Om jag bryr mig om det amerikanska valet?

Det snurrar kanske lite mer politik i mina tankar än vanligtvis just den här tiden. Inte egentligen pga. det amerikanska valet. Men mest eftersom jag huserade över en månad hos min far, vad som i andra ord kan beskrivas som ett Nyhetsläger.

Schemat för ett nyhetsläger ser ut ungefär så här:

När vi vaknar slår vi igång radion och lyssnar ikapp vad som hunnit hända under natten och vad som ser ut att bli dagens viktigaste händelser.

Dagens SvD har pappa dock avhandlat redan kvällen innan och han kan nu återberätta vad som finns att uppröras över just idag. (Att läsa dagens tidning kvällen innan är ingen obligatorisk uppgift på lägret, utan frivillig.) Ofta är det något en politiker sagt, nya coronarestriktioner (eller i Sveriges fall, snarare lättnader) eller en hemsk händelse i Europa eller världen. Eller något om presidenten. Ja USAs alltså (men det är förstås lätt att tro att det är vår egen president det handlar om).

Sen får vi en ganska skön paus under dagen. Möjligen hinner någon nyhet diskuteras igen vid lunch eller så. Om vi har tur. Det kan också hända att ämnen som diskuterats i SvDs ledarpodd kommer upp på tapeten eftersom storebror deltar där på regelbunden basis och pappa är poddens mest trogna lyssnare.

En dag på nyhetsläger kan med fördel brytas av med vacker natur och solnedgångar. Det här är dock en soluppgång, i Esbo.

Efter fem så slås just Efter fem på fyran på. Tilde tar oss igenom dagens viktigaste händelser (som, tro det eller ej, kan vara annorlunda från vad morgonens viktigaste händelser var). En dag kan det handla om ett en fånge i Danmark har flytt. Och det går förstås att analysera i DETALJ.

Vid sjutiden är det Rapport på svt 1, en normallång nyhetssänding. Och sen klockan 22 är det Aktuellt på svt 2 som är en längre och mer djupgående sändning. Tycker Lotta Bouvin-Sundberg är otroligt skarp och skicklig! Nyheter är mycket trevligare att lyssna på med någon som levererar det bra. Det är sånt man börjar uppskatta särskilt under ett längre nyhetsläger.

Vissa kvällar förekommer även olika debattprogram, uppdrag granskning och annat i den stilen. Vi lär oss om tyska bolag som vill invadera Sveriges landsbygd med vindkraftverk och hur märkligt det var när den svenska äldrevården inte uppmanades använda munskydd i våras.

Sen får man äntligen gå och lägga sig och då inleds slutfasen av ett dygn på nyhetsläger.

När vi sover bearbetar vi ju nämligen all info. Så under natten drömmer vi kanske om att det är vi som rymmer ur fängelse eller flyr bomber eller något annat trevligt. Det är inte alla som har den här förmågan, men om du har det – grattis! Inte ens när du sover får du vila.

När veckan sen till slut (äntligen!) når sitt slut får vi en sammanfattning av veckans nyheter levererade i bästa möjliga format: Svenska Nyheter. Humorprogrammet som sätter ljus på exakt allt galet Sverige hunnit med på bara en vecka. Och skratt är bra! Det behövs efter en intensiv nyhetsvecka.

Och nu förstår jag att du undrar. Gör ett drygt 6 veckors nyhetsläger dig klokare? Tveksamt.

Min upplevelse är att frustrationen växer sig större. Så även rädslan, oron och hopplösheten. Förtroendet för politiker (på lokal-, riks- och globalnivå) har sjunkit ännu mer (i Gällivare har man tre kommunalråd på de 17 000 invånarna, i Sverige har man Löfven och gänget, och i världen har man USA, Kina, Ryssland, Nordkorea etc.) och man frågar sig själv… Eller nej, man är helt matt. Några frågor finns inte kvar. Man är liksom tom på ord.

Så när min kille den morgon som det amerikanska valet är på gång att avgöras (trodde du kanske, men som alltid dröjer det flera dagar) frågar mig:

Bryr du dig inte om valet?

Så vet jag faktiskt inte riktigt vad jag ska svara.

Jag är fullt övertygad om att kunskap är guld (och att allt börjar med att sätta barn i skola och ge dem en utbildning). Samt att man som människa bör hänga med i vad som händer och förstå hur en sån sak som USAs val påverkar också mig som liten individ i Finland och världen som helhet.

Men samtidigt… Nyhetsmedierna i Sverige är så extremt klickkåta och väljer den enkla vägen. För pengarnas skull förstås, vartenda klick är viktigt. Och Mr Trump är den perfekta dramakomedin. När han fick corona var det som om det mycket noggrant och uträknat in i minsta detalj skrivits in i manuset på just denna plats. Det var den ultimata plot twisten. Hela han är den ultimata karaktären.

När han vann för fyra år sedan var det ingen som trodde att det var sant! Och så har den bisarra dramakomedin fortlöpt. Han är någon sorts skicklig affärsman. Eller kanske lite mer som dagens influencer. Det krävs en viss sorts drama queen och att vinkla den fakta som finns – eller rent av hitta på, precis som en viss Löwengrip. Det handlar om att skapa en karaktär. Inte vara människa, eller president.

Han vet exakt vad han ska göra och säga för att trycka på rätt knappar. Och vi sväljer det varje gång. Lockbete efter lockbete. Oförmögna att se igenom det. Precis som vi inte förstår hur vi är slavar under de sociala medierna (se The Social Dilemma så att du åtminstone förstår hur det fungerar).

Så nej, det första jag gjorde morgonen den där onsdagen var inte att kolla nyheterna för att ta reda på hur ställningen var.

Anlendingarma är många. Att alltihop känns som ett hopplöst skämt. Att motkandidaten borde pensionerats för längesen. Och att även om det påverkar oss – så är jag ganska maktlös inför det hela. Hjälper det mig, eller någon, att följa spänningen och se Trump hålla tala och basunera ut osanning efter osanning? Det påminner lite om vårens menlösa besatthet av en konstant nyhetsbevakning.

Men vi är simpla, inte mer avancerade än så. Medierna serverar lätta clickbaits och vi vill ha dem. Det är mycket enklare att följa ett val i USA – inklusive den PERFEKTA dramaturgin, än att fokusera på, ja egentligen något annat.

Jag tror också på att vi alla har någon sorts fråga vi bryr oss mer om. Kämpar för. Är engagerade i. Man måste inte vara 100% engagerad i allt. Då går man sönder.

Så vad är din?