Händer det inte nu så händer det aldrig.

Visst har väl håret blivit långt plötsligt och ser jag inte nästan vuxen ut? Lyckan lyser inte bara på mina läppar men genom mina ögon och aldrig förr har jag känt samma trygghet och lugn. Inför kvällen, kommande dag och framtiden. Allting har blivit så enkelt. Vill man inte svara i telefonen så gör man inte det och älskar man att skriva så varför inte? Ingen pojkvän har jag men det finns nog någon åt mig och annars klarar man ju sig själv.

Livet blir liksom lite bättre för varje dag som går, egentligen. Men man måste vara försiktigt, rätt vad det är snavar man över bekymmer och tråkigheter. Så jag njuter medan tid finns och hoppar på ett plan till Indien, för om inte nu, när ska det då ske? Min själ skakar av nervositet så fort tankarna snuddar vid flytten till Indien och det gör de rätt ofta. Såja, viskar min inre vishet, det blir bra ska du se. Och bra, det blir det. Och nervös och livrädd måste man få vara. Annars kunde man liksom lika gärna stanna hemma.