En januari så som så många andra

I morse hände det igen. Kvart i sju ringde klockan i köket. Jag klev upp, stängde av larmet och tänkte inte genast på att återvända till sängen. Den varma, sköna, fluffiga och alldeles för inbjudande sängen, aldrig så skön som när man just vaknat, eller knappt vaknat ännu.

Det var alltså det som hände, igen. Jag gick upp genast! Den vana som tidigare var en självklarhet men som slukades av vinterns djupa mörker. Skulle ni skådat det med era egna ögon skulle ni också beskriva det som ett underverk.

Och känslan, en helt annan. Att få börja morgonen som min morgon. En favoritstund på dagen. Det är målbilden för februari.

Men innan dess – en återblick.

Januari gnistrade inte särskilt, men snöflingorna gjorde det.

Det är kanske inte när jag mår just så här jag borde skriva något överhuvudtaget. Det är den andra februari, en tisdag morgon mitt i vintern. De känslor som virvlar i mig är inte överdrivet åt det ljusare hållet, men vad annat kan man vänta sig av det som är just nu.

Jag längtar efter fler soltimmar, något ljusare morgnar och kanske att jag snart vaknar mer som en kvittrande gullig fågel och mindre som en björn som blivit väckt ur sin vintersömn.

Och en januari så som så många andra? Det vet jag inte. Just en sån här januarimånad har jag aldrig tidigare upplevt.

Kanske är det exakt precis just när jag mår så här jag borde skriva. Vad som helst. Alla som försökt vet att skrivande är en sorts terapi. Formulera känslor, tankar, känslor, tankar, om vartannat.

Det sa damen på tv igår också. När vi går igenom kriser är det viktigt att prata om hur vi upplever dem. Den här krisen har snart pågått i ett år.

Hur mår vi i den?

Att gå igenom månadens finaste ögonblick hjälper dock aningen. Kan rekommendera det husmorstipset if you feel down! Men, vi kan ju inte uteslutande fokusera på det sockersöta.

Januaris känsla:

Månaden inleds med viss panikångest och avslutas med en migränattack. Vad som hände däremellan? Jobb och 30 yogapass.

Panikångesten triggas av alkohol, och kaffe. Och ja kanske stress också. Det vore en lögn att påstå att jag inte upplevt en stress under januari. Det hör livet – och i det här fallet jobbet – till. Men för att vara ärlig verkar alkohol ha större påverkan på ångesten än kanske någonting annat. Denna känsliga jävla kropp.

Migränen? Kan ett tungt pass på längdskidor ha framkallat den? Ja kanske. Vem vet. Det var ett år sen sist, och då efter att ha hoppat studsmatta i en timma. Exakt samma symtom som kom när jag var barn och gjorde samma sak. Om det är så att jag åker skidor som jag hoppar studsmatta, då behöver jag kanske se över min teknik en aning. Kommentaren från utomstående objektiv person var dock: så där kan du ju åka i säkert 10 timmar, ser så lätt ut! Min medelpuls höll inte riktigt med. Men hey, det som räknas är hur det ser ut.

Och dagarna, livet, känslorna. Det tråkiga, hopplösa. När jag får göra något som känns igen? Det mest spännande är en konversation på linkedin och när månen dyker upp igen efter veckor i skymundan.

Tur att det finns pizza, förresten.

Januaris bästa:

▷ Snö. Allting blev mer så som jag gillar det, mer vinter. Men det var något mer som kom fram ur alla snöhögar som växte upp längs med vägkanterna. Insikten. Om att det inte är vintern det handlar om. Att det inte var bara den jag längtat efter. Förstås är det så också. Men mer än det är det platsen. Mitt norr, som jag saknar. Helsingfors förblir Helsingfors också under ett täcke av bomullsljuv snö. Ungefär allting är detsamma, bara ljusare och trevligare. Men fortfarande, en storstad. Och kilometrarna till Gällivare, de dryga tusen stycken, är lika många nu som då.

▷ Längdskidor. En dag bara stod han där med ett par skidor i ena handen och pjäxor i den andra. En tidig födelsedagspresent, fastän det var han som fyllde år. Och vad är kärlek om inte detta? Någon som inte bara fångar dig när du faller – men lyfter dig.

Vilken skidåkarlook jag satsar på? Söt tomtenisse på väg till verkstan hellre än sporty girl 92.

Januaris sämsta:

Mörkret. Utomhus och inuti. Känslan av att inte riktigt hinna med. Och ångesten över att Sverige är så långt borta, siffrorna som ökar och folk som ändå inte bryr sig så jag får sitta här ensam med mitt enorma ansvar.

Ja men hallå fru dramaqueen. Jo tack, jag vet.

Snart är det jag som bokar ett flyg till Mallorca med insikten om att ingen jävel kommer tacka mig när jag om tio år sitter och beskriver hur urtrist pandemilivet var (och tusen ursäkter som rättfärdigar mitt vårdslösa beteende, förstås).

Januaris roligaste:

L Ä N G D S K I D Å K N I N G. Men vänta, det nämnde jag redan? Ja, jag tycker också det är konstiga rubriker att ha både roligaste och bästa med. VEM är det egentligen som har gjort den här listan? Ja, det verkar vara jag själv faktiskt. Vi får se över det här.

Resor i januari:

▷ Lojo. Där det nya året inleddes på Kugges landställe. Just den typen av weekend getaway som behövdes och var allt vi kunde önska oss.

▷ Ts föräldrar. Också på den finska landsbygden. Den plats där vi blir som mest bortskämda och känner oss lite som en ung herr och fru på en fin gammal herrgård.

▷ Dagstur till Oittaa, får väl också räknas som resor just nu. Vi åkte skidor och om jag inte kollade så noga kunde jag tro att jag var i Lappland. Dessutom hade vi sällskap av Micka och Catti som vi inte sett på evigheter. Det är som om stunderna med vänner blir så mycket mer värdefulla just nu?

Vinterdimman. Mmmm.

Avklarade mål i januari:

Hängivenhet fanns det, trots allt, inte brist på under månaden. Kanske är det lätt att hålla fokus när allting känns avtrubbat. Lättare att bara göra, istället för att fundera.

1. Trettio dagar yoga. Det kan måhända vara så att definitionen av en drömmänniska är just någon som yogar trettio dagar i rad bara sådär. Men drömkänslan uteblev och trots att det var fantastiskt kändes det inte så. Men jag gick i mål och klappade mig själv på axeln, för det är en bedrift och sånt ska man inte ta för givet.

Jag vet inte hur den här posen såg ut innan månaden, men efter yogamånaden såg den i alla fall ut såhär. Återkommer när jag kan göra så här.

2. Läst böcker nästan varenda kväll innan jag somnat! Lyckades tillsist ta mig igenom Genusdoktrinen, men jösses vilken deppig läsning som mest resulterar i diskussioner utan slut med de som inte förstår kritiken. Nu kämpar jag mig igenom boken Is som äntligen blev lite spännande. Och ljudboken Samlade verk som är hundra procent njutning.

3. SEO-kursen som lanserades med bravur! 11 stycken otroliga deltagare är redan anmälda. Om jag inte hade ett jobb som drog in mig i flow i princip dagligen vet jag inte vad jag skulle göra? Kanske experimentera med kläder och inredning. Men det slipper jag nu, jag får lägga mig under drivor av jobb. Och den största och bästa drivan just nu är alltså SEO-kursen.

4. Alla blogginlägg med tydliga syften istället för personliga stories som för all del inte ska underskattas men som emellanåt kan kännas tråkiga:

• Så mycket tjänade och jobbade jag 2020
• 10 tips för att få nya idéer till innehåll för sociala medier och blogg
• 7 orsaker till varför du misslyckas med dina företagsmål
• Gör en content audit – steg för steg-guide
• Sex SEO-tips för författare

En januari så som så många andra, eller helt annorlunda. Oavsett, januari är förbi. Världen spinner vidare, himlen är svagt babyblå idag och snart snart blir det sommartid. 39 dagar för att vara exakt.