Staden som får mitt hjärta att le.

Jag försöker finna ord för att beskriva, men jag vet inte vart jag ska börja eller hur ska jag formulera mig. Det jag känner när jag kommer hit, är något jag inte är övertygad om att jag själv förstår, än mindre kan förklara i ord. Det är liksom en känslan som stannar till i bröstet. Precis när man tar ett andetag så stannar det upp och för en sekund blir jag mållös.

När jag vandrar längs kullerstensgator mellan tegelhus infinner sig ett välbehag jag inte upplevt på någon annan plats och det är som om allting plötsligt får en mening.

Det är här jag vill bo, tänker jag. Bli kär, eller hjärtekrossad. Skapa mig ett liv och bygga mig en bas. Här vill jag känna mig trygg och låta min son eller dotter få växa upp. Jag vill vara ute på äventyr i natten och åka på familjeutflykter till havet.