, men inte vidare utmanande.

Utsikten från toppen får till och med en Gällivarebo att förundras. Bergskedjorna som breder ut sig i väst, snöiga och mäktiga fjälltoppar. Åt andra hållet myrarna och skogarna som utgör Muddus nationalpark.

Funderade länge över vad O:et stod för. Men ser nu att det ju är världsarvet Laponias symbol.

Oarjemus Stubba är alltså det samiska namnet för berget. Sörstubba på svenska. Men enligt en annan källa borde det korrekta namnet, som inte finns med på kartan, istället vara Baktestubba. Det här med namn och språk är ingen enkel sak. Ju mer man gräver i det, desto mer komplicerat tycks det bli. Och vad som kan verka som en tillsynes betydelselös sak, kan vara helt avgörande i det stora hela.

Men låt oss nu inte, ännu en gång, vandra in på stigar av politik och snåriga debatter.

Myrmarker som aldrig tycks ta slut och kantas av orörd urskog.

Stigen leder oss med lätt lutning upp på berget och de små fjällbjörkarna omger oss innan vi kommer upp till toppen. Tillsammans med enträgna bromsar och myggor.

Soldiset ligger tjockt borta i horisonten, men jag som var upp hit morgonen innan, jag vet vad som gömmer sig där bakom. Det gör ju de otroliga bergskedjorna i Jokkmokksfjällen. Sarek och gänget. De ligger där och lurpassar, och dagar med klar sikt – då syns de alldeles utomordentligt bra.

Och visst pyntas vår stig av en och annan skogsstjärna. En av de vackraste vilda blommor vi har?

En del av världsarvet Laponia

Klockan är runt sjutiden på kvällen när vi kommer hit upp. Vi föreställer oss hur midnattssolen skulle upplevas här uppifrån. Stubbá bildar en spännande skugga som växer i takt med att solen rör sig neråt på himlen. Och lite önskar vi att solen skulle skynda sig ner lite snabbare. Men det gör den förstås inte. Det är ljust länge så här års, ja dygnet runt förstås. Men en liten skugga får vi ändå skåda.

Allt det du ser här – det är mitt land, säger pappa med en samisk ton. Nej det gjorde han inte, inte just här. Men varenda vy vi någonsin blickat utöver från att jag varit barn fram tills idag, har ackompanjerats av just det citatet. Om det är ett faktiskt citat vet jag inte, men det mesta uttryck pappa slänger ur sig med olika dialekter har sitt ursprung från diverse lustiga och intressanta anekdoter gammalt tillbaks.

Och det är alldeles riktigt. Det är samernas land vi blickar ut över, Laponia.

Det världsarv som både nationalparken Muddus och naturreservatet Stubbá (ja naturreservatet och berget har fått samma namn, även om berget egentligen heter “Sörstubba”, alltså Södra Stubba, men i dagligt tal kallas för bara Stubbá) är en del av.

“Här finns även enastående naturfenomen med exceptionell naturskönhet liksom betydelsefulla naturliga lokaler för att skydda biologisk mångfald. […] Lapplands världsarv i norra Sverige, som alltsedan förhistorisk tid varit befolkat av samerna är ett av de bäst bevarade exemplen på ett nomadområde i norra Skandinavien.”

Ur Unescos Världsarvskommittés motivering för Laponias natur- och kulturvärde

Även Stora Sjöfallet som vi besökte tidigare tillhör Laponia.

Här ser du alla områden som ingår i världsarvet.

Nere på E45:an dundrar långtradarna förbi.

Och uppe på toppen förundras hon.

Det finns ett par små grillplatser här uppe där du kan elda. Och välj din utsikt. Vill du ha skogsvidder och myrmarker eller fjällkedjorna i väst?

Men akta dig för kanten. Här stupar det brant nedför.

Hitta till Stubbá

Om du skriver in Stubbá i Google Maps får du en färdbeskrivning som inte tar dig riktigt rätt. Men det finns en liten skylt strax innan.

Det här är punkten på kartan där du svänger av från E45 och kör en kort bit längs en liten grusväg. Du ser skylten till höger som berättar var stigen börjar. Här kan du parkera.

Vandringen blir totalt 2.8 km tur och retur och det är alltså en enkel tur på någon eller ett par timmar om du vill fika eller grilla på toppen (vilket du bör).

Passar såväl vuxna som barn.

Fler spännande dagsturer och utflyktsmål i Gällivare

Djävulsklyftan
Blå Lagunen
Nuolajärvi-sjön
Åke på toppen (Dundret)
Berget Påtsåive i Tjautjas