Minnen från Australien.

Igår var jag till flygplatsen och lämnade av min boyfriend, ingenting roligt över det. Flygplatser är både deppiga och helt fantastiska. Jag hatar alla dessa avsked som man varit med om i just den miljön, men lika många kära återseenden har samtidigt upplevts på samma plats. Och dessutom, det jag kanske gillar mest, alla de människor man passerar som rest från världens alla hörn. Just igår var det tre solbruna tjejer som kom ut från flygplatsen, de tjöt över de svala vindarna i sina fladdriga byxor och bara axlar. Jag kunde inte låta bli att undra över var de kom ifrån – kanske hade de varit och backpackat i flera månader i diverse länder i fjärran öster och beyond?

Kanske kände jag också lite avund. Jag vill så gärna resa någonstans. Utöver mina halvår i Tyskland och Indien så var min senaste, egentliga resa, 5 veckor i Australien. Det är faktiskt ett land jag kan längta tillbaka till, precis som Nya Zeeland. Min kära finska kompis Ari är faktiskt i Australien just nu, på ett working-holiday-visum. Det må vara vad de flesta ungdomar som ”vill ut och uppleva världen” gör idag, men vad spelar det för roll, egentligen? Jag skulle älska att sticka iväg igen, på obestämd tid, utan en utstakad plan. Det spelar liksom ingen roll hur många resor man gjort, länder man besökt eller bott i, längtan efter nästa resa finns alltid där!

Några drömmiga bilder från Australien 2012…

resebloggaustralien bloggaustralienresor blogg

Blir lite förvånad när jag kollar på bilder från då. Bodde nog 15 kg extra på den där kroppen jämfört med nu. Och det är ärligt talat svårt att förstå. Dels hur de hamnade där och dels hur de försvann. Men med tanke på dieten av alkohol och noll träning så var det kanske inte så konstigt, ändå. 

Jag minns hur varmt Cairns var och hur kallt Sydney var i början av december. Jag minns hur lättad jag var att jag drog mig ur dykningen i sista sekund när jag insåg hur tillräckligt skraj jag blir när jag snorklar. Jag minns hur lite jag festade, men hur roliga och galna de gångerna faktiskt var. Mitt livs galnaste fester upplevdes garanterat under den hösten, Nya Zeeland inräknat. Jag minns hur less jag var på att prata med nya människor efter 5 veckor, men jag minns också vilka fantastiska möten vissa av dem var! Särskilt en holländsk tjej, hon var som min soulmate. Och så minns jag märkliga hostel-rumskompisar, restaurangmiddagar, pärlade-hörlurskablar och magiska solnedgångar.

Här kan man läsa mer om mina äventyr i Australien.

Fint att minnas tillbaka. Och vill nog låta minnena stannar där, jag åker gärna till nya platser för nya minnen. Det finns ju så mycket mer att se!

Det som jag aldrig berättat på bloggen.

Hej på er. Operationen gick bra och såhär ser jag ut just nu, lite svullen. Lika svullen som när olyckan inträffade för fem år sedan, olyckan som lett fram till den här dagen. Svullen, men okej.

Ser lite rolig ut, det kan vi alla hålla med om. Lite som en anka, eller Mumin, eller Fiona i Shrek. Under läppen vill ni inte ens veta hur jag ser ut.

Sov hela dagen igår och många timmar inatt. Pratar lika roligt som jag ser ut. Men framför allt är jag så himlans stolt över mig själv. Jag låg i tandläkarstolen när de borrade så hela huvudet skakar, lyssnade på en playlist som heter dagdrömma och var hur cool som helst. Den lugnande cocktailen kanske hjälpte, samt mitt natur-lugnande lavendel som jag sniffade på innan. Och så givetvis min pojkvän. Han har tagit hand om mig som en liten kycklingbebis!

Fem år har jag väntat och nu kan vi bara hoppas att resten går lika bra. Om en vecka får jag plocka bort stygnen. Och om tre månader får jag förhoppningsvis mina nya tänder.

No regrets mina vänner, det är vad livet har lärt mig. Vad livet ständigt lär mig. Man kan knocka ut sina båda framtänder när man är 18, men sådant går att ersätta. Om än många besök hos tandläkaren och dyrare tandläkarförsäkringar (eller vad de nu kallas) i framtiden. Men det finns ingen mening att bli bitter.

IMG_5384
Nyss fyllda 18, precis tagit körkort och börjat på sitt första jobb någonsin. Livet var toppen och här var jag lyckligt ovetandes om vad som skulle inträffa samma kväll. 

Och jag har faktiskt aldrig tidigare riktigt berättat det här på bloggen, men det kändes som att det var lika bra att göra det nu.

Min första fylla.

Året var 2008, jag var 16, det var Valborg och vi hade framför oss en tre dagars fest. Jag hade framför mig min första ”riktiga” fylla. Mamma och pappa, you don’t even wanna know och kan sluta läsa här.

dsc03652

Och Sony Ericsson-mobilen jag älskade, en walkman i rött och guld!

dsc03662

Ronja (på bild ovan och nedan) och Viktoria var mina två nya vapendragare som jag samma läsår börjat i samma gymnasieklass som. Under högstadiet var jag (tack och lov kanske) omgiven av mestadels lugna flickor som satt längst fram i klassrummet och pluggade till MVG på alla prov. På gymnasiet introducerade dessa partypinglor mig för en helt ny värld, en värld man förr eller senare upptäcker. Och jag vet inte hur det är i andra städer men åtminstone i Gällivare räknas 16 år som hyfsat sent. Jag hade liksom vänner som vid 13 år fixade hembränt och festade (och ”däckade”) på gångstigar.

Vi började i alla fall Valborgs-kvällen med fix och vin (blandat med sprite, såklart).

n650353428_544231_3673

Och dans.

n650353428_544285_2417

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av en riktig ”fest”? Jag visste inte heller vad som hände när man drack glas efter glas med bubbligt vin? Man kan säga att jag learned the hard way. Och jag lärde mig att det blir aldrig en tråkig kväll med tequila, min första tequila.

dsc03666

Strax där efter blev det mesta lite suddigare och huset fullt. Mestadels äldre killar som jag inte kände och knappast visste hur jag skulle prata med. *gulp* Det kan eventuellt ha hänt att jag mådde lite dåligt den kvällen… Och kväll nummer 2 var betydligt roligare.

Vi hade sovit lite, städat upp huset, gjort oss redo för ännu en partykväll och njöt i vårsolen. Jag och Ronja spelade också in en liten film i just detta ögonblick och den är väldigt rolig, men det är så tydligt hur ogärna jag vill vara med på film. Det var faktiskt fruktansvärt att vara 16 och må så dåligt över sin kropp. Kanske något de flesta måste gå igenom?

dsc03668

Det var hur som helst mycket galet som hände de kvällarna. Hångel med killar som hade flickvän som man inte visste om och så vidare. Haha…  Jag känner att det här är preskriberat nu. Jag vill inte försköna bilden av alkohol och första fyllan som sällan är vacker eller rolig. Men det var så det var och det var det som hände.

Många ungdomar kommer bli fulla ikväll, många kommer ha sin första fylla. Spy i buskar eller tvättfat. Ärligt talat, we have all been there. Det är en del av ungdomen, av att växa upp, att utforska och prova på allt som verkar så spännande.

Vad har ni för galet eller roligt Valborgs-minne? Också en första fylla kanske?

Ett år sen.

Livet i München, det var vad jag levde för ett år sedan. Trippade runt i kjol mest hela tiden och kände hjärtat pumpa som på nytt.

20140425-144230.jpg20140412-225510.jpg

Det tog slut i mars med mitt ex och jag hade gråtit och redan bearbetat det under en tid så när det väl tog slut grät jag inte på en månad. Sen blev det bara bättre och bättre och tillslut blev min tid i München så fantastiskt bra.

Jag fick bestiga berg några gånger. Andas frisk luft och älska livet!

20140420-092521.jpg

Besökte också flertalet nya städer och länder. Roadtrippade och tog var dag som den kom. Drack öl och såg på fotbollsVM. Det var fint.

Sen vet ni ju vad som hände. Jag blev kär. Och när man blir kär är det allt som ofta magiskt. Vi sov ibland i min säng som inte var mer än 80 cm bred, det var inga problem. Hade jobbiga roommates som inte tyckt det passade sig med besök var och varannan natt.

Och mannen jag blev kär i är han som gömmer sig bakom den här Paulaner-ölen. Aldrig hade jag kunnat ana då att han skulle komma och betyda så ofantligt mycket för mig, min Mumin. Jag skrattade en gång och sa jaa jag kommer då inte följa med dig till Finland i alla fall!

20140406-224106.jpg

Jag minns så många magiska dagar. När vi åt sen frukost på café, gick till djurparken och strosade runt i ett par timmar, pussades, och lagade risotto till middag, middagar som vi alltid åt i sängen.

Den senaste tiden har jag haft en himla München-längtan. Dels för att jag hade en väldigt fin tid där och dels för att jag hade väldigt fina vänner där. Saknar Lena, Himanshu och Ari. Men gillar också staden så himla mycket! Mitt München.

/Tänker inte sluta drömma eller romantisera livet som var för det är endast känslor som känns när livet faktiskt är toppen precis här och nu!

Drömmiga minnen från München.

Jag älskar att gå in i mitt dreamy mood. Det är ingenting jag gör självmant utan det bara kommer. Till exempel en solig och fin dag på ett tåg, en låt spelas och minnena kommer tillbaka på en millisekund. Förskönade minnen, så som de alltid blir, som man kan drömma sig bort i. Jag minns roadtrips i södra Tyskland och Frankrike. Att få bli kär och göra sådana resor samtidigt är mer än magiskt. Och såklart älskar jag att tänka tillbaka på just detta. Söndagar som spenderades i sängen i varandras armar och sen med långa promenader genom München. En sommar som var varm och härlig. Pretzels till frukost, sallad till lunch. Hög-i-midjan kjolar och korta toppar. Älskarälskar att tänka tillbaka på detta. Det var så mycket som var bra med den tiden. Människorna jag umgicks med. Känslorna jag kände, efter månader av mindre härliga känslor visserligen. Hur jag mådde. Musiken jag lyssnade på. Framtiden som var oviss. Jag får en fin känsla i kroppen när jag minns tillbaka.



Vänner som man trivs med.

Det var en gång en vän till mig som sa man ska alltid ha med sig något när man kommer hem till någon – aldrig komma tomhänt! När det gäller till exempel en middag. När personen lagt ner lite av sin tid men framför allt sin själ och kärlek för att bjuda in dig på middag. 

Klassiska gåvor är en flaska vin. Men jag är inte så klassisk av mig och sen så hur tråkigt är inte det? Jag hade med mig en liten gåva till Gaby när jag gick hem till henne igår. 

… och det var ett litet doftljus från fantastiska Voluspa! En typisk grej man är dålig på att unna sig själv att köpa men faktiskt älskar att ha. 

Gabriella hade lagat så god paj med sallad till. Mmmm, gissa om det satt fint i lillmagen efter löprundan! 

Och här är hon också donnan! Åh ni vet dessa vänner som man trivs så himla bra med? Bara älskar att få hänga med, prata om allt och känna hur energidepåerna fylls på. Gaby är en sådan, som sprider positivitet omkring sig och bjuder på skratt. Så himla härligt. Vill plocka med mig henne hem till Göteborg och ha henne inom nära räckhåll jämt! Vi delar så magiska minnen från Nya Zeeland med vilda fester (haha ohja) och awesome roadtrips. För att nu leva något mer vuxet och ansvarsfulla liv, men det är ju också fint.

Vi satt och drick vin, åt rawbollar till efterrätt och pratade hela kvällen. Sen sågs vi ikväll igen och tog en lång powerwalk längs den vackra hamnen i solnedgången!