Det finns inget sånt som tillräckligt många bilder på snö, särskilt inte om det är den 8:e januari. Så här fortsätter de komma (eftersom jag spenderade en vecka uppe i Gällivare och liksom lever kvar med bilden att det är vinter och vitt utanför dörren, vilket det i och för sig är just nu för mig, men mer om det på slutet).
I Gällivare så är det förstås en absolut självklarhet att träffa Amanda. Himlen sprack upp och vi gick ut på en promenad. På snöstigar och skoterspår hela vägen runt Nuolajärvi. Hunden Sky var med. Och hon har förresten plockat hem ett riktigt coolt pris alldeles nyligen! Inte hunden alltså, utan Amanda.
Vi pratade om året, planer för det nya året. Om livet. Och sånt. Drömpromenad. Plus en kaffekopp på det.
Det åktes också längdskidor uppe i Gällivare. Genom sagoskogar. Vallan var bra och det kändes som om jag flög fram. Tänk att få ha denna träningsform som regelbunden träningsform hela vintern igenom. Det skulle man nog må bra av. Till och med när det blev mörkt kom det skidåkare i spåren med pannlampor på huvudena!
Och apropå mörkret så är mörkret här ganska upplyst tack vare snön.
Vilka gator va? Det här, det är vinter. Ingen asfalt får synas!
Vi kom hem på måndag morgon efter julen. Innan nyårsaftonen. Två dagar med jobb. För här i Finland jobbar man på nyårsafton och det finns inte ett spår av nyårsmagi i luften. Så jag jobbade lite jag också, och tänkte nyår firar vi hädanefter alltid i Sverige.
På kvällen lagade vi pizza hemma hos Tanja och Niclas. Jag fixade en hjortrongrej till efterrätt. Och när det nya året ringde in stod vi vid stranden och såg på raketer, skålade, kramades och tända tomtebloss. Eller sprakastickor som de också kan kallas här på finlandssvenska.
Vi spåddes med tarotkort, plockade lappar från en burk och berättade om det gångna året och decenniet. Helt plötsligt var klockan fyra och vi tog en taxi hem och sov i 12 timmar. Dock skönt att inte vara bakis, istället plockade vi bort julen och rensade lite hemma.
Skulle förresten vilja ha så mycket som tolv timmars sömn varje natt just nu. Och kroppen min kräver mer lugn i livet överlag. Stress tar sig alltid uttryck på ett eller annat sätt i mig.
Men nyårsveckan kom och gick i alla fall. Gjorde visionboards med Kugge. Firade en trettioåring med trampoliner och god mat.
Och idag är det onsdag och jag är framme i mitt kanske favoritland: Österrike, bland bergen. Tillsammans donnan på de första bilderna och Lina. En pressresa vi är inbjudna på av Österrikes turistbyrå. Man borde alltid avsluta och börja året med skidåkning! Ser fram emot de tre dagarna vi ska ha här.
Vi hörs <3
4 svar
Det låter som att ni hade det toppen i Gällivare. Synd att vi inte hann ses denna gång – 20 mil är ju egentligen inte alls långt men samtidigt väldigt långt ibland, hehe.
Hoppas ni även får en toppenresa i Österrike!!
Tack Helena! Det är sant, det är inte långt men ibland blir det för långt ;) Vi hade dessutom åkt såå mycket bil nu under denna resa, haha.
När folk säger att de sover 12 timmar blir jag bara helt hjälp för jag läste att det att man sover över 7-8 timmar är lika farligt som att sova för lite. Åtminstone på långa loppet. Jag tyckte det var ganska så spännande eftersom man alltid bara pratar om att det är farligt att inte sova tillräckligt.
Ja något är kanske fel om man sover 12 timmar varje natt… :)