Granar, finskt julbord & yearcompass

Juldagar, mellandagar och en nyårsafton.

Har tyckt om lugnet och inte känt särskilt mycket press alls. Snarare försökt uppskatta den där känslan av tristess. Det mest avancerade jag har gjort är kanske att sticka, och baka.

Att vara omgiven av människor har också varit fint just nu. Med filosofin om att ”okej ni har varit isolerade och vi också, så fine”. Och så är läget förstås betydligt bättre här än i Sverige. Vi (i Finland) har extremt svårt att förstå vad ni (i Sverige) egentligen pysslar med. Inte många rätt blir det.

Men de här juldagarna och mellandagarna då.

Snö som ramlar ner över en grå värld, det är lycka. Och det hände till sist. Det är förstås inte samma sak som en full vinter så som den jag är van vid i Gällivare, men ändå vackert. Man får ta vad man får (och inte tänka för mycket på slalombackarna och skidspåren i norr).

Grankvistar pyntade med vattendroppar är ju en lite märklig decembersyn, men de är åtminstone gröna. En färg i allt det färglösa.

Och en liten och söt gran tog vi in. 100% ekologisk.

Det har varit dagar med sovmorgnar, Harry Potter-filmer, en vanlig bok och en ljudbok, brädspel (carcassonne och flamme rouge), choklad, chips, alkoholfria drinkar och finsk julskinka. I Finland lagar man ännu julskinkor så stora som 7-10 kg och med ben. Mormor sa att de nog försvann på sjuttiotalet i Sverige.

Så är det med mycket i Finland. Gamla kvarlevor som man lärt sig uppskatta. Precis som diskskåpen.

Det finska julbordet är för övrigt väldigt mycket fisk. Gravad lax, gravad sik, sill och något mer (var det löja kanske?). Inga köttbullar, revbensspjäll eller prinskorvar ALLS. Och så svampsallad och förstås: lådorna med potatis, morot eller kålrot.

För mig är det inte längre så noga, efter alla dessa år borta från Sverige har jag blivit bra på att finna mig i att särskilda traditioner inte är jätteviktigt. Att vi till exempel tog in granen på självaste julaftonen och pyntade den först på eftermiddagen, sådant hände aldrig när jag var barn. Och lika bra går det.

Dagar, upplevelser, högtider och tillställningar behöver inte heller vara “perfekta”. DET blir jag bättre och bättre på.

Pappas hjortronsylt till vit chokladpannacotta var vår julaftonsefterrätt.

Julklappar under granen, och öppnade.

Ett par fick jag också. Hyvää joulua.

Det här var vad jag bakade, karelska piroger. Och sen en efterrätt till nyårsafton, men den får ni höra om sen.

Och så invigdes den nybyggda vedeldade (!) bastun. Julbastu är förstås en av de viktigaste traditionerna i det här landet, till ingens förvåning. Bastun var också av den modell som värms i flera timmar, är större än ett vanligt aggregat och sen hålls varm ganska länge. Existerar de ens i Sverige?

Bastun är trähuset där nere, som just byggts klart och inte ännu målats. Pappa kommenterade att den gröna gräsmattan känns ganska lustig såhär års. Japp.

En dag då molnen var tunna åkte vi genast ut till Parmaharju och promenerade en timma på skogsstigar, upp och ner och över ett och annat litet vattendrag. Och så hade den där fina fina pudersnön landat så vackert på träden och marken!!

Också en sorts vintervärld. Egentligen en härlig fördel att kunna vandra i skogen, inte sant?

Där står hon och drömmer i sagoskogen, långt långt bort från livets alla nyårslöften och bekymmer.

Efter dessa dagar var jag plötsligt utvilad och uttråkad och något sorts ”nytt år pepp” började smyga sig på. Trots allt. Så då drog jag fram yearcompassen. En speciell känsla att se tillbaka på och stänga det här året.

Planer för 2021 har inte satts helt på pränt ännu. Varför skynda med det? Idag ska dock lite sådant göras tillsammans med Friday Lab och på torsdag mer jobbmässigt – om du är företagare kanske du hänger med då?

It is not the strongest that survives; but the species that survives is the one that is able best to adapt and adjust to the changing environment in which it finds itself.

Vi mellanlandade en sväng (ett par nätter) hemma i lägenheten i Esbo och fortsatte sen med bilen ut till Kugges landställe där nyårsfirandet väntade. 2020s vildaste kväll. Mer om det en annan dag. Är ännu kvar här och fyller kroppen med landetlugn och skogsluft.

Hur mår du? Var julen katastrofal, ensam eller underbar?