Ett augustiminne

Sommaren och sensommaren brukar vara typiska bröllopstider. Och bröllop är alltid väldigt trevligt, till och med ett bröllop helt på finska. Jag var nämligen bara på ett bröllop i sommar och det var ett här i Helsingfors i augusti precis innan jag drog iväg till Göteborg-Paris-och-Stockholm. Mumin var bestman och jag var glad över att det fanns ett par andra bland gästerna som inte pratade finska… :-)

Jag hade också i uppdrag att fånga lite gäster på bild medan bröllopsparet blev fotograferade på tumanhand. Nu, en månad senare, har jag äntligen gått igenom alla bilder! Och ikväll ska vi faktiskt hem till de som gifte sig och kika på lite bilder så därför passade det bra att ta med dem nu. Så jag passar på att visa er litegrann också.

Vigseln ägde rum i den stora vit kyrkan mitt inne i Helsingfors, Domkyrkan. Det var ganska mäktigt, den är liksom rätt cool. Ni vet den som är ett typiskt landmärke för Helsingfors?

Bröllopsfesten hölls sedan i en väldigt fin restaurang bara några hundra meter därifrån i närheten av hamnen. Så påväg dit stannade vi till i en park och minglade lite. Vi hade med oss lite dryck som de två bestmännen ordnade med, och jag fotade och fotade.

Min stiliga Mumin!!

Och jag, som kanske borde lära mig att fixa håret inför tillställningar som dessa? Fina håruppsättningar eller ens lite hårfix är liksom inte min gren alls… Jag använder endast en hårprodukt vid random tillfällen när det krävs: torrschampo. 

Bröllopsfesten kanske bästa grej var att det fanns en godisbar innan middagen började. Det fanns såklart en vanlig bar men jag gick loss bland godisarna. En sån vill jag också ha på mitt bröllop, om jag nu någonsin gifter mig på det klassiska viset.

Det blev en himla fin kväll. Så mycket kärlek ni vet. Finländarna är bra på att dansa också, vals och sånt där. Jag sa att vi inte får lära oss vals i skolan i Sverige (men det är kanske en lögn?) och använde det som undanflykt för att inte behöva gå upp på dansgolvet. Men det handlar nog mest om att jag inte är jätteförtjust i dans om jag inte är 1. lagom tipsy eller 2. hemma och fuldansar.

Så, nu ska jag checka ut för helgen. It’s Friday after all. Och i morgon ska jag faktiskt på en skrivarkurs i utkanten av Helsingfors med övernattning på hotell och allt. Spännande! Ha en härlig helg hörni ♥

Första fotouppgiften: skärpedjup & slutartid

Hej vänner. Hur mår ni? Jag jobbar hemifrån mycket i veckan och det går sisådär. Jag har nämligen som ambition att leverera blogginlägg varje vardag inom olika kategorier. Idéer finns det nämligen gott om. Men just nu finns det två saker som också tar fokus: mina två kurser i foto och finska. Och medan jag samtidigt jobbar på en Paris-guide tänkte jag att ni som är intresserade av foto kanske vill höra mer om fotokursen och vad vi får göra?

Första uppgiften i fotokursen


Syftet med fotokursen som jag läser på distans är mycket att lära känna sin kamera och förstå alla funktioner. Och herregud vad häftigt det är att upptäcka vad man kan göra med kameran och hur man kan styra över hur bilden ska bli. Jag fotar alltid i RAW och då kan man ändra otroligt mycket i efterhand. Men saker som skärpedjup och slutartid är två inställningar som påverkar bilden på ett sätt som är helt avgörande och som inte riktigt går att redigera efteråt.

Kort VS långt skärpedjup

När jag köpte min Lumix GF7 köpte jag också ett fast 25mms objektiv med F1,7. F-siffran är alltså bländaren och större bländare = lägre siffra. 1.7 är alltså väldigt stort och det betyder rent konkret att det är möjligt att få till ett riktigt snyggt och kort skärpedjup.

Här är ett exempel med kort skärpedjup, som är väldigt lätt att få till med hjälp av just det här objektivet. Och som blir väldigt snyggt. Här är bländaren på 2,0 – och det var min auto som valde det, så jag hade kunnat få ner bländaren ytterligare om jag hade styrt kameran själv.

Mina 2 bildexempel som jag skickat in den här veckan till fotokursen har jag dock fotat med mitt kitobjektiv, för lite mer utmaning. Och då har jag lärt mig för ett kortare skärpedjup ska man jobba med avståndet och gå närmare det man fotar.

Bild 1: kort skärpedjup, bländaren är på 3,5 och lägre än så kan inte det här objektivet gå.

Var ute innan soluppgång och fotade dessa i veckan, som egentligen är en del av fotouppgift nummer 2. Men slog två flugor i en smäll. Utmaningen var dock att det blåste lite, och fortfarande var lite mörkt, så var lite knepigt att fånga grankvistarna stilla.

Bild 2: längre skärpedjup, med en bländare på 6,3. Och här kan ni alltså jämföra skillnaderna. Med längre skärpedjup blir samma typ av bild ganska osnygg, men i vissa sammanhang vill man såklart ha längre skärpedjup. Om man till exempel fotar två personer där den enda står lite bakom den andra.

Kort VS lång slutartid

Det här är något jag ser fram emot att bli betydligt bättre på. Tycker nämligen det är jättesvårt. Hur fångar man objekt som rör sig på bästa sätt? Autofunktionen är inte jätteduktig på det så hittills har jag mest undvikt rörliga saker och fokuserat på sådant som är mer stilla. Med kort slutartid kan jag lyckas fånga ett rörligt objekt, men hur ska man lyckas få rätt fokus? Och med lång slutartid kan man få coola effekter med saker som rör på sig, till exempel rinnande vatten.

Bild 1: kort slutartid. Här fick Mumin agera modell på landet hos hans föräldrar i helgen. Här var ljuset en utmaning igen då det hade börjat skymma, ju kortare/snabbare slutartid desto mörkare tenderar bilden att bli. Så det hade kanske varit lite lättare mitt på dagen. På de flesta bilderna blev den cyklande mumin nämligen ganska suddig. Ska fråga fotoläraren mer om hur jag ska tänka här för att få rätt fokus, framför allt när man fotar från sidan.

Bild 2: lång slutartid. Ett klassiskt sätt att använda lång slutartid, när man fotar vatten som forsar. Tycker bilden blev ganska mysig. Tog första bästa lilla bäck som jag kunde hitta där ute på landet… ;)

På torsdagar har vi skype-möte med vår fotogrupp där vi går igenom varandras bilder. Ska bli intressant att diskutera dessa två ämnen! Jag känner redan att jag fått lite bättre grepp om hur kamerans manuella inställningar fungerar – och bara det känns som en liten seger!

Att bli nominerad till Stora Influencerpriset

Jag måste få berätta något galet, eller ja, kul – som har hänt. Och kanske har rubriken i och för sig redan avslöjat vad det handlar om.

Det var måndag eftermiddag när jag landade i Paris för två veckor sedan, slog igång mobilen och möttes av en (för mig) helt otrolig nyhet. Jag såg att jag blivit taggad i ett inlägg på Facebook och undrade VADÅ, grattis – till vadå? Så jag gick in på Stora Influencerprisets hemsida och skrollade tills jag plötslig såg min bild. Herregud.

Där fanns mitt namn bland ett gäng supercoola influencers. Mitt namn. Som nominerad till ÅRETS MEDLEM. Tillsammans med Clara Toll, Emma Hällbacka, Fanny Lindkvist och Sofia Bursjöö.

stora influenser priset nominerade

En milstolpe i bloggkarriären

Jag antar att det här är en sådan sak i bloggkarriären som man kan se lite som en milstolpe såhär långt. Under det senaste året har jag varit ganska aktiv i Influencers of Sweden och har bland annat gjort intervjuerna med månadens medlem. Och det är verkligen mycket tack vare den här organisationen som jag idag sitter här som egenföretagare med bloggen som huvdusakliga verksamhet. Alltså – hur coolt är inte det? Som jag nämnt tidigare, rätt nätverk och sammahang är verkligen guldvärt, och livsnödvändigt.

Den 13 oktober hålls en gala i Stockholm där vinnarna presenteras. Och här kan du rösta på årets influencer (bara medlemmar kan rösta på årets medlem). Jag har inte ännu bestämt mig för om jag ska åka till Stockholm för detta, men kanske borde jag?


Det känns också kul att se flera andra vänner bland de nominerade i olika kategorier. Bossbloggen, Emilia, Ohdarling, Vandringsbloggen, och Att resa-podden.

Bortom stadsliv & internet

Efter en bra jobbvecka var det otroligt skönt att hoppa in i lilla twingo (bilen som vi nyss köpt) och åka ut på landet. Så fint att checka ut från stadsliv och internet, typ. Älskar att komma ut till Teijo där Mumins föräldrar bor. De driver ett B&B och vi får oftast bo i sviten *gubbe med hjärtögon* och blir alltid serverade så god mat. Dessutom är det mitt i skogen, vid en sjö, och det finns cirka inget som stör eller distraherar. Jag lämnar telefonen i ett annat rum och kopplar verkligen av.

Att köra längs med gulliga skogsvägar i solnedgång är för övrigt lite magiskt. Men också livsfarligt. Vi såg två stycken älgar, en kalv och en betydligt maffigare – och sånna vill man ju ogärna ska dyka upp mitt på vägen framför en när man kommer körande. Så ja, att köra i gryning och skymning såhär års är kanske inte att rekommendera. Men om du gör det, kör försiktigt, och stanna och fota!

Saker vi gjort: plockat massor med kantareller (bästa saken med hösten, väntar nu bara på att skogarna ska explodera i gult och oranget). Pratat och pluggat massor med finska. Äntligen fått tid till att se på ett gäng avsnitt modern family efter några veckors paus. Fotat lite till fotokursens första uppgift (experimenterat med slutartid och bländare). Bastat, såklart (men undvek ett dopp i sjön, det börjar bli lite småkyligt nu). Och tagit sovmorgon x2.

Vi kom hem i eftermiddags och lagar i detta nu flammkuche med nyplockade kantareller! Här finns ingen söndagsångest, utan njuter av denna kväll och känner mig hyfsat pepp på ännu en måndag och ny vecka!

Hur var er helg? Plockat svamp ni också?

Varför Influencers of Sweden? #jagärinos

Vad är Influencers of Sweden och varför är det viktigt för mig som influencer?


För en månad sedan sa jag upp mig för att jobba med min dröm. Jag sa upp mig för att jobba som influencer. Bloggare på heltid. Det känns overkligt och lite vingligt att kliva in med hela hjärtat i en bransch som är relativt ung. Alla frågar – ”men va, kan du leva på det? Hur tjänar du pengar?” Och med allas frågor och tveksamma blickar hade det varit lätt att backa, stanna på ett trygg anställning och låta livet rulla på. Men det finns en anledning till att jag fortsätter, och anledningen är att jag har någonstans att vända mig. Influencers of Sweden är organisationen som jobbar för min bransch, som har min rygg, som lär mig hur jag förhandlar (among other things), som är mitt stöd och som dessutom erbjuder ett nätverk som inte bara gett mig fantastiska kollegor men också vänner.

Och därför är jag medlem i Influencers of Sweden.

jag är inos #jagärInoS

Jag har nämnt det här nätverket en hel del på senaste tiden, bland annat i mitt inlägg 3 nätverk du som bloggar borde gå med iDet har varit ganska naturligt för mig att prata om och vara involverade i Influencers of Sweden nu särskilt sedan jag sa upp mig och blev bloggare på heltid. Och den här veckan blev det plötsligt ännu viktigare att prata om vad Influencers of Sweden är, varför organisationen är viktig och varför jag ser ett enormt värde i att vara medlem.

I veckan gick nämligen några av de största aktörerna inom influencer-branschen ut och gjorde ett gemensamt uttalande där de klargjorde att de absolut inte står bakom Influencers of Sweden och helt tar avstånd från organisationen. Det här är alltså aktörer vars hela business går ut på att jobba med influencers och matcha ihop företag med rätt influencer. De tjänar alltså pengar på dessa kreatörer, men tycker ändå att Influencers of Sweden inte alls är relevant för vad de pysslar med? Kanske har de missuppfattat InoS syfte? Kanske är de bara livrädda?

Bland annat såhär lät den märkliga kritiken ”Enkelt uttryckt driver de inte en branschkonsensus utan representerar bara sig själv.” Vad de missar här är att Influencers of Sweden representerar en sak och det är just oss influencers. Det är vi som är den här branschen.

Linda Hörnfeldt har svarat på kritiken här.

Influencers of Sweden #jagärinos

Här kan du läsa mer om vad andra influencers skriver om Influencers of Sweden och vilken betydelse organisationen har för oss:

* Underbara Clara – Jag är en stolt Influencer of Sweden

* Jonna Jinton – Några tankar från en influencer

* Paulina Gunnardo (Vice ordförande i InoS) – ”Uppror” mot Influencers of Sweden

* Resfredag – Att vara influencer

* Baking Babies – Jag Är InoS

* Vegokäk – En attack från jättarna

* Och ännu fler: Anna Ström Åhlén, Anna MunkhammarAnders MöllerAngeliqa Mejstedt, Charlotta Colliander GoldingClara LöfvenhamnLinda EngströmMadeleine StenbergMaja Hurtig, Malin LundskogMaria BjörkmanMikael WinterkvistNina SandahlSandra Nicole FriemanSofia MarupklundTherese WikstenWilda Kristiansson.

* På instagram flödar nu bilder under hashtaggen #jagÄRInoS

Därför shoppar jag second hand

Jag tror det var i början på det här året som jag bestämde mig för att shoppa mer second hand. Och sedan dess har jag handlat knappt några nya kläder förutom typ vandringskängor, jeans, en snygg regnjacka och underkläder. Det här är något som jag är sjukt stolt över och varje gång jag tittar ner på min outfit och tänker på vilket som är second hand vs nytt så blir jag alltid lika nöjd över mina icke nya kläder. Idag har jag till exempel på mig en outfit som är helt och hållet från olika second hand-butiker, varav en guldglittrig tröja som var mitt senaste fynd nu i Stockholm (+ silverglittriga Vans som är inne på sin tredje sommar).

Ett guldglittrigt secondhand-fynd

Det var i söndags innan jag hoppade på färjan hem från Stockholm som jag gick förbi en loppis på söder. Eller ja, det var en bloppis. Flera bloggare som har loppis tillsammans = bloppis.

Det var Influencers of Sweden som hade dragit ihop till bloppisen med ett gäng härliga damer slash bloggare. Fick äntligen säga hej till och krama Amina på Sustainable Luxury (hon är så cool, läkare som bloggar om lyxigt mode på ett hållbart sätt, typ).  Träffade också härliga Isa som utstrålade massor av energi. Dessutom fick jag alltså med mig den här guldglittriga koftan från Day Birger et Mikkelsen som hade varit i Josefin Dahlbergs ägo men fortfarande hade lappen kvar?!

Nypris 1800, min för 50 kr – vilket kap ändå!

Sak jag reflekterade över: gud vad dessa bloggare har grejer i överflöd. Det är supersmart att gå på bloppisar för att fynda godbitar; mode-bloggarna sitter på så mycket kläder och kan därför sälja bort riktigt fina grejer till riktigt bra priser.

Därför shoppar jag second hand

För mig finns det flera anledningar. Jag tänker på miljön, min ekonomi, och på att inte vilja vara 100% styrd av ett trend- och konsumtionssamhälle (men det sista är jag förmodligen ändå till stor del). Jag vet att det inte riktigt fungerar så, men eftersom jag reser och flyger mycket behöver jag ju inte också shoppa sönder vår lilla jord? Och att inte handla kläder var och varannan vecka (eller smink/skönhetsprylar som jag inte heller använder) gör såklart att jag har råd till mina resor (och dessutom kan spara pengar varje månad).

Det känns helt enkelt både bra och smart att handla second hand, även om det kräver lite tålamod och man inte alltid hittar sin storlek eller det man är ute efter. Det känns liksom lite som att jag räddar de stackars kläderna som ofta är som nya och inte fått leva ut sin fulla potential! Och att hitta spännande och tjusiga prylar är förstås också kul!

Shoppar du second hand, varför/varför inte?