Mitt liv kommer alltid vara som på film.

När jag umgås lite mer med mig själv än vad gemene man önskar göra, så snurrar tankarna och drömmarna sätter fart. Lite varning för jag-har-sett-på-för-mycket-film. Och mina föräldrar kommer känna att de misslyckats med uppfostran medan de flesta kommer skratta åt lille jag. Men vad gör väl det?

Såhär är det…

Om ett par år kommer jag snubbla över (eller kämpa för det, vi får se) ett jobb i New York. Vad det nu kan tänkas vara inom är oviktigt just nu. Så kommer jag flytta dit, till en magisk liten lägenhet och vi kommer festa till tidiga morgnar, hänga i alla stans mysiga och hemliga områden, mysiga och hemliga barer osv. Drömmen typ, så kommer det vara. Någonstans kommer jag stöta på honom. En stilig man i kostym, ägare av x antal företag, några år äldre än jag. Han kommer ta ut mig på dejt, och en dejt blir till jättemånga dejter och de är de lyxigaste dejterna jag vart med om!

Men det är inte hans pengar som charmar mig. Det är egentligen ingenting som charmar mig, förutom hans intensiva blick och underbara leende, kanske. Vad som är betydande däremot är vad jag vill ge honom. Mitt drömförhållande är det förhållande där jag vaknar upp och vill visa honom hela världen. Jag vill visa den här mannen vad livet verkligen handlar om. Jag vill lära honom att uppskatta det lilla. Jag vill få honom att se allting genom mina ögon. Och det är vad som förtrollar honom.

Så är han fast vid mig och jag är glad att jag äntligen funnit någon som jag, hellre än med mig själv, tillbringar min lediga tid med. För att få lära någon att uppskatta det fina med livet och världen, jag kan inte tänka mig något vackrare.

Det är så jag tänker mig att kärleken är, såhär när hjärtat skiftar i svart. Man hittar någons hand att hålla, ger och tar från varandra, och så lever man med det.