Riisitunturi nationalpark – dagstur nära Ruka

Allt som behövs är en liten biltur från Ruka och så vips är du inne i finska Lappland! Och det känns som om landskapet redan förändrats. Vi följer den lätta stigningen upp till toppen av Riisitunturi och på andra sidan hittar vi stora myrmarker och hjortron!

Jag känner mig som hemma. Och som jag njuter. Här är det inte heller lika mycket folk som vid Lilla Björnrundan, även om dagsturen verkar vara ganska poppis.

Riisitunturi nationalpark – dagstur på 11.7 eller 4.3 km

* Leden börjar och slutar här på Google Maps och du tar dig hit med bil, ungefär en halvtimmas resa från Ruka.

* Det finns två rutter du kan välja, och båda går över toppen av Riisitunturi så även den kortare ger fin utsikt. Den längre är 11.7 km (Riisin rietas) och går ner på andra sidan berget och sen upp tillbaka. Den kortare är 4.3 km (Riisin rääpäsy).

* Den längre turen tog oss ca. 4 timmar med fika- och fotopauser. Den kortare tog oss 2 timmar då vi gick i väldigt lugnt tempo och stannade ofta.

* Stigen är lättvandrad och stigningen är inte särskilt tung, passar bra även för barn.

* Den är vacker och sevärd med sin lappländska natur, Europa mäktigaste sluttningsmyrar och utsikt bort mot t.ex. Ruka-berget.

* Det finns 3 fina rastplatser längs med den långa turen och en längs den kortare.

Riisitunturin Kansallispuisto – Riisitunturi nationalpark på finska.

Efter en kort bit in på leden kan du välja olika alternativ. Men lederna vi gick och som jag pratar om i det här inlägget är alltså de två gröna.

Den här turen känns mer vild än Lilla Björnrundan och eftersom det just slutat regna när vi kommer hit första gången är det inte lika mycket folk ute. Men redan nästa dag när vi kommer tillbaka hit för att göra den kortare rutten så är det betydligt fler bilar på parkeringen.

De knappa 11 kilometrarna innehåller lika delar fjäll och skog, och en skön blandning av lagom med uppför, platt och nedför.

Den gröna är den längre rutten på kartan, och den bruna den kortare. De blåa lederna är skidleder som du kan göra på vintern.

Fördelen med Riisitunturi nationalpark är alltså att du kan gå ett par olika slingor här beroende på hur mycket motion du är ute efter.

Jag tyckte förresten också att Lilla Björnrundans 12 km var mer utmanade än de knappa 12 kilometrarna här. Men insåg att det är svårt att jämföra då det var gassande sol när vi gjorde den turen. Sånt påverkar ju en del.

Blir mycket lycklig när jag hittar – och får smaka på ett – hjortron!

Yttepytte små, men ändå!

Lunchpaus. Alla andra grillar korv men vi äter mackor.

När vi har gått upp för berget (knappa 500 m.ö.h.) och kommer ner på andra sidan har vi hamnat mitt i björnarnas rike. Det är plötsligt lite kusligare och de djupa skogarna som blandas med de tysta myrarna är den perfekta kulissen för de bumliga djuren som man inte gärna vill stöta på när man är ute och vandrar.

Och vi har ju redan avhandlat vad man bör säga och göra om man stöter på en björn i skogarna. Men som tillägg har jag hört att OM det finns en nedförsbacke i närheten så kan man springa, för om björnen springer nedförs så ramlar den pga. sina korta framben. Vetenskapliga belägg för detta har jag dock inte. Ni får googla själva, eller testa! Rapportera gärna hur det gick sen, om jag inte hör något från er så kan jag anta utgången.

Här nere på myrmarken gick vi en sväng när vi kom ner på bergets baksida.

Alla dessa spännande träd. Hattifnattarna?

En favoritblomma.

En av de finare och större grillplatserna. Här hänger säkert scouterna.

Men namnet Riisin Rietas som den längre leden heter, vad betyder det?! Ja, det är bergets spöke som sägs spöka här! En bedrövlig man som ska ha ”förlorat sitt liv” här för många år sen och nu kan hans skrik höras här, kanske främst om nätterna?? På jakt efter resenärer… Huh.

Sånt som får en att känna att njaaa jag skulle kanske inte vandra här ensam en mörk kväll. Kanske inte.

Men hey, vi hörde inte något spöke så här mitt på ljusa dagen. Så du vågar dig nog hit. Och vad man ska göra om man stöter på Riisin Rietas? Det har jag tyvärr inga tips om. Det kanske stod på någon skylt? Men äh, testa samma knep som med björnarna! Eller gör helt tvärtom. Eller blås på honom, det sägs ju hjälpa mot spöken.

Följ:
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

En personlig blogg om resor, företagande, marknadsföring, skrivande, böcker, foto och annat som rör vardagen i Helsingfors (ibland i Gällivare och Göteborg) och på resande fot.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?