Det känns enormt surrealistiskt, att befinna sig i ett så världsomfattande och historiskt ögonblick som vi nu gör? Det har bara börjat och ingen vet riktigt var det kommer sluta, men effekterna kommer vara långvariga. Runt om mig virvlar känslorna.
Sju dagars run streak i min headspaceapp idag. Vanligtvis blir det 10 minuters meditation, igår blev det bara fem minuter. Slogs mot impulsen att öppna diverse appar i telefonen när jag stängt av alarmet och lät den där “morgonrutinen”, som
Så kom söndagen. Vi bilade hem från landet, i snö som blev till vatten och T lämnade av mig i östra Helsingfors. Ett område jag hänger väldigt sällan i. Främst för att det är på andra sidan stan. Ärendet som
Jag tittar på den klänning som nu hänger på tork. Det var i den som den långa resan började. På ett bröllop i Stockholm med en kamera i handen. Nervositeten var inte nådig, men det gick fint. Sen fortsatte jag
Det finns egentligen så mycket jag skulle kunna kommentera på just nu. Till exempel att jag har en ny underbar mössa i finsk ull, stickad av söta damer på finska landsbygden. Eller det där om alla känslor och tankar om
Det finns inget sånt som tillräckligt många bilder på snö, särskilt inte om det är den 8:e januari. Så här fortsätter de komma (eftersom jag spenderade en vecka uppe i Gällivare och liksom lever kvar med bilden att det är
Går runt med en gnagande känsla av att, borde jag inte ha mer att göra? Känner mig relaxed och som om jag har koll på läget inför jullovet. Och det känns lite förbjudet. Som om jag råkat öppna en magisk
Igår var alla lediga i Finland. Exakt ett halvår efter Sveriges nationaldag har Finland sin motsvarighet. Eller ja, självständighetsdag. Som såklart är en mycket större deal än bara en ”nationaldag”. Men jag jobbade lite i alla fall och vid lunch
December + self care = det ultimata sättet att avsluta året? Ja kanske. Men vad betyder det då, att self care:a sig igenom hela december? Det betyder att du inte behöver ge perfekta, väl genomtänkta och snyggt inslagna julklappar till
Började skriva att det bara två veckor sen jag senast var sjuk, men kollade i kalendern och insåg att det var fyra veckor. Av någon anledning går veckorna särskilt snabbt nu. Missade veckans två finskalektioner och allt jobb får vänta
För bara ett år sedan kände jag ingen som bodde i Tölö, ett bostadsområde just nordväst om Helsingfors centrum. Nu bor plötsligt tre av mina nära vänner där. Tidigare bodde majoriteten på Drumsö men nu är de alltså mer utspridda.
Det enda man vill med ångesten i kroppen är ju att inte gå utanför dörren. Se på film. Spela candycrush. En pojkvän som tröstar, som vet att allt går över. Och förstås: choklad. Men ändå är det som hjälper mest,