Gott nytt 2019

Det är en alldeles speciell känsla, till snudd på magisk. Den där stunden när man infinner sig på ännu ett nyårsfirande i Sverige och skålar för att det kommit att bli en tradition. Tre år i rad.

Det började nyåret 16/17 som firades in i Herrljunga med hela gänget. Förra året var vi samma gäng men i en mindre konstellation, i Jönköping. Och så detta år, ännu några färre. Men vi är två par som varit tillsammans alla tre nyårsaftnar i rad nu. Det, känns väldigt fint.

2019 is yours.

Den här gången fick vi mer tid tillsammans. Vi kom till Jönköping, samma plats som sist, redan på söndagen. Så vi hann handla tillsammans och laga en god middag även den kvällen. Och det är beyond mysigt att hänga hemma hos dessa två.

Vad som skulle bli vietnamesiska vårrullar fick i brist på rispapper istället bli vietnamesiska bowls med risnudlar. Lyckad och bra grej.

På nyårsaftonsmorgonen vaknade jag till ett gyllene ljus utanför fönstret. Solen var påväg upp och mina vänner bor så vackert uppe på höjden att man genast vill gå upp och njuta av ljuset och utsikten.

God morgon, sista dagen på 2018.

När vi ses köper vi alltid lyxigt bröd till frukosten. En detalj jag gillar massor.

Så, en hel nyårsafton framför oss. Vad gör man av en sådan? Vi åkte upp till stadsparken och tog en skön promenad. T sprang 11 kilometer medan vi vandrade runt och pratade, njöt av utsikten, skogen och djuren som finns där. Jag kan inte tänka mig en bättre sak att göra än just detta innan kvällens firande. Älskar känslan av att komma in igen med lite rosiga kinder, och ben som fått röra på sig.

Egentligen hade vi inte planerat någon lunch, på så sätt är vi ett ganska chill gäng när vi hänger, så vi köpte lite stenbitsrom och gjorde rösti. Nyårsmiddagar tenderar ju att bli ganska sent serverade måltider och det här kändes som den perfekta uppladdningen.

Jag som vuxit upp på löjrom har fått lära mig att det är en extrem lyx. Men ärligt talat tycker jag att all fiskrom faktiskt är god.

Vi hann också med en kaffe och ruby-choklad som jag och T hade med från Finland. En helt nyfunnen kakaoböna som naturligt ger en rosa färg. I smaken något bärig och påminner i mitt tycke lite om vit choklad.

Och så fortsatte förberedelserna under eftermiddagen som följde.

Den forne bartendern gjorde i ordning kvällens första cocktail. Gin med grapefrukstjuice och svartvinbär. Och till det lite snittar på fröknäcke med kallrökt lax toppade med spännande smaker.

Det är en fin grej att mina vänner är så duktiga på att laga mat (och blanda drinkar!). Och vet ni vad, vi har faktiskt skrivit ihop en gemensam bucket list för 2019 och där finns punkten bli bättre på att laga mat uppskriven. Det innebär förstås lite olika saker för oss alla, men för mig innebär det att börja laga mat öht.

Black vs blue. Jag är som vanligt det udda fåret, och just den här kvällen till ära i mina guldglittriga kläder.

Jag stod inte bara och babblade på sidan om, hackade faktiskt lök och blandade citron med creme fraîche. Inte totalt useless alltså.

Och så blev det dags för förrätt och bubbel.

Såhär såg menyn för kvällen ut:

* Förrätt: havskräftor med löjrom

* Varmrätt: torskrygg och pilgrimsmusslor med potatis- och jordärtskockspuré, samt beurre blanc-sås

* Efterrätt: på fjärde bilden nedan, sorbet med prosecco, och det var egentligen vad vi åt kvällen innan. Men det hade passat väldigt bra till den här menyn, både smak-, säsongs- och fotomässigt. I själva verket åt vi en chokladmousse på avokado med mango och passionsfrukt till.

Allting var fantastiskt gott. Jag gillar smakupplevelserna på riktigt bra restauranger, men ännu häftigare är det när maten tillagats hemma. Nu kan jag inte ta åt mig särskilt mycket av äran här, men är desto mer imponerad av mina vänner som fixar detta.

Vi toppade purén med jordärtskockschips också – och den syrliga egen-inlagda gurkan passade perfekt till maten.

En lång fin kväll i lagom tempo. Vi plockade några frågor från icebreakerspelet, skrev ner punkter på vår gemensamma bucket list och efter tolvslaget och efterrätten spelade vi spelet Hint.

Gruppfoto med posen “känslan du går in i 2019 med”.

Jag tog faktiskt inga bilder alls vid tolvslaget eller på fyrverkerierna. Det här året bara försökte jag ta in allt och verkligen vara där. Ser fortfarande fyrverkerierna framför mig, hur de smällde i vackra explosioner på himlen åt alla håll och kanter, med Vättern som skymtade där nere i bakgrunden. En bättre balkong, med bättre sällskap, det kunde man inte ha just den här stunden.

Det blev ingen vild kväll. Snarare en kväll med både intressanta och nakna (inte bokstavligen) diskussioner. Jag älskar ju sånt och jag tror aldrig man kan sluta lära känna sina vänner. Det känns bara ibland som om relationer lätt mynnar ut i någon slentrianmässig rutin. Som om alla tankar redan sagts och som om vi kände varandra utan och innan. Men vi är mer komplexa än så, vi förändras, utvecklas – och det syns sällan utan på.

Gott nytt år – med detta avslut på 2018 och start på det nya året är jag mer än redo.