Ny höst, nytt jobb

Kanske är ni redan några som lyckats läsa mellan raderna den senaste tiden och anat att den här nyheten varit på gång. Och nu är det äntligen officiellt och nu kan jag äntligen berätta.

Jag har sagt upp mig.

Det har varit väldigt (eller åtminstone lite) omvälvande att ta hand om allt praktiskt (och alla tankar) sen beslutet plötsligt en dag uppenbarade sig. Jag menar, hur ofta säger man upp sig från ett jobb?! Jag har bara sagt upp mig en gång tidigare, och det var från min praktik i Indien. Men det gick bra och i måndags fick alla kollegor också veta detta så nu kan jag berätta det för omvärlden.

Det här fick mig att ta steget

Hur berättar man då en sådan här sak bäst egentligen? Jag vet inte, men jag fick ett infall och spelade in en video. Vill man se mig öva på att prata inför en kamera samtidigt som jag avslöjar bakgrunden till vad som tillsist fick mig att våga ta klivet, kan man kika på det här klippet: 

Jag var även tvungen att lära mig Adobes videoredigeringsprogram Premiere Pro för att skapa detta lilla mästerverk (det tog typ en hel dag). Vill passa på att ge ett tack till Elin på Teknifik som har sjukt bra info och guider på sin blogg om att skapa videor (till exempel hur du får undertexter till din video). 

Vad ska jag göra som egenföretagare?

Det här är kanske det som känns absolut konstigast. Jag hade tidigare en plan om att jag skulle se till att få några frilansuppdrag (inom någon typ av digital marknadsföring) innan jag lämnade den trygga anställningen, men det har jag inte. Och sanningen är att jag inte vet om jag kommer ta några den här hösten heller.

Det jag först och främst vill lägga mitt fokus på är: bloggen.

Så när folk hädanefter kommer fråga vad jag jobbar med, ska jag alltså svara att jag bloggar? Och kanske borde man fnissa lite nervöst eftersom det känns liksom mer legitimt för någon i Sandra Beijers storlek att svara så… Men hittills (alltså typ i några dagar) har jag sagt ungefär såhär: jag driver företag, med min blogg som huvudsakliga verksamhet. Och det ska jag fortsätta säga, rakryggat och med pondus, för jag lägger förmodligen ner mer tid, energi och kärlek på den här verksamheten än vad många andra gör på sina mer accepterade jobb. Och ja, det går uppenbarligen att tjäna pengar på det också – något som rimligen egentligen borde räcka som bevis/argument?

egenföretagare som bloggare

Sen får vi se vad jag hittar på. Det finns ingen utstakad detaljerad plan för det här (jag är inte direkt känd för att planera mitt liv) och jag är öppen för att låta möjligheterna dyka upp framför mig och se vad för stigar jag snubblar in på. Spännande? Ja. Det jag ser mest fram emot är att kunna styra mina dagar exakt hur jag vill, att kunna jobba hemifrån (njuter vi inte för lite av våra hem?) och göra något som jag älskar.

Egen, men inte ensam

Något annat som jag inte nämnde i videon, men som också varit avgörande för att gå från anställd till att bli helt egen, är allt stöd från alla företagar-vänner som jag fått bara det senaste året. Så det är också ett tips, se till att omge dig av andra som gör det du vill göra!

Jag pratar dagligen med och inspireras ständigt av alla dessa människor och det känns tryggt att veta att även om jag är on my own nu så är jag faktiskt inte ensam. Alltifrån Amanda i norr, till Clara i söder, Dorotea på västkusten, Rania och Sofia någonstans i mitten, och Annika och Sofia i öst. + Veera och Kugge här i Helsingfors. Och dessa är ändå bara en bråkdel av alla som inspirerat och inspirerar mig ♥

Hur vågar man ta steget mot sin dröm eller göra något som skrämmer en?

Något som alltid funnits inom mig är drömmarna och viljan att vilja något mer. Jag har alltid haft blicken längre fram och undrat hur sjutton ska jag ta mig dit. Redan när jag skulle börja gymnasiet drömde jag om att få lämna hemstaden Gällivare, men drömmen gick i uppfyllelse först tre år senare. Ibland är det okej att vänta. Men, hur går man egentligen tillväga och hur vågar man ta det där steget mot sin dröm? Hur vågar man om det är något som gör en livrädd?

Det var Daniela som droppade frågan i ett blogginlägg nyligen. Såhär skrev hon:

”Är det bättre att våga ta en stor risk med chansen att mycket skiter sig, eller att låta bli och sedan bli tvungen att tänka ”tänk om”? Och HUR blir man modigare? HUR blir man en sån som vågar, när man inte vill vara feg men inte vågar vara modig?”

Och ungefär såhär vill jag svara på det:

En dröm och ett mål kan kännas överväldigande, det ska de nästan göra – det ska pirra i magen och kännas herregud, hur ska vi, hur ska JAG, ta mig dit? Så har det varit med de flesta av mina drömmar, att till exempel prata engelska flytande och jobba utomlands kändes som tonåring helt jäkla störtomöjligt. Well, it wasn’t. Och såhär i efterhand är det lätt att se hur ett steg ledde till nästa.

Det finns dock en baksida med en dröm som känns omöjlig, plötsligt känns det både läskigt och riskfyllt. Vadå, söka ett jobb utomlands? Jeez, typ etthundrafem saker kan ju gå fel.  Så mitt tips (och det jag själv gjort nyligen väldigt konkret som jag snart kommer kunna berätta mer om) är att skala ner målet/drömmen/”det där stora och läskiga” i mindre bitar.

Vad det än är, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, byta jobb – dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans.

Vad det än är, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, byta jobb – dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans. Och sedan sakta, sakta, kanske utan att du knappt märker det, tar du steget mot det där större, som en dag inte längre känns lika stort.

Man måste inte alltid hoppa för att kunna flyga, ibland kan man liksom promenera nedför bergets kant och ändå känna vinden i håret.

Exempel på små steg: nätverka med andra som gjort det du vill göra (gå med i en fb-grupp, fråga någon bekant som gjort/gör det), ta reda på mer information, börja lek med tanken om hur livet skulle vara om du tog steget, gör små förberedelser (behöver du spara pengar, börja söka jobb, läsa en kurs osv).

Och kom ihåg, det är okej att vara rädd – men gör det ändå! Det har varit mitt motto i livet. Börja en universitetsutbildning helt på engelska, resa ensam, flytta till Indien som 21-åring, lämna Indien, följa med en snygg ung man till grannlandet på obestämd framtid, jag har varit rädd varenda gång – men aldrig låtit det stoppa mig.

För, vad är det värsta som kan hända?


Hur känner du kring detta, går du runt med en dröm inombords som du inte vågar uppfylla? Eller är du bra på att jaga dina drömmar och mål?

Start where you are – inspireras & utvecklas med en liten bok

Inlägget innehåller annonslänkar till Bokus

It is not down on any map; true places never are.


När jag var i London i vintras hittade jag en bok som jag nästan genast blev kär i. Den var i lagom format, med en framsida som väckte mitt intresse och innehållet gjorde mig inte heller besviken. Start where you are är som den beskrivs på framsidan en bok för self-exploration. Och den är hur mysig som helst.

Start where you are – a journal for self-exploration


Every answer is inside you. Wherever you’re headed, these pages will help you get there – and gain a deeper understanding along the way ↓

Boken är som ett liten anteckningsbok men där varje sida har en övning. Dessa övningar innefattar allt ifrån att visualisera dina drömmar till att släppa taget om dina rädslor. Den får dig att fundera över dina värderingar och prioriteringar. Och väcker tankar som hjälper dig genom livet, typ.

» Finns att beställa här från Bokus

Throw your dreams into space like a kite, and you do not know what it will bring back: a new life, a new friend, a new love, a new country. – Anaïs Nin

Jag plockar upp boken då och då och bläddrar fram till en sida som jag känner för i just det läget. Som den här världskartan på bilden ovan: color in this world map with the ten places you plan to visit.

Eller en simpel sida ↓ där det kort och gott endast står: this page is not blank. it is filled with every possibility. Boken lämnar utrymme för kreativitet för både sinnet och pennan, och trots att jag inte skriver så fint och absolut inte kan rita – så gör jag mitt bästa, utan press på att det ska bli det finaste jag någonsin gjort. 

Och såklart, massvis med drömmar. En sak jag listade här ↓ i februari slog in redan i maj. Det känns så stort och häftigt när sådant sker. En av mina 10 största drömmar där och då. Sen så går drömmar och mål för mig väldigt mycket hand i hand – och om man jobbar på sina drömmar så bör de förr eller senare ”slå in” och då är det ju egentligen inte, när man tänker på det, någon underlig magi utan bara så livet fungerar, typ.

I’m a great believer in luck & I find the harder I work, the more I have of it. – Thomas Jefferson

Jag gillar också att det inte bara är flum om att tro på sig själv, skicka ut tankar till universum (om varför ”attraktionslagen” är bullshit får bli ett eget inlägg en annan gång) och att allt är möjligt – utan inslag av att hårt jobb ofta krävs och att det lönar sig, som det på bilderna ovan och nedan menar på.

But all of the magic I have known, I’ve had to make myself. – Shel Silverstein 

Alla fina illustrationer är också ett trevligt tema genom boken som inspirerar!

Vill du också ha den här boken?

Här kan du beställa Start where you are hos Bokus och priset ligger på 122 kr, kan även beställas fraktfritt.

Det finns också kort med citaten från boken att beställa enskilt, som kommer med kuvert och som du kan ge bort till någon eller bara hänga upp på väggen hemma. För egentligen vill man riva ut var och varannan sida från den här boken och göra just det: hänga upp eller ge bort. Här hittar du korten och de kostar 147 kr.

Citatet ovan är från Narnia: “But no one except Lucy knew that as it circled the mast it had whispered to her, ”Courage, dear heart,” and the voice, she felt sure, was Aslan’s, and with the voice a delicious smell breathed in her face.”

När jag lyckats fylla hela min bok ska jag ta och kika på den här som verkar vara ett liknande koncept men mer kalendarbaserat vecka för vecka: Start where you are, week-at-a-glance diary.


Liknande inspirationsböcker

Två andra böcker jag spanat på som följer lite samma koncept med vackra sidor, inspiration, pepp och självutveckling är dessa:

* The 52 lists project

* 52 lists for happiness

Alltså för det första är de sjukt snygga och skulle vara härliga bara hemma på skrivbordet, vid sängen eller som alternativ till en klassisk coffee table book. Sen verkar det som ett roligt projekt! Böckerna innehåller alltså 52 listor vardera och det är en lista för varje vecka. Den första är mer allmän men följer årstiderna, medan den andra fokusera på lycka. Rania har också bloggat om dessa två böcker och tagit riktigt fina bilder på dem om du vill låta dig inspireras ytterligare.


Har du ett boktips på liknande tema? Dela gärna med dig! 

Det här är min dröm just nu – därför följer jag den, nu

Just idag har jag en typisk känsla av uppgivenhet och tvivel över min existens, existens online främst. Så som vi har ibland vi kreatörer av text och bild i olika kanaler. Och egentligen vill jag mest ge upp för idag (trots dopamin-kick från träning) men jag tänkte bita ihop, fortsätta lyssna på Malibu på repeat, samt vara lite personlig och berätta vad som egentligen har hänt i mitt liv den senaste månaden.

Ett nytt kapitel: livet som egenföretagare

Idag har det gått exakt en månad sedan den stora förändringen i mitt liv, som jag inte hunnit berätta om för er: maj var nämligen månaden då mitt nya arbetsliv trädde i kraft. Det var precis innan påsk som beslutet klarnade och jag gick in till min chef med bestämda steg. Eller alltså, så bestämda var de nog inte mina steg, men hjärtat – det visste vad jag ville och ibland räcker det.

Hej, jag har bestämt mig för att jag behöver en ny utmaning i livet.

Och så la jag fram mitt förslag. Saken är den att det är svårt att lämna ett jobb som liksom har blivit ens familj. Så efter att ha funderat på allting i hundra olika vändor landade det tillsist i att jag skulle gå ner i arbetstid och få en ny roll. Därför jobbar jag numera bara 40% som anställd, och resten av tiden? Den är tänkt att ägnas åt mitt företag.

Detta innebär att min huvudsakliga titel nu på sätt och vis är just det, egenföretagare. Bloggare, blivande fotograf, frilansare – vi får se vart det bär. Om man vill skulle man kunna säga att jag har världen framför mina fötter.

Hur känns det? Är det rätt beslut?

Jag tror att en hel bok skulle kunnas fyllas med de känslor och tankar som snurrar när man fattar ett sånt här beslut. Jag tror dock att alla beslut vi tar här i livet är rätt beslut, det är liksom meningslöst att tänka tänk om eller jag skulle ha… Dessutom, den tanke som gör att jag kanske inte tar lika allvarligt på det här som man möjligen skulle kunna göra, är att jag vet att livet är föränderligt. Just nu är jag egenföretagare och anställd, om ett halvår kanske livet ser annorlunda ut.

Men det är också därför jag vill följa den här drömmen – för det är den dröm jag har nu.

Hur vet man att man är redo?

Något jag fått höra av andra som startat eget och som jag verkligen försökt suga åt mig: du blir aldrig redo. Du kommer inte plötsligt vakna upp en morgon med all kunskap du behöver, allting i ordning och en extra månadslön som plötsligt rullar in på kontot – och först då bestämma dig för att nu, nu är jag minsann redo att säga upp mig från mitt fasta trygga jobb. 

Så nej, jag är knappast redo. Jag har ingen affärsplan, jag har knappt en plan. Jag vet inte exakt vad jag ska försörja mig på eller hur jag ska få det att gå runt. Och det känns kanske inte precis som om jag har världen framför mina fötter på ett positivt sätt. Men om livet har lärt mig något så är det att man inte behöver ha everything figured out. Jag vet i alla fall en sak, att sälja – det kommer jag behöva göra och det kanske är en bra start.

Och visst är det enklare att hoppa med en livlina, så det får väl bli mitt tips: hoppa, men se till att ha din livlina, vad det nu kan tänkas vara. Ett deltidsjobb, sparade pengar, en stöttande familj – och såklart vetskapen om att det alltid kommer finnas fler jobb som anställd där ute. Det ger en viss trygghet.

Så hello nya liv, och nu vet ni också!


Om du vill följa resan som jag kommer dela med mig av framöver kan du följa mig på Bloglovin’ och Facebook, eller om du trivs bättre på Instagram (@jennsandstrom).

Just nu drömmer jag om…

Vårkänslorna har börjat sprida sig i kroppen och även om aprilvädret hänger sig kvar så har jag en positiv känsla inom mig. Och då drömmer jag mig lätt och gärna bort en stund. Här är fyra saker jag drömmer om just nu.

* Ett hemmakontor. Åh vad jag vill ha ett skrivbord att sitta vid, en stor skärm, en yta i hemmet att go crazy med och hänga upp alla möjliga inspirerande och peppiga grejer och citat. Och kunna ha alla mina papper, pärmar och skrivböcker. Egentligen drömmer jag lite om att bo i ett hus där jag kan inreda ett av rummen exakt hur jag vill med mycket färg och lite mer galet än vad min sambo tillåter mig att göra i vårt gemensamma hem…

Bild 1. Bild 2

* En lugn nordisk sommar. Jag känner att jag inte vill jaga semesterdagar och resor den här sommaren. Jag vill fånga den nordiska sommaren precis där jag är när den händer. Snöra på mig mina kängor en lördagsförmiddag och ge mig ut på ett par mil, antingen över Helsingfors alla öar eller i någon skog utanför stan. Dricka kaffe. Skriva. Hänga med vänner.

* Second hand-shopping. Typ endast. Jag är innerligt trött på konsumtionshetsen och det är en ständig kamp att fightas mot eftersom man så lätt faller in i samma gamla mönster och det beteende som är vår samhällsnorm. Fyndade senast i Stockholm en mörkblå kjol i mocka, second hand alltså. Och fyndade förresten en jeansjacka i min egna gamla garderob hemma i Gällivare – den bästa sortens shopping.

Unsplash. 

* Självförverkligande. Att nå nya nivåer av utmaningar. Och ta de där små stegen mot alla mina drömmar.

* Havet. Och då menar jag havet på sommaren, det där havet som går att bada i. När jag promenerade från city till Söder i Stockholm i förra veckan så tittade jag ner på de böljande vågorna och kände hur jag bara ville hoppa ner bland dem. Därför hoppas jag att min planerade vecka i Göteborg i sommar kommer vara sådär strålande och härlig, för vårt hav här uppe i norr gör ju sig bäst på västkusten.

Två stycken precis badade och saltiga fötter på en klippa på västkusten.

Vad drömmer du om, just nu?


Memory lane och bokdrömmar

Det finns de där låtarna som kastar tillbaka en direkt. Plötsligt känns hela kroppen precis som den gjorde då. Du minns det så jäkla tydligt. För mig finns det särskilt ett helt gäng låtar som alltid tar mig tillbaka till München. De där sex månaderna som innehöll så oerhört mycket kärlek, kärlek på alla sätt och vis. Det var brustna hjärtan, det var flirtiga män och det var något av en nyförälskelse som började som en sommarflirt men övergick i något betydligt mer än så. Mitt hjärta har aldrig pumpat så snabbt. Mina tårar har aldrig varit så många. Och mitt skratt, har nog aldrig varit mer äkta än det var då. Därför älskar jag München (och i mars ska jag för första gången åka tillbaka och hälsa på staden igen!). Kanske är låtarna jag minns extra tydliga för att musiken betydde så mycket under den här tiden. Varje dag jag gick till tunnelbanan pluggade jag i hörlurarna i mina öron och försvann in i min egna värld av förändring, spänning, ångest och tusentals känslor. Jag väntade alltid på ett sms, och skrev själv jättelånga sms. Jag gjorde saker jag ångrade och saker jag aldrig någonsin skulle ångra.

Minnen från München, 2014.

När livet känns lite allmänt dull och tvetydigt och grådassigt, som det kan göra några dagar i februari, då drömmer jag mig gärna tillbaka till alla gamla minnen. Det är lite därför jag vill skriva den där boken också (alltså en bok, vilken som helst), för att bland det bästa jag vet är att få drömma mig bort och jag tänker att det måste vara helt fantastiskt att få blanda verkligheten med påhittade historier, en blandning som verkligen skulle kunna få det att kännas. Den där boken som man vill läsa så snabbt för man vill veta vad som händer på nästa sida men som man samtidigt aldrig vill ska ta slut för det är så fint att vara mitt inne i den. Men att skriva en bok kräver så mycket mer än en världsbra idé och förmågan att formulera meningar och berätta en berättelse, det kräver ju framför allt att man skriver. Dag efter dag efter dag.