Decembermagin, veta vad man vill och våga ångra sig

Året var 2012, datumet var den 7 december och jag var på en vacker och varm plats i Australien. I en anteckning i mobilen skrev jag om mina ledord inför kommande år och så skrev jag detta:

“Något säger mig att jag kommer gå en speciell och alldeles egen väg. Vad gör de flesta nyutexaminerad business-studenter egentligen?”

Och nej, inte blev det någon master för mig. Inte något klassiskt jobb heller. Eller ens en klassisk praktikplats. Istället åkte jag till Indien. Den resa som påbörjades och som bara ett år senare skulle föra mig till Finland. Men det visste jag ju inte där och då, i december 2012. Men någon sorts känsla hade jag, eller önskan kanske.

Det handlar inte så mycket om magi som att kunna hitta och känna sin intuition om vad man vill göra. Om vem man är.

Apropå magi fick jag tidigare frågan om hur spirituell jag är och det ärliga svaret är väl cirka: inte alls. Tror för mycket på vetenskap. Så nej, magi och law of attraction-liknande saker tror jag inte på. Men att göra visionboards och att drömma – det är, när man kollar på det rent krasst, inte något som sker bortom våra förstånd.

Så vad hände då, 2012–2013? Jag visste redan att jag var en pippitröja bland kostymerna. Kände aldrig att jag riktigt passade in i stereotypen av en ekonomistuderande. Mallarna som fanns färdigt utstakade, karriärstegen som automatiskt fälldes ner framför oss, lockade inte alls.

Är det det här som är livet? Frågade jag mig själv. Men det var inte det som var livet.

Och när mejlet från Indien kom, var det ganska enkelt att tacka ja.

Läs också: Om du inte är nöjd där du är

Man kan plugga i flera år, läsa en andra master och plötsligt en dag stå med det absoluta toppjobbet i sin hand. Den plats man drömt om, strävat efter, kämpat för. Det blir verklighet. Av hundratals och ännu fler sökande är du den utvalda. En månadslön få nyutexaminerade kan räkna med. Och där och då kan det plötsligt gå upp för dig att det här inte längre är den du är.

Det här hände alltså inte mig (har som sagt ingen masterutbildning), men en bekant. Två dagar. Mer behövdes inte. Och sen lämnades en uppsägningsansökan in.

För ibland så bara vet man.

Och det kanske viktigaste av allt är att det är okej att ångra sig. Att följa samhällets förväntningar, oskrivna regler och leva efter vad som ser bra ut på cv:et är hopplöst onödigt – om det inte är vad du vill. Så även om du tackar ja till Drömjobbet som så många andra skulle kliva över lik för, är det okej att lämna. Förmodligen kommer ett beslut aldrig kännas så bra som just det, att vara sann mot sig själv, oavsett hur fel det må vara enligt omgivningens alla regler.

December är en fin tid för just detta. Reflektion. Se på året som gick, årtiondet som passerat. Var är du? Var skulle du vilja vara? Tänk, begrunda, känn efter, och dröm.

Det ska jag ägna mig åt, mitt ibland allt self care:ande.

Läs också: Vad ska man göra om man inte vet vad man vill göra?