Minnen från Australien.

Igår var jag till flygplatsen och lämnade av min boyfriend, ingenting roligt över det. Flygplatser är både deppiga och helt fantastiska. Jag hatar alla dessa avsked som man varit med om i just den miljön, men lika många kära återseenden har samtidigt upplevts på samma plats. Och dessutom, det jag kanske gillar mest, alla de människor man passerar som rest från världens alla hörn. Just igår var det tre solbruna tjejer som kom ut från flygplatsen, de tjöt över de svala vindarna i sina fladdriga byxor och bara axlar. Jag kunde inte låta bli att undra över var de kom ifrån – kanske hade de varit och backpackat i flera månader i diverse länder i fjärran öster och beyond?

Kanske kände jag också lite avund. Jag vill så gärna resa någonstans. Utöver mina halvår i Tyskland och Indien så var min senaste, egentliga resa, 5 veckor i Australien. Det är faktiskt ett land jag kan längta tillbaka till, precis som Nya Zeeland. Min kära finska kompis Ari är faktiskt i Australien just nu, på ett working-holiday-visum. Det må vara vad de flesta ungdomar som “vill ut och uppleva världen” gör idag, men vad spelar det för roll, egentligen? Jag skulle älska att sticka iväg igen, på obestämd tid, utan en utstakad plan. Det spelar liksom ingen roll hur många resor man gjort, länder man besökt eller bott i, längtan efter nästa resa finns alltid där!

Några drömmiga bilder från Australien 2012…

reseblogg

australien blogg
australien
resor blogg

Blir lite förvånad när jag kollar på bilder från då. Bodde nog 15 kg extra på den där kroppen jämfört med nu. Och det är ärligt talat svårt att förstå. Dels hur de hamnade där och dels hur de försvann. Men med tanke på dieten av alkohol och noll träning så var det kanske inte så konstigt, ändå. 

Jag minns hur varmt Cairns var och hur kallt Sydney var i början av december. Jag minns hur lättad jag var att jag drog mig ur dykningen i sista sekund när jag insåg hur tillräckligt skraj jag blir när jag snorklar. Jag minns hur lite jag festade, men hur roliga och galna de gångerna faktiskt var. Mitt livs galnaste fester upplevdes garanterat under den hösten, Nya Zeeland inräknat. Jag minns hur less jag var på att prata med nya människor efter 5 veckor, men jag minns också vilka fantastiska möten vissa av dem var! Särskilt en holländsk tjej, hon var som min soulmate. Och så minns jag märkliga hostel-rumskompisar, restaurangmiddagar, pärlade-hörlurskablar och magiska solnedgångar.

Här kan man läsa mer om mina äventyr i Australien.

Fint att minnas tillbaka. Och vill nog låta minnena stannar där, jag åker gärna till nya platser för nya minnen. Det finns ju så mycket mer att se!

FÖLJ:

6 svar

  1. Exakt det sista du skrev pratade jag om idag med en vän. När man bott utomlands som jag och hon har gjort är det svårt att motivera en resa någon annanstans än “hem”. Man har ju skapat relationer till både platsen och fått en massa vänner där. Hur ska man någonsin kunna resa någonstans igen utan att ha dåligt samvete över att jag kunde åkt och hälsat på de eller de istället??

    <3

    1. Vi pratade ju lite om detta. Du har varit väldigt duktig att hälsa på de du lärt känna under resorna… Det har inte jag och det kan kännas synd ibland. Men det är svårt att få till det med alla platser, länder och människor man träffat.

  2. …och det slår mig nu att det var precis när jag själv skulle åka till Australien på obestämd tid, som jag hittade DIN blogg och har läst den sen dess!! =)

  3. Heej!
    Ah sitter själv i en lägenhet i Sydney just nu på utbyte från Jönköping, och undrar vad jag ska hitta på idag i denna vinterkalla stad.
    Hade, missförstå mig rätt, glömt din blogg ett tag mitt i all stress innan avresa, men är rätt glad åt det ändå för nu har jag massor av härlig läsning att ta igen! Din blogg sprider sån härlig energi och får mig verkligen att reflektera över saker och ting!
    Undrar så vad du ska hitta på för äventyr härnäst:)
    Kramar från Aussie

    1. Hej Elin! Åhhh Sydney, vilken dröm att vara på ett sånt äventyr så långt bort härifrån. Kanske gå till Pancakes on the rocks? Det är ett av mina tydligaste minnen från staden, haha! Tack så mycket för din fantastiskt fina kommentar, den värmde och sken upp en väldigt grå och regning dag här i Göteborgs-sommaren.
      Ja vi får se när jag vet mer vad som händer i höst – kul att du vill följa även mina äventyr! Kram på dig <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.