Finskakurser, sånglektioner och något betydligt större

11 september 2024

Jag grubblar alldeles för mycket, tankarna går i cirklar och även om svaren ibland dyker upp så glöms de bort lika fort. Så har det kanske alltid varit. Det är sådana vi är. Sökande själar. Känsliga själar. Grubbliga själar. Skrivande själar? Och det är just det, det finns något som hjälper. Att sortera tankarna, eller bara släppa dem fria. Mindset måste vara en grej alla snackar om av en anledning. Att du kan styra dina tankar mot andra håll, att du kan lära dig att se på saker från andra vinklar. Att skriva är mitt knep för att göra det. Det är en ensam, instängd värld där i huvudet. Tankarna, mina tankar, trivs inte så, för sig själva. En skrivande själ behöver skriva.

Så varför är det något som blockerar? Vad består det av? Är det ens något som gör det? Ja, kanske, på sätt och vis. Antagligen. Tiden och rutinen är en sak. Men det är, för mig, svårt att skriva öppet när sådant som händer inte går att prata om. Det var vad som hände när jag skaffade ett “vanligt jobb”. Ibland för att det är en värld där jag inte känner mig hemma. Oskrivna regler och internpolitik att förhålla sig till. Eller bara det där att vara ett “representabelt företag” som upprätterhåller en fasad till varje pris. Som så många varumärken och arbetsplatser. Utåt sett kan det se så flådigt ut, och på insidan råda total kaos. Inte alltid, kanske något av en överdrift. Men fullkomlig transparens är liksom inte de flesta företags melodi, och det är väl okej, de får göra som de vill. Men som jag kan sakna att få leva ut en av mina värderingar (eller bara min personlighet?) också jobbmässigt! Ingenting är lika inspirerande som ett företag som vågar stå för vilka de är och vad de går igenom. De är bara så oerhört få? Det är inte så världen där ute jobbar. Och för de flesta spelar det ingen roll.

Vad har det här året annars handlat om? Finskakurser, sånglektioner och något betydligt större.

Med bebisen i magen, väntandes, undrandes.