Det viktigaste (och klyschigaste) 2021 har lärt mig som företagare

Det närmare sig den här tiden på året då vi reflekterar över vad som varit och vart vi egentligen är på väg. Och jag, jag har redan en tydlig insikt som jag kommer ta med mig in i 2022 och för all framtid.

Nej men alltså det tar egentligen emot att överhuvudtaget skriva det här.

Jag kan verkligen få magont över att vara en sån där klassisk kliché. Men faktum är att det ändå är ett uppvaknande. En insikt. Något som för ett år sedan faktiskt inte var en självklarhet. Som just nu känns rimligare än någonting annat.

Och var började allting?

Ja men allting började väl med den där SEO-kursen. Alltså redan 2020. Man drar igång ett litet projekt. Fokuserar på att få någonting gjort, sätter upp en plan och tar sig stegvis igenom den för att till slut en dag faktiskt stå där med ett färdigt resultat.

Det blev sommar – och det blev en kurs. Det var till och med ett gäng som ville gå den!

Och sen utvecklades kursen något inför hösten.

Vad hände sen?

Jo men sen insåg jag ju att herrejävlar, den här kursen kommer inte sprida sig själv som en löpeld över internet. Om jag vill fortsätta med detta – och få tillräckligt med kursdeltagare också efter att alla mina vänner och bekanta har gått kursen – då kommer här behövs en rejäl marknadsföringsinsats.

Sagt och gjort. Det var alltså vad som hände när jag i början av 2021 bestämde mig för att gå ALL IN. En gedigen sociala medier-plan las upp och med en realistisk blick på det hela bestämde jag mig också för att anlita en assistent.

Med nervösa kliv gick jag in i 2021. Nu fick det verkligen bära eller brista. Investeringen i en assistent satte en viss press på att faktiskt sälja tillräckligt med SEO-kursplatser, för att kunna täcka upp för den här nya kostnaden.

Och vet du vad? Det var värt det. Det var värt att ta hjälp! Det hjälpte mig – det gjorde att jag nådde ut till fler och lyckades sälja fler platser. HALLELUJA.

Men det visste jag ju inte när året inleddes och jag skrev ner mina mål. Och det var alltså med bakgrunden av att hur ska jag lyckas nå ut som jag satte de här, lite orimliga, målen.

Så här såg mina mål, med fokus på sociala medier, för 2021 ut:

🎈 LinkedIn – uppdatera en gång i veckan
🎈 Instagram – öka till 2800 följare (från 2300)
🎈 Facebook-gruppen om SEO – öka till 380 deltagare
🎈 Mejllistan – öka till 700
🎈 Jobba kontinuerligt med Pinterest

Resultatet i siffror? As we speak:

• 39 inlägg på LinkedIn
• 2794 följare på Instagram
• 321 deltagare i Facebook-gruppen
• 1000+ prenumeranter på mejllistan

Ja men det gick ju helt okej.

Och gissa vad lärdomen av detta är – den typiskt klyschiga lärdomen vi alla förr eller senare landar i?

Att aldrig ha “fler följare” som mål. Och kanske framför allt på Instagram.

Det krävdes egentligen inte många månader för att inse att målet inte egentligen var viktigt. Men plötsligt befann jag mig inne i spiralen och följarna fortsatte öka. Så, snart når de 2800, antagligen redan innan året är slut.

Och vet du vad jag känner? Att jag inte kunde bry mig mindre om den här siffran.

Det låter så klyschigt och du kommer kanske nicka instämmande och hålla med mig i detta vuxna resonemang. ELLER så kommer du säga: ”fler följare kommer ge mig möjligheter, bättre betalt och roligare uppdrag.”

Och ja, så är det kanske. Men det kommer kanske också med något annat. Ett ständigt uppkopplat Instagram-liv, en förlorad personlig kontakt till de som finns bland dina följare och en ständig strävan efter mer.

Till och med Zara Larsson bryr sig om siffrorna. Zara Larsson har 6.7 MILJONER följare.

Det. Tar. Aldrig. Slut.

Är det vad du vill? Ok, kör.

Om inte, tänk om.

Det här är bara en stor insikt från 2021 som redan landat hos mig (bilden ovan från vår releasefest i höst, där jag skrev ner just detta “Aldrig igen: ha fler följare som mål!”). Med risk för att den årliga konferensen i december och en liten stund med Mitt Företagsår kommer ge mig många fler…

Jag funderar redan nu på om jag till och med ska våga formulera mina mål för 2022 helt utan fokus på att växa? Det känns liksom rimligt.

Och ibland är det bara så jäkla skönt att gå emot strömmen.

Med vänlig hälsning,
Obotlig rebell since 1992