Fyra små saker jag vill tipsa om

* Gör en mood/vision-board: Snart är det nyår och då får man vara sådär mysigt nostalgisk och visionärisk över det nya året. Det är också ett extremt bra tillfälle för att göra en visionboard. Sandra har skrivit om det, eller snarare om att göra en moodboard. Hon tipsar också om en bra tjänst för om du vill beställa hem lite bilder att använda. Jag brukar klippa ut bokstäver och inspirerande saker från gamla tidningar – men det kan vara kul med exakt de bilder man tänker sig.

Vem blir inte glad av lite peppiga ord? Här på ett torg i Haag.

* Hur snabbt/långsamt laddar din blogg? Har du koll på hur länge det tar för din blogg eller sajt att ladda när någon går in på den? En webbsidas laddningstid är en av de viktigaste faktorerna för en besökare idag – och således något Google också bryr sig om (och alltså påverkar din SEO). Du kan själv fundera på det, har du bra tålamod när du väntar på att en blogg eller nyhetssajt laddar? Sanna skriver om det här i sin blogg och berättar hur hon lyckades få ner laddningstiden på sin sajt. Och här kan du själv kolla hur snabbt din sajt laddar.

* Ny podd för marknadsförare! Min vän och tidigare studiekamrat Sanna har släppt podden Marknadscoacherna på företaget där hon jobbar tillsammans med sin kollega. Det är väldigt hands on och konkreta tips om hur man går tillväga och gör olika saker inom marknadsföring – alltifrån Linkedin-annonser till hur man seo:ar blogginlägg eller skriver ett whitepaper.

En annan bild från helgen i Haag. 

* Hur det är att jobba som influencer? Sara som är framstående i sin nisch som influencer inom trädgård skriver om det bästa och sämsta med att vara influencer. Hon berättar vad hon tjänar pengar på och ger sina bästa tips till dig som också vill jobba som influencer.

Peppigare måndagar

Det fina med att planera sin arbetstid och sina dagar helt själv är att man kan göra det som annars känns lite tungt eller trist, lite roligare. Måndagar är till exempel en utmärkt dag för att planera in en brunch med ett gäng vänner eller en lunchdejt. Och det är också därför det är så bra att hänga med andra som också är sina egna chefer – för då kan man bruncha en måndag lika gärna som en söndag! Eller ja, vilken dag som helst i veckan.

Förra måndagen såg till exempel ut såhär:


Min finska vän och bloggkollega Veera bjöd in både mig och Malin till sitt tjusiga hem och bjöd på en helt superfantastisk brunch. Som ni ser. Och just dessa stunder känner jag mig lite extra tacksam för det här livet. Jag behöver liksom inte kliva upp 06.00 och vara på ett jobb 08.00 och sitta där en hel lång och långsam måndag.

Vi fixade ananas- och rödbetsjuice. Eller Malin gjorde, jag tog foton till min fotokurs. Och spana in den här juicern – alltså, vilken grej?!

Veera pocherade ägg. Så ja, det var liksom en brunch i världsklass. 

Pocherat ägg på avokadotoast. Och så lagade hon chiapudding på kokosmjölk toppade med stekta bananer och blåbär. My god. Det här slår liksom alla världens brunchställen. 

Plus cappuccinos, såklart. Jag vill också ha en kaffemaskin som kan göra cappuccinos i mitt hem. Det borde räknas som en bra investering när man jobbar mycket hemifrån – eller hur? 

Efter den peppiga och för bra för att vara sant-brunchen gick jag och Veera vidare till ett café för att jobba resten av dagen. När man inte äger ett kontor är cafébesök fullt rimliga grejer att lägga pengar på. Roots Helsinki råkar dessutom vara ett riktigt bra jobbcafé här i Helsingfors. Det ligger i Kallio/Berghäll, som är lite ”hippt” område utanför centrum där jag inte hänger särskilt ofta. Men jag borde hänga här lite mer.

Veera på Roots. Hon bloggar förresten både på finska och engelska om resor världen över och hennes vardag som globetrotter och företagare – spana in hennes engelska blogg här.

↑ riktigt bra anledning att luncha här… 

Och idag mötte jag faktiskt upp samma gäng + Mirka för lunch inne i stan och för att jobba ihop. Jag gillar att jobba hemifrån med det är också sjukt givande att jobba ihop med andra och utbyta tankar och idéer. Sitter jag hemma en hel vecka blir jag liksom galen tillslut. Input och umgänge är livsviktigt – och det misstänkte jag redan innan jag blev egen. Det har faktiskt varit en av mina största farhågor med det här nya livet. Men tycker jag lyckats ganska bra hittills.

Yay för dessa peppigare måndagar!

5 saker jag läst + 2 fina inlägg

Här kommer lite trevligt jag läst den senaste tiden:

* Resebloggen 4000 mil har intervjuat en hotellexpert och bjuder på kul läsning: Hotellexpertens värsta historier – så här beter sig svenskar (och andra) på hotellet.

* Den engelska sajten Office hours skriver om två strategier för att tackla mansplaining.

* Peppe Öhman som bor i L.A. skriver ett fint inlägg om något jag tycker alla behöver påminnas om ibland: You’re not too old and it’s not too late.

* Lisa på resebloggen Livet från den ljusa sidanär brutalt ärlig och delar med sig av verkligheten i vardagen, och förklarar hur hennes dagar går ihop när många undrar hur sjutton gör du?

* Och slutligen, den här texten som min vän och förra kollega skickade till mig i veckan: 10 things I’ve learned since quitting my job (inspirerande för att jag själv just sagt upp mig och för att den tar upp lite sådant som jag själv tänkt på men också sådant som jag behöver påminnas om).


Jag har också blivit omnämnd hos två gulliga bloggare på senaste som jag ville passa på att nämna: 

* Sannas rum nämner mig bland 4 andra superhärliga damer och tipsar om mitt inlägg Hur vågar man ta steget mot sin dröm eller göra något som skrämmer en?

* Danielas dagbok skriver om 5 finlandssvenska bloggar hon gillar där jag syns tillsammans med 4 goa finlandssvenskar, fint att få bli omnämnd hos Daniela och att få vara en i gänget när man bor i Finland även om man är svensk!


Har du läst något bra/trevligt/kul/viktigt nyligen?

Ute på djupt vatten

Jag vaknade igår morse och kände mig utvilad men också utmattad av nattens drömmar. Jag hade 3 efterföljande drömmar där alla hade temat vatten; djupt vatten, strömt vatten, hajar, någon som drunknade, något som drog mig neråt i vattnet, osv Men jag verkade på något vis klara mig undan de stora vågorna, hajarnas vassa tänder och det mörka, oändliga djupet.

Dock kändes det extremt symboliskt alltihop. Jag är ute på djupt vatten. Det är ju en del av den här resan. Jag har hoppat från den här bryggan, och simmar nu för att hålla mig ovan ytan. Det är det jag vill. Som Mia Skäringer skriver i en av sina böcker:

Tungt och lätt om vartannat. Så som det ska vara om man vill känna att man lever. Det vill jag.

Tänk inte så förbannat mycket. Gör någonting nu. Typ det du vill. Man vet aldrig hur lång tid man har på sig.

Jag läste också en peppig text inne hos Josefin Dahlberg, som handlar om just varför man måste våga gå sin egen väg. Och jag kunde relatera till den rätt mycket. Jag har varit så extremt bortskämd med pepp de senaste veckorna, att jag för en stund glömde bort att det fanns de som var skeptiska. Men så mötte jag en ifrågasättande kommentar i veckan och plötsligt gick det upp för mig att det för vissa, kanske för många, är helt obegripligt hur någon kan säga upp sig från sitt jobb för att satsa på en dröm. Att det liksom för vissa är helt otänkbart att man skulle kunna jobba med sin passion. Ett jobb är ju ett jobb och det nöjer man sig med?

Och det är nyttigt att få de här kommentarerna, att ha förståelse för att vi människor är olika och kunna respektera det. Men när någon verkar ta för givet att du inte övervägt ditt beslut och med en skeptisk blick frågar om du har en affärsplan, ja då behöver du nog egentligen inte bry dig. Vänd dig till de som tror på dig och som stöttar dig (och som kommer bra kritik!) – och er har jag hur många som helst av ♥

Fck that FOMO

Bubbel och fancy cocktails, sommarens snyggaste klänningar och byxdressar, glittriga makeuper, bruna ben, tjusiga frisyrer, bästa vänner, bländande leenden och maximalt med pepp. 

Så ser den här helgen ut, i flödet på instagram och bland bloggar. Förutom en liten del som befinner sig i vacker natur, bland berg och sjöar, till exempel ett gäng av mina vänner som är på Kvinnliga Äventyrares meetup i Åre). 

Jag tror att med Sverige och Finland kombinerat (och i min filter-bubbla) så är detta sommarens största festivalhelg. I Helsingfors är det Flow Festival och i Sverige hägrar Way out West (vid en snabb check verkar dessa ha i princip samma lineup). Jag är inte riktigt en festival kind of girl, eller jag kanske skulle kunna vara det, men jag har aldrig varit på någon av dessa hypade cityfestivaler. Jag har inte varit en driving force för at det ska ske och ännu har inget kompisgäng dragit med mig.

Men helger som dessa är det fan lätt att drunkna i FOMO. Fear of missing out. Att känna att jag borde vara där. Men jag borde faktiskt inte alls vara där, för att det är 1. dyrt och 2. det är inte riktigt jag, och 3. vad skulle jag möjligen kunna missa på någon av dessa festivaler? Mitt fokus just nu befinner sig någon helt annanstans. Jag är sjukt nöjd över träningsvärken i hela min kropp och tacksam över den fina fredagskvällen och lördagsmorgonen ute på landet i goda vänners sällskap.

Så om du den här helgen råkar tänka varför är inte jag där? Vare sig det rör sig om en festival i Göteborg, Helsingfors eller en meetup i Åre. Kom ihåg att du inte går miste om något, och att var du än befinner dig, så är det exakt lika bra.

Jag kanske inte hade livets roligaste lördagskväll, men varför sörja det? Jag såg klart sista avsnitten av den spanska serien Grand Hotel (jösses vilket klassiskt 90-tals slut på en serie) och skrev ett gäng blogginlägg. Återhämtning och jobb, ja, typ det är bland mina topp 3 fokus just nu.

Vad äventyr är för mig och varför jag älskar det

Det var min födelsedag den 5:e mars och mina bästa vänner var här. Kvällen när vi just avslutat min födelsedagsmiddag så bestämmer de sig plötsligt för att var och en överösa mig med komplimanger då de beskriver mig med två ord var. Bland annat dessa ord dyker upp i deras alldeles fantastiska beskrivningar: oväntad, modig, äventyrlig och nyfiken. 

#kvinnligaäventyrare

Och bara någon vecka senare blir jag tillfrågad att vara med i kampanjen kvinnliga äventyrare som företaget Morakniv dragit igång tillsammans med min bloggkollega Vandringsbloggen (som ni kanske minns från min adventskalender där hon berättade om den fina upplevelsen när hon vandrade med snöskor). I kampanjen #kvinnligaäventyrare så delar ett gäng sjukt härliga och inspirerande äventyrs-kvinnor med sig av sina ord och tankar om äventyr.

kvinnliga äventyrare

En bild från helgen: på slalomskidor på en av alla alpernas toppar i Österrike.

Vad är äventyr för mig?

Det var den frågan som ställdes och det tog inte lång tid för mig att formulera ihop ett kort svar som jag tycker sammanfattar exakt det som jag känner när jag tänker på äventyr och just så som jag upplever det.

”Äventyr för mig är att våga göra allt det där som skrämmer mig lite. Det kan vara alltifrån en intervju i radio, ett jobb i Indien eller att hoppa från en brygga ner i en sjö en sommarkväll i juli.”

Jag har nog egentligen alltid sett mig själv som ganska feg. Branta skidbackar tycker jag är skitläskiga, jag vågade inte simma med jättesköldpaddor när jag hade chansen och när jag ser en fågel eller en liten mus är jag övertygad om att jag kommer blir attackerad.

Men, jag älskar att utmana mig själv – och det i sig är ett äventyr. Att bli intervjuad i radio är rätt svettigt och nervöst, resan till Indien ifrågasatte jag ett gäng gånger innan avfärd och att hoppa från en brygga ner i mörkt vatten skulle jag gärna slippa. Men, det finns alltså något i mig som triggas av allt detta. Att tacka ja, att bara göra det, att försöka att inte tänka så mycket utan stänga ögonen jättehårt, hålla för näsan och bara hoppa, ner i det där skrämmande vattnet.

Kicken efteråt är oslagbar.

#kvinnligaäventyrare

Västkusten, förra sommaren.

För det sägs ju att för att kunna vara modig måste man vara rädd. Och jag brukar säga att man får vara rädd, så länge man inte låter det stoppa sig. Så visst kan det tänkas att det stämmer det som mina vänner beskrev mig som, oväntad, modig, äventyrlig och nyfiken. 

Vad är äventyr för dig?

Oavsett om du känner dig som en äventyrare eller ej så kan du nog fundera över den här frågan. Du upplever garanterar äventyr stora som små till och från.

 vad betyder äventyr för just dig?


Ps. Om du vill se fler blogginlägg framöver eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebook-sida.