Årskrönika 2018

Jag gick in 2018 med en tanke, fokus. Jag specificerade aldrig vad jag skulle fokusera på. Det var så självklart. Vad annars om inte företaget? Jag har tänkt, andats, levt mitt jobb. Kanske inte älskat det varenda sekund, men nästan.

De tyngre stunderna har handlat om enorm pengastress och en ständig ångest över skatteverket. Det har legat som ett mörkt åskmoln över mig, det här med att min svenska enskilda firma egentligen borde bli en finsk i och med att jag nu bor i Finland. “Kolla upp finskt företag” har varit en stående punkt på att göra-listan. Samtidigt dök tankar upp om att det kanske inte är en finsk firma jag ska ha, det kanske är i Sverige jag ska bo. Flytta hem. Men så i november blev allt plötsligt tydligt. Och precis innan julledigheten var mitt finska företag startat och det svenska avregistrerat. Så underbart.

I och med detta kände jag mig helt in peace med att bo i Finland. Att det är Helsingfors som ska vara mitt hem under 2019. På ett sätt som jag kanske aldrig tidigare känt. Detta, mycket tack vare att jag under november också fick prata med en coach.

Det här året har mer än någonsin präglats av jobb. Få stunder har varit helt lediga. Jag har liksom också gjort mycket relaterat till företaget som inte gett några intäkter. Två olika podcasts, fotokursen första halvan av året, skrivkursen andra halvan. Är också väldigt tacksam över att ha fått bli uppmärksammad på lite olika vis, intervjuer, nomineringar etc. Det är sånt som ger en lite av en push just när man behöver det.

Sen har det varit ett år av fantastiska resor. Resorna kommer i ett eget inlägg – blir helt mållös när jag kollar tillbaka på alla upplevelser och äventyr under 2018.

Jag har alltså fått göra två av mina favoritsaker i världen: jobba med något jag älskar och upptäcka världen, mycket av Norden och flera nya länder och städer i Europa.

Och kanske, det viktigaste av allt, har jag mer än någonsin umgåtts med både familj och vänner. I någon sorts kontrast till jobb så har det som verkligen betyder något fått ta stor plats. Inte bara har jag fördjupat relationerna med mina “nya vänner” i Finland (fester, blogathons, söndagsfika, bruncher, middagar osv) utan också fått fira både mormor och moster som fyllt jämt, hälsat på pappa två gånger, varit på släktträff i Finland och till och med haft min bror på besök. Utöver det har jag också hälsat på vänner flera helger på olika platser, varit utomlands en vecka med roligast gänget-vännerna, och rest till Sverige för en 30-års dag. Och nu, i denna stund, får jag fira in det nya året med bästa vänner. På diverse resor genom året har jag dessutom fått träffa massor av inspirerande typer som gjort djupa intryck.

Jag tänker också på vad mycket fint som hänt mina nära och kära det här året (födelsedagar, kärlek, bebisar, bytt jobb, startat företag, testat ett nytt land). Men förstås är det några som tyvärr haft otroligt tunga stunder. Det har varit en påminnelse om att sorg är en del av livet – och att det är så viktigt att få finnas där, med en kram, ett värmande ord eller bara i tanken.

Och jag är så tacksam över allt jag har i mitt liv just nu.

Tacksamheten och privilegiet. Att få göra saker man drömmer om. Alla har inte den möjligheten, därför är det viktigt att hjälpa andra – också något jag verkligen tänkt på under året.

Med de tankarna, känslorna och den påminnelsen vill jag avsluta det här året.

2018 – tack för allt <3

Och så avslutar vi med årets bästa bild.