Vi är alla lite trasiga.

Så som livet fortlöper lär det oss en hel del. Vi formas som människor och vi resonerar och reagerar utifrån tidigare upplevelser och enligt de referensramar vi betingats med. Genom alla de möten med olika sorters människor jag erfarit har jag insett att vi alla på något vis har demoner inom oss. Vi är alla lite trasiga, och det är okej. Det finns sådant som hänt i vårt förflutna som alltid kommer följa med oss och det finns sådant vi ännu inte upplevt, sådant som gör oss till dem vi är.

Såren läker men saker och ting blir inte detsamma igen. Och om ingenting någonsin gick fel, vad skulle det då finnas för vits med någonting över huvud taget? Det är kontrasterna som gör livet värt att leva, sårbarheten och det där som är så otroligt skört. Life wouldn't be so wonderful if it wasn't vulnerable, som jag brukar säga.

Och du där, du är okej som du är. Med de misstag du gjort, med de fel och brister du har. Accepterat det. Acceptera att livet är som det är ibland, upp och ner och upp igen.