Allt som kommer med det nya året

Jag går inte upp tidigt. Det är den fjärde januari, det är måndag och jag vet att vad som räknas är inte vad vi gör just idag. Det är vad vi gör årets alla andra dagar. Upprepande, regelbundet och till slut på rutin. Jag har aldrig lockats av det, att göra samma sak hela tiden och känner ett obehag av inrutade scheman. Har sällan heller lyckats med det, utan fungerat helt okej genom att agera på känsla och impuls.

Årets tre första dagar tog plats här.

Det finns dock ett visst sorts problem med ett liv som är övervägande luststyrt. De där drömmarna som kräver lite mer, som förutsätter att nya vanor byggs och att du gör någonting vareviga jävla dag. Det är lätt att misslyckas om lusten är det enda som får styra. Eller att man inte når riktigt dit man hade tänkt sig. En dag inser man att tiden gått och jag är ju ingen annanstans. Jag lever inte det liv jag trodde jag skulle leva.

Där har upprepning, regelbundenhet och dötråkiga rutiner en alldeles speciell makt. Och det handlar om hur jag ser på det. Istället för ett schema som bara ska följas kan det vara något som bara underlättar, som låter mig slippa ta beslut. För jag är, precis som de allra flesta av oss, bekväm. Men jag är inte helt säker på att den rebell som bor i mig kommer acceptera det här.

När jag vaknade alldeles omtöcknad och sliten den första januari var min första tanke VAD UNDERBART MED ETT NYTT ÅR. Nej, haha. Det var den inte. Däremot var den: det här med att alkohol inte är en drog? Vilken bullshit. Men som sagt, året handlar kanske inte så mycket om den ultimata starten som den rimliga fortsättningen. Och så gick jag upp strax efter 14 med gott samvete.

Med det sagt: nyårskvällen var fin och jag fick uppleva en äkta julgran med levande ljus. Som att med en tidsmaskin resa till en svunnen tid.

Allting började dock flera timmar tidigare. Med åtta nallebjörnar som skulle ordna den sista festen innan de skulle gå i vinteride. Bild till vänster nedan. Ja det var alltså ett escape room som Kugge helt på egen hand ordnat för oss övriga. Vi löste det på dryga fyrtiofem minuter och hade mycket roligt.

När björnarna till slut gick och la sig för vintern dukade vi upp för nyårssupé. Haha ja eller alltså middag. Trerätters. Och fint var det i och för sig. Och vi var klädda i kläder som glimmade. För nyårsafton är det ju endast en gång per år.

Jag hade fått äran att inhandla vinet. Det är inte en jättesvår uppgift om man frågar om hjälp på Alko. Sällskapet var nöjda med mina ekologiska österrikiska och franska val.

Oops, tre björnar var ännu med på festen!

Av någon anledning var det även jag som föreslog förrätt och efterrätt. Min T var lagom skeptisk till förrätten han fick laga och kallade den för något som serveras på finlandsfärjan (han var uppenbarligen misstänksam mot ett recept från Icas sajt 😂 ). Men den kallrökta laxen med pepparrot och äpple smakade ja, bra. Fräscht, krispigt och lagom lätt för en förrätt.

Efterrätten gjorde jag dagen innan. Smart. En jämtländsk tiramisu, med hjortronlikör, sockerkaksbotten och kvarg istället för mascarpone. Toppad med pappas hjortronsylt och riven choklad. Serverad i farmors gamla glas <3 Gudomligt smakade den!

Däremellan förekom förstås en varmrätt. Hjort med rödvinssås, pommes duchesse och broccolini.

I morse tände jag ljusen vid köksbordet, öppnade min nya kalender för 2021 och kastade ett sista öga på den från förra året. När jag till sist stängde igen den gamla kalendern kändes det som om jag kunde släppa allt som var då. Jag behöver inte längre tänka på vilka mål och drömmar som fyllde mig då. Jag behöver bara fokusera på vad som är här och nu och vad jag vill med det här året.

Men att göra en årsplanering för ett helår är en ganska underlig sak att göra och inte undra på att det kan kännas så överväldigande att vi hellre ger upp och bara kör på i samma gamla upptrampade spår.

En kvartals- eller månadsplanering däremot. Där har vi något!

Jag har funderat på det här med mål och kommit till en punkt där jag har svårt att tänka på mål som något långt bort i framtiden totalt annorlunda från var jag är nu. Istället dyker jag genast in att omvandla målet till handlingar som behöver ske nu nu nu för att målet en dag ska uppnås.

För att sätta mål – och nå dem – handlar väldigt lite om målet i sig och mycket mer om planen och dagarna fram till målet. Det är inte den som allra mest vill skriva en bok som gör det, där är den som skriver lite varje dag. Kugge delar med sig av fler tips på det temat här just idag!

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

6 Kommentarer

  1. 4 januari, 2021 / 14:31

    Ohh så härligt det ser ut =D och många härliga bilder

    • Jennifer Sandström
      Författare
      4 januari, 2021 / 15:40

      Tack Marie!!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      5 januari, 2021 / 16:23

      Tack!! ☺️

  2. 5 januari, 2021 / 20:57

    Jag känner inte för att planera för något särskilt alls i år, då det ändå till stor del verkar bli en förlängning av 2020 med coronarestriktioner och allt det innebär tills största delen av befolkningen äntligen är vaccinerad (och får se hur lång immunitet det vaccinet kommer ge). Så jag kommer bara ta saker som de kommer i år tror jag och flyta med och försöka hitta de små guldkornen i livet och vardagen :D

    • Jennifer Sandström
      Författare
      3 februari, 2021 / 14:02

      Men! Hade helt missat din kommentar såg jag nu. Sorry! Och ja du, det låter ju som en klok plan iaf ;) Jag känner mig också lite deppig över det, men försöker planera för sånt som kan bli av ändå. Typ en promenad runt kvarteret, eller nåt 😂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?