A road less traveled – omgivningens reaktioner på mitt företagande

Jag hör orden eka i mitt huvud, från alla möjliga olika sammanhang. De som tagit sig någonstans, följt vägen mot drömmen, ofta mot strömmen, som blivit framgångsrika (vem som nu har den exakta definitionen för det). Vad många har gemensamt är att de varit omgivna av personer som stöttat deras beslut, som trott på dem, som funnits där. Personer som hejat när det varit tungt och sprungit med under framgångarna.

Men att stötta någon och tro på någons dröm, det handlar inte bara om att stå där och le och säga ”kör på – du fixar det!” Jag insåg nyligen att ett stöd kan vara så mycket mer än ett peppande och ganska platt inspirationscitat (även om jag är en sån simpel person som går igång på inspirational quotes också). Att vara ett stöd kan också vara att utmana. För ingen blir stark av en PT som säger ”bra jobbat, tack för idag” efter första setet. Och om du ska ge dig ut på osäkra vägar behöver du skinn på näsan.

Mamma frågar om min sjukpenninggrundande inkomst. Pappa säger att jag inte får glömma pensionen. T frågar om jag har en businessplan? Och samhället tittar snett på mig precis som de coola tjejerna i högstadiet gjorde, medan jag plockade hem MVG efter MVG. Och jag, jag tänker inte så himla mycket, oroar mig inte och undrar varför alla ska envisas med alla dessa jävla hinder på vägen?

Kanske för att jag kommer från en förhållandevis trygg bakgrund, kanske för att jag tänker att det värsta som kan hända är inte att jag misslyckas – utan att jag aldrig försökte. Jag känner en tacksamhet för livet från botten av mitt hjärta, och jag vill ta vara på det här och nu, och leva varenda sekund av det. Kanske är det därför jag vågar, kanske är det därför jag inte oroar mig så mycket. Och kanske är det därför alla andras frågor och tvekande gör mig förbannad och kanske lite besviken. Tills jag inser och förstår, hur värdefulla de faktiskt är.

Jag behöver peppen (och alla ord från er och vänner och bekanta här ute på internet betyder så mycket), men jag uppskattar också allt det där som utmanar mig. Och jag inser ju att det tar tid för ens omgivning att vänja sig vid det faktum att någon väljer a road less traveled när man har en trygg anställning med bra lön och egentligen inte borde ha något att klaga på. Jag själv har ju funderat över detta både en och två och tretusen gånger.

”If you can stay positive in a negative situation, you win.”


Det här är min dröm just nu – därför följer jag den, nu

Just idag har jag en typisk känsla av uppgivenhet och tvivel över min existens, existens online främst. Så som vi har ibland vi kreatörer av text och bild i olika kanaler. Och egentligen vill jag mest ge upp för idag (trots dopamin-kick från träning) men jag tänkte bita ihop, fortsätta lyssna på Malibu på repeat, samt vara lite personlig och berätta vad som egentligen har hänt i mitt liv den senaste månaden.

Ett nytt kapitel: livet som egenföretagare

Idag har det gått exakt en månad sedan den stora förändringen i mitt liv, som jag inte hunnit berätta om för er: maj var nämligen månaden då mitt nya arbetsliv trädde i kraft. Det var precis innan påsk som beslutet klarnade och jag gick in till min chef med bestämda steg. Eller alltså, så bestämda var de nog inte mina steg, men hjärtat – det visste vad jag ville och ibland räcker det.

Hej, jag har bestämt mig för att jag behöver en ny utmaning i livet.

Och så la jag fram mitt förslag. Saken är den att det är svårt att lämna ett jobb som liksom har blivit ens familj. Så efter att ha funderat på allting i hundra olika vändor landade det tillsist i att jag skulle gå ner i arbetstid och få en ny roll. Därför jobbar jag numera bara 40% som anställd, och resten av tiden? Den är tänkt att ägnas åt mitt företag.

Detta innebär att min huvudsakliga titel nu på sätt och vis är just det, egenföretagare. Bloggare, blivande fotograf, frilansare – vi får se vart det bär. Om man vill skulle man kunna säga att jag har världen framför mina fötter.

Hur känns det? Är det rätt beslut?

Jag tror att en hel bok skulle kunnas fyllas med de känslor och tankar som snurrar när man fattar ett sånt här beslut. Jag tror dock att alla beslut vi tar här i livet är rätt beslut, det är liksom meningslöst att tänka tänk om eller jag skulle ha… Dessutom, den tanke som gör att jag kanske inte tar lika allvarligt på det här som man möjligen skulle kunna göra, är att jag vet att livet är föränderligt. Just nu är jag egenföretagare och anställd, om ett halvår kanske livet ser annorlunda ut.

Men det är också därför jag vill följa den här drömmen – för det är den dröm jag har nu.

Hur vet man att man är redo?

Något jag fått höra av andra som startat eget och som jag verkligen försökt suga åt mig: du blir aldrig redo. Du kommer inte plötsligt vakna upp en morgon med all kunskap du behöver, allting i ordning och en extra månadslön som plötsligt rullar in på kontot – och först då bestämma dig för att nu, nu är jag minsann redo att säga upp mig från mitt fasta trygga jobb. 

Så nej, jag är knappast redo. Jag har ingen affärsplan, jag har knappt en plan. Jag vet inte exakt vad jag ska försörja mig på eller hur jag ska få det att gå runt. Och det känns kanske inte precis som om jag har världen framför mina fötter på ett positivt sätt. Men om livet har lärt mig något så är det att man inte behöver ha everything figured out. Jag vet i alla fall en sak, att sälja – det kommer jag behöva göra och det kanske är en bra start.

Och visst är det enklare att hoppa med en livlina, så det får väl bli mitt tips: hoppa, men se till att ha din livlina, vad det nu kan tänkas vara. Ett deltidsjobb, sparade pengar, en stöttande familj – och såklart vetskapen om att det alltid kommer finnas fler jobb som anställd där ute. Det ger en viss trygghet.

Så hello nya liv, och nu vet ni också!


Om du vill följa resan som jag kommer dela med mig av framöver kan du följa mig på Bloglovin’ och Facebook, eller om du trivs bättre på Instagram (@jennsandstrom).

Alla jobbdagar är inte bra jobbdagar

Jag hade en någorlunda plan för hur den här dagen skulle se ut när jag slog upp ögonen i morse. Eller faktiskt redan igårkväll innan jag stängde mina ögon. Och sanningen är att jag inte slog upp dem i morse, för jag har varit himla himla trött sen vi kom hem från Milano, så det var snarare en kamp att försöka få upp de små ögonlocken. Att skylla det på jetlag tycker jag är en fullt rimlig anledning, det är ju trots allt en helt annan tidzon. Men jag kämpade med att vakna ändå, någon gång vid åttatiden. Trots att jag egentligen kunnat ta hur lång sovmorgon jag ville, eftersom jag haft min bloggjobb-dag idag och jobbat hemifrån.

Jag hade alltså planerat att skriva ett par blogginlägg och ta tag i allt bloggjobb som legat lite i skymundan till förmån för alla vårens resor. Jag kan inte ens minnas sist jag hade en vanlig hemmadag tänkt för att jobba med just bloggen.

Men här blev inte många blogginlägg gjorda idag.

Det står dead handsome på kaffekoppen, men kanske lika bra att man inte ser det för jag var snarare dead cosy.

Som alltid när man pysslar med lite smågrejer som knappt är viktiga eller livsavgörande, så vet man inte riktigt var timmarna springer iväg. Jag instagrammade nog halva förmiddagen. Och läste bloggar. Förutom när jag stirrade på inlägget jag tänkte skriva på. När jag nästan höll på att somna igen kom jag på att det var dags för kaffe.

Någon gång vid 14-tiden gav jag upp och insåg att det är mycket bättre att fokusera på något som jag faktiskt känner för att göra. Och särskilt när det jag kände för att göra råkade vara att STÄDA. Det är just det som jag älskar med det här med att kunna bestämma över sin arbetstid. Jag städade nonstop fram till typ åtta (samtidigt som jag lyssnade på Att resa-podden), ni vet sånt där som behövs göras ibland, till exempel gick igenom alla papper i alla lådor och slängde hälften. Och nu är klockan halv elva, jag har just ätit en sallad till middag och skriver nu på detta med gott samvete. Ja det är i princip omöjligt att må dåligt eller ha ångest efter att man rensat bokhyllor, dammsugit och dammtorkat nästan hela lägenheten, prova själva får ni se!

Och i morgon är en ny dag, en ny jobbdag. Alla jobbdagar är inte bra jobbdagar, så är det bara. Det gör faktiskt ännu mindre när jobbet i det här fallet är något som jag ändå gör dagligen och på tider som för de flesta andra är helig fritid. Och med tanke på vad jag faktiskt fick gjort, så var det trots allt en väldigt bra dag.

Hur var din dag?

Att plugga på Jönköping University och JIBS – frågor & svar

Presenteras i samarbete med Jönköping University – text & åsikter är alltid mina


Det är snart 4 år sedan som jag tog min examen från Jönköping University, eller rättare sagt från JIBS, som är förkortningen för den del där jag gick: Jönköping International Business School. Att jag över huvud taget hamnade i Jönköping var lite av en spontan slump, men det är en slump jag aldrig ångrat. Herregud vilka fina minnen jag har med mig från den tiden och förutom att jag var nöjd med utbildningen så kan jag också rekommendera Jönköping som studentstad.

plugga Jönköping University

Jag till höger, med mina nära vänner Frost & Sanna som jag skrev examensarbetet med.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg här på bloggen om hur det var att plugga i Jönköping och med anledning av det inlägget får jag ofta frågor om just Jönköping University, vad jag pluggade, vad jag ville bli och vad jag nu efter avslutad utbildning faktiskt jobbar med.

Vill du veta hur du ansöker? Se info längst ner i inlägget.


Varför Jönköping University?

Jag var just fyllda 18 när jag satt hemma i mitt flickrum i Gällivare och kikade runt på olika universitet och högskolor. Jag har alltid brytt mig väldigt lite om prestige och fjädrar i hatten, och därför hade jag ingen tanke om att jag absolut ville gå på en ”fin” skola i till exempel Stockholm, Uppsala eller Lund. Så jag var öppen för allt och det gjorde att jag blev genast förälskad när jag snubblade över JIBS i Jönköping med sitt starka internationella fokus. Själv beskriver de sig som ett modernt och internationellt lärosäte med nära till arbetsmarknad och näringsliv.

Ett annat nyckelord jag skulle beskriva Jönköping University med och framför allt JIBS är entreprenörskap. Jag minns än idag såväl deras slogan ”entrepreneurial in mind and international at heart” och det känns som att utbildningen med detta fokus verkligen format mig.

Jag menar, här är jag idag: jobbar för en startup med entreprenörer som målgrupp, driver själv företag och har bott i 5 olika länder utanför Sverige de senaste åren.

student Jönköping University

Svar på frågor om skolan och utbildningen

Det här är några specifika frågor som trillat in på min mejl och som jag tänkte att jag skulle ge svar på till fler som kanske har liknande funderingar. Jag pluggade alltså på JIBS under 2010-2013 och programmet jag läste var International Management som ger en ekonomie kandidatexamen med huvudområdet företagsekonomi.

Vad tycker du om programmet är det ett bra program?

Som jag nämnt tidigare gillade jag International Management just för att det var en bra mix av allt möjligt business-relaterat. Därför skulle jag rekommendera programmet för dig som kanske inte är helt säker på vad du vill göra men känner att du dras mot det här området. Kanske har du tankar om att driva eget, bli chef en dag i famtiden och kanske vill du jobba inom ekonomi, ledarskap, marknadsföring eller HR. International Management öppnar upp för många möjligheter.

Dessutom uppskattade jag möjligheterna att få komma utomlands och plugga, det var det jag såg mesr fram emot redan när jag började. Vi fick åka utomlands den 4:e och 5:e terminen och gjorde alltså totalt två terminer utomlands.

plugga utomlands JIBS

Plugg på stränder, första bilden från utlandsterminen våren 2012 i Kanada under en semestervecka på Kuba och andra bilden från utlandsterminen hösten 2012 på Nya Zeeland under en vecka på Samoa.

Vad gör du idag?

Idag jobbar jag med digital marknadsföring på en startup, samt driver den här bloggen som en enskild firma sen ett par år tillbaka (ett jobb som innefattar mycket sociala medier och kreativitet det också). Jag insåg under min utbildning på JIBS att jag ville fokusera mer på marknadsföring så därefter valde jag kurser inom det området och sökte mig mot den typen av jobb efter min examen.

Vad jobbar dina kurskamrater som idag?

Vi som gick International Management är idag allt ifrån marknadsförare som jag, till jobb på banker, managementkonsult, utomlands med exporter från Sverige, jobb inom events och så vidare. Dessutom har man alltid möjligheten efter sin kandidat att välja en master och rikta in sig på något mer specifikt man kommit på att man är intresserad av.

studenter Jönköping

Jag och mina bästa studievänner illustrerar ett klassiskt gammalt skolfoto. 

Läste du vidare till en master eller gick du ut i arbetslivet direkt efter kandidaten?

Jag kände mig rätt klar med plugget och var inte sugen på att läsa vidare. När jag nådde slutet på utbildningen fick jag ett erbjudande om att komma och göra ett internship i Indien som jag tackade ja till. Så itället för en master gjorde jag två olika internships, det första i Indien följt av ännu ett inom marknadsföring i Tyskland. Det passade mig väldigt bra och jag har sett det som en stark fördel att ha haft den utlandserfarenhet + arbetslivserfarenhet som dessa praktiker gav mig.

Var det lätt att få jobb?

Arbetsmarknaden sedan jag tog examen har kanske egentligen inte varit fördelaktig för oss nyutexaminerade, men jag personligen har aldrig varit arbetslös. Kanske har jag haft lite flyt men jag tror också en fördel varit att jag varit öppen för allt både när det kommer till jobb, företag och länder. Jag började på ett IT-företag i Indien, fortsatte till ett startup inom e-handel i München, sedan var jag ett tag på STS Språkresor i Göteborg och är nu på ännu ett IT-företag här i Helsingfors.

Jag tror det är bra att acceptera att du inte behöver hitta drömjobbet direkt, utan håll ögon och dörrar öppna för ett bredare perspektiv så kommer det underlätta ditt jobbsökande. Och våga leta utanför din stad eller ditt lands gränser!

Det är väldigt många personer som säger att IT är framtiden och världen automatiseras och digitaliseras så de flesta ekonomiutbildningarna kommer att försvinna. Vad tänker du angående det?

IT får såklart en allt viktigare roll i vår liv och alla företag skriker efter att anställa programmerare och utvecklare. Jag tror också att utbildningarna överlag kommer anpassa sig efter vår IT-värld och att det kommer bli mer integrerat i allt vi gör, redan från grundskolan liksom. Däremot ser jag inte att de kommer ta över alla andra positioner, IT är ju ett verktyg men det behövs fortfarande någon mer för att driva ett företag. Så därför skulle jag inte oroa mig för mycket över det. Dessutom tror jag man bör ha någon form av intresse för IT och inte bara plugga det för att vara garanterad jobb.

International Management JIBS

En typisk eftermiddag hemma hos Emma när vi satt och pluggade, drack kaffe och inspirerades av peppiga citat. 

Många pratar om UU (Uppsala Universitet), SU (Stockholm Universitet), HHS (Handelshögskolan i Stockholm) och LU (Lunds Universitet) när det kommer till utbildning, vad har du för tankar angående det?

Jag skulle i första hand inte fokusera på vilket namn som står på skolans byggnad utan istället kanske kika på vad jag vill plugga och vad jag vill få ut av min studietid. Jönköping var en rolig studentstad då många från andra städer i Sverige möts här för att plugga. Det är en internationell miljö, vilket är en fördel om man är intresserad av det. Och det finns bra möjligheter att få ta för sig, involvera sig i olika projekt och bli inspirerad till entreprenörskap!

Om man ändå är intresserad av skolors rykte och kvalité så kan man läsa om de ackrediteringar Jönköping University blivit tilldelad. Det står bland annat såhär: ”2015 blev JIBS den första handelshögskolan i Sverige som ackrediterats av både europeiska EQUIS och amerikanska AACSB.” 

Vill du inte jobba med ekonomi eftersom det är det du läste innan?

Även om huvudområdet för International Management är företagsekonomi så betyder det inte att det är just det man måste jobba med. Under utbildningens gång har du till viss mån själv möjlighet att påverka vilka kurser du vill läsa och kan på så sätt rikta in dig på det ämne som känns mest intressant, i mitt fall var det marknadsföring.

Oavsett vad du väljer kommer det inte vara helt och hållet avgörande för din framtida karriär. Du kan alltid komma in på andra spår om du önskar det senare i livet, så välj det du är intresserad av i dagsläget för en utbildning är alltid bra att ha även om det inte är exakt vad du i slutändan kommer att jobba med.

JIBS Jönköping

Ett karriärnätverk riktat mot kvinnor som jag var med och startade under min studietid.

Hur kändes det att hela programmet var på engelska? Var det svårt?

Det var faktiskt också en av anledningarna att International Management och JIBS lockade mig, eftersom utbildningen var på engelska och jag verkligen ville utveckla min engelska Det var dock lite jobbigt i början, det ska erkännas, särskilt eftersom jag inte rest mycket och inte alls var bekväm med att prata engelska. Men man kommer in i det och efter en termin på JIBS hade jag inga problem med att skriva tentor på engelska. Det var dock först efter min första utlandstermin som jag blev mer bekväm i att prata och också prata om annat än sånt vi pluggade.

Ungefär hur är fördelningen mellan svenska och internationella studenter?

Vi var en majoritet svenska studenter i min klass (som var väldigt stor, jag tror vi var runt 100 studenter totalt kanske?) men hade också några internationella studenter. Vissa av de internationella studenterna var där bara för en termin medan andra läste hela programmet. Vill man hänga med internationella så finns absolut goda möjligheter till det!

plugga på JIBS

En kväll vår sista vecka i Jönköping då vi firade att vi var klara. 

Vilket är det bästa sättet att fixa boende på?

Jag vet inte hur situationen ser ut idag i Jönköping. Jag hittade mitt första bonde som inneboende via Blocket och min andra studentlägenhet via studbo.se. Ett bra tips generellt för att hitta boenden i nya städer är att leta upp Facebook-grupper, det borde finnas några om just det. Och skriv ett riktigt bra ”ansökningsbrev” om du söker boende i andra hand!

Ansök till Jönköping University

Om du vill söka in på ett program för hösten 2017 så har anmälan öppnat redan den 15 mars och sista ansökningsdag är den 18 april. Här kan du läsa mer om hur du gör din anmälan till Jönköping University eller gå vidare till antagning.se för att ansöka nu!


Om du vill läsa mer om min studietid i Jönköping hittar du några inlägg från den tiden här. Har du fler frågor? Lämna gärna en kommentar här nedan så svarar jag!

När man får ett ”nej tack” och allt känns hopplöst

I höstas träffade jag ett spännande företag som nyligen öppnat upp på en ny marknad. Vi snackade lite och marknadsföring kom på tal. Jag som bloggare och digital marknadsförare kunde kanske bidra med min kunskap och konsulthjälp? Efter jul träffades vi för ett kort möte. Och allt lät så bra. Jag blir väldigt lätt exalterad och jag lägger mer än gärna ner min själ i det jobb jag gör. Så pepp på att få jobba med dem la jag ner god tid på att ta fram en offert innan jag tillslut vågade klicka på skicka-knappen. Det här var den första offerten jag någonsin skickat, som var så formell liksom, utan att för den sakens skull vara överdrivet professionell. Det var text i ett mejl liksom. Men ändå, jag var seriös – och nervös.

P1090204

Väntan på ett svar

Jag driver ju faktiskt ett företag sedan ett par år tillbaka men det har hittills varit mest jobb som gäller bloggen och de samarbeten jag gjort här. Så även om jag skulle älska att frilansa och konsulta andra företag gällande marknadsföring, sociala medier och influencers – så är det inte något jag har gjort, ännu.

Så anyway. Jag fick ett kort svar om att ”vi återkommer” och sen väntade jag. Det gick två veckor och jag började undra – ska jag skicka en påminnelse? Bör man påminna? Efter hur länge? Så många tankar. Men tillslut skickade jag en vänlig påminnelse i alla fall (man kan alltid skriva ”har ni hunnit diskutera blabla internt?” utan att verka för påstridig) och sen efter det, BAM.

”Tack men nej tack”

Tack men nej tack, vi har valt ett annat företag. Och jag som var så pepp, som i mitt huvud redan hade gjort jobbet. Det är problemet med att bli alldeles för exalterad – besvikelsen slår en mycket hårdare. Men så finns det de där som argumenterar att man aldrig bör ångra stunder av förväntan och lycka, även om de tagits ut i förskott.

Varför delar jag med mig av det här?

För att… Även om jag inte frilansar och även om detta var min första offert och mitt första nej inom just den ramen, så kändes det. Det där nejet tryckte ner mig samtidigt som alla andra grymma egenföretagare tornade upp sig framför mig. Såklart att de sa nej. Vem tror jag att jag är? Herregud vilken tur att jag har en fast tjänst, jag skulle aldrig kunna driva ett företag, uppenbarligen. Och jag ville dra ett täcke över huvudet och inte alls åka in till resemässan i Helsingfors (som pågick samma dag) och försöka mingla bland massa übercoola resebloggare.

Men jag drog inte ett täcke över huvudet. Istället tog jag på lite läppstift och skakade av mig besvikelsen. Läppstift och instagramfilter gör det mesta lite bättre.

Jag delar också med mig för att jag innerst inne vet att ett ja går det minst tio nej. Jag vet att alla andra som gör sådant som jag vill göra också kämpat, att vägen sällan är spikrak eller enkel och att ”nej tack” är en självklar och naturlig del av alltihop.

Att dela med sig av sina misslyckanden

Och så delar jag med mig för att jag tycker det är viktigt att dela med sig av ”misslyckanden” såväl som framgångar. Det är något vi uppmuntras göra på jobbet och något jag gärna gör personligen. Om jag kan visa någon annan att allt inte är FANTASTISKT, att allt inte går som på en rak och smidig räls, och att inte företagen står på led för att få jobba med mig som bloggare (om någon nu skulle råka ha den missuppfattningen, hehe) – så vill jag göra det. Jag gillar transparens och att visa vad som faktiskt händer bakom de polerade kulisserna.

Hädanefter vill jag dela med mig av mina ”failures” – stora som små. Jag vill vara öppen med att allt inte alltid går som planerat eller som önskat. Och att det ibland känns jävligt hopplöst. Men jag påminner mig själv om att det inte är jag som är hopplös. Att det kommer fler chanser och möjligheter. Att saker ibland tar tid. Och att jag faktiskt bara är 24 år gammal (i alla fall ännu en månad).


Vad var ditt senaste ”misslyckande” eller senaste gången du fick ett nej tack som svar på något du hoppades på?


Ps. Om du inte vill missa några inlägg eller spara inlägg du gillar så får du gärna följa mig på Bloglovin’ eller gilla min Facebook-sida.

Hur min bloggdag kan se ut – lyxen med att vara anställd 80%

Sedan oktober förra året jobbar jag bara 80% på mitt vanliga jobb och har sedan dess 20% över att använda till mitt egna företag. Vilket med andra ord innebär att jag har en hel dag varje vecka att ägna helhjärtat åt bloggen, som är huvudsysslan i mitt företag! Jag har också beskrivit det här beslutet som det häftigaste som hände mig 2016.

Det kanske finns någon som undrar vad jag egentligen gör på en sådan dag? Bloggar jag verkligen eller passar jag istället på att ta en skön sovmorgon, äta långfrukost, gå till gymmet och bara njuta av en extra dag ”ledigt”?

bloggdag

En arbetsdag eller en extra ledig dag?

Jag kan erkänna att det händer att jag utnyttjar dagen till resor för att förlänga en helg (som Åre-helgen), när det är jul, eller det råkar vara resemässa i Helsingfors. Men dagen är ju fritt att utnyttja exakt som jag vill – det är ju min tid. Handlar det om resor tycker jag dessutom det är en giltig anledning, eftersom det också ger material till mitt bloggande. Och eftersom jag även bloggar om helgar och kvällar så är det helt okej att ta bloggdagen som ”ledig dag” under diverse högtider.

Om det däremot rör sig om en helt vanlig vecka så måste jag säga att jag lyckats väldigt bra med att använda dagen som en arbetsdag för företaget och bloggen – och jag gör det med glädje! Jag studsar gärna upp ur sängen och tar upp datorn vid köksbordet för att få sätta igång med bloggjobbet, med vetskapen om att jag har en ostörd och hel arbetsdag framför mig.

Såhär kan min bloggdag se ut

Förra veckan valde jag att ta min bloggdag på torsdagen – jag har friheten att välja vilken dag jag vill ta men det blir ofta onsdag eller torsdag. Och samtidigt passade jag på att dokumentera vad jag faktiskt gjorde denna dag. Så jag tänkte att jag skulle dela med mig av ungefär hur min bloggdag kan se ut!

*08.00  kliver upp efter att ha snoozat och dragit mig en stund. Om kroppen vill sova ut en timma så låter jag den göra det. Går upp och tar min gröna shot (spirulina, chlorella och vetegräs) – en morgonrutin jag har fått för mig gör gott för kropp och själ.

* Klär på mig en mix av sköna och vanliga kläder. Även om det lockar att stanna i pyjamas är det bättre för hjärnan att ta på sig vanliga kläder och på så sätt kliva in i work-mode – ett klassiskt frilansarknep för de som jobbar hemifrån.

* 08.15 – Börjar dagen i soffan (because I can) och upptäcker att datorn brummar så… Får lov att rensa skrivbordet eftersom jag tenderar att spara allt jag sparar ner från internet just där. Tips för dig som använder Mac: öppna activity monitor för att se vad som tar ”energi” från din dator.

* För över lite bilder och filmer (från Indien-resan!) för att frigöra utrymme i min iPhone och funderar på hur jag smidigast ska hantera och lagra alla bilder och filmer i framtiden. Ett aktuellt och viktigt beslut att fundera över med tanke på min nya kamera.

* 09.15 – äter frukost som jag förberett kvällen innan för att det är Mumins födelsedag (och han skulle iväg tidigt – massor med flickvänspoäng!). Ganska lyxigt att få börja dagen med en sån här bagel, det händer inte alltid (men ibland). Jag är egentligen ingen vanemänniska och äter olika saker till frukost och alltid olika tid, ibland direkt jag vaknar men ibland först när jag kommer till jobbet.

* 09. 20 – skriver och publicerar det här blogginlägget om Att resa-podden.

* Gör kaffe av ekologiska kaffebönor som jag köpte med mig från Indien och slår samtidigt på en bra lista på Spotify. Just idag blev det listan Skam med alla låtar som någonsin spelats i den hypade norska serien.

jobba hemifrån

* 10.20 – börjar jobba på ett samarbetesinlägg som kommer publiceras senare i veckan.

* 11.30 – har ett telefonmöte med en peppig och grym tjej i Sverige för eventuellt framtida projekt/jobb. Och efter att ha pratat med peppiga personer blir man ju väldigt lätt väldigt pepp själv.

hur min bloggdag ser ut

* Uppdaterar Instagram-stories och gillar det senaste i flödet, hör ju faktiskt också till jobbet inom detta yrke… :) Om ni är nyfikna hittar ni mig under jennsandstrom.

* 12.30 – mejlar lite.

* 13.00 – läser en bra artikel om hur man skapar riktigt bra innehåll, av Alexandra Bylund som är grundare till Mama Said Media.

* Städar lite för att det är torsdag, Mumin fyller år och för att det är bra med ett fysiskt break och en lyx man har när man jobbar hemifrån (nu tycker jag inte nödvändigtvis att det är en lyx att städa, men ändå).

* 14.30 – äter lunch för nu är energinivåerna låga. Det är lätt att glömma bort att det är lunchtid när man bara gör saker man tycker är roligt.

passion egenföretagare

Bild: Unsplash. För att passion är den härligaste känslan som finns!

* Myser med min kille en stund när han kommer hem (han fyller ju trots allt år och då förtjänar man all världens uppmärksamhet) och pratar om överraskningsresan som jag gav till honom i födelsedagspresent.

* 15.30 – redigerar min första bild i RAW-format. Det visar sig vara svårare än jag trodde och efter att bilden blir helt grynig går jag istället över till att redigera i vanligt jpeg-format… Vi har en del att lära, jag och min kamera. Jag planerar att gå någon form av foto- och redigeringskurs. Men, att jag överhuvudtaget lyckades öppna de RAW-filerna jag tog i november kändes som en bedrift bara det! Hehe, babysteps.

* Fortsätter jobba på samarbetet jag påbörjade under förmiddagen.

* 17.00  slut på bloggdagen! Min kille tycker det är dags att gå till gymmet så jag avslutar min arbetsdag och han släpar nästan bokstavligen med mig för ett träningspass. Alltid svårt när man kommit ur gym-flowet att ta sig tillbaka, men också alltid lika värt att få rensa tankarna efter en dag i datorns värld.


Att dokumentera sin arbetsdag

Så ja, som ni ser jobbar jag lite hattigt och med olika saker – för jag trivs bra så och det fungerar för mig. Det är också en bra grej att faktiskt skriva ned vad man jobbar på och åstadkommer under en dag. Det är nämligen annars lätt hänt att dagen når sitt slut och det plötsligt känns som om man inte gjort någonting alls. Men med facit i hand kan man se att man ju faktiskt gjorde massor! Det fungerar vare sig du jobbar som anställd eller är egenföretagare.

Hoppas ni tyckte det var kul med en inblick i vad jag egentligen gör under min bloggdag! Och om du har en fråga får du gärna lämna en kommentar här nedan :)