Vad äventyr är för mig och varför jag älskar det

Det var min födelsedag den 5:e mars och mina bästa vänner var här. Kvällen när vi just avslutat min födelsedagsmiddag så bestämmer de sig plötsligt för att var och en överösa mig med komplimanger då de beskriver mig med två ord var. Bland annat dessa ord dyker upp i deras alldeles fantastiska beskrivningar: oväntad, modig, äventyrlig och nyfiken. 

#kvinnligaäventyrare

Och bara någon vecka senare blir jag tillfrågad att vara med i kampanjen kvinnliga äventyrare som företaget Morakniv dragit igång tillsammans med min bloggkollega Vandringsbloggen (som ni kanske minns från min adventskalender där hon berättade om den fina upplevelsen när hon vandrade med snöskor). I kampanjen #kvinnligaäventyrare så delar ett gäng sjukt härliga och inspirerande äventyrs-kvinnor med sig av sina ord och tankar om äventyr.

kvinnliga äventyrare

En bild från helgen: på slalomskidor på en av alla alpernas toppar i Österrike.

Vad är äventyr för mig?

Det var den frågan som ställdes och det tog inte lång tid för mig att formulera ihop ett kort svar som jag tycker sammanfattar exakt det som jag känner när jag tänker på äventyr och just så som jag upplever det.

”Äventyr för mig är att våga göra allt det där som skrämmer mig lite. Det kan vara alltifrån en intervju i radio, ett jobb i Indien eller att hoppa från en brygga ner i en sjö en sommarkväll i juli.”

Jag har nog egentligen alltid sett mig själv som ganska feg. Branta skidbackar tycker jag är skitläskiga, jag vågade inte simma med jättesköldpaddor när jag hade chansen och när jag ser en fågel eller en liten mus är jag övertygad om att jag kommer blir attackerad.

Men, jag älskar att utmana mig själv – och det i sig är ett äventyr. Att bli intervjuad i radio är rätt svettigt och nervöst, resan till Indien ifrågasatte jag ett gäng gånger innan avfärd och att hoppa från en brygga ner i mörkt vatten skulle jag gärna slippa. Men, det finns alltså något i mig som triggas av allt detta. Att tacka ja, att bara göra det, att försöka att inte tänka så mycket utan stänga ögonen jättehårt, hålla för näsan och bara hoppa, ner i det där skrämmande vattnet.

Kicken efteråt är oslagbar.

#kvinnligaäventyrare

Västkusten, förra sommaren.

För det sägs ju att för att kunna vara modig måste man vara rädd. Och jag brukar säga att man får vara rädd, så länge man inte låter det stoppa sig. Så visst kan det tänkas att det stämmer det som mina vänner beskrev mig som, oväntad, modig, äventyrlig och nyfiken. 

Vad är äventyr för dig?

Oavsett om du känner dig som en äventyrare eller ej så kan du nog fundera över den här frågan. Du upplever garanterar äventyr stora som små till och från.

 vad betyder äventyr för just dig?


Ps. Om du vill se fler blogginlägg framöver eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebook-sida.

Press pause

Den här veckan har jag varit lite trött på egentligen allt. Och känt massor med ångest on top of that. Eller kanske just because of that. Jag vet inte. Någonstans har det också legat något typ av stress och press och gnagat. Så jävla många borden som bubblar under ytan. Perfektion som alltid eftersträvas. Och ibland är jag duktig på att faktiskt lyssna till min kropp. Så istället för att låta pressen ta över bara släppte jag allt. Läste ut min fjärde bok för i år istället för att läsa och kommentera andra bloggar. Skrev ner tankar och känslor med en riktig penna i en anteckningsbok, istället för att tänka på blogginlägg.

Jag pausade, stannade upp och gjorde endast sådant jag kände för. Jag har försökt att inte prestera, utan att bara vara. Och det är så jävla viktigt när man känner att det blir för mycket. Det är så nyttigt att ibland bara ta en paus, att inse att världen fortsätter snurra även om jag inte kollar Instagram, uppdaterar bloggen eller läser alla de senaste inläggen hos mina favoritbloggar.

För det är så sjukt orimligt att tänka ”jag hinner inte umgås med vänner i helgen – jag har viktigare saker att göra”. Ingenting få någonsin bli viktigare än att ta vara på livet som händer här och nu. Ingenting får någonsin bli viktigare än att ta hand om de mänskliga relationerna i vår närhet. Särskilt inte världen online, den får inte ta över, även om det är ens passion, hobby och företag.

Och idag, lördag, vaknade jag upp halvt bakis och kände mig ganska lugn och lycklig. Fick pocherat ägg och avokadosmörgås serverat på sängen. Sen tog jag en lång dusch, gjorde kaffe och fyllde en termos som jag tog med på en promenad ner till havet. Och där och då och just nu känns allting så himla fint. Livet liksom.

Känner mig aldrig så hel som när jag är utomhus i naturen vid hav eller berg. Det om något gör gott för kropp, själ och sinne. Och gissa om det var vårkänslor att få ta på sig solglasögonen och sitta och dricka kaffe på stranden. 

Ps. Den här låten har gått på repeat hos mig hela veckan: All time low. Sådär lagom deppig och samtidigt peppig.

Bra saker jag läst, lyssnat och sett på nyligen.

* Att resa-poddens avsnitt med otroligt inspirerande Aron Andersson som bland annat bestiger berg, simmar över hav och tar sig fram på skidor – sin rullstol till trots. Ni hittar det här eller lyssnar i någon podcast-app.

* Dryden sammanfattar hur mycket hans resa till San Francisco kostade. Imponerande och något jag önskar jag kunde vara ordningsam nog för att lyckas göra (dock osäker på om jag verkligen skulle vilja veta vad min resa till San Francisco gick på).

cwv2arxxylg-jakob-owens

Bild: San Francisco, Unsplash.

* Louise har gjort en Skrivskola för bloggare i 4 delar, precis innan hon bestämde sig för att pausa sin svenska blogg och satsa helhjärtat på sin andra internationella variant för högkänsliga och introverta: Oh so sensitive

* Fram till den 19:e februari visas We have a dream på Fotografiska. Jag besökte den under min Stockholmsvisit och blev helt förtrollad, en väldigt stark och berörande utställning. Nu vill jag köpa boken med alla bilder och berättelser, finns att beställa här hos Adlibris (annonslänk).

Fotografiska we have a dream

Bild: Jason Timbuktu Diakité, Fotografiska.

* Elin på Teknifik tipsade i veckan om podcasten Vad fan håller jag på med? Och den vill jag också tipsa om! De drivna kvinnorna Influencer of Sweden-Linda och Alexandra Bylund från Mama Said Media producerar denna prestigelösa och avslappnade businesspodd. Finns bland annat här på iTunes.

* Sofia med bloggen Hildas, som jag för övrigt träffade i helgen, har listat 9 steg till att bli den egen chef som vem som helst som går i starta eget-tankar kan finna inspirerande.

qlyqb7b9vog-pineapples

Bild: Unsplash. Och exakt hur jag tänker mig att livet som egenföretagare är, man tar lite snygga kontorsbilder bara sådär, på en ananas och en skål med något oklart. 

Fantasiresor som är en kreativ själ publicerade en så fin liten video som hon gjort för några år sedan, se på den här: En trailer till livet.


Har du läst, lyssnat eller sett på något trevligt eller bra nylien? Dela med dig!

5 lärdomar jag tar med mig från 2016

I mellandagarna med all tid för reflektion över året som passerat kom jag fram till tre nyckelord som mitt 2016 präglats av och kan sammanfattas med: tryggt, reseupplevelser och tålamod. Eller med meningen: ett helt vanligt år.

När jag tidigare beskrev det häftigaste som hände mig under 2016, beskrev jag det också som lite tråkigt. Vad jag kanske egentligen menade är att det varit lite tufft. Att ständigt kämpa med ett fortfarande nytt land och en fortfarande ny stad. Ett land som kanske aldrig kommer bli helt hemma. På ett sätt är det en konstig sak att bygga upp ett liv på en plats där en inte planerar att bo i många många år. Man lär känna stadens gator, torg, caféer och alla små hörn. För att inte tala om de relationer man bygger. Och jag undrar, vad händer med allt när jag packar väskan igen och beger mig vidare? Alla andras liv fortsätter, men jag går vidare, och börjar om någon annanstans, igen.

img_120999

Det är som så många gånger jag beskrivit det förut, det är en känsla av rotlöshet och rastlöshet. En känsla som jag försöker lära mig att leva med för den kommer egentligen alltid finnas där. Det är ett äventyr i sig, ett äventyr jag valt och ett äventyr som om jag inte skulle byta ut även om jag fick chansen. Det är mitt liv, och det är fantastiskt. Men det är någonting jag tvingas påminna mig själv om, igen och igen.

Det är små saker under 2016 som skavt, sådant som inte känts helt hundra. Som det är ibland. Saker vi måste ta oss igenom av outgrundliga anledningar. Kanske gör det oss starkare, kanske förbereder det oss inför vad som komma skall, kanske är det bara i en väntan på att tillfället ska vara rätt.

Men ett par saker kan jag säga redan nu att 2016 har lärt mig.

5 lärdomar jag tar med mig från 2016

1. Träningen är livsviktig för att jag ska må bra. Träning i vilken form som helst. Utan den drunknar jag i ett hav av deprimerande tankar, kapitulerar och förblir ett vrak med ångest och gråtattacker. Och träning hjälper alltid, oavsett.

2. Att resa håller mig vid liv. Jag känner mig aldrig så levande som när jag är på resa, besöker nya platser och lär mig om främmande kulturer. Och man behöver faktiskt inte flytta till ett land, till och med ett par veckor kan räcka.

fullsizerender-66

3. Det är inte alltid svart eller vitt. Det finns inte alltid rätt eller fel och ibland vet inte magkänslan i vilken riktning man ska gå. Det är så livet är.

4. Det är nyttigt att ha tålamod, inte ta förhastade beslut och låta saker ta lite tid. Tidigare har jag alltid följt varenda känsla på impuls, men det här året har lärt mig att det kan vara klokt att ha is i magen.

5. Familj, vänner och kärlek är det viktigaste vi har. Ta tid till att umgås med varandra, hälsa på varandra och säg förlåt när det behövs.


Och trots att det varit ett alldeles vanligt år så var det förmodligen högst nödvändigt på ett personligt, karriärmässigt och ekonomiskt plan.

Jag känner mig liksom redo nu.

Nya blogg- & instagramfavoriter.

I livet (jobbet?) som bloggare ingår det också att läsa ett gäng bloggar. Dels för att det finns så mycket bra därute och dels för att det är en trevlig community att följa och liksom ”hänga med online”. Det kan visserligen vara tidskrävande men bloggandet går idag mycket mer mot kvalité framför kvantitet och det är något jag välkomnar. När bloggarna uppdateras mer sällan men med bättre innehåll kan det snarare förhöja hela upplevelsen. Sen är det härligt att ha en mix, vissa som uppdaterar dagligen och andra som uppdaterar 1-2 gånger i veckan. Men det där med att uppdatera 2-4 gånger om dagen, vi kan konstatera att de tiderna är förbi.

blogg och instagram-favoriter

Foto: Unsplash.

Jag har ett par favoriter i bloggvärlden som alltid är de första inläggen jag läser men jag älskar också att hitta nya favoriter. Det är svårt att hitta nya bloggar som man gillar, för det är så mycket som ska klaffa för att man verkligen fastnar för en blogg, ni vet. Visst är det lätt om det är ett gäng fina bilder och någon som lever ett spännande liv, men det är långt ifrån allt. Det måste finnas något mer, någon anledning till varför man väljer att stanna kvar och fortsätta läsa.

Nyfunna favoriter i bloggvärlden

Nyligen har jag funnit ett par nya härliga favoriter både i bloggvärlden och instagramvärlden. Men delad glädje är dubbel glädje och därför vill jag passa på att dela dessa med er! Så varsågoda här kommer inspiration i form av 5 stycken bloggar och 4 stycken instagramkonton!

Vandringsbloggen

Det är precis vad det låter som, en blogg om vandring. Angeliqa är kvinnan bakom bloggen och hon har nyligen sagt upp sig från en trygg anställning för att satsa helhjärtat på sitt egetföretagande som vandringsinspiratör och friluftskonsult. Förutom all härlig vandrings-inspiration är det imponerande att se hur bloggandet kan öppna upp nya världar och går att bygga ett företag på!

Vandringsbloggen

Bild: vandringsbloggen.com

Vandringar är något man kan göra i närheten av där man bor eller åka på långväga resor för att göra. Just nu har jag ett extremt vandringssug och tills jag kommer iväg (förhoppningsvis till våren/sommaren) på någon vandring så stillar jag suget med Vandringsbloggen.

LaLinda

Linda är kvinnan bakom Sveriges branschorganisation för bloggare och influencers som nyligen gjorde nylansaring under namnet Influencers of SwedenDet är imponerande att se vad hon lyckats utveckla under senaste året och det känns tryggt att ha henne som kapten över det här skeppet. Hon var så sent som i veckan och pratade i riksdagen om marknadsföring i sociala medier. Så hennes blogg LaLinda är spännande att följa och är en av mina nya favoriter!

LaLinda

Bild: Lalinda.se

A Startup Story

I den startup-värld jag befinner mig i tack vare mitt jobb så är det kul att följa andra i samma värld. Bloggen A Startup Story drivs av de två unga kvinnorna Veronica och Camilla som skriver om projekt de jobbar med och andra spännande startups och inspirerande företagare.

A startup story

Bild: Astartupstory.se

Teknifik

En blogg om teknik, det låter kanske inte jättesexigt? Men Elin med bloggen Teknifik gör detta riktigt bra! Hon skriver liksom om bra tips för sånt som är bra att veta för vardagstekniken som man dagligen använder. Till exempel tips för att göra datorn snabbare, så använder du nya funktioner i iMessage (för alla oss iPhone-nördar) eller inlägget om hur du tjänar pengar på att blogga (som är intressant för alla oss som bloggar).

Teknifik

Bild: Teknifik.se

Life on Blueberry Street

Det här är bara inte en ny favorit utan också en helt ny blogg. Det är en gammal bekant från Gällivare, Amanda, som driver bloggen med det mysiga namnet Life on Blueberry StreetFör mig är det kul att få en inblick i livet i norr, med härliga vinterbilder, friluftslivs, natur och inspirerande historier från det enkla men fina vardagslivet. Amanda har dessutom en talang för skrivandet så det är jättekul att se att hon startat en blogg! En bonus är att det också verkar bli inslag av träning då Amanda även är träningsinstruktör och en stjärna på zumba!

Life on blueberry street

Bild: nouw.com/blueberrystreet

Nyfunna favoriter på Instagram

Instagram för mig är mest att följa vänner och bekanta men också flöden med riktigt bra bilder – men inte för professionella bilder, då kan jag tycka att det blir lite tråkigt. Så här kommer fyra nyfunna favoriter på Instagram!

Janne Jensen

Jag minns inte hur jag hittade den här tjejen men hon verkar vara en ännu oupptäckt Instagram-talang som postar magiska bilder från Norges fantastiska natur. Färgstarkt, uppfriskande med mycket berg, hav och stå-på-händer.

@Jannejensn

Jannejensn instagram

Dudeellen

Hannah med bloggen Cup of Positive har även ett otroligt fint instagramflöde. Drömmigt och alldeles underbart. Att hon är uppe i över 9000 följare är inte särskilt konstigt eller förvånande.

@dudeellen

dudeellen instagram

Inger in Dubai

Inger är från Norge, är runt 30 och har sedan 4 år bott i Dubai där hon driver företag. Hennes instagram har över hundratusen följare och jag är vanligtvis inte så förtjust i de gigantiska kontona, men det jag fastnade för är hennes lilla bebis som är med under träningspassen. Hon ser verkligen ut att älska att vara med under träningspassen med sin mamma! Bonusen är det också är bra träningsinspiration ;)

@ingerindubai

Ingerindubai Instagram

Babba C

Nyligen läste jag en artikel om Babba Canales och blev så imponerad av denna tjej! Hon jobbade med marknadsföringen och lanseringen av Uber i Sverige och blev sedan förflyttad till deras kontor i NYC. Nu har hon lämnat företaget för en ny spännande startup Away (vill ha en sån resväska!). Hon är bara 26 år, har ett jäkla driv och har blivit omnämnd på Forbes 30 under 30-lista. Kul att följa en sån person på Instagram, där hon postar rätt drömmiga bilder + att hon har en cool stil.

@babba.c

babba.c instagram

Har ni hittat några nya favoriter i bloggvärlden eller på Instagram nyligen?

Dela gärna med av er några favoriter i kommentarsfältet – sharing is caring osv. Och hoppas ni fann lite inspiration från mina favoriter också! :)

En hälsosam kombo av hybris & självhat?

Hybris, är det okej att ha det ibland?

Och självhat, kan det komma något gott ur det?

En generation av hybris

Min generation har vuxit upp under trygga förhållanden och blivit peppade av samhället om att vi kan ta över den här världen om vi så bara känner för det. Vi vet (tror?) att vad som helst är möjligt, med en stark vilja, hårt jobb och en tydlig visionboard. Dessutom är det enda som räknas att förverkliga sig själv och göra något betydande. Vi accepterar inte usla arbetsförhållanden och om vi tröttnar på vårt jobb söker vi ett nytt. Många av oss drömmer om att göra något större och något eget, kanske att starta företag? Att driva eget, vara entreprenör eller frilansare och ännu hellre en digital nomad – är yrken som idag är otroligt åtråvärda men också extremt glorifierade.

hybris och självhat

Foto: Unsplash.

I jakten på uppmärksamhet, läsare, följare och likes är kanske hybris en naturlig del av alltihop. Dagens tioåringar drömmer om att bli Youtubers. Vi måste liksom tro att det vi har att erbjuda eller det vi kan bidra med, är så pass bra att någon annan skulle vilja konsumera det. Att ha en blogg om sitt egna liv är väl i sig lite hybris-varning? Och det är kanske inte något fel med det, så länge man inte låter sig helt uppslukas av storhetsvansinnet och tappar fotfästet.

Men vad gömmer sig bakom fasaden?

Om jag ska vara ärlig tror jag att samma övermodiga generation döljer en hel del självhat bakom den självsäkra bilden. För även om vi tror att allting är möjligt så slåss vi med en tuff konkurrens. Det är svårt att inte jämföra sig i havet bland alla andra som är lika drivna, ambitiösa och talangfulla. Och vissa dagar drunknar man liksom i alltihop. Dessutom blir det lätt lite ensamt bakom skärmen.

För jag vet exakt hur det känns när alla andra är så himla bra och du känner dig värdelös och överflödig (som Louise skrivit om här). För vem sjutton är jag att tro att jag kan driva företag? Att tro att jag skulle kunna ”satsa på bloggen”? Hur löjligt är inte det? Hur löjlig är inte jag? Och vem ska ge mig ett wake-up call när jag plötsligt sitter och gör en plan för boken jag tänkt skriva?

självhat

Foto: Unsplash.

Hybris + självhat = en hälsosam & lyckad kombo?

Men den där dagen med obotligt självhat och så jävla mycket ångest tar slut. Nästa dag vaknar jag upp igen och tänker, idag – det är idag jag ska ta över världen! Det känns i hela kroppen. Storslagna planer målas upp, i huvudet och pappret. Utkast till framtida blogginlägg blir till. Mejl skickas iväg. En synopsis påbörjas. Inuti i mig gnistrar det av positiv energi och den där spiralen av hybris eller vad det nu är, snurrar igen.

Jag inser att jag behöver de där dagarna av självhat. Lika viktigt som det är att drömma brett och högt, lika viktigt är det att kritisera sig själv och sina ibland inte så genomtänkta idéer. För även om självhatet är smärtsamt och många gånger irrationellt eller obefogat, så för det någonting gott med sig. Om inte annat så är det kanske naturligt, något som vi alla upplever då och då?

Dessutom tror jag på balans i livet, och ur den synvinkeln bör dagar av överdriven självuppskattning med fördel blandas med dagar av tvivel.


Och kom ihåg, även om det känns som om hela universum kretsar kring dig så är det inte exakt så. Försök slappna av och leva lite mellan varven. Pressa inte dig själv för hårt. Gör det du känner för. Njut av kärlek, goda bruncher, havet, bra böcker och roliga filmer. Och låt aldrig dina prestationer definiera helt och hållet vem du är.