Allt du önskar kan du få.

Postat 14 maj, 2013 av jennifer

Jag tror att allting man önskar sig och hoppas på, kan man få. Jag tror att vi fungerar så att det vi drömmer om, tänker på och strävar efter – kommer vi tillslut att uppnå. I februari såg min badrumsspegel ut såhär, en lista med mina drömmar/önskningar/mål (som ni även ser nedan, bild längst ned i mitten). En av sakerna på listan var “jobba utomlands”. En månad senare hade jag fått ett jobberbjudande i Indien.

Jag gjorde det här kollaget av bilder alldeles precis och allt det ni ser på bilderna, det är vad jag känner just nu. Det är den typ av energi som, när tankekraften fungerar som den ska, flödar i min kropp. Det är så jag vill leva. Det är så jag ska leva mitt liv.

Jag tittade i ett gammalt anteckningsblock igår, 2009 drömde jag om att ‘bli duktig på engelska’ – något som DÅ kändes väldigt långt borta. Idag pratar jag engelska i princip flytande. Älskar att bocka av punkt efter punkt på mina gamla drömlistor.

Vad drömmer du om?
Skriv ner dina drömmar och påminn dig själv om dem. Plötsligt är du där.

Att leva drömmen.

Postat 25 april, 2013 av jennifer

Det är lätt att glömma hur bra man har det. Därför är det viktigt att påminna sig själv om allt det där man är så innerligt tacksam för. Det kan man inte göra för ofta.

Jag är tacksam för…

Min föräldrar som stöttar mig i allt jag bestämmer mig för att göra, alltid är stolta över mig och älskar mig!
Min bror som alltid finns där och svarar på mina tusen frågor, som är dubbelt så klok som jag och vet så himla mycket om det mesta. Han är min idol.
Mina alla sorters olika vänner från norr till söder och världen över, som är helt otroliga, omtänksamma, härliga och alltid får mig att skratta och på bra humör.
Att jag har ett jobb till sommaren, i INDIEN.
Alla fina kommentarer jag får i bloggen, ni läsare är så himla fina!
Att det går väldigt bra med uppsatsen vi skriver och att jag får skriva den tillsammans med två av mina närmsta vänner.
Att jag snart tar min examen efter 3 år på högskola och jag är bara 21 år gammal!!
Alla de länder jag hunnit se hittills i livet; Thailand, Island, stora delar av USA, Kanada, Kuba, i princip hela Nya Zeeland, Samoa och stora delar av Australien.
Mitt drömmande, att jag vågar drömma mycket och stort och att jag tagit chanserna att få uppfylla mina drömmar.

Den här dagen.

Postat 15 mars, 2013 av jennifer

Svara

Precis som alla andra veckor blev det fredag även denna vecka. Ibland tror man aldrig att en dag ska komma och ibland aldrig att en dag ska ta slut. Och det är konstigt, för dagarna kommer alltid och driver alltid förbi i samma takt. Vissa dagar betyder mer än andra dagar, när egentligen alla dagar borde vara lika mycket värda som en fin fredag. För det kommer en tid då vi inte längre vandrar på jorden i samma skepnad. Och när du ligger på dödsbädden, vad är det då du vill tänka tillbaka på och minnas? Hur hårt du pluggade och hur hög lön du fick? Nätterna du vek dig av skratt tillsammans med vännerna och någon som kysste dig i din säng om söndagsmorgnarna?

Kärlek och skratt har varken tid eller rum eller ålder.
Det är ovärderligt och kan inte köpas ens av den rikaste av människorna.

Våga ta en chans. Våga leva. Pressa inte dig själv för hårt, du har absolut ingenting att förlora. Ingenting. En dag är du död och fram tills dess får det bära eller brista, vad som räknas är… Ja, vad är det egentligen? Fundera på det.

I wanna make this day, the longest day
with a warmth that, delivers happiness
I want to think the heart is bigger than the head
I wanna follow you, but not be led

Ps. Låten är jättefin, lyssna på den.

Vad har du att förlora?

Postat 10 mars, 2013 av jennifer

Jag tror ibland att vi tar livet lite för seriöst, att vi tror allting är ett blodigt allvar och vi glömmer bort att leva lite grann, lite mer. Stannar du någonsin upp och bara njuter av stunden och uppskattar vad du har? Ligger du kvar i sängen en söndagsmorgon om du känner för det? Kastar du dig in i ett äventyr som kan bära eller brista? Vågar du ta chanserna som kan leda till det du alltid drömt om?

Jag rycker på axlarna åt mycket, situationer där andra stressar upp sig. Jag tycker inte toppbetyg är särskilt viktigt och jag har egentligen aldrig varit en tävlingsmänniska. Jag måste inte vara bäst. Vilket är lite konstigt, för jag gillar att prestera och jag älskar utmaningar. Men det ena utesluter kanske inte nödvändigtvis det andra. Jag ser mig själv som ambitiös och engagerad, men jag är samtidigt väldigt lugn och nästan bekväm som person. Ingenting av det här kanske låter logiskt för er och det var bara ett sidospår.

Hur som helst.

Det må vara enkelt för någon som inte mött särskilt tuffa motgångar, i jämförelse med vad andra gått igenom, att predika om detta. Men någonstans måste vi inse, vad är det vi har att förlora? Vad är det allting handlar om? Ta vad du har och gör det bästa av det. Sorg och smärta i all ära, det dyker upp ibland, men jag tror jorden hade högre tankar om oss den dagen den skapades. Hade verkligen soluppgångar som solnedgångar, havets vågor och skogarnas träd – varit så vackra annars?

“Remembering that you are going to die
is the best way I know to avoid the trap of thinking
you have something to lose,” – Steve Jobs

Kajsa Bergqvist och att vara en vinnarskalle.

Postat 9 mars, 2013 av jennifer

Svara

After worken och inspirationskvällen igår var mycket givande. Först pratade Åsa Magnusson, som utsetts till Europas uppfinnare, om sin produkt för att hjälpa livräddning vid drunkningsolyckor. Vilken grej! Cool kvinna från Falun.

Kajsa Bergqvist fortsatte och jag satt som förtrollad under timman hon höll sitt föredrag. Det var längesen jag blev så innerligt imponerad av någon och samtidigt extremt peppad. Herregud vilken kvinna, så jäkla ball! Hon berättade om sin resa genom idrottskarriären, med vinster, motgångar och vägarna tillbaka mot toppen. Framför allt pratade hon om sin vinnarskalle, helt otroligt! Även om jag inte kan relatera till hennes tänk rent idrottsmässigt så kan jag dra paralleller till massor av annat – vilket gjorde att hon inspirerade mig ut i fingerspetsarna.

Efteråt gick jag fram och gav henne beröm för sin fantastiska föreläsning och passade på att be om en kram – för att jag ville även om sådant alltid är lite läskigt och jag visste att jag skulle ångra mig annars. Det är alltid bra att kliva utanför sin komfortzon. Man glömmer också bort ibland att dessa människor inte är några övermänniskor, utan att de faktiskt uppskattar komplimanger.

After worken och inspirationskvällen hölls i Spira, det nybyggda kulturhuset här i Jönköping. Vi fick fantastiskt god mat och även en rundtur, det var kul att se sig omkring i den vackra (och kostsamma) byggnaden.

Kvällen fortsatte så som våra kvällar brukar arta sig, tätt tätt intill varandra i en soffa på Östra Storgatan. Vi såg på Limitless (grym film) och tjötade tills klockan blev nästan ett. Åh, den dagen vi flyttar härifrån, som jag kommer sakna er då.

Bingo Rimér – föreläsning, “är du den playboy du framstår som?”

Postat 28 februari, 2013 av jennifer

Idag är Bingo Rimér i stan och i samband med Spring Inspiration var han på högskolan och föreläste. Vad kan snubben ha att komma med? undrade jag och gick dit, utan förväntningar med kanske en aning skeptisk inställning till han som person och varumärke.

Vad kan jag säga? Snubben är hur skön som helst och jag måste medge att han är väldigt intellektuell. Han vet verkligen hur man gör business och hur man säljer. Det blev många frågor, många skratt och min bild av honom har förändrats till det positiva. Bingos och Katrins relation är verkligen en relation i särklass, men vem är jag att döma? Jag tycker alla får leva sina liv precis så som de vill, om de mår bra av det.

Jag frågade Bingo om han är den playboy han framstår som och han svarade “Det frågade Katrin också.” innan han fortsatte med ett högst oklart svar i stil med “nej det är jag väl inte, eller jo, eller nja, kanske lite?”

Bingos slutord…

Min väninna Frost fick en bok och en kram för sin fråga och var med all rätt mycket stolt. Alltihop var en väldigt intressant erfarenhet och vad jag dragit mest lärdom av är att sluta döma människor efter hur de framställs i media eller i olika sammanhang. Så fort man träffar personen så inser man liksom “han är faktiskt en människa”.

Om varje dag var såhär, skulle jag kunna leva i tusen år.

Postat 26 februari, 2013 av jennifer

God kväll mina vänner och bloggläsare. Här kommer ett litet kvällsinlägg från sängen i det Lilla Krypinet. Bubblar lite smått av lycka just i denna stund och känner ett välbehag och lugn inför, allt. Två saker som ger mig styrka i vardagen och livet är dels inspiration från förebilder och vänner i min omgivning, och dels från de fantastiska komplimanger som man får ibland. Varje gång jag blir påmind om att se på sig själv genom andras ögon, är det som att hoppet inom mig förstärks ytterligare.

Att inse vad vi är och vad vi kan, är något av det viktigaste vi kan lära oss. Vi måste våga se hur värdefulla vi är och även våga öppna upp ögonen för allt det vackra i livet.

Jag har grubblat en del och jag fäller tårar var och varannan dag för all möjlig olycka i världen. Men om vi slutar hoppas och inte längre ser den vackra jord vi lever på, vad finns det då för mening med någonting? Människor dör, svälter, krigar, blir sjuka och misshandlade. Men någonstans mitt bland allt elände och all orättvisa måste vi våga och vilja tro. Om vi som har styrkan och förutsättningarna ger upp, vad lämnar det oss i då?

Jag är ung, men jag är inte naiv. Jag har bara insett vad många inte inser förrän de ligger på dödsbädden. Världen är vacker och världen är vår. Livet är inte alltid så där gravallvarligt som vi gör det till, men det är skört och kan vara över på en liten sekund. Ett liv på denna jord tilldelas vi mina vänner, gör något bra av det.

I kväll spelades ett vackert skådespel upp utanför mitt fönster. Fåglar som flög över den färgsprakande himlen och en fullmåne i andra riktningen. Jag blir alltid fångad av dessa ögonblick.

On the other side of fear, lies freedom.

Postat 21 februari, 2013 av jennifer

Svara

Det handlar om hur man ser på det, kanske ni hört? Det stämmer. Jag har på senaste tiden stressat mycket inför framtiden och känt en ständig panik för vad som komma skall – eftersom vad som komma skall är ytterst oklart i dagsläget.

Men så började jag tänka på det lite annorlunda efter ett samtal med en klok dam. Vart jag befinner mig just nu är i en väldigt fri position. Jag kan göra vad jag vill. Jag har varken man eller familj eller fastanställning att anpassa mig efter. Varför inte ta dagen som den kommer? Slänga ut lite krokar här och där, knyta kontakter. Se vart någonting nappar, se vart vingarna bär.

Och plötsligt känner jag mig så fri. Som den friaste fågeln.

Allting handlar om hur man ser på det. Och nu ser jag på det med en mycket behagligare lins än innan. Jag är i den absolut bästa tiden i mitt liv och det ska jag ta tillvara på.