En vintrig dagsvandring till Åke på Toppen – 824 m ö.h.

Jag har hunnit med både det ena och det andra under mina två veckor här uppe i Gällivare och lyckats få en bra mix på alltihop. Jag har hängt med vänner och med familj och släkt, ätit massor av gott men också varit väldigt aktiv. Slalomåkning, längdskidåkning och sist men inte minst, långa powerwalks med min vandrar-pappa. Påskhelgens sista dag blev dessutom helt strålande fin och magiskt vacker. Redan på söndagen bestämde vi oss att vandra upp på Dundret, trots att det var lite moln och lite blåsigt. Men när det var klarblå himmel även på måndagen kunde vi inte hejda oss, och tog en andra tur upp på fjället.

En vintervandring upp på Dundret

Bara några kilometer från Gällivares stadskärna, när man kör längs med E45:an och passerar avfarten mot Dundret, så hittar man en väg som vanligen omnämns som 5:an. Vi antar att namnet kommer från att det är en 5 kilometer lång väg som tar dig upp på Dundrets topp. Under sommarhalvåret kan du åka bil upp och äta våfflor i Toppstugan och på vintern pistar de vägen och du kan antingen ta på dig skidorna eller vandra upp med dina apostlahästar. Vi valde det senare och bonusen är att du får motion även på nervägen.

Att hitta rätt fokus med kameran är inte alltid en enkel uppgift, här lyckades pappa ta flera bilder på mig, men endast fånga träden i fokus – nåja, det är ju charmigt det med. #art

Fem kilometer i uppförsbacke är sjukt bra träning och utsikten när du väl kommer upp är oslagbar. Här uppe gömmer sig de vackraste av vyer. Herregud vad jag älskar det.

Under vinterns finaste dagar är det många som går och åker här. Många går med stighudar på skidorna och glider sedan snabbt och smidigt nedför pisten igen. Jag tycker det är himla härligt att vandra, och ett tips är att vandra med stavar, det är skönt och hjälpsamt i backarna som emellanåt känns som om de aldrig ska ta slut, särskilt sista 1.7 kilometrarna är rätt tuffa.

Jag har vandrat här mestadels på sommaren tidigare och det är en lika fin promenad. Det är så härligt att känna pulsen gå upp och fokusera på att sätta ned den ena foten efter den andra och för varje höjdmeter kunna vända sig om och blicka ut över en vy som blir vackrare och vackrare.

Under dag 1 på söndagen tog det oss ungefär 1 timma och 45 minuter att ta oss upp från parkeringen till toppen. Dag 2 däremot klarade vi det på 1 timma och 15 minuter. Det var alltså ungefär en halvtimmas foto- och vilostopp under första dagen som vi inte unnade oss den andra dagen.

Som ni ser på de här bilderna ovan var det också lite mulet, men bilden här nedan är från måndagen när himlen var klarblå och det var nästan vindstilla även höst upp på toppen.

Magiskt, eller hur?

Strax efter den här vyn ↑ börjar de tuffaste och sista 1,7 kilometrarna med riktigt seg lutning, innan du tillsist når fram till toppen och stugan. ↓

På bergets topp: Åke på Toppen

Uppe på toppen finns alltså en liten stuga med det lustiga namnet Åke på Toppen (döpt efter mannen som på 50-talet började servera kaffe upp i stugan). Där håller Frilufsfrämjandet med kaffe och pepparkakor för alla skidåkare och vandrare som tar sig upp under vinterns röda dagar. Och det känns både ljuvligt och välförtjänt att få gå in i stugan och vila benen lite, värma sig och dricka en god kopp kokkaffe.

Kokkaffe direkt på den vedeldade spisen ♥

↑ Alla som vandrar upp till Åke på Toppen under vinterhalvårets alla röda dagar, alltså söndagar och helgdagar, (oavsett väder och vind) belönas med en röd, vacker toppluva! Och alla som tagit toppluvan finns samlade och dokumenterade på stugans väggar. Jag kan bara tänka mig vilka ruggiga väder många av de som fixar en sådan luva måste ha tagit sig igenom, snacka om målmedvetenhet och vinnarskalle (eller möjligen ren galenskap).

Vandrar-pappan har dock inte gett sig på någon toppluva, ännu. Men däremot vandrar han gärna 44 kilometer en gång per år under den årliga Rallarmarschen. Man får välja sina strider.

Alla besökare får också skriva in sig i en gästbok. Jag var förmodligen lite unik med mitt ”Helsinki”. 

Pigga igen efter en kopp kaffe och pepparkakor, och vi är redo att vandra ner igen. 

Halvvägs upp: Dalstugan

Det finns även en mysig liten stuga med namnet Dalstugan, som ligger ungefär halvvägs upp på fjället. Här gjorde vi ett stopp på nervägen bara för att säga hej. Så om du inte känner för att ta dig till toppen kan du nöja dig med ett besök där, eller kila in på nervägen som vi gjorde.

Friluftsfrämjandets symbol.

Vädjan till vandrare – ganska fint ändå.

På fjället – med klarblå himmel och vy ända till Kebnekaise

På måndagen när det var Annandag påsk vaknade vi alltså upp till så pass fint väder att vi bestämde oss för att köra en repris av gårdagens Dundret-vandring. Och det var ingenting jag skulle ångra. Mina ben var inte ens trötta utan verkade må bra av att få komma ut och klättra i uppförsbackarna igen.

Grejen med klarblå himmel och klar sikt är att du kan se nästan hur långt som helst från Dundrets topp. Kika närmare på de här bilderna, ser du den vita strimman i horisonten? Det är fjäll alltihop, vackra vackra fjäll i Gällivare och Kiruna kommun. Vi kunde till och med se Kebnekaises toppar.

På den här sista bilden nedan, kan vi precis till vänster skymta ståtliga Kebne. Jag har vandrat några gånger i fjällen, men aldrig i det området. Och jag har egentligen hört att det ska vara mest stenskravel och att det ska finnas platser som är mycket vackrare att se och vandra i. Men det låter väl coolare att säga att man har bestigit Kebnekaise än något annat average fjäll? Så jag antar att det är det som lockar folket dit. Själv drömmer jag lite om Sarek, där jag ska jag vandra en dag!


Så fint avslut fick jag på min påskhelg – tack för det pappsen, Gällivare och Lapplandsfjällen! Hur var er påsk? Var den vintrig, vårig, somrig eller någonting där mitt emellan?

På en skoter ut i lappländska fjällvärlden

Hur det såg ut i veckan när vi hoppade på skotrarna och åkte ut i den snötäckta vildmarken. 

Skoterturer, att packa ihop ett gäng på ett par skotrar och ge sig iväg bort mot öppna vidder, det är ett intresse många här uppe har. Och jag fattar varför. Det är så fint att kunna fara fram över snön och upp på bergstoppar som annars är svåråtkomliga. Så stannar man där någonstans, när man hittar den där platsen i lä som ligger nära en sjö så det går att pimla. Solen skiner nästan alltid och trots att den knappt gjorde det denna dag så fick våra kinder lite färg.

När man kommer fram plockar man upp veden och gör en brasa, för nu börjar det bli dags för lunch. Man tar fram falukorv, mackor, till och med hamburgare den här gången, varm oboy och mormors kanelbullar till efterrätt med en kopp kokkaffe om man har tur. Vi var lite lata och nöjde oss med snabbkaffe. På fjället är det inte så noga, trots allt.

Träden blir allt mindre ju högre upp man kommer och visst imponeras man av hur de kämpar sig igenom de tuffa vintrarna. 

Min mamma, i princip uppvuxen på skotrar och bland fjällen. 

Vi började vår skoterfärd under tisdagsförmiddagen från Tjautjas och satte av mot fjället Kibble (som är lite oklart hur det egentligen stavas). Det visade sig vara lite trixigt att hitta skoterleden då det snöat dagarna innan och ingen kört upp spåret sen dess. Vissa stunder kändes det verkligen som att vi trevade oss fram lite i blindo och det kändes som ett under att vi tillsist hittade rätt och ungefär en timma senare nådde fram till sjön uppe bland de vita bergskullarna.

När maten grillats och ätits upp är det alltid någon som blir lite rastlös och då passar det utmärkt att borra upp ett par hål och pimpla lite. Vi hade också med oss pulkor och sprang uppför backarna som vi sen åkte nedför, det är ett bra sätt att hålla uppe värmen när man börjar bli lite kall. Här ovan kämpar min moster med att komma igenom isen med isborren.

Äntligen igenom isen och vattnet flyger omkring när borren dras upp.

Maggot för att locka fisken. 

Kusin Simon som nyss var en busig liten unge och nu är snart 14, herregud.

Min moster och mamma, det sägs att vi tre är väldigt lika.

Och här sitter jag med ett pimpelspö i handen och njuter av stillheten.

Vi fick några rödingar, men de var pyttesmå fiskar och fick hoppa tillbaka ner i vattnet.

Supercoola kusin Felix 17 år VS kanske-inte-lika-cool-men-väldigt-söt mamma… :-)

Rimfrosten på björkarna, kollar ni lite noggrannare kan ni se att all frostig snö/is är liksom till vänster om grenarna, det blir nog så när det blåser hårt.

↑ Det var på den här supersnabba Polarisen som jag fick sitta bak på under hemresan. Och jäklar, när vi svischade fram över isen i nästan 100km/h, då fick man känna att man levde – vilken adrenalinkick. På en sån skoter, i en sån fart, är det också bäst att man griper tag med sin armar som en koala allt vad man orkar runt personen framför, annars flyger man nog ganska snabbt av.

Och när vi var nöjda så begav vi oss hemåt igen på eftermiddagen. Det är aldrig så fint att få komma in och ta en varm dusch som efter en tur ute i vinterlandet.


Ps. Om du inte vill missa några inlägg eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebook-sida.

Hemma hos mormor, torkat renkött & snötyngda granar

Andra dagen på fotokurs hemma hos mormor ute i Tjautjas


I torsdags så vaknade jag och Rania upp i Tjautjasjaure dit vi kom dagen innan för att fotografera. Här ute i byn går det verkligen att finna lugnet, det finns ingen så tyst tystnad som tystnaden här, och dessutom är miljön sjukt mysig och fotovänlig. Det hade varit stjärnklart kvällen innan man strax efter att vi gått in efter att ha fotat norrskenen vid midnatt så måste molnen ha dragit in över himlen, för vi vaknade upp till någon decimeter nysnö. Hurra, jag som hade längtat efter att få fota de där snötyngda grenarna i skogen!

Här satt vi i mormors påskpyntade kök och njöt av en långfrukost som om det vore helg fast än det bara var torsdag. Och egentligen var vi ju inte ens lediga eftersom Rania jobbade som min fotolärare och jag ju var en hårt arbetande fotoelev. Det ska dock erkännas att det kändes som ett himla lyxigt jobb att sitta och snacka manuella inställningar på kameran samtidigt som vi drack kaffe med kaffeost och skar upp torkad renkorv.

→ Läs också Ranias inlägg från dagen: Kaffeost och snö – Fotokurs dag II. Jag måste säga att hon lyckades få till riktigt fina bilder på mig, jag tror hennes kamera och händer är lite magiska.

Yoghurt med norrländska bär och så kaffeosten där på ett hörn.

Jag hade nästan kunnat byta ut choklad mot detta resten av mitt liv, riktigt lyxigt godis.

Oh hello there snötyngda lilla gran, jag gillar dig!

Vi lämnade skidorna hemma den här dagen, det var liksom enklare att promenera längs med skoterspåret. Vi gick och vi fotade och så letade vi efter renarna. Men det har vi lärt oss den här veckan, att de finns längs med vägarna och inte alltid ute i den vackraste av skogar.

Rania lyckades som sagt med några fina porträttbilder på mig, däremot insåg jag nu när jag kikar igenom dagens bilder att jag mest fångade hennes rygg eller när hon hade kameran i ansiktet (hon har kameran i ansiktet en hel del så det blir rätt många sånna bilder). Det blev fint ändå tycker jag, men lite variation är ju alltid trevligt – en lärdom till nästa gång.

The mountain bakom granarna is calling och Rania dansar iväg mot det!

Och när vi kom in så kramades vi lite med björnen som ligger på mormors vardagsrumsgolv. Det är ju faktiskt inte alla som har en björn hemma på golvet så man får passa på!


Ni kanske undrar hur fotokursen var? Tja, jag skulle nog vilja säga att jag kan låta alla bilderna tala för det. Det känns som om jag lärt mig massor, alltifrån komposition och bländare till redigering i Lightroom. Och ja, jag är i alla fall supernöjd med resultatet! Nu ser jag fram emot att fortsätta utvecklas och ett mål jag har är att en dag få fånga fullmånen såhär vackert som Äntligen vilse gjort.

Pst, om du också är nyfiken på att gå en fotokurs med Rania så kan du kika in här för att läsa mer.

Fotodag ute i Tjautjas – skidor, kaffe & norrsken

Hej från Tjautjasjaure, den lilla fjällbyn 3 mil norr om Gällivare där min mormor har ynnesten att få vara bosatt. Jag älskar att komma hit just runt den här tiden när vårsolen är framme och snön sakta börjat smälta, det är perfekt upplagt för längdskidåkning, skoterturer, fika i snön och att bara ta in och njuta av naturens skönhet.

Jag och Rania / Rowan Tree kom ut hit igår förmiddag för att ha lite fotokurs. Jag tänkte nämligen att mormors lilla hus i den lilla byn skulle vara en lämplig miljö för att fånga lite av det norrländska friluftslivet. Och alltså varsågoda jag tänker att ni ska få se vad jag fångade genom min kameralins. 

Foto och redigering av Rania / Rowan Tree – vi stakade oss fram på skidor längs ett skoterspår då skidspåret hunnit smälta bort, det var inte helt enkelt kan jag meddela.

Vi hade såklart med oss lite äkta norrländsk rekvisita för fotona (och för att dricka vårt termoskaffe). 

Och här satt vi sen i snön, drack kaffe, åt smörgåsar och diskuterade foto in i minsta lilla detalj. Herregud så kul och lärorikt att få ha en fotograf vid sin sida en hel dag. Förhållandena var egentligen inte optimala, ni vet starkt direkt solljus och vit-blåaktig snö – men jag tyckte vi gjorde ett ganska bra jobb ändå. Sen har jag ju förstått att man inte vaknar upp och blir en riktigt duktig fotograf över en natt (Rania har hållit på i 10 år liksom!), men alla ska vi ju börja någonstans.

That motljus alltså, finns det något roligare att leka med i foton?

Jag tycker dock det är roligare att fånga ”människor in action” än att fokusera på grankvistar och naturen – Rania är dessutom ett så tacksamt motiv, jag menar, hur mysig och skogsmullig ser hon inte ut?! Vi får väl se hur mitt fotointresse förändras och växer i takt med att jag (förhoppningsvis) förbättras. 

Foto och redigering av Rania / Rowan Tree

Sen gick vi in för att redigera men gick ut igen för att fånga den där gyllene timman innan solen går ner.

Efter en lång dag ute på skidtur som till största del bestod av fotograferande och följdes upp av timmar med redigering när vi väl kom in, så kröp vi tillsist ner i våra sängar strax innan midnatt.

Jag kan se stjärnorna härifrån, sa jag till Rania. Och inser i samma stund att vi helt glömt bort att kolla chansen för att få se norrsken (som man kan se i en app, såklart). Men så när jag fortsätter spana ut mot stjärnhimlen ser jag det plötsligt – det gröna ljuset som skimrar där ute. DET ÄR NORRSKEN! Och reaktionen hos Rania var väldigt lik reaktionen min kompis Julia hade förra året när hon också hunnit gå och lägga sig: att kliva upp sjukt snabbt, få på sig kläder och gå ut. Rania nådde toppen av bevis på att man är en trogen och passionerad fotograf, hon slet tag i kameraväska och sprang ut på isen. Jag kom efter när jag insåg att en sån här stjärnhimmel med norrsken och månljus och en räv som springer över isen, är ingen vardagsmat. En stund helt klart värd att fångas.

Här kan ni se Ranias fantastiska bilder av norrskenet.

Nu ska vi fortsätta dagens lektion – det har kommit någon decimeter snö under natten och är mulet idag så blir lite andra fotoförhållanden. 

En magisk liten oas i Lappland.

Kylan håller i sig och biter i huden, kan inte minnas att det någonsin känts så kallt. Får mig att tänka på norr och Gällivare, min hemstad, där vintern är mer på riktigt. Om några veckor börjar snön lägga sig och lagom till december har den bildat ett tjockt lager över hela stan. Allt är vitt. Det snöar var och varannan dag och lika ofta kör de gula traktorerna runt och plöjer gatorna. Temperaturen sjunker ner till -20 och stannar där i veckor. Men det är en mjuk kyla. Ingen isande vind från havet. Fast kallt är det förstås ändå. Men jag minns inte vintrarna hemifrån som kalla, jag minns dem som mysiga. För det är vad de är. Visst klagar man på mörkret där uppe, men man klagar inte på vintern i sig. Lappland är liksom gjort för vinterhalvåret. Perfekt för julen, perfekt för våren då det finns alla möjligheter för att åka skidor och skoter så mycket man bara hinner. Norrland är så vackert och exotiskt och kanske helt underbart. Och lyckas man förvalta det på bästa sätt så är det väldigt fint att bo där uppe.

Som min älskade barndomskompis Elins mamma, Sara Sundvall, har gjort. Elin är en av mina absolut första vänner i livet, vi möttes på dagis och sedan dess har varken år eller mil ifrån varandra kunnat separera oss. Ja, hon är lite som en syster för mig. Och hennes mamma Sara har verkligen tagit fram det bästa av Norrland och Lappland och fångat det i ett fantastiskt spa-koncept!

Spa 4 You

Såhär ser det alltså ut på Spa 4 You i Gällivare, eller rättare sagt ett spa mitt i Koskullskulle som är en by precis utanför Gällivare. Samma by passerar man när man åker till nästa by som är en återvändsgränd, Tjautjasjaure, och där i änden av byn bor min mormor.

Ett spa med behandlingar för dig & vännerna

Ni ser vad mysigt man kan göra det i vinterlandskapet? Hos Spa 4 You kan du göra olika behandlingar som är sköna för kropp och själ men du kan också komma med tjejgänget, din partner eller varför inte en dubbeldejt och ha en sjukt trevlig kväll ihop. Även som företag kan du boka in en kväll och bonda med kollegorna utanför arbetstid. Ta en massage om du känner för det, en skön fot- eller ansiktsbehandling eller bara njut av en lång stund i badtunnan utomhus.

Spa Gällivare

Jag och min pojkvän var faktiskt på spa:et förra nyårsaftonen under dagen tillsammans med ett gäng vänner. Då badade vi badtunna och bastu, vissa vågade sig även på ett snödopp (det gjorde inte jag…) Och så satt vi i den lilla stugan ni ser på första bilden, åt lite gott, drack te och bara njöt med högsta mysfaktorn med elden som sprakade i bakgrunden!

Lapplands mysigaste spa

Det bästa med Spa4You tycker jag som sagt är hur bra Sara har lyckats fånga alltihop. Hon har verkligen utvecklat år efter år och aldrig fastnat i samma gamla gängor. Det märks så tydligt att denna spa-ägaren brinner för det hon gör. Jag kommer ihåg redan för många år sedan när spa:et låg inne i Gällivare, jag blev så himla avslappnad av att bara kliva in där och slå mig ner i en fåtölj. Samma känsla som infinner sig när man kliver in på spa:et i Koskullskulle. Och så att få dricka en kopp Yogi Tea till det – då är man fulländad.

Spa 4 You

Och här är hon också, grundaren och spaägaren Sara!

Sara Spa 4 You

Investera i dig själv

Slutligen vill jag alltså rekommendera er att investera i er själva, vare sig ni är urinvånare som bott hela livet i Gällivare eller är turister som bara är på besök antingen under sommaren eller vintern – boka in er på en spa-upplevelse i denna hemliga och magiska lilla oas i de Norrländska skogarna! I would if I could. Och kanske särskilt nu när vintern kryper på, snart vill man inte göra annat än att burra ihop under en filt efter en skön bastu och ännu hellre efter en massage eller spa-behandling! Bonustips: köp med en hudvårdsprodukt från Kerstin Florian, de är lika magiska som spa:et!

Bilderna är alla tagna från Spa4yous facebook-sida, kika in där om ni vill se mer av det eller här på hemsidan för ännu mer information om spaet och vilka behandlingar som finns!