Ett nytt projekt på gång

Jag kom ju hem i torsdagskväll, och det kändes bra. Som tur var hade jag och Malin planerat in en jobbdejt redan klockan 9 fredag morgon, så hon kom hem till mig och höll mig ovan ytan. Utan henne hade jag förmodligen haft en ineffektiv och trött ångest-fredag (så som jag brukar ha efter resor). Istället planerade vi mästerverk ihop.

Att få jobba tillsammans med sina vänner, det är nog också en av de finare delarna med egenföretagande.

Älskar mitt macbook-stöd, perfekt för att få upp skärmen. 

Vi har äntligen äntligen fortsatt med ett projekt som vi började planera redan förra sommaren. Och alltså herregud vad jag ser fram emot att få dela det med er! Vi kom igång med det nu så kommer förhoppningsvis kunna visa det redan om någon vecka.

Ibland kan jag tänka att det garanterat inte kommer vara någon alls som är intresserad av det jag skapar, men det här är något som är 100% roligt att göra – så om inte för publiken, så gör vi det kanske för vår skull. Och egentligen handlar alltihop om att ge någon den kärlek det förtjänar… ;) Nog med cliffhangers nu. Ni får veta snart!

Malin var förresten med i tv nyligen i egenskap av resebloggare för att snacka flyg-frågan. Kolla in det här!

Med och tävlar i Open World Award

Till en annan sak: jag är med och tävlar i Momondos tävling som går under namnet Open world awards. Det är en tävling för bloggare och influencers inom kategorin resor och den här bloggen tävlar i kategorin Open world. Av de tio som får flest röster inom varje kategori är det en jury som väljer ut en vinnare.

HÄR kan du gå in för att rösta – blir så glad om du vill göra det ♥ Du behöver bara fylla i namn och mejl, och klicka på bekräfta i det mejl som skickas till dig (dubbelkolla att det inte hamnar i skräp).

Det går att rösta till och med den 18 april.

Open World kategorin är för influencers som inspirerar oss att resa enligt Momondos 5 principer om att resa – med ett öppet sinne och utan fördomar; resenärer skapar ni vänner vart de än går; som säger ja till nya upplevelser; som reser med en nyfikenhet att utforska den okända; och en passion att dela med sig.

Tycker du det känns som att det är vad den här bloggen gör och vill supporta mig? In och rösta här!


Nu ska jag dyka ner i lite blogginlägg. Har massor att blogga om kommande veckor, efter alla upplevelser den senaste tiden! Förresten, om det är något särskilt du skulle vilja läsa om är du alltid välkommen att lämna en kommentar. Och klicka gärna på hjärtat här nere under inlägget på de inlägg du gillar ♥

Kaffe, nagellack & våren

Lördagsmorgnar är ibland mina absolut tröttaste morgnar. Eller det har varit så de senaste månaderna. Förmodligen för att jag rest mycket under veckorna och kommit hem precis till helgen. Helt slut. Vill bara sova. Men tar mig upp och sätter mig och jobbar lite, efter att vi ätit frukost såklart. Idag blev det bananpannkakor. Med resor under veckorna känns det alltid mysigt att få jobba under helgen. Helst ostört. Vill be hela världen att låta mig vara, ostörd i min bubbla. Med hög musik i marshall-högtalaren. Och en kopp kaffe. Idag sitter jag exakt så, och har precis målat mina naglar i en grå färg med namnet Melbourne. Lugna jobbdagar hemma, det längtar jag alltid hem till efter några veckor på resa.

Jag kommer förresten hem till våren. Igår satt jag och min kille såhär, på en takterass och såg solen gå ner.

Till middag blev det sommarpasta, med avokado, cashewnötter, vitlök och basilika.

Tänk att våren tar fram alla möjliga härliga känslor inom en? Och att det är liksom exakt vad man behöver nu, för annars hade man kanske gått under? Nysopade gator, lätta kläder, allting som knoppar och börjar växa. Jag har inte ännu cyklat den första cykelturen, men det kommer kanske kännas exakt sådär som det gjorde när man var barn. Som om allting är vackert och det inte finns något att oroa sig över.

Känner ni också så?

Ikväll ska jag på inflyttningsfest hos min österrikiska vän Tanja och hennes kille Niclas. Det går också in under kategorin ”en bättre lördag”. Ska bli kul att träffa lite Helsingfors-vänner efter alla dessa veckor borta.

Aldrig så lycklig som på resande fot

Känslorna kryper genom kroppen genast som jag tar tag i min lilla väska på hjul och drar den bakom mig. En bag uppe på och en ryggsäck på ryggen. Jag är van att släpa på flera väskor och ibland tunga väskor. Vilka är känslorna? De är alltid pirriga, alltid lyckliga. Livet känns perfekt. Att få vara påväg. Oavsett om det är bort eller hem, är det en fantastisk känsla. För lika mycket som jag älskar att resa bort, så gillar jag att komma hem. Och kanske hjälper det att solen skiner och våren så sakta gör entré, det gör det kanske. Och att jag har en pojkvän som väntar hemma.

Kanske är det också något med den där tacksamheten. Det blir så tydligt, hur sanslöst priviligerad jag är. Jag har svårt att skriva sånt här för när man tror att man nått toppen så kraschar man plötsligt. Jag vill inte jinxa det, vill inte att tåget ska spåra ur för att jag sa att livet var toppen, i ett blogginlägg.

Jag har mina everyday struggles, det har jag. Såklart. Alla dagar är inte toppen och så vidare osv. Men det här att jag startade mitt egna företag, att jag kan resa bort när jag vill. Det känns för bra för att vara sant?!

Och kanske är det bäst att jag publicerar det här idag, idag när det känns fint att sitta på tåget påväg från Vasa hem till Helsingfors. För vem vet hur känslorna snurrar i morgon?

Ser så himla mycket fram emot att få vara 7-8 veckor hemma i Finland nu. Ska klappa på alla växter, pussa på min kille, träna träna träna och hänga med mina vänner massor! Och så ska jag jobba – allt det jobb jag gör på resande fot känns sällan särskilt mycket som jobb. Hur nu jobb ska kännas egentligen?

Saker jag inte visste om Umeå

Det som är spännande med att besöka nya städer som ligger nära är att man oftast tror sig ha en bild av staden och hur den ska var. En bild som kan visa sig vara helt fel och plötsligt blir man överraskad. Umeå till exempel. Jag har passerat på E4:an, känner folk som bor där och flyttat dit. Vet att det är en populär studentstad, har hört talas om björkarna. Men någonstans där tar också min kunskap slut. En stad i norr, hur mycket kan det finnas att upptäcka?

Det är en ganska trist inställning och ibland kommer jag på mig skälv med att tänka samma sak när jag träffar nya människor. Fördomar dyker snabbt upp och när vi tänker ”vi har knappast något intressant att prata om” finns en risk att man går miste om ett superspännande samtal med någon. Ställ en fråga, och tro inte att du vet svaret. Samma sak vill jag säga när det kommer till de städer som finns hemma i Sverige, eller de städer som finns i grannlandet – boka en weekend till en plats som du aldrig tänkt att du ska besöka. Vandra fritt på nya gator och se vad du upptäcker.

Jag upptäckte hur sjukt trevliga umeborna är. Jag var nästan i chock. Det här är liksom en öppen och varm del av Norrland, så som vi inte alls är vana att se norra Sverige.

En man kommer fram till oss. En gammal man. Jag pratade med killarna här borta och de säger att vi har åkt på en blåsning idag. Samtidigt som han pekar bort mot männen i gula jackor som står och arbetar. Vi bara tittar på honom, helt oförstående och undrar febrilt vad det är han försöker ha sagt. Innan han tillslut, efter en ganska lång tyst väntan förklarar ja det blåser ju så idag. Vi skrattar gott och vandrar vidare med ett stort leende på läpparna och inombords. Och det sätter liksom tonen för min upplevelse av Umeå. Någon som kommer fram till en, bara för att dra ett skämt, en blåsig vårdag i början på april.

En butiksägare låter mig låna butikens egna toalett som egentligen inte är för kunder. Folk är avslappnade, glada, skämtar längs med promenadstigarna, känns öppna. På restaurangerna jag besöker jobbar även utländsk personal, en har bott här flera år och pratar nästan perfekt svenska, en annan tar beställningar på engelska och det funkar hur bra som helst.

Jag visste inte heller att restaurang- och hotellutbudet var så spännande. Förutom den unika upplevelsen kring att bo på ett gammalt fängelse så blev jag nyfiken på Stora Hotellet, Clarion, och Elite som ligger i en gammal skolbyggnad. Stora hotellet har också afternoon tea på söndagar. Men bästa restaurangupplevelsen fås på Rex.

Mer om matupplevelsen på Rådhuset Rex i ett eget inlägg senare.

Afternoon tea på Gotthards ska dock inte underskattas det heller.

Alla pratar om hur fint det är på sommaren. Och visst kan jag ana det. Staden som jag redan anser vara vacker, jag ser framför mig hur den blommar och kommer till liv med alla sina björkar och alla de uteserveringar och människor som kommer poppa upp längs gator, på torg, och vid älven. Men jag tycker att det är kul att besöka platser även utanför sommaren, att känna in en stad även om den inte är sitt vackraste jag. Det är ju det som är verkligheten.

En annan sak som överraskad mig som inte är särskilt förtjust i shopping var just stadens butiker. Trots moderna shoppingkomplex fanns en liksom mysig känsla över shoppingen i Umeå. Och vad som förhöjde detta var givetvis en väldigt välsorterad Röda Korset där jag fyndade tre plagg. Ett annat måste är butiken Eljest som ligger intill Visit Umeå.

Promenerade långt längs Umeälven och hamnade i Umedalen. Älskade de rosa byggnaderna.

Sveriges Radio har också besökt Umeå och listat lite annan spännande kuriosa om staden med titeln 9 saker du kanske inte visste om Umeå. Det är en stad som växer, en kommun som Vill mer, och det verkar vara en lyckad kombo.

Umeå är känt som björkarnas stad, men vet du varför det finns så många björkar i Umeå?


Gilla min Facebook-sida för fler inlägg och inspiration om resmål i Norden.

En skön evighet i Gällivare senare

Den här vistelsen i Gällivare blev en lite längre sådan. Det var Linda som frågade på instagram efter mina never ending snöiga promenad-stories hur länge jag egentligen skulle vara där?! Inte så länge till, i lördags åkte jag ju vidare, till Umeå.

Men såhär var några av dagarna i Gällivare innan jag åkte vidare.

Pappa & jag ♥

Dundret.

Vädret var för det mesta fint och jag promenerade massor. En dag upp på bergets topp. En annan dag ut på isen. Här ovan alltså ute på isen, på Vassaraträsket, tillsammans med pappa och hans tjej. När vi gick upp för Dundret-berget tog jag inte med kameran alls, jag dokumenterade alltihop förra året och det är sig liksom ganska likt. Ni kan spana in det här inlägget från förra året: En vintrig dagsvandring till Åke på toppen- 824 m.ö.h.

Men tog det också faktiskt lite lugnt, i en solstol när solen låg på.

Helena fotade denna bild, som just slog rekord på min instagram.

Förutom att promenera och ligga i en solstol så blev det förstås ett gäng middagar. Både hos pappa men också många middagar hos mormor i Tjautjas. Den damen vet hur man lagar mat, oavsett hur stort sällskapet är. En middag så bjöd hon på renkok – och så gott det var. La upp en bild på mina instastories och det rådde lite delade meningar kring maten. Någon tyckte att den enda potatisen på tallriken såg lite ensam ut, Mumin undrade var grönisarna var och en annan sa bara fan vad gott! Renkok kan nog se ut på lite olika sätt men mormors renkok bestod av kokat renkött, rentunga, blodpalt och blodkorv. Och så lite potatis till.

Mormor ♥

Renkok på renkött och palt + korv gjort på renblod.

Buljongen kan också drickas. 

Och så lingonsylt, främst till palten och blodkorven. På bilden min käre far.

Vi åt också lite mer typiskt påskig mat under själva påskhelgen.

Så himla fint att få hänga två veckor med släkten. Det är verkligen lyx för mig som inte träffar dem så ofta.

Min älskade lilla kusin, hur har du blivit så stor? Jag klappar på honom när jag får chansen!

Vi försökte på ett gäng sådär-lyckade familjebilder också. Nästa gång tar vi dem innan solen går ner så att vi kan använda oss av det härliga dagsljuset och slippa den alldeles för långa slutartiden.

Promenerade en del runt inne i Gällivare också. Och funderade på stadens framtid. Tänkte skriva lite om det, om jag vågar. Kanske får det inlägget vila tills sommaren när jag planerar att besöka Gällivare igen. Småstadssamhällets bekymmer liksom, de äro intressanta.

Det var en fin påsk och underbar tid i Gällivare denna gång. Så lycklig i hjärtat. Och det kändes också bra att åka vidare, för nu börjar jag längta hem till Mumin. Hemma först på torsdag dock. I morgon, tisdag, åker jag vidare till mitt nästa stopp: Vasa.