Novemberhavet & sånt som hjälper
Det enda man vill med ångesten i kroppen är ju att inte gå utanför dörren. Se på film. Spela candycrush. En pojkvän som tröstar, som vet att allt går över. Och förstås: choklad.
Men ändå är det som hjälper mest, att gå utanför dörren.
Promenera längs med havet där vågorna slår in mot stranden. En isande vind som känns i kroppen men som inte hindrar två damer från att gå ner till bryggan och ta ett kallbad. Det hjälper i stunden. Ett sommarprat i öronen. Tankar som skingras. Ben som gör ont från gymmet dagen innan och ändå försöker gå så snabbt som möjligt, kanske 7 km/h.
Gå på möten man inte kan avboka. Träffa människor som inte behöver veta vad som snurrar inuti. Och gå till den där satans finskakursen trots att att det känns mer lockande att rensa avlopp.
Ångest går över, och så även denna finskakurs. Bit ihop. Och jag biter ihop, allt vad jag kan.
8 svar
I feel you <3 … och ångest. ;)
Och du har inte ens en finskakurs att gå till 😉 Tack ❤️
Bara fem gånger kvar nu av finskan! Du är en trooper! <3 Och bara fem dagar tills vi ses! Puss!
5 är mitt favoritnummer, så bra ändå. Längtar av dig! ❤️
https://youtu.be/SmbBROZVdKI
En vlogger som jag följer och som också lärde sig finska. Hennes råd…
Ah, tack! Ett par bra tips. Och har också märkt att man nog gärna rättar en ifall man säger fel här 😄 inte bara läraren…
Hon sa dock Moomin laasko, hehe.
Här blev jag tvungen att googla på “Moomin laasko” och upptäckte att det troligen skall heta Moomin laakso, Mumindalen. Bra där Jen, du har förkovrat dig i finska språket mera än jag. Jag reagerade inte alls på felsägningen och visste inte att laakso betyder dal. I andra sammanhang kanske jag klarar mig bättre på finska. Hoppas jag :-)
Åhå! Men, kan faktiskt ha och göra med att jag har en nära bekant som heter delvis just det ordet i efternamn… ;) Men det behöver vi inte berätta!