Granar, finskt julbord & yearcompass

Juldagar, mellandagar och en nyårsafton.

Har tyckt om lugnet och inte känt särskilt mycket press alls. Snarare försökt uppskatta den där känslan av tristess. Det mest avancerade jag har gjort är kanske att sticka, och baka.

Att vara omgiven av människor har också varit fint just nu. Med filosofin om att ”okej ni har varit isolerade och vi också, så fine”. Och så är läget förstås betydligt bättre här än i Sverige. Vi (i Finland) har extremt svårt att förstå vad ni (i Sverige) egentligen pysslar med. Inte många rätt blir det.

Men de här juldagarna och mellandagarna då.

Snö som ramlar ner över en grå värld, det är lycka. Och det hände till sist. Det är förstås inte samma sak som en full vinter så som den jag är van vid i Gällivare, men ändå vackert. Man får ta vad man får (och inte tänka för mycket på slalombackarna och skidspåren i norr).

Grankvistar pyntade med vattendroppar är ju en lite märklig decembersyn, men de är åtminstone gröna. En färg i allt det färglösa.

Och en liten och söt gran tog vi in. 100% ekologisk.

Det har varit dagar med sovmorgnar, Harry Potter-filmer, en vanlig bok och en ljudbok, brädspel (carcassonne och flamme rouge), choklad, chips, alkoholfria drinkar och finsk julskinka. I Finland lagar man ännu julskinkor så stora som 7-10 kg och med ben. Mormor sa att de nog försvann på sjuttiotalet i Sverige.

Så är det med mycket i Finland. Gamla kvarlevor som man lärt sig uppskatta. Precis som diskskåpen.

Det finska julbordet är för övrigt väldigt mycket fisk. Gravad lax, gravad sik, sill och något mer (var det löja kanske?). Inga köttbullar, revbensspjäll eller prinskorvar ALLS. Och så svampsallad och förstås: lådorna med potatis, morot eller kålrot.

För mig är det inte längre så noga, efter alla dessa år borta från Sverige har jag blivit bra på att finna mig i att särskilda traditioner inte är jätteviktigt. Att vi till exempel tog in granen på självaste julaftonen och pyntade den först på eftermiddagen, sådant hände aldrig när jag var barn. Och lika bra går det.

Dagar, upplevelser, högtider och tillställningar behöver inte heller vara ”perfekta”. DET blir jag bättre och bättre på.

Pappas hjortronsylt till vit chokladpannacotta var vår julaftonsefterrätt.

Julklappar under granen, och öppnade.

Ett par fick jag också. Hyvää joulua.

Det här var vad jag bakade, karelska piroger. Och sen en efterrätt till nyårsafton, men den får ni höra om sen.

Och så invigdes den nybyggda vedeldade (!) bastun. Julbastu är förstås en av de viktigaste traditionerna i det här landet, till ingens förvåning. Bastun var också av den modell som värms i flera timmar, är större än ett vanligt aggregat och sen hålls varm ganska länge. Existerar de ens i Sverige?

Bastun är trähuset där nere, som just byggts klart och inte ännu målats. Pappa kommenterade att den gröna gräsmattan känns ganska lustig såhär års. Japp.

En dag då molnen var tunna åkte vi genast ut till Parmaharju och promenerade en timma på skogsstigar, upp och ner och över ett och annat litet vattendrag. Och så hade den där fina fina pudersnön landat så vackert på träden och marken!!

Också en sorts vintervärld. Egentligen en härlig fördel att kunna vandra i skogen, inte sant?

Där står hon och drömmer i sagoskogen, långt långt bort från livets alla nyårslöften och bekymmer.

Efter dessa dagar var jag plötsligt utvilad och uttråkad och något sorts ”nytt år pepp” började smyga sig på. Trots allt. Så då drog jag fram yearcompassen. En speciell känsla att se tillbaka på och stänga det här året.

Planer för 2021 har inte satts helt på pränt ännu. Varför skynda med det? Idag ska dock lite sådant göras tillsammans med Friday Lab och på torsdag mer jobbmässigt – om du är företagare kanske du hänger med då?

It is not the strongest that survives; but the species that survives is the one that is able best to adapt and adjust to the changing environment in which it finds itself.

Vi mellanlandade en sväng (ett par nätter) hemma i lägenheten i Esbo och fortsatte sen med bilen ut till Kugges landställe där nyårsfirandet väntade. 2020s vildaste kväll. Mer om det en annan dag. Är ännu kvar här och fyller kroppen med landetlugn och skogsluft.

Hur mår du? Var julen katastrofal, ensam eller underbar?

Följ:
0
Jennifer Sandström
Jennifer Sandström

Jag hjälper jag dig öka din trafik med SEO. I bloggen får du läsa om marknadsföring, företagande, foto, skrivande, böcker och resor. Gällivare är min hemstad/favoritplats, bor i Helsingfors pga kärleken.

8 Kommentarer

  1. 3 januari, 2021 / 14:40

    Har aldrig hört talas om gravad sik, är det gott? Annars så älskar jag rökt sik.
    Vår Julhelg var trevlig, mycket zoom dock hit och dit, nästan lite för mycket. Annars var det bara jag, min man och våra katter. På Annandag Jul så hade vi ett annat par över på social distanced bbq utomhus. Vi har köpt en eldstad med gjutgjärns omfång, så det blir lite mer värme.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      4 januari, 2021 / 15:41

      Jaaaa, minst lika gott som gravad lax! :)

      Det är lite tungt att umgås på Zoom, så fattar. Man sitter ju inte heller lika avslappnat som när man umgås vanligt, och måste hela tiden anstränga sig för att höra, hänga med och försöka att inte prata i mun på varann.

      Men fint med utomhusbbq!!

  2. 4 januari, 2021 / 07:51

    Tackar som frågar, jag mår utmärkt!
    Nejdå, ingen katastrofjul utan en helt vanlig jul med mat och liten släktträff på julafton.
    Julklapp fick jag en men eftersom jag redan hade den boken och läste den i somras så blir det troligen byte.
    Till julbordet bidrog jag med prinskorv, paté och en sorts sill. Fisk hör till julbordet men lutfisken höll sig borta, tack och lov. Inget jag gillar. Kalops på jul är vår speciella jultradition men julbastun hinns däremot inte med.
    Och idag på morgonen städade jag bort julen och alla dess attiraljer. Nu först lite vinter och sedan kommer våren strax!
    Fina bilder!

    • Jennifer Sandström
      Författare
      4 januari, 2021 / 15:43

      Så fint! Och se där hittar vi prinskorvar i Finlands svenskspråkigare delar!

      Alltså har ni kalops typ istället för skinkan? Eller också? Eller inte på julafton?? :)

      Här får julstjärna och ljusslinga (ganska sparsamt julpynt haha) hänga kvar en stund till. Men visst blir det vår snart! Hurra!!

      • 4 januari, 2021 / 15:54

        Nej då, kalopsen ersätter inte skinkan men skinkan är färdigt skuren i lämpliga skivor. Inte hela skinkstycket på bordet som jag såg på bilden. Ofta finns också rökt kalkon i färdiga skivor.
        Hmm, finns inte prinskorvar i Helsinkifors?

        • Jennifer Sandström
          Författare
          5 januari, 2021 / 10:33

          Okej! Nej vad jag förstått är det ganska ont om annat kött utöver skinkan här bland de finskspråkiga iaf?! 😊

  3. Åsa
    4 januari, 2021 / 09:40

    Stickat, nu blir jag nyfiken!

    Firade jul med bara Simon och hundarna. Det var fint och mysigt, hade helt klart kunnat göra det ett ”vanligt” år med, förutom då att Simon inte brukar vara i Sverige över vintermånaderna i vanliga fall :D

    I min familj äts det lutfisk på julafton, och inget julbord alls. Jag är dock inte så förtjust i lutfisk så vi hade köpt en liten fårfiol istället som vi skar tunna skivor av i flera dagar.

    • Jennifer Sandström
      Författare
      4 januari, 2021 / 15:40

      Ja alltså när jag säger att det är det mest avancerade jag gjort så säger det något om nivån. Har stickat runt runt med en sån rundsticka, mest för att öva. Två räta två aviga. Och insåg efter en stund att jag ju svängt cirkeln innan jag stickade första varvet, så den blev vriden. Bara någon sorts grå ullig halsduk blir det i speciell design, inte klar ännu… 😉

      Låter fint!! Aldrig ätit lutfisk, vad jag kan minnas.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.


Söker du efter något?