texter
Jag sprider min kärlek där den behövs.
Jag har den här tron om att vissa människor möter vi av en särskild anledning. Ibland tror jag till och med att alla vi möter, möter vi av någon anledning – för att göra ett avtryck, till det bättre. Det
Magin infinner sig vart jag än går, det är så det känns ibland.
Jag minns i våras när jag fick erbjudandet om att åka till Indien för ett år. Jag hade första intervjun och bestämde mig för att tacka nej. Under nästa intervju skulle jag helt enkelt meddela att det inte kändes aktuellt.
Det sköra och det värdefulla.
Livet. Så som det med sina dagar och årstider flyter förbi. Det går uppåt och nedåt men är det inte mestadels väldigt mediokert? När spänningen blir till vardag och man slutar att se det vackra i något, eller någon. Jag
Hej och hejdå och undra vem som står näst på tur.
Allt som var sprang iväg till närmsta kust, letade upp havet, en strand och rann ut i sanden. Så som det gör ibland. Medan nya saker tar fart och sätter vid. Ett frö kommer att leta sig ner nånstans i
Händer det inte nu så händer det aldrig.
Visst har väl håret blivit långt plötsligt och ser jag inte nästan vuxen ut? Lyckan lyser inte bara på mina läppar men genom mina ögon och aldrig förr har jag känt samma trygghet och lugn. Inför kvällen, kommande dag och
Mitt liv kommer alltid vara som på film.
När jag umgås lite mer med mig själv än vad gemene man önskar göra, så snurrar tankarna och drömmarna sätter fart. Lite varning för jag-har-sett-på-för-mycket-film. Och mina föräldrar kommer känna att de misslyckats med uppfostran medan de flesta kommer skratta
Även jag, även du.
När jag vaknar en morgon och möter den klarblåa himlen och tänker på vad som skulle kunna bli. Hjärtat gör uppror och tankarna snurrar i ultrarapid eller nästan inte alls. Jag skrattar med dig och glömmer allting för en sekund.
Två små texter.
Just det hörni, jag har skrivit två texter här på senaste. Den ena handlar om min upplevelse av fantastiskt mysiga Herrljunga och den finns publicerad här på Herrljungas egna hemsida. Den blev rätt uppskattad av herrljungaborna så mycket beröm som
“vara så hopplöst förälskad att man dör”, från arkivet
Vet inte när jag skrev det här men det är ett gammalt blogginlägg som jag tyckte kunde få ta plats igen. Som det skrevs då, utan några korrigeringar som jag kanske egentligen hade velat göra nu i efter hand… Det
Staden som får mitt hjärta att le.
Jag försöker finna ord för att beskriva, men jag vet inte vart jag ska börja eller hur ska jag formulera mig. Det jag känner när jag kommer hit, är något jag inte är övertygad om att jag själv förstår, än