Min relation till konsumtion

Annonssamarbete med Globe Hope

Det var när jag skulle skriva det här inlägget mina fingrar vandrade iväg på andra stigar och tog mig långt långt bort från den ursprungliga idén.

Det händer emellanåt. Det är kanske att hamna i flow. Att låta kreativiteten fullkomligt få ta över. När tiden inte längre spelar någon roll och det inte finns något som avbryter eller stör. När känslor kommer och i ett försök ska förvandlas till någonting greppbart.

Jag vet inte om det blev särskilt greppbart. Det blev vad det blev.

Det jag egentligen tänkte på var, konsumtion.

Konsumtion är något jag gärna skjuter på så långt det är möjligt. Jag gör hellre en mängd olika saker än hänger i butiker eller beställer saker online. Det är dock ett nödvändigt ont – eftersom jag är en visuell person som bryr mig om både hur jag och miljön runt mig ser ut.

Alla mina, flera år gamla, träningstights är lite trasiga just nu. Jag får lätt ångest när jag öppnar min garderob för att jag knappt har en basic t-shirt att klä på mig. Och min enda weekendväska (utöver denna kabinväska som inte är smidig för stughelger på landet) har sakta men säkert börjat falla i bitar. En gammal goding av märket Friis & Company (MINNS ni det?) inhandlad runt 2006 kanske – och jag måste ju ändå säga att fejklädret hållit förvånansvärt bra.

Den största orsaken till att jag inte behöver handla kläder ofta är kanske (förutom mitt ointresse) att jag har ett medlemskap där jag lånar kläder. Och kan inte du också önska ibland att det fanns en tjänst som bara enkelt kunde förse en med bra grejer som höll i all evighet, när de gamla tackade för sig och sa adjö?

Allt jag vill ha är snygga och sköna kläder som funkar med varandra och för olika tillfällen (ju fler funktioner ett plagg har desto bättre), och det från hållbara varumärken som bryr sig lite om världen.

Är det för mycket begärt? Ja kanske, om man också vill undvika att ägna timmar åt research, prova, beställa och skicka tillbaka osv.

Men så hörde Globe Hope av sig och jag kände hello yes please – ni är just vad jag behöver.

Färgglatt, finskt & friendly

Globe Hope har sedan starten 2003 ägnat sig åt att skapa varje produkt från existerade material: sånt som blivit över eller skulle gått till spillo, återvunnet och upcyclat. Bara för att ett material är återvunnet är det förstås inte helt problemfritt (här kan du läsa om återvunnen bomull och återvunnen polyester hos en kunnig bloggkollega).

Men vad jag anser värt att uppskatta är den medvetenhet och transparens som finns hos ett företag som Globe Hope. Just som företaget Organic Basics som jag pratat om tidigare.

Här delar Globe Hope öppet med sig av hela kedjan.

Frågan kring vad som faktiskt är hållbart är också så mycket mer än att välja varumärken som utmärker sig för att vara just det. Det mest hållbara är kläder du tycker om och använder mycket och länge. Så är det bara.

Lika mycket handlar det alltså om att välja rätt för dig. Att hitta kläder du trivs i.

Jag vill att kläder/jackor/väskor ska vara sköna att ha på sig, funka för min kropp och i färger som jag trivs i. Det är ju lätt att fastna vid någon illusion om hur man önskade att man såg ut eller var – eller titta på hur andra ser ut i olika plagg, utan självinsikten om vad som funkar på en själv.

Jag inbillade mig förut att jag behövde en fin handväska – när sanningen är att jag fullkomligt avskyr att bära obekväma saker och kommer välja ryggsäck 100 dagar av 100.

Med undantaget en weekendväska och en mini-väska som ersätter jackfickor på sommaren.

Mina nyfunna Globe Hope-favoriter fick jag chans att inviga under min hotellvistelse i Helsingfors häromveckan (en natt på lyxhotell, bara med mig själv och ett gäng böcker).

Och det är något speciellt med den där tillfredsställande känslan av att ha kläder eller väskor som fyller sin perfekta funktion och känns bra på alla sätt och vis.

Dessutom har jag blivit bra på att rensa ut kläder som jag inte använder. Ni vet det där plagget man inte använt på månader och en dag tar på sig bara för att bli påmind om varför det så sällan används.

Det är clothes that no longer serve you. Och de ska rensas ut. Precis som prylar, eller annat i ditt liv som no longer serve you. Du måste inte behålla sånt.

Och kanske, förhoppningsvis, blir man lite bättre hela tiden på att från första början inte plocka in just den sortens plagg i sin garderob.

Det är också något lånekläderna har hjälpt mig med. Att inse vad jag faktiskt trivs i och att jag till exempel saknar färg. Neutrala kläder känns som säkra val när man står där och väljer, men det är kanske ändå inte rätt för mig.

Jag fastnade för två lila godbitar, tröjan på första bilden och den här väskan. Väskan är tillverkad i Estland av överblivet tyg och med remmar återvunna av gamla bilbälten (det tänker man inte på när man ser den, men visst ser du nu när du kollar igen att det är bilbälten? Funkar ju fint!).

Det måhända att lila är en trendfärg (förra året och även i år om vi ska tro experterna) men det uppgavs den vara också 2018.

Själv blev jag förtjust i denna färg under en hösthelg i Uppsala för två år sen när jag gick klädd i en lavendellila tröja från lånebiblioteket (en tröja jag fortfarande trivs i).

Förutom denna weekendväska hittade jag en miniväska jag letat efter!

Det här är den p-e-r-f-e-k-t-a minililla väskan för oss som ogillar handväskor. Så fort våren kommer inser jag att telefon, nycklar och hörlurar inte längre ryms i jackfickor och varje vår har jag samma problem.

Blev glad när jag fick hem denna, testade och insåg att den fungerar så bra som jag hoppats på. Den ultimata lösningen.

En liten, lätt väska som rymmer exakt plånbok, mobil, nycklar, solglasögon (och munskydd haha…) och sitter tätt mot kroppen precis uppe vid midjan och inte nere på höften. Mintgrön är min favoritfärg genom tiderna och kändes därför som ett säkert kort.

Slutligen, för att göra den här väsk-berättelsen komplett avslutar vi med denna skogsgröna necessär. Den är gjord på tyg från gamla arméväskor och överblivna läderdetaljer. Även den handgjord i Estland.

Ett välkommet tillskott som får ersätta en av de tidigare necessär som tjänstgjort i många år under otaliga resor.

Enda minus är att den inte har några fack eller fickor på insidan. Utan det är bara ett stort fack där allt hamnar. Jag tycker det funkar (och lägger ändå alltid produkter som har risk att kladda/läcka i en liten skild påse i necessären) men det beror ju lite på resan och vad man behöver ha med sig.

Finns också i flera trevliga färger, bland annat en röd variant gjord av kaffesäckar.

Globe Hope alltså. Ett finskt varumärke med hållbarhetstänk.

Spana in hemsidan och se om du hittar något du gillar!

Läs också:

Att vara en miljömedveten kapitalist
Avskyn mot att köpa nytt
Klimatångest – måste vi ha det?