Augustilivet

Egentligen har jag inte tid att blogga. Har målat mina naglar Bordeaux-röda (efter den här våren, det här året, känns det vilt att bry sig om hur naglarna ser ut!) och borde packa ner saker i en väska. 

Eftersom det var ett helt halvår, nej mer! Sen jag och Kugge sist bodde på hotell. Det måste väl ha varit i december? (Sen har vi förstås delat tågkupé och bott i olika hus och landställen sen dess. Och ätit hotellfrukost på Kämp.)

Det hur som helst blivit dags igen. För hotellvistelser.

Sanningen är att det är bönans födelsedag och hennes kille skulle varit här. Så ja, jag är ingenting annat än en plan B. Ett andrahandsval. Men vad gör man inte? SÅKLART ställer man upp för en vän I NÖD! 

Skål Kugge! Ingen firar så bra som du!

Om ni undrar vad jag annars gör om dagarna så kan jag berätta att den mesta av min tid (och pengar) går åt till att boka och besöka tandläkare, massager och terapi. Inga babysteps här utan ALL IN på alla fronter. Som en armé som stormar gränsen. Inte värt att chansa, nu ger vi allt vi har.

Det finns en tid och plats för allt.

Och man kan ju inte ägna all sin tid och sina pengar åt sånt, så gör lite annat också.

Till exempel äter middag på restaurang Skiffer på överprisad men ändå ljuvlig plats (de har fler restauranger, men denna är väl lite av en signaturplats så var hög tid att jag fick besöka den, ändå) med besök ända från Amsterdam.

Och paddlar kajak från Drumsö till små söta öar (eller åtminstone en söt ö).

Och pratar med vänner jag inte sett på LÄNGE, åtminstone hon till höger.

Jobbar också. Förbereder höstens kurs. Säljer in saker. Jobbar på små saker och större saker. Skriver blogginlägg (har tre fina vandringar från Ruka att berätta om!)

Och imorgon har jag och min sidekick (eller alltså: likvärdig partner) bokat in en fotograf. What! Har aldrig anlitat en fotograf. Ett proffs. Är väldigt exalterad. Borde man inte göra sånna saker oftare? Anlita proffs? Känns iofs som om jag inte gör annat just nu.

Det finns en tid och plats för allt.

Georgisk lunch på Ravintola Rioni i Esbo.

Somnar ganska tidigt gör jag också. Kliver upp 6.30. Promenerar. Läser böcker. Alltså, samma gamla vanliga. Ser på sommaren med släkten som blir lite sämre för varje säsong. Och Gabriel Klint! Är helt tagen av denna fina fina annorlunda korta serie. Är stormförtjust i Charlie Gustafsson. Men också hela grejen med att en mor och dotter gjort det här ihop (först skrevs ett bokmanus, som de skulle göra en videotrailer för, som sen råkade bli tv-serie!) – finns på yle arenan.

På fredag ska Åland ta emot oss. Och jag är livrädd för att sprida coronan överallt där jag planerar att placera mina steg. Men råkade läsa några svenska bloggar och insåg att, jag borde nog chilla lite? Sluta ta mitt ansvar som människa? Tänka på turismen! (Förvisso aningen tudelad i hela ekvationen.)

Det finns en tid och plats för allt. 

Men låt oss nu inte prata om det, igen. 

Vi tar något mer lättsmält. Löven hos er? Hur höstiga är de?