A Space Odyssey, resemässan och mitt fokus för 2020

Det finns egentligen så mycket jag skulle kunna kommentera på just nu.

Till exempel att jag har en ny underbar mössa i finsk ull, stickad av söta damer på finska landsbygden.

Eller det där om alla känslor och tankar om livets större bekymmer. Jag började (och har nästan läst klart) 2001: A Space Odyssey. Men oh my vad jag inte rekommenderar den om du har svårt för existensiell ångest (är du okej med det, så för all del: läs den). Här snackar vi ångest på en helt ny nivå. Och den här boken, berättelsen, och sci-fi-versionen av vår framtid som inte längre känns så avlägsen (som den måste ha gjort när boken kom ut 1968)… det i kombination med rådande, ja klimatkris, det är ingen älskvärd kombo.

Vågar nu knappt läsa ut boken, och tänker definitivt inte fortsätta på serien. Boken är fantastisk, men den är också läskig – och obehaglig (trodde aldrig jag skulle kunna känna mig så rädd för en dator, haha). Och jag kommer liksom aldrig se på månen på samma sätt igen.

Så vad gör man? Man tyr sig till det enda som hjälper. Kloka källor av information. Och den här artikeln från GP var exakt vad jag behövde läsa, “Offra inte barnen för klimatet”. Den sammanfattar allt. ALLT.

Samtidigt, med allt som händer, känns det också tungt att veta att det bara kommer bli värre, innan det kommer bli bättre. Vad som händer i Australien är bara toppen av ett isberg. Att vår hav är varmare än någonsin. Att glaciärerna smälter snabbare. Att vi slår värmerekord.

Men vi måste komma ihåg, att domedagsprofeternas värsta möjliga scenarion, förutsätter att i princip ingen teknisk utveckling sker. Och kollar man på hela människans historia, är inte det särskilt troligt, att vi plötsligt skulle stanna upp.

Så de gudarna ber jag till. Och tar några djupa andetag.

Apropå vikten av vetenskap kan du också passa på att läsa den här intressanta artikeln: How Swedes were fooled by one of the biggest scientific bluffs of our time (det handlar om vilken bullshit “omgiven av idioter” verkligen är).

Håller på att “gå in” min nya kalender för 2020.

Med denna pendlande ångest fortsätter man leva sitt liv. Och i det livet är mitt ledord för det här året: chill. Främst mentalt. För att jag kommit till en punkt där jag inte orkar bry mig. Vad du (alltså inte precis du, men folk i allmänhet, ni vet) tycker om mig, vad du tänker om det jag gör. Men inte bara mentalt, utan också allt det där man tar på sig och som bygger upp stress. Det innefattar alltså att jag nu övar på att bli bättre på att säga nej (ja men så unikt va).

Nej, det är inte en prioritering.

Nej, jag har inte tid.

Nej, jag orkar inte.

Nej, det går inte.

Haha, kul tjej? Men det handlar helt enkelt om all stress som bor i mig. Som ska få flytta ut nu. Och så det där ständiga duktig flicka-syndromet – kanske därför jag alltid finner så mycket inspiration hos främst män?

Detta fick beprövas under gårdagens resemässa här i Helsingfors (Matka). Hade möten med flera destinationer och kände mig faktiskt förvånansvärt chill. Och lyckades säga nej til en hälften påträngande och hälften charmig försäljare.

Tips för Helsingforsbor som besöker mässan: ät pastan som de tillagar inuti en gigantisk ost! Hade fint sällskap av bl.a. Veera (i bild) och Kathrin under dagen.

Vad jag också kunde begrunda var att herregud vad mycket som hänt sen mitt första besök på resemässan 2015. Jag var liksom så liten – jag kände ju inte någon, men jag gick dit ändå. Och att jag nu, fem år senare, fått uppleva både resor med Nordic Bloggers' Experience och fått äran att lära känna flera av de där tidiga främmande ansiktena. Jag skulle vilja säga till mitt 22-åriga jag att allt kommer bli bra, du är fantastiskt modig som går dit – bit ihop och håll ut, det kommer vara så värt det (fast just då led jag ju inte, jag hade kul, men nu är det bara så skönt att inte vara helt ny och inte känna någon).

Och så, ännu on a positive note, har börjat på ett nytt gym som öppnat där vi bor och kände gymglädjen i varenda cell. Var där 06.45 i morse tillsammans med T och kan man börja fredagen på ett bättre sätt? Antagligen inte.

Så här sitter jag nu och skriver detta:

Och så vill ja avsluta detta med ett tips och en uppmaning: gå in och lyssna på den här nya låten Keep Me som min kompis uppe i Gällivare släppt idag! Den är riktigt bra – och den fastnar.

Nu ska jag fortsätta arbetsdagen med att sätta ihop case och offerter som ska skickas iväg nästa vecka, jobba med ett frilansuppdrag och förbereda ett blogginlägg för helgen. Samt en del mejl.

Trevlig fredag – och helg <3