Fantastisk kampanj om mens #bloodnormal // reklamsamarbete

Det här inlägget är ett reklamsamarbete med Libresse

Den tiden på månaden.

Är det inte egentligen märkligt, hur många synonymer vi har lyckats komma på till ordet mens? Det så ”otroligt tabubelagda” ordet och ämnet. Man skriver liksom inte ut det. Och man säger det inte i vilket sammanhang som helst. Vi tippar på tå runt det och genom andra beskrivningar lyckas vi föra fram vårt budskap. Eller undvika orsaken. Hur många har skyllt på huvudvärk/magont när mensvärken tar över och vi måste gå hem från jobbet eller hoppa över någon annan aktivitet? Och vem frågar rakt ut på kontoret – hallå är det någon som har en tampong? Att vi i Norden, i våra på så många andra sätt framstående länder, inte lyckats komma längre finner jag lite märkligt.

#bloodnormal

Förändringen pågår dock och Libresse släpper nu kampanjen #bloodnormal.

#bloodnormal

Jag tycker det här är FANTASTISKT! Periods are normal. Showing them should be too. 

Har ni sett reklamvideon till kampanjen? Här är en bit av den:

Om du inte kan se videon (fungerar inte om du har adblock på t.ex.) kan du gå in på hemsidan för kampanjen och se den där. Där visas också reklamfilmen i sin helhet. Och ärligt talat, det är ett mästerverk på flera plan.

Libresse reklamfilm är så snyggt gjord och den visar mensen i sin realistiska form. Röd, stundtals smärtsam, och ingenting annat. Framför allt så normaliseras mensen i reklamen – något som känns befriande och inspirerande.

Mens i andra delar av världen

Menskampanjen får mig också att tänka på hur mycket värre det är för många kvinnor i andra delar av världen. Till exempelvis kvinnor i Indien där allt som är tabu här är ännu lite mer tabubelagt. I somras försökte ett indiskt företag, i Mumbai (en av landets modernare städer), introducera en day off på mensens första dag för alla kvinnor (något som finns även i Zambia). Men företaget har fått otroligt mycket kritik – eftersom det dels skulle insinuera att kvinnor inte kan eller borde jobba under mensen? Och dels är mer problematiskt än så, vissa har mensont i flera dagar – och andra inte alls, så att ge ledigt ”första dagen” är kanske ingen optimal lösning. Jag har också för mig att det här är något som diskuterats i Sverige nyligen?

Angående att mens är ett känsligt ämne att prata om så var jag också tvungen att researcha lite längre tillbaka i tiden. Vad skriver till exempel Bibeln om mens? Där beskrivs det som en orenhet – men för en modernare tolkning av alltihop vände jag mig till @feministpastorn på Instagram som diskuterar ämnen ur ett feministiskt och kristet perspektiv. Hon skrev i våras om just Bibeln och mens, och förklarar att det förr var viktigt att undvika spridning av bakterier och sjukdomar. Det var antagligen därför det framfördes att kvinnan vid mens inte bör vara i kontakt med andra och allt hon vidrörde ansågs vara orent. Idag ser vår hygien annorlunda ut – men kanske lever de förlegade tankarna kvar på sina håll och under ytan?

No blood should hold us back

Förra året hade Libresse också en sjukt snygg menskampanj: no blood should hold us back. Ni kan googla om ni vill se mer av den. Jag tycker de har lyckats i sin marknadsföring (som den marknadsföringsnörd jag är) och det är fint att se att det tar konceptet vidare och ett steg längre med den här nya kampanjen #bloodnormal!

Jag undrar om Libresse kommer fortsätta vara framåttänkande och våga kliva utanför ramarna både i sina kampanjer och med sina produkter? Jag hoppas det!

Libresse blood normal

Pratar du öppet om mens inför dina vänner och framför män eller hur ser det ut i din omgivning?

Bilder: Libresse hemsida. 

Jagar nya rutiner

Hej vänner. Det är onsdagkväll och jag har haft en typiskt produktiv dag, en bättre dag än min tisdag med andra ord. Solen var framme lite lätt, det var jättekallt ute och nu ska det falla snö flingor under hela natten. Tänk om jag får vakna till ett vitt litet paradis i morgon? Det är så jag minns vintern. Hemma i Lappland. Här i söder blir jag påmind år efter år om att vintern är en ganska grå och deppig historia.

Men solnedgångarna just nu. De är värda allt.

Vet ni vad? Klockan är 22.07 precis just nu och det här inlägget skriver jag med huvudet på kudden. Från sängen. I min iPhone. Jag har under alla år, sedan iPhonen blev min bästa vän någon gång under 2012, bloggat otroligt mycket från mobilen. Det var såhär inläggen brukade bli till. Men så blev bloggen mer och mer mitt jobb och mindre och mindre ett anteckningsblock för alla mina tankar. Och i februari kom en kamera in i mitt liv. Sedan dess skrivs inte längre så många inlägg från telefonen. Texter och utkast blir till, många många idéer. Men aldrig ett färdigt inlägg. Får aldrig klicka på publish

Det är dock lite ironiskt. För samtidigt som jag skriver detta från sängen med en Mumin som sover bakom min rygg, så är jag på jakt efter lite nya rutiner. Eller inte ens nya, utan bara rutiner. Det är nämligen något jag har varit lite dålig på under mina 25 år hittills i livet. 

Vardagsmotion till exempel. Det får man inte om man jobbar hemifrån en hel dag och inte lämnar lägenheten. Och vägarna förbi gymmet har man inte heller. Dessutom kanske man inte säger ett ord till någon på typ 8 timmar, förutom de låtar man hinner sjunga med i.

Så därför behöver jag lite mål. Lite utmaningar. Typ 10 000 steg om dagen. Regelbundna brunch-, lunch- och skypedejter. Ett par gympass per vecka. Lite mer yoga. Lite mindre sociala medier direkt-jag-vaknar. 

Önska mig lycka till. I’ll keep you posted.

Ps. Jag fuskade. Bilderna, de är från min Lumix. Var alltså tvungen att ladda upp dem från dator. Gjorde det först och skrev sen. 

Ps. 2 Det här inlägget tog 12 minuter att skriva. Från mobilen. Man kan liksom förstå att typiska vardags/livsstils-bloggare hinner uppdatera bloggen varenda dag. 

Restaurang Tako – japanskt i Stockholm

Förra helgen när jag var i Stockholm fick jag chansen att hänga med lite vänner som jag inte hunnit se på väldigt länge. Och jag fick också prova en helt ny japansk restaurang i Stockholm!

Trots att jag är i Stockholm då och då har jag inte jättebra koll på restaurangutbudet. Jag har inte hunnit med särskilt många restaurangbesök under mina vistelser. Men när skulle jag träffa min kompis Sanna skulle vi ses för just middag – perfekt för att testa någon av Stockholms alla restaurang. Sanna hade dessutom lyckats få bord på en helt ny restaurang som precis slagit upp sina dörrar på Birger Jarlsgatan i en trevlig källarlokal. Det var den japanska restaurangen Tako.

Tako japansk restaurang i Stockholm

Tako – en ny japansk restaurang i Stockholm

Tako levererad riktigt bra mat, bra service och okej ljudnivå för att kunna prata med sitt middagssällskap (något jag förstått att man inte ska ta för givet).

Tako Stockholm

När vi fick in den spaceiga(!) menyn var den först lite förvirrande. En del av konceptet är att du kan beställa in ett gäng smårätter, liksom mixa sushi med annat som finns på menyn. Så utöver en ”raw bar” med olika typer av sushi finns skewers/teriaky, steam buns (baos?) och tataki/tempura (tataki är lite stekt och lite rått och tempura är friterat). Om du inte vill gå all in på smårätter finns också Takos signaturrätter. Men ett tips är att fråga vad de olika rätterna är för något.

meny Tako restaurang

restaurang tips Stockholm

Sanna väger mellan sushi och skewers. Livets svåra beslut.

Stockholm restaurang tips

Tillslut lyckades vi bestämma oss för att ta in edamame-bönor, tempura broccoli (friterad broccoli), pork belly skewers och varsin steam bun (jag tog den vegetariska med oumph, supergod!)

Vi delade på alltihop och det var en alldeles lagom mängd med mat.

japansk restaurang Stockholm

Edamame och pork belly-spett.

Tako meny

På Takos drinkmeny finns några riktigt spännande alternativ så vi var tvungna att beställa in en som start. Jag lockades av en ginger-boost och valde därför deras ginger daiquiri innehållandes följande: cana brava rum, maraschino, yuzu, simple syrup och förstås ginger. Visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig men blev inte besviken – blev dock mer besviken när jag lyckades välta ut min stackars drink (för att jag eventuellt var lite klumpig med ätpinnarna, eh).

Sanna följde grannens rekommendation och beställde in en hanzo med lemongrass vodka, limoncello, wasabi, lemon, simple syrup och egg. Kanske en passande sushidrink? Med tanke på wasabin. Den fick också ett bra betyg av henne.

Efter min utspillda drink kikade jag på deras alkoholfria alternativ och valde att testa något som såg ut att vara direktimporterat från Japan. En ”ramune” som ni ser på bilden nedan, i smaken vattenmelon. Tako var så snälla att de bjöd på den också efter missödet. Tack!

Tako japanskt

Tako japanskt

Jag gillade dukningen här på Tako. Vi har kikat på lite liknande typ av porslin för ett framtid set till hemmet, liksom mer rustikt och mindre stilrent. Det var dock oklart vad allting var till för. När de dukade av vårt bord la jag nämligen märke till att det fanns en liten tom skål och en sten som vi inte alls använt oss av. Vad kan den ha haft för tänkt syfte? Jag undrar fortfarande.

Vi tog också in och kikade på dessertmenyn men stod över.

Tako dessert

Sannas dessertmeny var helt tom, det var eventuellt den enda missen som vi upplevde. Så ett bra betyg med tanke på att de precis öppnat!

Tako mat

Restaurang Tako är en stor och rymlig restaurang och trots att det var första veckan så verkade de redan ha bra rullning på alltihop. Det enda jag skulle kunna anmärka på (förutom den tomma menyn som bara kändes lite roligt) är att vi satt i ett bord väldigt nära ett annat par. Och ni vet när man går på middag efter att ha varit tillsammans i 10 år? Ja då kanske man inte är helt uppslukade av varandra och djupt inne i heta diskussioner. Och då lyssnar man eventuellt med ett öra på grannbordet om den möjligheten finns. Och om man då är grannen till ett sånt bord kan man lätt känna sig lite avlyssnad. Och det är ju sådär. Men vårt grannsällskap lämnade tackolov just efter vi kom så vi slapp känna oss iakttagna under middagen.

Bor du i Stockholm, eller ska du besöka Stockholm snart? I så fall kan jag rekommendera ett besök här! Kan tänka mig att det är lätt att få bord här framöver också med tanke på att det var ganska stort.

» Här kan du hitta fler Stockholms-tips som jag bloggat om.


Följ mig gärna på Bloglovin’ och Facebook för att hålla dig uppdaterad om nya inlägg. Jag finns också på Instagram (@jennsandstrom) där jag delar med mig av resor, företagande och vardag.

Fredag → helg

Det har varit en ganska lugn vecka för mig. Stockholm gjorde mig lite utmattad så jag behövde det. Vädret ute har emellanåt varit sjukt fint och då har jag passat på att promenera ner till havet. Det finns nog ingenting som är så helande. Att promenera längs med stränder eller bestiga berg, det är två saker jag tror de flesta själar mår bra. Jag har dessutom haft lov från min finskakurs den här veckan – och inte riktigt öppnat finskaboken alls. Det har också varit skönt, och kanske lite behövligt? Det får ju inte bli för mycket av det ”goda” (att plugga finska är verkligen en hatkärlek).

Många sånna här solnedgångar från vår lägenhet. Vet aldrig vad jag ska göra med alltihop när det blir sådär rosavackert.

Trots lugnet har det varit en ganska peppig vecka. Clara som jag hann se snabbt i Stockholm gav mig massor av pepp över Skype på onsdagen. Jag har messat med Sandra under veckan och fått ta del av hennes kreativa energi från Paris. Igår fick jag hänga både med Malin och Veera på ett lite lyxigt event om resor här i Helsingfors.  Och alltså, jag inser när jag rabblar upp namnen på dessa människor att det inte är så ensamt det här egenföretagarlivet ändå. Så tacksam över dessa vänner som också blir ens kollegor.

En helt oredigerad bild tagen från mitt skrivbord mot köket. Oredigerad i den bemärkelsen att det ligger papper på stolar och på bordet, blommor och kryddor står i en enda röra och kläder ligger slängda på den blåa fåtöljen. 

Och nu är det FREDAG. Jag har precis duschat och ska strax iväg och träffa mina vänner som brukade vara mina kollegor. Kontrasten. Vi hängde ofta på fritiden även när vi jobbade ihop och träffas såklart inte lika ofta nu, men de är fortfarande bland mina närmsta här i Finland.

Klockan är alltså runt sex och ännu en magisk solnedgång. Det märks så tydligt nu hur dygnen blir kortare. Men så tänker jag på Gällivare där skillnaden är ännu större, och där vintern blir riktigt riktigt mörk – då känner jag mig lite lugnare. Ett mål jag har för vintern är förresten att gå ut och fånga dagsljuset så ofta jag kan, det borde liksom vara enklare när jag inte är låst till ett kontor och styr mina arbetstider själv.

Hoppas ni haft en fin vecka och får en bra helg!

#metoo – till alla män

Jag tänker att jag egentligen varit förskonad från sexuella ofredanden och trakasserier. Att jag inte råkat ut för något allvarligare. Men någon som kysser en lite plötsligt och lite för hårt på ett dansgolv, som blir förbannad när man säger nej, som tar tag i ens ass och försvinner innan man hinner se vem han är. Sånt, som vi alla råkar ut för, sånt som är så accepterat. Särskilt utekvällar och på diverse krogar runt om i världen har det varit värst. När vi pluggade hittade vi liksom strategier för att bli av med jobbiga killar. Vi körde en hel del fula grimaser och märkliga blickar, det sjuka var väl att det inte alltid funkade. Män som är omöjliga att bli av med, som inte ger sig. Som tänker, henne ska jag få till varje pris. Män, som tror att de kan köpa en? Och jag tänker på alla händelser som jag inte minns, som jag förträngt för att man liksom inte orkar behålla all skit. Och alla de berättelser jag hört från andra. Alla som berättat men inte blivit betrodda.

Jag har dock vägrat acceptera att det ska vara okej, så jag har skällt ut män i grupp och slagit till någon som jag lyckats få syn på efter han ofredat sig på mig. Och kommer fortsätta reagera och agera så nästa gång det händer. Jag kommer också fortsätta gå med nyckeln i handen när jag går ensam hem från busshållplatsen en sen kväll. För vi förändrar inte generationer över en natt, men förhoppningsvis gör vi skillnad ♥

Till alla män

Du som är man kan ta och fundera över den spridning #metoo har fått på väldigt kort tid. Du kan också fundera på om du någonsin gått med nyckeln i handen för att vara beredd ifall att…? Kan du dig sätta dig in i den känslan, föreställa dig hur det är, att vara kvinna? Idag, 2017, i Sverige, i Indien, eller på vilken annan plats som helst i världen. Och så tittar du på männen i din omgivning, männen du ser på tv, i filmer och läser om i tidningar eller på internet, männen du passerar på bussen eller i butiken, dina manliga vänner och dina kollegor – hur beter de sig? Vad gör de? Vad säger de? Varför, är det såhär? Hur får vi stopp på det?

Och vad gör du, när någonting händer?

Det finns svin överallt. Men det farligaste är inte svinen – utan alla som står runtomkring och täcker upp för dem. Dessa män är anledningen till att vi kvinnor inte vågar prata om det. Vi får inte backning från männen som ser på. Svinens chefer och kollegor gör ingenting. Vi blir inte trodda.

Clara beskriver det bra.

Hemma i det finska lugnet

För mig betyder Finland och Helsingfors lugn. Jag tänker inte på Helsingfors riktigt som en storstad och det känns som om det här landet består av mycket mer natur, skogar och sjöar än vad Sverige gör. Procentuellt gör det nog också det. Men även om jag inte bor mitt inne i Helsingfors (bor ju till och med i grannkommun, Esbo) så bor jag ju inte direkt på landet. Jag har liksom en McDonalds runt hörnet (som jag av någon anledning, under två års tid, aldrig ätit på). Och Helsingfors räknas väl absolut till en storstad? Kanske är det känslan av att det är en mer laidback stad än till exempel Stockholm som inger ett sånt lugn, jag vet inte.

En halvtimma bort med bil kan jag i alla fall befinna mig i det här, mitt i Noux nationalpark:

Jag kom hem i förmiddags från Stockholm efter en halvt hemsk natt på båten. Jag brukar älska att åka den där båten, men det var ingen höjdare att ha hytten längst bak i båten på 6:e våningen. Det skumpade och allting inne i hytten liksom skakade. Nej då är bunkern under bildäck en bättre sovplats faktiskt. Var det därför biljetten bara kostade 160kr måntro?

Och jag har varit helt död idag så det har blivit en ganska lugn måndag. Jag och Amanda hade ett möte med en kund uppe i Gällivare och gud vilken norrlandslängtan jag fick av deras ljuva stämmor. Sen har jag svarat på lite mejl, gjort lite halvvettiga saker och tittat på Netflix. Det är kanske det bästa med det här livet, att man får bestämma helt själv.

En fin höst

Hörni jag tänkte att vi skulle stanna upp ett tag och reflektera över vilken vacker höst vi har fått. Den har nog precis nått sin kulmen också. Allting är klätt i starka höstfärger just nu förutom de träd som redan hunnit bli kala, och tittar man ut ser man alltid ett nytt löv ta sig ner mot marken. Och hela helgen i Stockholm var det så fint väder att jag promenerat gator upp och gator ner i flera timmar på Söder.

Men åter till hösten här i Finland. Jag har lite bilder från en promenad i Noux för ett par veckor sedan som jag inte ännu hunnit visa. Jag har nämligen haft riktigt svårt för att redigera höstiga bilder. Ni vet, det ser så vackert ut för ögat, och sen fångar kameran det och i Lightroom ser det hemskt ut. Så har googlat lite och övat lite på det.

Det här var sista helgen i september. Jag och Mumin promenerade ungefär 8 kilometer och invigde vår nya trangia. Det var ett litet äventyr i sig. Vet ni hur svårt ett stormkök kan vara när man aldrig tidigare lagat mat på ett sånt? Jag har tappat lite av mina norrländska gener tror jag, och ja Mumin, han är ju citykid. Vi kan väl säga som så att vi ger pannkakorna ett nytt försök en annan gång. Pannkakor kan också eventuellt vara en mindre bra maträtt är börja med när man är ny på sånt här.

Mitt lilla stadsbarn till pojkvän hade jeans och redwings, medan jag var lite mer en skogsmulle och hade mina älskade meindl på fötterna. Han var å andra sidan way more fotovänlig än jag, och det passade ju bra.

Känns så fint att det var ännu en otroligt fin hösthelg såhär två veckor senare efter att dessa bilder togs. Trots att jag spenderade den i stadsmiljö och inte i en skog. Städer gör ju sig också bra bland höstfärgerna.

Nu ska jag krama på min kille, tänk att det alltid är så fint att ses efter bara ett par dagar borta? Hur många år stannar den känslan? Äta lite choklad. Se på Mad Men. Och börja min vecka lite mer på riktigt i morgon.

Ha en fin vecka hörni ♥