Vad tjugoåriga jag drömde om

På Nya Zeeland skrev jag ner detta, kanske var det en dröm eller framtida förhoppning. Men lite känns det som ett konstaterande:

”If there is one thing I’m quite obsessed with, it’s social media. I found it extremely fascinating and I could probably see myself have a social media related job in a few years. It’s certainly relevant when talking about advertising, which is pretty much the only thing I’ve been doing at the university for the last month.”

Det här var 5 år sedan. Och jag kan minnas känslan av förhoppning men samtidigt inte ha en aning om hur det ska gå till. ”I could probably see myself in a few years…”. Det är väl just det där man brukar benämna som att visualisering och många som gör det har förstått vikten av det. Om du drömmer, sätter upp mål eller funderar på vad du skulle vilja göra en dag – då gör du just det, visualiserar, det är inte svårare än så.

20-åriga jag hade ingen aning om hur vägen till ett jobb inom sociala medier skulle se ut. Jag kunde inte se den vägen, för sånt är svårt att förutspå och är inte heller det viktigaste där och då. För när det kommer till drömmar och mål behöver man sällan ha en karta med en utstakad väg – man behöver bara den där målbilden. En dag ska jag vara där. 

Och så plötsligt vaknar man upp en dag och befinner sig där.

vad jag drömde om som 20

Utbytesterminen på NZ var en dröm i sig och en salig blandning av natur, ständiga lyckorus, fester och magiska upplevelser. Att plugga utomlands är något vi kommer prata mer om i vår nya podcast också.


På Nya Zeeland kände jag förresten för första gången i mitt liv att engelskan äntligen inte längre var svår utan att den kom mer naturligt. Det var också därför jag skrev en del på engelska – därav citatet från då som är just på engelska. Sen dess har engelskan varit typ lika självklar i mitt liv som svenskan. Något som känns bra att poängtera, eftersom jag minns så tydligt att det inte alltid var en självklarhet. 

Vad ska man göra om man inte vet vad man vill göra?

You can do it! Lyssna till ditt inre, följ din passion, jaga dina drömmar! Men, om man inte har någon ”passion”? Om man inte vet vad man drömmer om? Vad ska man göra då?

För ett tag sedan skrev jag om känslan när en dröm blir verklighet och att längtan och resan mot drömmen ibland är härligare än att faktiskt kliva i mål. Men nu vill jag ta upp en annan sida av drömmar och mål – då det här är något som jag stöter på emellanåt.

Måste man ha en dröm?

Nej, alla har inte en given dröm eller självklar passion. Och en liten disclaimer: det ska erkännas att jag personligen har lite svårt att relatera till detta. Men i och med att jag har svårt att föreställa mig hur det är att inte ha en dröm, så har jag liksom en tanke om att nog faktiskt alla kan hitta just sin dröm, eller passion! Det kanske inte sker över en natt eller så, men det är fullt möjligt, om du vill.

måste man ha en dröm

Och för att svara på frågan, måste man ha en dröm? Såklart inte. Men, om du känner att det är något som skaver, om du inte känner dig hundraprocentig, om du känner att du vill få ut mer av livet – då kanske du inte är exakt där du egentligen skulle vilja vara. Så hur tar man sig till en plats där man trivs? Jag tänker att om man får göra det man älskar att göra, så bör man rimligen trivas, åtminstone lite bättre än om man gör saker man inte älskar att göra.

Detta är till dig som vill göra något du älskar att göra, men är osäker på vad det är och vad just din dröm är. 

5 steg för att hitta din dröm


Ta fram ett anteckningsblock eller papper, och din favoritpenna (om du har en sådan annars går vilken penna som helst bra). Gå igenom följande 5 steg och anteckna:

1. Sluta begränsa dig själv! 

När du börjar fundera på vad du skulle vilja arbeta med eller vad som skulle vara det roligaste jobbet i världen är det väldigt enkelt att tankar med alla möjliga hinder dyker upp, till exempel: men det finns ju inget sådant jobb, eller, jag har ju inte rätt kvalifikationer för det. Det är helt fel ände att börja i, så låtsas istället att allt är möjligt – vart för dina tankar dig då?

2. Om 10 år…

Ställ dig själv frågan, hur skulle jag vilja att mitt liv såg ut om 10 år? Fundera ett tag och skriv sedan ner svaret. Släpp tankarna vilda och fokusera på det drömmigaste av drömmiga scenarion som du kan tänka dig! Var du är idag är helt oviktigt här.

hitta sin dröm

3. När hamnar du i flow? 

Fundera på det du jobbat med de senaste åren, både kortare och längre uppdrag du har haft. Skriv minst två svar på följande frågor:

  • Vilka arbetsuppgifter har känts roligast och mest meningsfulla?
  • Vilka platser har varit som mest inspirerande?
  • Vilka saker på to do-listan har fått dig att glömma tid och rum?

4. Start where you are

Med detta menar jag att du kan börja där du är idag, med små små steg. Du behöver inte säga upp dig från ditt jobb, resa jorden runt eller skaffa dig ett helt nytt liv. Signa upp för en kurs, joina en facebook-grupp, köp en bok – testa något nytt och sök dig närmare det ämne du känner att hjärtat klappar lite extra för. Vad skulle du vilja göra? Skriv ner det – eller gör det redan nu.

5. Det är aldrig för sent

Kom ihåg: du är aldrig för gammal och det är aldrig för sent. Om du bestämmer dig för att det aldrig är för sent, så är det aldrig för sent. För att citera Dagny Carlsson ”När jag inte dog var jag tvungen att börja leva”, hon är 105 år.

om man inte vad vad man vill göra

Vad står skrivet i ditt anteckningsblock nu? Och vilket litet litet steg kan du börja med?

Otippade jobb jag drömmer om

Igår tog jag och Lisa en superlång och skön söndagspromenad längs stranden här i Haag där hon bor just nu. Vi hann avhandla massvis av olika ämnen och när vi tillsist slog oss ner på ett sufrigt café i slutet av stranden så pratade vi just om det här med att ”sadla om”. Vi är båda precis i början på våra karriärer men har väldigt svårt att se att vi kommer göra samma sak livet ut. 

Jag har väldigt nyss bestämt mig för att satsa på mitt företagande men kommer med stor sannolikhet att vara anställd någon gång i framtiden igen. There is a time and place for everything osv. 

När jag fyllde 18 fick jag  mitt första jobb. Och som jag hade väntat och längtat efter det. Sedan dess, den där veckan i mars 2010, har jag knappt varit en dag arbetslös. Jag jobbade extra på en hamburgerkedja och fick samma sommar ett jobb inom hemtjänsten – ett jobb som kändes väldigt bra. Medan jag pluggade var det där jag sommarjobbade och i Jönköping hade jag också ett par extrajobb under studietiden.

Som barn tyckte jag att läraryrket verkade fantastiskt. Det gör jag fortfarande. Men jag tror det fanns ett driv i mig som såg begränsningar som lärare – kanske också ekonomiska begränsningar trots att jag egentligen inte haft pengar som största mål? Att bli frisör har också passerat i mina tankar, jag praoade på en frisörsalong och tyckte det verkade så himla trevligt.

Det här är några jobb som jag kanske romantiserar lite just nu men ändå har någon sorts dröm om att få pyssla med åtminstone ett litet tag. Kanske gör jag det en dag, eller så tar det sig uttryck i andra former eller förblir drömmar. Vi får se.

3 otippade jobb jag drömmer om


Jag skulle älska att jobba på förskola med barn – det måste vara otroligt givande. Människan är så fascinerande när den växer upp, ett litet barn som lär sig och gör sig redo för livet. Och tänk att nästan varje dag få följa med in i fantasiernas gränslösa värld? Har förstås också tänkt tanken om att åka iväg som aupair både en och två gånger.

☆ Jag skulle älska att driva ett bed&breakfast – och ta hand om alltifrån marknadsföringen till att fixa frukost och se till att rummen är tipptopp och gästernas behov tillgodoses. Och att vara den där värden som gör det där lilla extra. Bjuder på hemliga tips om staden och sånt.

☆ Jag har alltid haft en, förmodligen något överdrivet, romantiserad bild av att äga ett café. Att bli kompis med stammisarna som kommer förbi och vill ha sitt kaffe på ett visst sätt eller alltid beställer en och samma kaka. Ta fram nya spännande smaker och bjuda på något som inte alla andra caféer har i sina sortiment. Och såklart ha det bästa wifiet och uttag på många platser.


Vilka otippade jobb drömmer du om?

När en dröm blir verklighet

När en dröm första gången dyker upp inom en känns den avlägsen, rosaskimrande och spännande.

Tänk att få göra det där.

Det är där och då och inte mer än en dröm och vi har ingen aning om vi faktiskt en dag kommer att få uppleva den, drömmen. Och även om inte alla drömmar och mål uppnås, vi kan ändra oss längs med vägen och det kanske inte blir som vi tänkt oss, så går vissa drömmar i uppfyllelse.

Grejen är att när detta väl sker, när en dröm blir verklighet, då känns det såklart inte längre lika häftigt. För under tiden, under resan påväg mot drömmen och målet, och ju närmare man kommer, så hinner man liksom förlika sig med tanken på att det kanske kommer att bli verklighet. Och samtidigt som drömmar går i uppfyllelse, växer nya drömmar fram inom en. Det är en ständig process, en cykel utan slut. Liksom en spiral som fortsätter klättra uppåt. För du som drömmer, du nöjer dig inte heller, och det finns alltid alltid ett nytt mål att jaga. För det är också det som är grejen, resan är kanske den största delen av drömmen och när du väl går i mål, då är det din verklighet. Och verkligheten vänjer man sig vid snabbt.

Bild från den inspirerande boken Start where you are

Så när jag tidigare i höst under en middag skulle svara på frågan vad är ditt drömjobb? stannade hela världen upp för en sekund. Min vän som hade lite av en existensiell-kris just då sa don’t tell me it’s what your doing right now. Och alltså well. Just DET HÄR, att driva mitt egna företag på heltid, att göra det jag älskar, att leva på bloggen – det har varit min dröm i flera flera år. Men det finns också nya drömmar, och även om mitt drömjobb är delvis det jag gör just nu, så finns det något annat som är mitt drömjobb som jag drömmer om att få göra om 5-10 år.

Och en del av mig kommer alltid drömma mig bort till något annat, något större, något exotiskt. 


Känner du igen dig? Och har du upplevt att en dröm blivit verklighet nyligen? Berätta!

Ny höst, nytt jobb

Kanske är ni redan några som lyckats läsa mellan raderna den senaste tiden och anat att den här nyheten varit på gång. Och nu är det äntligen officiellt och nu kan jag äntligen berätta.

Jag har sagt upp mig.

Det har varit väldigt (eller åtminstone lite) omvälvande att ta hand om allt praktiskt (och alla tankar) sen beslutet plötsligt en dag uppenbarade sig. Jag menar, hur ofta säger man upp sig från ett jobb?! Jag har bara sagt upp mig en gång tidigare, och det var från min praktik i Indien. Men det gick bra och i måndags fick alla kollegor också veta detta så nu kan jag berätta det för omvärlden.

Det här fick mig att ta steget

Hur berättar man då en sådan här sak bäst egentligen? Jag vet inte, men jag fick ett infall och spelade in en video. Vill man se mig öva på att prata inför en kamera samtidigt som jag avslöjar bakgrunden till vad som tillsist fick mig att våga ta klivet, kan man kika på det här klippet: 

Jag var även tvungen att lära mig Adobes videoredigeringsprogram Premiere Pro för att skapa detta lilla mästerverk (det tog typ en hel dag). Vill passa på att ge ett tack till Elin på Teknifik som har sjukt bra info och guider på sin blogg om att skapa videor (till exempel hur du får undertexter till din video). 

Vad ska jag göra som egenföretagare?

Det här är kanske det som känns absolut konstigast. Jag hade tidigare en plan om att jag skulle se till att få några frilansuppdrag (inom någon typ av digital marknadsföring) innan jag lämnade den trygga anställningen, men det har jag inte. Och sanningen är att jag inte vet om jag kommer ta några den här hösten heller.

Det jag först och främst vill lägga mitt fokus på är: bloggen.

Så när folk hädanefter kommer fråga vad jag jobbar med, ska jag alltså svara att jag bloggar? Och kanske borde man fnissa lite nervöst eftersom det känns liksom mer legitimt för någon i Sandra Beijers storlek att svara så… Men hittills (alltså typ i några dagar) har jag sagt ungefär såhär: jag driver företag, med min blogg som huvudsakliga verksamhet. Och det ska jag fortsätta säga, rakryggat och med pondus, för jag lägger förmodligen ner mer tid, energi och kärlek på den här verksamheten än vad många andra gör på sina mer accepterade jobb. Och ja, det går uppenbarligen att tjäna pengar på det också – något som rimligen egentligen borde räcka som bevis/argument?

egenföretagare som bloggare

Sen får vi se vad jag hittar på. Det finns ingen utstakad detaljerad plan för det här (jag är inte direkt känd för att planera mitt liv) och jag är öppen för att låta möjligheterna dyka upp framför mig och se vad för stigar jag snubblar in på. Spännande? Ja. Det jag ser mest fram emot är att kunna styra mina dagar exakt hur jag vill, att kunna jobba hemifrån (njuter vi inte för lite av våra hem?) och göra något som jag älskar.

Egen, men inte ensam

Något annat som jag inte nämnde i videon, men som också varit avgörande för att gå från anställd till att bli helt egen, är allt stöd från alla företagar-vänner som jag fått bara det senaste året. Så det är också ett tips, se till att omge dig av andra som gör det du vill göra!

Jag pratar dagligen med och inspireras ständigt av alla dessa människor och det känns tryggt att veta att även om jag är on my own nu så är jag faktiskt inte ensam. Alltifrån Amanda i norr, till Clara i söder, Dorotea på västkusten, Rania och Sofia någonstans i mitten, och Annika och Sofia i öst. + Veera och Kugge här i Helsingfors. Och dessa är ändå bara en bråkdel av alla som inspirerat och inspirerar mig ♥

Hur vågar man ta steget mot sin dröm eller göra något som skrämmer en?

Något som alltid funnits inom mig är drömmarna och viljan att vilja något mer. Jag har alltid haft blicken längre fram och undrat hur sjutton ska jag ta mig dit. Redan när jag skulle börja gymnasiet drömde jag om att få lämna hemstaden Gällivare, men drömmen gick i uppfyllelse först tre år senare. Ibland är det okej att vänta. Men, hur går man egentligen tillväga och hur vågar man ta det där steget mot sin dröm? Hur vågar man om det är något som gör en livrädd?

Det var Daniela som droppade frågan i ett blogginlägg nyligen. Såhär skrev hon:

”Är det bättre att våga ta en stor risk med chansen att mycket skiter sig, eller att låta bli och sedan bli tvungen att tänka ”tänk om”? Och HUR blir man modigare? HUR blir man en sån som vågar, när man inte vill vara feg men inte vågar vara modig?”

Och ungefär såhär vill jag svara på det:

En dröm och ett mål kan kännas överväldigande, det ska de nästan göra – det ska pirra i magen och kännas herregud, hur ska vi, hur ska JAG, ta mig dit? Så har det varit med de flesta av mina drömmar, att till exempel prata engelska flytande och jobba utomlands kändes som tonåring helt jäkla störtomöjligt. Well, it wasn’t. Och såhär i efterhand är det lätt att se hur ett steg ledde till nästa.

Det finns dock en baksida med en dröm som känns omöjlig, plötsligt känns det både läskigt och riskfyllt. Vadå, söka ett jobb utomlands? Jeez, typ etthundrafem saker kan ju gå fel.  Så mitt tips (och det jag själv gjort nyligen väldigt konkret som jag snart kommer kunna berätta mer om) är att skala ner målet/drömmen/”det där stora och läskiga” i mindre bitar.

Vad det än är, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, byta jobb – dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans.

Vad det än är, resa till ett nytt land, flytta till en ny stad, byta jobb – dela upp det i mindre bitar, eller börja någonstans. Och sedan sakta, sakta, kanske utan att du knappt märker det, tar du steget mot det där större, som en dag inte längre känns lika stort.

Man måste inte alltid hoppa för att kunna flyga, ibland kan man liksom promenera nedför bergets kant och ändå känna vinden i håret.

Exempel på små steg: nätverka med andra som gjort det du vill göra (gå med i en fb-grupp, fråga någon bekant som gjort/gör det), ta reda på mer information, börja lek med tanken om hur livet skulle vara om du tog steget, gör små förberedelser (behöver du spara pengar, börja söka jobb, läsa en kurs osv).

Och kom ihåg, det är okej att vara rädd – men gör det ändå! Det har varit mitt motto i livet. Börja en universitetsutbildning helt på engelska, resa ensam, flytta till Indien som 21-åring, lämna Indien, följa med en snygg ung man till grannlandet på obestämd framtid, jag har varit rädd varenda gång – men aldrig låtit det stoppa mig.

För, vad är det värsta som kan hända?


Hur känner du kring detta, går du runt med en dröm inombords som du inte vågar uppfylla? Eller är du bra på att jaga dina drömmar och mål?