Vad heter ångest på spanska? Ny bok av Michaela Von Kügelgen

Hur häftigt är det inte att min kompis ger ut sin första bok? Både titlen, Vad heter ångest på spanska? och omslaget är så klockrena och fängslande. I onsdags var jag på bokreleasen, och jag tänkte att jag skulle berätta lite om Michaela, hur jag känner henne och såklart om boken.

För tre år sedan, när min kille tog med mig till Finland för första gången, var jag ganska snabb på att googla efter ”blogg i Helsingfors” och liknande kombinationer i jakt på att hitta svenskspråkiga finländare som jag kanske kunde hänga med? Google gav inte jättemånga resultat men ett av de bättre resultaten var Michaelas blogg. Sen dess har vi följt varandra online, och sen något år tillbaka är vi vänner också ”på riktigt”. Vi delar både intresset för att skriva och att resa. Och detta är något Michaela förvaltat så pass väl att hon just nu ger ut sin första roman! Vad heter ångest på spanska? är alltså titeln på Michaels debutroman och den utspelar sig ingen mindre stans än i Ecuador.

Vad heter ångest på spanska? 

Jag fick för ett par veckor sedan hem ett smakprov på boken och har därför läst de tre första kapitlen. Nu är jag pepp på att läsa mer! Boken gavs ut i veckan och finns nu i butiker och online för den som är nyfiken. Och alltså, även om man inte (av någon anledning) gillar att läsa så tänker jag att det är en väldigt tjusig och passande bok att ha hemma i bokhyllan?

» Här finns boken att beställa från Adlibris (annonslänk)

Boken kan också köpas direkt från Förlaget, eller av Michaela själv härifrån.

Ett smakprov på Vad heter ångest på spanska?

Här kan du läsa de 30 första sidorna ur boken om du vill få ett litet smakprov på berättelsen.


Kan inte ens föreställa mig vilken dröm det är Michaela har fått uppleva, att få ge ut sin första bok liksom! Men jag vet att det inte varit en enkel resa – och jag vet att hon jobbat hårt för detta. Ett manus skriver inte sig självt, det skrivs inte över en sommar och det är framför allt inte bara att skicka in det till ett förlag och få det utgivet. Kugge, du är en stor inspirationskälla för mitt eget skrivande och mina bokdrömmar!

Om du är nyfiken på Michaela som författare kan du gilla hennes Facebook-sida eller följa bloggen #kuggeskriver där hon delar med sig av sitt skrivande. Hon har dessutom nya manus på gång, så jag tror inte vi behöver vänta länge innan det blir dags för nästa bok.

Bokrelease för boken

I onsdags var bokreleasen och det var en hemskt trevlig bar i Berghäll där Kugges alla vänner och bekanta samlats för att fira henne som debutant och boken! Jag älskade att de hängt upp en liten girlang med bokens titel och Kugges klänning, detaljer som piffar till det lilla extra liksom. Sen bjöds det på bubbel, lite läsning från boken och mingel med andra bekanta. Jag hade med mig Malin men sen var också Lina och Johanna där! Älskar människor som också bloggar!

Malin som resebloggar och som jag försöker hinna träffa mellan alla hennes jobbresor Europa runt.

Tenho Restobar i Berghäll / Kallio (jag är så van att säga alla namn på finska, men mina finlandssvenska vänner klagar ibland, hehe).

Bubbel, boken och ett litet quiz som jag lyckades svara i princip helt fel på. 

Malin igen, pga hur snygg är hon inte?!

Och här är jag, tillsammans med författaren Michaela i sin otroliga klänning som hennes syster sytt???

Malin och Kugge tar selfie. 

Och sen skvallrade vi med Lina också, Malin berättade något väldigt kul här som jag missade vad det var. Johanna var också där.

Jag behöver hänga mer irl med folk som bloggar, det är så kul med någon som 1. förstår en 2. fotar och dokumenterar allt och 3. följer alla möjliga märkliga bloggar slaviskt.


Tack för en härlig bokrelease och tack för den snygga boken som jag ser fram emot att kasta mig in i. Kanske kommer jag bli superinspirerad till att resa till Sydamerika också. Jag är redan väldigt sugen.

Ny höst, nytt jobb

Kanske är ni redan några som lyckats läsa mellan raderna den senaste tiden och anat att den här nyheten varit på gång. Och nu är det äntligen officiellt och nu kan jag äntligen berätta.

Jag har sagt upp mig.

Det har varit väldigt (eller åtminstone lite) omvälvande att ta hand om allt praktiskt (och alla tankar) sen beslutet plötsligt en dag uppenbarade sig. Jag menar, hur ofta säger man upp sig från ett jobb?! Jag har bara sagt upp mig en gång tidigare, och det var från min praktik i Indien. Men det gick bra och i måndags fick alla kollegor också veta detta så nu kan jag berätta det för omvärlden.

Det här fick mig att ta steget

Hur berättar man då en sådan här sak bäst egentligen? Jag vet inte, men jag fick ett infall och spelade in en video. Vill man se mig öva på att prata inför en kamera samtidigt som jag avslöjar bakgrunden till vad som tillsist fick mig att våga ta klivet, kan man kika på det här klippet: 

Jag var även tvungen att lära mig Adobes videoredigeringsprogram Premiere Pro för att skapa detta lilla mästerverk (det tog typ en hel dag). Vill passa på att ge ett tack till Elin på Teknifik som har sjukt bra info och guider på sin blogg om att skapa videor (till exempel hur du får undertexter till din video). 

Vad ska jag göra som egenföretagare?

Det här är kanske det som känns absolut konstigast. Jag hade tidigare en plan om att jag skulle se till att få några frilansuppdrag (inom någon typ av digital marknadsföring) innan jag lämnade den trygga anställningen, men det har jag inte. Och sanningen är att jag inte vet om jag kommer ta några den här hösten heller.

Det jag först och främst vill lägga mitt fokus på är: bloggen.

Så när folk hädanefter kommer fråga vad jag jobbar med, ska jag alltså svara att jag bloggar? Och kanske borde man fnissa lite nervöst eftersom det känns liksom mer legitimt för någon i Sandra Beijers storlek att svara så… Men hittills (alltså typ i några dagar) har jag sagt ungefär såhär: jag driver företag, med min blogg som huvudsakliga verksamhet. Och det ska jag fortsätta säga, rakryggat och med pondus, för jag lägger förmodligen ner mer tid, energi och kärlek på den här verksamheten än vad många andra gör på sina mer accepterade jobb. Och ja, det går uppenbarligen att tjäna pengar på det också – något som rimligen egentligen borde räcka som bevis/argument?

egenföretagare som bloggare

Sen får vi se vad jag hittar på. Det finns ingen utstakad detaljerad plan för det här (jag är inte direkt känd för att planera mitt liv) och jag är öppen för att låta möjligheterna dyka upp framför mig och se vad för stigar jag snubblar in på. Spännande? Ja. Det jag ser mest fram emot är att kunna styra mina dagar exakt hur jag vill, att kunna jobba hemifrån (njuter vi inte för lite av våra hem?) och göra något som jag älskar.

Egen, men inte ensam

Något annat som jag inte nämnde i videon, men som också varit avgörande för att gå från anställd till att bli helt egen, är allt stöd från alla företagar-vänner som jag fått bara det senaste året. Så det är också ett tips, se till att omge dig av andra som gör det du vill göra!

Jag pratar dagligen med och inspireras ständigt av alla dessa människor och det känns tryggt att veta att även om jag är on my own nu så är jag faktiskt inte ensam. Alltifrån Amanda i norr, till Clara i söder, Dorotea på västkusten, Rania och Sofia någonstans i mitten, och Annika och Sofia i öst. + Veera och Kugge här i Helsingfors. Och dessa är ändå bara en bråkdel av alla som inspirerat och inspirerar mig ♥

En internationell vardag

I helgen slog det mig hur mycket jag älskar att befinna mig i en internationell vardag. Jag tänker att det är ungefär så man kan beskriva det. För det första så bor jag utanför Sverige. Även om det visserligen ”bara” är Finland och är utomlands så känns det knappt legitimt att kalla det utomlands. Det känns liksom inte alltid som det, det känns snarare för det mesta ungefär som att bo i Sverige, men då och då påminns jag. Jag påminns oftast när jag väl är i Sverige och upptäcker att jag kan ”tjuvlyssna” på allas samtal, köpa fryst kyckling, se svenska filmer på bio, äta det bästa lösgodiset, lyssna på svensk radio och se på alla mysiga svenska tvprogram. And the list continues.

Det finns en del av mig som uttråkas av det bekanta, och det är där min kärlek för det internationella och alla blandade kulturer kommer in. Jag umgås regelbundet med folk som är finska, finlandssvenska, svenska, franska, österrikiska, och omges alltså av lika många olika språk. Det går aldrig en dag utan att jag hör minst 3 olika språk pratas runt omkring mig. Det är inte ovanligt att våra samtal plötsligt skiftar från svenska till engelska, något som sker helt obemärkt. I lördags vaknade jag och det första jag hörde var mina två vänner konverserandes på tyska. När jag skriver detta sitter min kille och hans kompis och pratar på finska i köket, tv:n framför mig gör också det, ja till och med den låt jag samtidigt lyssnar på är på finska. Om en månad ska jag hälsa på en kompis som bor i Paris, och två månader efter det en av mina bästa vänner som bor i Holland.

Och i veckan hängde vi en kväll med två tyska kompisar som var på besök i Finland.

Så även om jag tänker att det vore drömmigt att bo i Spanien, på Nya Zeeland eller i New York (just NYC är en svårsläppt dröm även om den är mer passiv än aktiv nowadays, det är visserligen NZ också, hur sjutton skulle en kunna bo så långt ifrån alla de som verkligen betyder något liksom?) så trivs jag bra i den här till synes internationella vardagen.

I höst ska jag dessutom ta upp plugget med finskan. Jag är anmäld till en fortsättningskurs på första finskakursen jag tagit och den 12 september kör vi igång. Hela hösten ska jag läsa finska två kvällar i veckan – och mitt självförtroende är på topp (just nu, så som det alltid är innan man på riktigt dykt ner i finskaboken).

Hur internationell är din vardag? Och pluggar du något annat språk?

Den sura listan

Inspirerad av både Underbara Clara och Sandra Beijer.

Det är måndag, jag är egentligen orimligt pepp men tyckte ändå den här listan var fantastiskt kul. Och om du är på klassiskt måndags-dåligt humör, ja då kan du ta tillfället i akt och författa dina egna svar till dessa frågor. Varsågoda!

Obehagligaste jag vet: Att bita i glass, ihhhhh. Eller dricka från saker gjorda av papper, till exempel en pappersmugg eller papperssugrör. Jag har nog en känslig mun. Tycker också det är obehagligt att tänka på att det finns ett skelett i min kropp som alltså ser ut som ett skelett (ansiktet som skelett är särskilt obehagligt och nu måste jag genast släppa denna tanke).

Absolut inte min killtyp: Rödlätta. Gillar inte ens det ordet. Och har aldrig varit särskilt imponerad av tatueringar heller.

Äckligaste mat jag vet: Selleri, koriander, dill, persilja och för mycket svartpeppar. Är förutom detta inte så kräsen.

Blir arg på: Folk som är missnöjda med något men inte vågar speak up eller är beredda att göra något åt situationen. Om du ska klaga: gör något åt saken (försök åtminstone) eller SLÄPP DET. Och om situationen absolut inte går att ändra på: försök göra det bästa av det.

Sämsta bok jag läst: Jag är ganska dålig på att läsa dåliga böcker, av flera anledningar. Dels jag är kräsen med jag väljer att läsa, till exempel måste boken ha ett omslag jag gillar annars har jag svårt för att läsa den (något jag förmodligen borde jobba bort, men ändå). Och dels så försöker jag alltid hitta något bra i de böcker jag läser även om jag inte är helt övertygad. Jag är liksom inte så bra på att kritisera böcker för jag tänker att om författaren lyckats få den utgiven och den dessutom är populär,  så måste det ju finnas något här som är bra.

Något som får mig att byta radiokanal: Reklam. Därför gillar jag till exempel P3 och Yle x3m (Sveriges Radio motsvarighet i Finland och en av deras radiokanaler på svenska).

Sist jag ville ta till knytnävarna: De enda gångerna jag slåss är när okända män helt out of the blue tar tag i mitt ass. Jag brukar inte ge dem en knytnäve, men en handflata. Jag vet inte om det är något man borde uppmuntra, men när ilskan och känslorna tar över är kroppen svår att styra, I’m telling you.

Sämsta serien jag nyligen sett: Jag är nog kräsen med vilka serier jag väljer att se (till exempel så har jag hört mestadels dåliga reviews av Girlboss som går på Netflix nu, och därför undvikit den), men är inte heller så kräsen i min smak – ungefär lite som med de böcker jag läser. Fast okej, Pretty little liars, att jag lyckades fastna i några säsonger av den för tre år sedan var väl lite av en katastrof.

Fulaste plagg jag vet: Vissa kan ju bära upp vad som helst och finns massor jag inte gillar på mig själv, men är nog generellt mer allergisk mot konstiga matchningar än enskilda plagg.

Äckligaste drycken: Mitt gröna hälsopulver som jag blandar till en shot är INTE GOTT. Försöker dricka det varje dag men blir kanske var tredje pga så plågsamt.

Det skriker jag när jag blir arg: Jag tror jag är mer personen som blir tyst och typ smäller i dörrar. Eller kastar saker. Har kastat min mobil flertalet gånger, bara en gång har den blivit helt kaputt och det var tackochlov inte en smartphone.

3 nätverk du som bloggar borde gå med i

Om du vill bli riktigt bra på något, om du ständigt vill fortsätta utvecklas, och om du vill komma längre – då måste du omge dig av andra inspirerande människor som gör ungefär det du vill göra. Eller du kanske inte måste, men det kommer definitivt hjälpa dig och ganska snabbt kommer du inse hur fantastiskt det är att ha ett nätverk att vända sig till. Med dagens internetvärld är det dessutom enkelt att hitta ett passande nätverk och andra likasinnade. Det finns framför allt ett medium som gjort detta sjukt smidigt för oss: Facebook. Kika runt bland dina Facebook-grupper, hur många olika grupper är du med i? Jag vågar inte ens räkna mina, men jag vet att vissa av dem – de har betytt allt under de senaste åren.

Här kommer mina topp 3 tips på nätverk du som bloggar borde gå med i.


Dessa tips och tankarna och åsikterna om nätverken är helt och hållet mina egna. 

Bilder: Unsplash. // ”Work smarter, not harder.”

Influencers of Sweden

För 2 år sedan hittade jag till det här nätverket som idag är en branschorganisation och lite som ”facket för influencers” som Bossbloggen nyligen beskrev det. Men för att beskriva det med lite mindre fancy ord så är det en grupp med bloggare, instagrammare och youtubers som stöttar och hjälper varandra, utbyter idéer, tipsar och informerar.

Det sker ett fantastiskt utbyte bland medlemmarna i Influencers of Sweden, och vem vet var jag hade befunnit mig om jag inte varit en del av detta? Bloggen hade förmodligen inte utvecklats i samma takt den nu gjort. För att ni ska förstå vilken utveckling jag pratar om, här kan ni få en bild av hur bloggen såg ut för två år sen rent innehållsmässigt.

Bild från Influencers of Swedens konferens i våras på Grand Hotel utanför Stockholm

”Vi är samlingsplatsen för bloggare, YouTubers, Instagrammare och andra kreatörer inom sociala medier och vi arbetar för du ska kunna göra det du älskar!” – Influencers of Sweden

Just nu får du också en kurs värde 599kr ↓ om du går med i Influencers och Sweden och blir pro-medlem.

» Läs mer och bli medlem här


Blog Boost

Det här är en Facebook-grupp som jag själv nyligen upptäckt och inspireras av. Det är bloggaren Sannas Rum som startat upp den här communityn som i dagsläget består av drygt 500 medlemmar. Såhär lyder beskrivningen: ”Blog Boost – gruppen för tjejer, kvinnor och damer som bloggar och är aktiva på sociala medier! I denna grupp fokuserar vi på att lära, dela med oss och upplysa, snarare än att marknadsföra oss själva.” 

» Här kan du gå med


Ett specifikt nätverk för din nisch

Det är givande att vara med i allmänna nätverk som både InoS och Blog Boost är, men det är också himla värdefullt att nätverka med ett gäng som befinner sig inom samma blogg-kategori eller nisch som du. Där kan du utbyta idéer som är mer specifika för just det ämne som du bloggar om. Jag är till exempel med i Svenska Resebloggar och lite andra reserelaterade grupper på Facebook. Så googla runt och sök efter en grupp med medlemmar som pysslar med liknande grejer varesig det är mat, skönhet, träning eller något annat – det finns förhoppningsvis något som passar dig!

resebloggare nätverk

Foto från Jeanette på mig, Sofia och henne i Stockholm i våras – de är två av mina resebloggskollegor.


Vikten av ett nätverk

Du kommer inte bara hitta nya bekantskaper och vänner, men du kommer också få ta del av de bästa tipsen och råden som du kan tänkas behöva. Varje dag lär jag mig något nytt, deltar i intressanta diskussioner och får samtidigt chansen att dela med mig av mina egna kunskaper till andra som kan ha nytta av det. Det här utbytet tror jag är särskilt viktig för en bransch som är så online-baserad. Vi sitter liksom bakom våra skärmar, och då är det extra fint och bra att ha någon annan att prata om allt med, någon som kan relatera, känna igen sig och dessutom peppa en!

Vilka spännande och givande nätverk eller communities är du med i?


Klicka gärna på hjärtat här nedan om du gillade det här inlägget.

Fck that FOMO

Bubbel och fancy cocktails, sommarens snyggaste klänningar och byxdressar, glittriga makeuper, bruna ben, tjusiga frisyrer, bästa vänner, bländande leenden och maximalt med pepp. 

Så ser den här helgen ut, i flödet på instagram och bland bloggar. Förutom en liten del som befinner sig i vacker natur, bland berg och sjöar, till exempel ett gäng av mina vänner som är på Kvinnliga Äventyrares meetup i Åre). 

Jag tror att med Sverige och Finland kombinerat (och i min filter-bubbla) så är detta sommarens största festivalhelg. I Helsingfors är det Flow Festival och i Sverige hägrar Way out West (vid en snabb check verkar dessa ha i princip samma lineup). Jag är inte riktigt en festival kind of girl, eller jag kanske skulle kunna vara det, men jag har aldrig varit på någon av dessa hypade cityfestivaler. Jag har inte varit en driving force för at det ska ske och ännu har inget kompisgäng dragit med mig.

Men helger som dessa är det fan lätt att drunkna i FOMO. Fear of missing out. Att känna att jag borde vara där. Men jag borde faktiskt inte alls vara där, för att det är 1. dyrt och 2. det är inte riktigt jag, och 3. vad skulle jag möjligen kunna missa på någon av dessa festivaler? Mitt fokus just nu befinner sig någon helt annanstans. Jag är sjukt nöjd över träningsvärken i hela min kropp och tacksam över den fina fredagskvällen och lördagsmorgonen ute på landet i goda vänners sällskap.

Så om du den här helgen råkar tänka varför är inte jag där? Vare sig det rör sig om en festival i Göteborg, Helsingfors eller en meetup i Åre. Kom ihåg att du inte går miste om något, och att var du än befinner dig, så är det exakt lika bra.

Jag kanske inte hade livets roligaste lördagskväll, men varför sörja det? Jag såg klart sista avsnitten av den spanska serien Grand Hotel (jösses vilket klassiskt 90-tals slut på en serie) och skrev ett gäng blogginlägg. Återhämtning och jobb, ja, typ det är bland mina topp 3 fokus just nu.

Friday feelings

En typiskt skön fredag. Jag har lyckats beta av det ena efter det andra på att göra-listan (lite mejl, bokat flygresa till Stockholm, betalat en faktura och bokfört, + skrivit på ett blogginlägg) och har dessutom haft ett peppigt samtal med min bloggkollega Clara som bor i Malmö. Det är så härligt att få lite mänsklig kontakt över telefon och inte bara meddelande och mejl över nätet.

Ute pågår sommaren, och det är lite svårt att motivera sig själv till att jobba framför datorn när man kunde ta cykeln ner till stranden och samla d-vitamin istället. Solen, du får vänta.

Jag tänkte i alla fall ta och cykla till gymmet när jag avslutat jobbet. Visserligen ironiskt att stänga in sig på ett gym när det är fint väder, men musklerna bryr sig inte om solen lyser och jag sprang igår… Sen ska jag faktiskt ta Twingo (vår nya mini-bil om någon missat) ut på landet och hänga med några vänner ikväll med lite kräftor och övernattning där. Sjukt mysiga fredagskvällsplaner.

Tidigare i veckan hängde jag här, på Beerger i Helsingfors, och drack en Ginger Bee. Yum. 

Här får ni ett tips på fredagspeppig låt också: Apart med Hymner & Bast. En ny svensk-finsk duo med norsk sångare, alltså kan det bli en bättre mix? Den går på repeat här just nu.