3 saker galakvällen lärde mig

Så hur var Stora Influencerpriset 2017 och fredagskvällens gala då?

Jag vill börja med att säga stort grattis till den härliga tjej som vann i kategorin där jag var nominerad (årets medlem i Influencers of Sweden): Clara Toll med träningsbloggen Clara färdiga gå. Hon utlyser energi hela hon och verkar vara en sprudlande och pepp person. Och det var som sagt en ära att få vara nominerad i den här kategorin. För mig har det här med att vinna egentligen aldrig varit särskilt viktigt – ibland är det liksom resan (deltagandet) inte destinationen (vinsten) som är målet.

Stora Influencerpriset vinnare

Vinnarna i Stora Influencerpriset

Fler som vann var bland annat Vandringsbloggen och Morakniv för årets samarbete som är det gemensamma arbete det gjort med Kvinnliga äventyrare, så fantastiskt – helt rätt val! Elsa Billgren blev årets veteran och Teknifik vann årets varumärke. Hoppas motiveringarna dyker upp någonstans online, de blev nämligen någon miss så de lästes aldrig upp under utdelningen.

» Här kan du se vinnarna i alla tolv kategorier.

Förutom bubbel så bjöds det på lite popcorn och choklad!

3 saker galakvällen lärde mig

Här är tre saker som jag funderade på efter galan när jag låg i sängen en timma efter midnatt och smälte kvällens intryck.

1. Galor är lite tråkiga

Det här med mingel liksom. Det är kanske roligare om man faktiskt inte känner så många? Men när det är folk man träffat några gånger tidigare och skulle vilja prata med mer på djupet så blir mingelmiljön ganska platt. Jag kan tänka mig att den är bra för att träffa nytt folk och liksom introduceras för nya bekantskaper. Men jag är mer intresserad av konversationer som går lite djupare. Dessutom när det kändes som om det var så många ansikten som man kände och skulle vilja prata mer med så finns det liksom inte tid för alla.

Sen tycker jag mig uppleva en liten känsla av att många ”större” bloggare gärna minglar med andra stora bloggare och kanske inte är särskilt intresserade av oss som är lite mindre. Jag vet inte om det är en grej? Vet att Elaine Eksvärd pratat en hel del om folk som vill umgås med kändisar. Hon skriver lite om det i sin bok Vardagsmakt också, om folk runt kändisar som blir ”strålskadade”. Jag tycker det är ett intressant fenomen och har funderat lite kring det och hur det förekommer i vår blogg-bransch. På ett sätt tänker jag att det är naturligt, men också kanske lite ytligt. Det är om inte annat säkert lätt att hamna där – mycket bygger ju på att ha rätt/bra kontakter och då är det klart att det kan vara värt att kliva över lik för att ta sig dit.

Obs! Det finns dock väldigt många som inte alls upplevs så, oavsett hur många eller få följare de har på sitt instagramkonto eller vilka utmärkelser de fått ta emot. Och det är också fint att se.

2. Jag trivs way better naturlig

Det här med att fixa sig till tänderna. Jag trivs nog inte jättebra i det. Jag trivs så mycket bättre som på bilderna i gårdagens inlägg. Och jag gillar läppstift, men kanske mer om jag är osminkad i övrigt. Måste nog öva lite på hur jag trivs med mitt hår stylat också…

Så därför höll jag mig mestadels borta från kamerorna. Men fångade en bild på mig på Katarinas balkong i alla fall. Just nu känner jag mest för sälja min klänning, slänga allt smink och tälta i skog och berg under en vecka.

3. Vi borde ses oftare

Det här med att ha så många vänner online. Som sagt, det fanns så många bland bloggarna som jag ville prata mer med. Till exempel Sandra  (som jag hälsade på i Paris) hann jag bara prata lite kort med under kvällen. Både Clara och Emilia från Skåneland hann jag prata lite mer med imorse efter frukost. Sen hängde jag mest resebloggarna som var på plats och det är alltid trevligt – de är så proffsiga och duktiga allihopa!


Mer om kvällen

Vi började med fix hemma hos Katarina.

Hon och Sofia / Fantasiresor

Jag med mina papiljotter och Katarinas fina karta. 

Lisa intog samma plats lite senare och fixade sminket. 

Jeanette var också på plats. Sjukt duktig fotograf, spana in hennes bilder.

Och Annika / Resfredag.

Vi hade det supertrevligt här, skvallrade lite mellan allt fixande och hade hätska diskussioner om kungafamiljen. Strax innan 19 hoppade vi in i en taxi och åkte till Elite Hotel Marina Tower där galan tog plats.

Här tar Elsa Billgren emot priset som årets veteran. Måste vara en ganska mäktig känsla ändå, även om man är av hennes storlek. Ett bra kvitto på gediget arbete kan jag tänka mig.

Träffade Lina också som en är grym donna i resebranschen:

Här någonstans emellan prisutdelningen uppträdde Molly Sandén också med bland annat en helt ny låt som inte släppts ännu, riktigt bra.

Kenza presenterade vinnaren i kategorin årets influencer.

Mina resebloggsvänner posade framför fotomaskinen som fanns på plats. Vilken snygg trio va?

Annika, Lisa och Lina.  

Och så delade Ebba von Sydow ut hederspriset Ebba-priset till Trendenser

Gänget som fixade galan hade gjort ett kanonjobb! Och jag var med på ett ganska viktigt hörn tidigare i arbetet också, så ger mig själv en liten klapp på axeln :))

Stockholm – jag är här!

Hej hörni. Alarmet gick igång tidigare än det brukar i morse, jag hade nämligen ett flyg att åka med 07.55. Trots att klockan ringde tio i sex vaknade jag med otroligt mycket pepp i kroppen. Jag drog på mig min planerade reseoutfit, gick igenom att jag hade packat allt det viktigaste till GALAN och sen körde Mumin mig till flygplatsen.

Och på flyget sov jag som en bebis, gick liksom tillbaka in i sleeping mode helt. Det är kanske fördelen med morgonflyg. Vaknade till, såg att vi var i luften, knäppte av en bild och föll tillbaka in i dvalan bland alla businessmän och hemkomna svenskar från Asienäventyr (de finns alltid ett gäng sånna på Finnair-flyg mellan Helsingfors och Arlanda).

Vet ni vad jag gjorde sen? Satte mig faktiskt en stund i Skycity med datorn, frukost och spanandes på flygplan och instagrammande. Det var ju supertidigt (klockan var ju samma som när jag flög iväg eftersom man vinner en timma när man flyger åt det här hållet) och fanns ingen anledning att stressa in till stan innan jag hade vaknat till lite.

Nu har jag tagit mig vidare till ett café inne i Stockholm. Lyckades få en cappuccino för 20kr. DET NI. Hon innan mig beställde en takeaway och caféet hade slut på lock(?) så jag erbjöd mig (som den godhjärtade samhällsmedborgaren jag är) att ta den. Och som den vänliga(!) stockholmaren baristan var gav hon såklart lite rabatt. Winwin.

Stockholmshelg – igen

Känslan av att vara i Stockholm då? Det är en känsla av att, men vänta jag var ju nyss här? Och det stämmer, det är bara 5 veckor sedan min senaste visit. Jag börjar eventuellt bli lite mer hemma i den här staden, och eventuellt känna mig lite mindre som en alien när jag kommer hit. Uppenbarelsen över att alla pratar ett språk jag förstår verkar också bli starkare och starkare ju längre tid som går där borta i Finland. Njuter av det varje gång, studerar reklamskyltar, tjuvlyssnar på alla som rör sig i min närhet, spanar på godishyllorna (okej det har inget med språket att göra, men ändå) osv.

Tänkte äta lite lunch och sen dra mig vidare till Elite Hotel Marina Tower där jag ska fixa mig för galan innan det blir lite pre-meetup hos Äntligen Vilse.

Galan hålls sen på hotellet och vet ni vad jag ser fram emot mest? Att få träffa alla megahärliga bloggvänner som jag bland annat träffande på konferensen i våras och workationen i Åre i vintras. ♥

Baskeri & Basso

Det var en kall januaridag förra vintern när jag för första gången fick höra talas om Baskeri & Basso här i Helsingfors. Mumin tog mig hit och var så himla exalterad över att testa den omtalade restaurangen. Men omtalad var ordet. Vi gick in genom dörren och lärde oss snabbt att här ska du ha bokat bord för att få bli serverad. Och du ska ha gjort det en månad i förväg, direkt när tiderna för den dagen 30 dagar fram i tiden släpps. Happ, så var det med det. Vi brydde oss inte om att boka bord och släppte tanken på Baskeri & Basso, tills…

Ja tills jag för ett par månader sedan ville överraska T med en datenight, för att fira att han börjat på nytt jobb och för att jag sagt upp mig. Tycker vi borde bli bättre på att fira. Så jag bokade in oss och sa till honom ett par veckor senare (för att han inte skulle bli misstänksam på den långa framförhållningen) att skriva in datumet i kalendern!

I slutet på september besökte vi Baskeri och Basso, och det var magiskt. Riktigt bra mat. Nästan värt väntan – nästan för att jag blir lite skeptisk till såhär typiskt hypade grejer, men det var toppklass. Toppklass utan att vara sådär jobbigt stelt och fancy. Mer avslappnat, lite franskt sådär. Och allt var gott.

Låt oss gå in på detaljerna.

Baskeri & Basso – hypat men fantastiskt

Bland Helsingfors hippast och mest restaurangintresserade är BasBas (som det förkortas) förmodligen redan ett gammalt kapitel. Men att de lyckas boka fullt varje dag under sina öppettider (tisdag-fredag 4pm-2am) tyder på att de fortfarande gör någonting rätt. Tycker mig dessutom ha fått det bekräftat efter min egna upplevelse. Och kanske det finns något spännande i att behöva vänta på den här dagen då man bokat in sig?

Vi välkomnades av en ung herre som även han kändes lite fransk och han började med att fråga vad vi ville dricka. Någon dryckesmeny fanns inte, utan vi frågade oss fram till något alkoholfritt och bestämde oss för en svartvinbärsbubblig sak som jag älskade (kan ha varit en dryck med namnet Lehtikuohu som säljs på Alko). Sen presenterade han menyn för oss som var lika fransk som de jag nyligen sett i Paris.

Menyn verkar de ändra ganska ofta och det är det ju inte alla restauranger som gör, så det kan göra det mer spännande att gå hit igen, och igen.

Vi valde meny-alternativet där du fick välja 2 förrätter, och 2 mindre varmrätter. Det är ett koncept som jag verkligen uppskattar, när mindre rätter kommer in en efter en och det känns som om man sitter och äter i timmar. Smakar och provar olika saker, testar varandras mat och så vidare. Ett vinnande koncept när man går ut och äter på restaurang. Antingen som par eller i större sällskap. Några andra som gör det bra är Boulevard Social.

Förrätt nummer 1: Burrata med basilika och mynta. Burrata är en variant på mozzarella och buffalomozzarella. Enligt wikipedia är det mozzarella och grädde, med en insida som består av stracciatella (inte glassen). Otroligt spännande, och gott. Väldigt mycket ost dock, så perfekt att dela med någon.

T gick all-in på fisk och började därför med en ansjovis med hasselnötter (bilden nedan) och sikcarpaccio.

Förrätt nummer 2: en bricka med massor av gott. Tre eller fyra olika sorter av lufttorkade skinkor och salamis. Också en bra grej att dela med någon och att kombinera med burratan.

Och här kändes det lite som att vi hamnat på helt rätt plats.

Sen väntade vi en liten stund på nästa rätt.

Och la märke till restaurangens trevliga små detaljer.

Precis bredvid mig fanns en liten köksö placerad och här låg bestick och servetter i gamla resväskor. Charmigt, och en snygg detalj på restaurang, men eventuellt en ganska lustig grej att ha hemma. 

Huvudrätt nummer 1: citronrisotto. Kyparen beskrev den som super crazy och vi blev nyfikna. Den var ganska crazy. Väldigt citroncrazy och mycket mer för världen än vad den ser ut att vara. Kanske kunde kocken ha piffat till den stackars risotton med något trevligt uppe på, som dekoration? Eller är det något som går emot risottons alla regler? Vad vet jag.

Kanske är det deras grej, enkelt men förvånansvärt gott.

Huvudrätt nummer 2: grillad Iberico-fläskkarré. Serverat med en supergod grönkålssallad toppad med lite nötter. Det fanns inte många vegetariska alternativ här och jag var inte alls särskilt förtjust i deras utbud av fisk, därför valde jag detta – och det var hur gott som helst.

T åt grillad strömming och gav den ett bra betyg. Själv tycker jag strömming är lite obehagligt med alla dess ben. Jag kan liksom bara koncentrera mig på att jag äter massor av små ben när jag äter strömming.

Baskeri & Basso har också en vinbar och viner är lite deras grej. Så det kan vara nice att dricka något riktigt gott vin här. Men jag måste också säga att jag älskade deras alkoholfria utbud. Först den svartvinbärsbubbliga drycken till fördrink och sen beställde vi in varsin limig ingefärsjuice som även den var ett bra val.

Smakar det så kostar det?

Jag vet inte, det känns ändå som om priserna ligger på en rimlig restaurangnivå. Menyerna vi beställde in gick på 45€ per person och sen tillkom dryck. Undviker man alkohol på restaurang blir det ju förstås alltid en lite lägre nota. Vår dryck kostade runt 5€ per glas och vi drack två var. Vi landade alltså på ungefär 110€. En dryg tusenlapp i svenska kronor. Det var som sagt en finare datenight och då kan det få kosta lite mer – vi tyckte det kändes värt det och det är väl det viktigaste.

Såhär ser mitt hemmakontor ut

Reklamsamarbete med Mödala Kontor och Freedesk

När det blev klart att jag skulle säga upp mig för att gå all in med mitt företagande fanns det en sak som plötsligt fick hög prioritet: ett hemmakontor. Jag har alltid jobbat med datorn mycket hemma men nu när hemmet skulle bli min huvudsakliga arbetsplats kändes det livsviktigt med en dedikerade arbetsplats.

Att inreda ett kontor hemma i en lägenhet är lite av en utmaning när man inte har jättemånga kvadratmetrar att jobba med (och när man har en sambo att ta hänsyn till). Strax efter att jag påbörjat min skrivbordsresearch skulle en kompis göra sig av med sitt gamla skrivbord och det var meant to be för måtten passade exakt in för det tänkta utrymmet.

Och här har vi min lilla kontorshörna, framför fönstret ut mot balkongen:

hemmakontor inspiration

jobba hemifrån kontor

hemmakontor tips

Ett ergonomiskt hemmakontor?

En annan utmaning förutom begränsat utrymme när man bor i en lägenhet, är förstås hur man får till en bra arbetsplats rent ergonomiskt. De flesta kontor är utrustade med allt du behöver för en optimal arbetsställning, men det är något som lätt glöms bort hemma. För mig var det viktigt att hitta en bra lösning här.

3 saker som behövs för ett ergonomiskt hemmakontor:

  • Extern mus och tangentbord
  • Höj- och sänkbart skrivbord
  • Laptopstöd

Fler saker kan läggas till på listan, men det var det här jag kände att jag ville prioritera. Senare kommer kanske en kontorsstol bli en aktuell investering. Det absolut viktigaste men också svåraste är det höj- och sänkbara skrivbordet. Jag hade ju just hittat ett perfekt skrivbord, hur skulle jag nu lösa detta? Tidigare har jag varit lite kreativ med strykbord och köksbänkar – men det känns inte särskilt hållbart i längden.

Gissa hur amazing det kändes när jag stötte på den här produkten?

höj och sänkbara skrivbord

Stilrent & smart höj- och sänkbart skrivbord

Ungefär samtidigt som jag sa upp mig kom jag i kontakt med ett företag som säljer kontorsmöbler åt företag: Mödala Kontor.  Jag passade på att fråga om de möjligtvis har några spännande lösningar för hemmakontoret och det hade de!

Bland annat visade det sig att de är återförsäljare av den här produkten som jag förälskade mig i på en gång. Det här geniala höj- och sänkbara skrivbordet heter Freedesk och det är som gjort för dig som jobbar hemifrån.

När man tänker på ett höj- och sänkbart skrivbord tänker i alla fall jag på onödigt stora skrivbord med fula ben och sladdar, och som dessutom skulle vara på tok för dyra för mig just nu. Så när jag läste om Freedesk kändes det lite too good to be true.

skrivbord freedesk

Freedesk skrivbord

skrivbord hemmakontor

Såhär funkar Freedesk:

* Det finns i 2 olika modeller Desk Riser och Desk Riser Lite, i original- eller compact-size. Jag har den klassiska modellen i compact-size: Freedesk Desk Riser CompactDen större modellen hade inte fått plats på mitt skrivbord, men den här räcker gott och väl. Mitt tangentbord + mus får plats och en kopp kaffe på sidan om (om man är försiktig så man inte spiller ut den!!).

* Freedesk placeras på ditt vanliga skrivbord och behöver inte tas fram/bort när du vill göra den till ett ståbord. Du behöver inte heller ta av dina grejer från bordet utan lyfter bara på sidorna och drar uppåt. Exakt lika enkelt som det låter.

* Det säljs också väskor till Freedesk som passar för dig som är mycket on the go, jobbar på många olika platser och vill kunna bära med ditt höj- och sänkbara skrivbord.

* Freedesk kostar mellan 1800-2800 SEK beroende på modell, storlek och färg. Maxbelastningen för Desk Risern är 10 kg.

» Här kan du se de olika modellerna och vilka färger de finns i.

kontor hemma skrivbord

höj och sänkbart skrivbord

kontor hemma tips

Kugges fina tygväska för Vad heter ångest på spanska? hänger på min tjusiga Aalto-stol.

snyggt höj och sänkbart skrivbord

Det finns också ett litet lås till vänster på Freedesk, som man kan slå på för ett stabilare läge.

En annan produkt jag tänkt beställa hem från Mödala Kontor är det här laptop-stödet som också görs av Freedesk, för att få upp skärmen då jag inte har plats för en extern skärm just nu.

Måste säga att jag älskar när man stöter på företag som lyckats ta fram en sjukt smart, smidig och ganska snygg produkt – som verkligen löser ett problem. Därför känns det extra kul att få göra det här samarbetet tillsammans med Mödala Kontor och Freedesk, särskilt såhär i början på min karriär som egenföretagare. ♥

Jobbar du hemifrån ibland och hur ser din arbetsplats ut då?

Sameblod

Filmen Sameblod går just nu på bio i Finland, som jag bland annat nämnde i mina fredagstips förra veckan (tror den visades redan i våras i Sverige?). Så jag slängde iväg ett mess till ett par vänner och frågade om de vill hänga med på söndagsbio. Det ville de. Vi var alltså och såg den i söndags och det här är vad jag tyckte om filmen.

Sameblod film

Jag älskade hur mycket den här filmen sa, med så få ord. För att berätta en historia behövs inte långa utläggningar om hur det var, vad som hände, hur det kändes och vad som sas. Det kan räcka med en blick. Så kände jag med Sameblod och det gör filmen till en mäktig upplevelse.

De låter scenerna dra ut och gå långsamt fram, utan att alltid fylla dem med prat. Och i Elle Marjas ögon syns allt. Den där frustrationen som ung, längtan bort, första smaken av något annat, och smärtan när minnena rusar igenom den nu gamla kroppen. Kontrasterna mellan dåtid och nutid blir också påtagliga och vi påminns om och undervisas i samernas historia och den skrämmande rasism som förekom (och som få känner till).

Allt som händer är inte realistiskt, men det behövs inte. För filmen berättar vad den vill ha sagt och den gör det väldigt fint, vackert och berörande. Kanske känns filmen lite extra i bröstet för att den utspelar sig i landskap som jag vuxit upp med, de lappländska fjällen. Och för att samer inte heller är något främmande utan bekant även det från uppväxten i Gällivare. Jag hade några samer i min klass och på balen när vi gick ut 9:an var min kavaljer supertjusig i sin kolt.

Elle Marja som ung spelad av Lene Cecilia Sparrok och Elle Marja som äldre spelad av Maj-Doris Rimpi. Båda två lika fantastiska skådespelare. 

Jag tänker också att det är inte många år sedan. Historien i filmen utspelas på 1930-talet. Och när jag tänker på Sverige idag så skulle det aldrig vara acceptabelt att ställa upp någon naken framför en kamera för att det är en märklig varelse som bör undersökas? Men hur skiljer sig egentligen våra tankar? Om vi tänker de är inte som vi, de är konstiga, de är mindre värda. Kanske inte gällande samer, men kanske gällande någon annan med annat ursprung. What’s the difference?


Har du inte sett den – se den! Bor du i Finland, gå på bio. Bor du i Sverige så kan du eventuellt ha missat din biochans och får leta upp den på annat sätt.

Close