Visst är det konstigt det här, livet menar jag. Ibland undrar jag om jag lever ett mer dramatiskt liv än andra? Men sen påminns man om sin unga ålder och äldre väninnor berättar historier snarlika ens egna pågående stories. Mitt uppe i det.
Tittar på bilder där jag skrattar och ser hur lyckan från hjärtat lyser igenom hela mig. Tänker att jag vill må exakt så. Tänker att jag kommer må så igen, inte just nu och kanske inte snart men sen. För det fungerar ju så. Livet. Det kommer inte alltid vara underbart. Acceptera det.
Ikväll är jag ensam. Och det känns lite jobbigt. Ganska jättejobbigt faktiskt. Men jag fokuserar på att det kommer att bli bättre. Och tror att ensamheten gör mig gott.
Jag är tjugotvå år och det får kännas såhär. Och det känns så skönt att låta det få vara så. Låta det smärta. Låta tårarna rinna. Det är okej, det är normalt, och det går över.
6 svar
Låter inte alls kul. Hoppas allt snar känns bättre, vad det än är!!!!
Kram från Wales
Tack Wales-Jenny <333
Massor med kramar och tankar till dig. Gråt, gråt och gråt ännu lite mer om det är så det känns. Jag vidarebefordrar vad min mamma brukar säga: en känsla är aldrig fel. Man känner det man känner och allt är okej. Det är skit ibland, ensamt och bedrövligt. Att höra andra säga att det blir bättre sen gör varken till eller från, det tar inte bort känslan just nu. Så jag säger istället: jag känner med dig, jag tänker på dig och jag lägger en stödjande hand på din axel här boritfrån Kanada. Kram!!
Svarar i din blogg också Emelie men det där orden från din mamma var så fantastiskt bra att jag var tvungen att dela det på Facbeook också. ÄLskar det. Och massor med tack <3 KRAM!
Du har rätt, det kommer kännas bättre. Just keep going så kommer du snart vara där :) Stor kram från mig och England Jennifer! ♥
Tack fina fina Jessika. Step by step, yesyes. <3 <3 <3