Mina gamla drömmar och hur det gick med dem

Jag har gjort visionboards sen 2011 och har fyra stycken som jag lyckats spara. När jag gjorde en ny för det här året tänkte jag att det skulle vara kul att se hur de där gamla som låg nedvikta i en låda egentligen såg ut.

Vilka drömmar fanns hos mig då? Och hur gick det med dem?

Förutom att det är bra att lista drömmar och mål, och visualisera dem med hjälp av en visionboard, så är det mysigt att sitta och pyssla ett par timmar – för mig som typ aldrig annars pysslar med någonting.

Så, 2011 till 2018 – hur såg det ut då?

2010

Här nedan har vi något som tog form i slutet på 2010 kanske? Ni såg vilka förebilder som tog stor plats här. Det var Elsa Billgren (eller visst är det hon i hörnet där?), Isabella Löwengrip och Elaine Eksvärd. Så här i efterhand är det kanske inte särskilt konstigt att bloggen till slut blev mitt jobb? Så länge som jag läst andras bloggar och sett upp till dem. Idag ser förstås mina förebilder lite annorlunda ut… :)

Men då var jag singel, drömde om NYC, Kanada, Sydney, att fota och om killar. Bilden på mig själv med mitt namn och text under, är utklippt ur något av de första numren av Isabella Löwengrips tidning Egoboost. Det var SÅ COOLT att få vara med i hennes tidning. Så här sa jag om dejtande då: “Jag kommer aldrig mer acceptera att det bara ska vara på killens villkor och jag tänker inte sitta hemma och vänta på att han hör av sig. Världen rasar inte bara för att en kille inte ringer. Mitt bästa tips är att gå ut och ha kul! Dejtandet kommer att komma av sig självt på vägen”.

Detta var alltså innan Tinder mina vänner. Men det funkade ganska bra.

Och allt här blev verklighet. Ja eller jag blev inte journalist, men jag fick jobba med text.

Ännu mer starstruck blev jag när Isabella länkade till mig från sin blogg! SEO-nörden i mig är också irriterad på att jag då hade en annan bloggadress eftersom den länken fortfarande ligger kvar… Haha!

2011

Visionboard nummer 2 ser ut som att den plockades ihop av det som fanns hemma (gamla papperspåsar fungerar bra som underlag och är lätta att vika ihop) och gjordes någon gång under 2011.

Kanada fanns på kartan då (det var nog redan bokat att jag skulle dit på utbyte) men utöver det försökte jag mest omge mig av peppiga ord och citat, som till exempel “when men stop being assholes I'll stop being a bitch”, samt “worship me like the goddess I am”. Ville också bli bäst, träna, njuta och uppleva äventyr. Vad bilderna i högra hörnet ska symbolisera minns jag inte, foto kanske?

2013-2014

Sedan kom livet lite emellan, 2012 befann jag mig utomlands men i slutet på 2013 minns jag att jag satte mig ner en kväll i Indien och pysslade ihop detta på locket till en skokartong.

Jag hade nyligen blivit ganska kär men var fortfarande väldigt mycket “I love myself”. Här fanns inte heller några drömmar om Indien med, trots att det var där jag befann mig. New York hägrade fortfarande, tillsammans med “Europe” som jag börjat längta hem till.

Gymmet hängde jag en hel del på och min tränare där tyckte att jag kunde gå ner minst 10 kg. Och till saken hör att jag var ganska stor, min kropp hade inte levt särskilt hälsosamt de senaste åren som student. Bantning var ett ständigt återkommande tema i mitt liv. Så när jag skrev “70” och “65” på denna visionboard var det mest på rutin. Men bara ett år senare visade vågen 65, jag kunde inte ha några av mina gamla kläder, sprang mitt livs första mil och gjorde min första pullup. Och vet ni vad? För första gången i mitt liv hade jag inte ens försökt gå ner i vikt. Sen dess äter jag allt utan restriktioner och tränar för att det är kul/må bra (och tror lite på att visionboards är som en magisk önsketavla).

2014-2015

Papperspåsen gjorde comeback och eftersom livet hade snabba vändningar när man var 22 så var inte denna visionboard alls lik sin föregångare. Fitness var plötsligt yoga/gym, och inget “love myself” utan bara LOVE med en liten mumin på hörnet som såklart symboliserade han med stort H som just kommit in i mitt liv och förändrat allt.

Här fanns också en gigantisk tekanna (symbolisera lugn?), böcker och New York hade till sist fått ge plats för Helsinki/Turku. Wow. Vi bodde alltså i Åbo då och jag säger bara be careful what you wish for, Helsingfors blev ju senare verklighet.

Drömmen om att bli företagare blev starkare och här ser vi den i form av ett “www” och “company”. Tog ett par år sen blev det mitt jobb!

Och detta är varför jag gillar dessa visionboards. För det är fint att kunna minnas allt det där man brukade drömma om och bli påmind om hur långt man faktiskt kommit. Inte exakt allt blev kanske som man önskade, för drömmar förändras ju också med åren. Mest tacksam är jag nog förresten över kärleken. Det är så längesen jag var singel nu, det är svårt att minnas exakt hur det var. Men saknar det inte!