Jag går inte upp tidigt. Det är den fjärde januari, det är måndag och jag vet att vad som räknas är inte vad vi gör just idag. Det är vad vi gör årets alla andra dagar. Upprepande, regelbundet och till
Det är en alldeles speciell känsla, till snudd på magisk. Den där stunden när man infinner sig på ännu ett nyårsfirande i Sverige och skålar för att det kommit att bli en tradition. Tre år i rad. Det började nyåret 16/17 som
Gott nytt år och välkommen 2018. Jag har inte ännu hunnit reflektera över 2017 på ett djupare plan – inte mer än min årskrönika, och inte hunnit sätta mina mål för 2018. Och ärligt talat har det gjort mig lite
Nyår alltså. Det var någon gång i höstas som jag kom och tänka på hur jag önskade få fira min nyårshelg. Så jag slängde iväg ett sms till mina bästisar i Sverige och föreslog att vi skulle fira ihop. Nyårsafton alla
Det finns inget utdrag eftersom detta är ett skyddat inlägg.