I morse hände det igen. Kvart i sju ringde klockan i köket. Jag klev upp, stängde av larmet och tänkte inte genast på att återvända till sängen. Den varma, sköna, fluffiga och alldeles för inbjudande sängen, aldrig så skön som
Juldagar, mellandagar och en nyårsafton. Har tyckt om lugnet och inte känt särskilt mycket press alls. Snarare försökt uppskatta den där känslan av tristess. Det mest avancerade jag har gjort är kanske att sticka, och baka. Att vara omgiven av
Så strukturerat som jag jobbat de senaste typ två månaderna har jag kanske aldrig gjort. Här har jag suttit ett par dagar innan julledigheten och inte gjort klart allt som måste bli klart 2020…. Nä. Det var redan klart. Istället
November blev sådär förvånansvärt bra. Nästan oförskämt bra kunde man tro. Tills jag öppnar min träningskalender och ser två katastrofala veckor på slutet. Tappade allt som vanligtvis går in under mina vardagsrutiner och garanterar happy feelings och en nöjd jag.
Mörkret ligger tungt om morgnarna och det känns när larmet ringer halv åtta. Finns ingen anledning att tvinga sig upp tidigare, kroppen behöver mer sömn nu. Och jag som brukade gå upp direkt när klockan ringer har återgått till någon
När jag planerade november insåg jag att jag hade orimligt mycket positiva känslor i kroppen. Kanske för att jag fick en lång paus hemifrån och liksom känt mig lite nyförälskad i lägenheten, hösten (jag fick ju göra ett besök i
It’s been a while kan man säga. Inte sen vi hördes, men sen jag senast gjorde en månadssammanfattning. Kanske det förhållandevis händelselösa (ni vet vad jag menar) året inte var särskilt mycket till att sammanfatta? Jag gjorde senast en för
Fyra veckor (lite drygt) har gått sen jag landade i den där lägenheten full av ensamhet i min hemstad Gällivare. Fyra veckor som inte känns som en särskild lång tid alls. Det enda som känns är saknande, efter honom. Såklart.
Jag vet inte hur det är med er. Men efter den här våren (ÅRET?!) av för mycket umgänge med för få personer, så l-ä-n-g-t-a-d-e jag efter att få komma upp hit till norr och bara försvinna in i ensamheten några
Magi är, att vakna ungefär samtidigt som solen gör det en morgon tidigt i september. Att få tiden för sig själv. Medan världen ännu sover. För att sen, efter frukosten men innan kaffet, ta cykeln ner mot havet och en
Jag undrar hur länge man kan skriva/uppleva/känna att livet är ”lite upp och ner”. Hela det här året kanske. Allt är liksom lite speciellt. Jobbsituationer, den planerade resan hem till Sverige. Sådant man tackar ja till, sådant man får för
Egentligen har jag inte tid att blogga. Har målat mina naglar Bordeaux-röda (efter den här våren, det här året, känns det vilt att bry sig om hur naglarna ser ut!) och borde packa ner saker i en väska. Eftersom det
Vill du ha tips och tankar från en strategisk och kreativ marknadsförare?
Gör som 1000+ andra och skriv upp dig på mejllistan:
Copyright 2025 © Jennifer Sandström