Jennifer sandström

31 december 2022

Så fort jag får chansen sover jag elva timmar. Helg efter helg. En trötthet som inte känns förrän det blir lördagsmorgon och ögonen inte vill öppnas trots att wake up lighten lyser upp hela rummet. Nätterna domineras av stressdrömmar. Vilse i en stad. En väska som inte hunnit packas. Ett kundmöte som går käpprätt. Där har du sammanfattningen av mitt år. En utmaning i form av nytt jobb, den största utmaning på länge. Kanske någonsin?

Och när man är fullt upptagen av att lösa problem efter problem och hantera varje ny kris som uppstår glömmer man liksom bort allt det där som känns overkligt bra.

Det bästa som hände det här året var att jag helt och hållet fick släppa taget om allt det där som är mitt ”personliga varumärke”. Jaja kanske inte helt utan en del vånda och ångest (Vem är jag nu? Vad gör jag med ”publiken jag byggt upp”? Vad kan jag? När ska jag ha tid? Hur? Varför? Vad?!!?!)

Men det fanns aldrig någon egentlig tid till att göra allt det där som jag gjort hela mitt vuxna liv. Text och bilder, om mitt liv, de senaste åren i syfte att sälja något.

Det känns som om jag dragit vinstlotten. Ni vet den där friheten företagare och influencers snackar om? Det är ju inte så enkelt. Som influencer är du ständigt slav under en algoritm, under annonsörer och under ett publiceringsschema som ser till att pengarna rullar in. Som företagare är du slav under allt ansvar, du har hand om allt och det är upp till dig om det blir någon lön nästa månad. Som knegare är du slav under en arbetsgivare – men du har också en väldans massa rättigheter och kan ställa krav.

Det här är dock ingen allmän och opartisk jämförelse av det ena eller det andra. Det är endast och enbart min personliga upplevelse och tankar som far omkring i mig just nu. Bara det, inget annat.

Jag älskade företagarlivet. Jag älskade det, tills jag blev uttråkad. Kanske kommer jag älska det en dag igen.

Jag vet inte om jag kan säga att jag älskar livet som anställd. Men jag vill inget hellre just nu. Det finns så mycket jag är tacksam över som det här jobbet och det här året har gett mig. Det handlar om kollegor och allt jag kastats in i och fått lära mig, att ha ett team – vara en del av ett team och leda ett team. Det handlar om att få mellandagarna helt lediga, som en bonus. Och det handlar om att månadens sista dag, varje månad, få en lön som ramlar in på kontot. Nästa år kommer jag betala mer ränta än vad du kan föreställa dig, och då är en fast lön en enorm trygghet. Så är det.

But then again, vem vet vad som händer 2023? Vem vet vilka överraskningar som ska överrumpla oss under det här nya året?

Alla de största sakerna (de bästa och de värsta) som hände i år, skulle jag aldrig kunnat ha ens föreställt mig förra nyårsafton.

Livet är skört. Livet är sårbart. Världen är orättvis. Men det har alltid varit så, det kommer alltid vara så. Det är det som gör allting värt det, att kämpa, hoppas, vilja. Att uppleva små stunder av total lycka, för om de var självklara och ständiga, skulle de verkligen betyda något då?

FÖLJ:

2 svar

  1. Så sant, livet är fullt av upp- och nedgångar. Tack för att du delar dina tankar, det får en att fundera på sina egna val och prioriteringar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.