5 saker jag lärde mig av att studera utomlands

Sponsrat inlägg – i samarbete med EF (Education First).

När jag var i USA hängde jag lite på Stanford Campus, som man skulle kunna tro är lugnt under sommarmånaderna (som andra universitet), men det är snarare motsatsen. Precis som min pojkvän var många andra studenter från hela världen där för att göra ett utbyte under sommaren. Jag träffade några som var runt 22 år och som studerade utomlands för första gången. Till skillnad från min pojkvän som hunnit bli 28, pluggat utomlands i både Spanien och Tyskland, och som nu är inne på sin andra master… Själv har jag avklarat en kandidat och hann med att studera utomlands två terminer, i Victoria, Kanada och i Auckland, Nya Zeeland.

5 saker jag lärde mig av att studera utomlands

Mötet med dessa utbytesstudenter på Stanford fick mig att tänka tillbaka på min egna tid utomlands under 2012, hur viktigt det året var för mig och vad jag faktiskt lärde mig.

1. Ett språk flytande

Hösten 2010 började jag läsa ett program på universitet helt på engelska och 1.5 år senare skrev jag tentor på engelska utan problem. Men jag minns än idag när jag satt i ett klassrum på University of Victoria i Kanada och knappt kunde föra en vardaglig konversation med klasskompisen bredvid mig. Och nervositeten när man var tvungen att ringa ett telefonsamtal på engelska!

Min dröm hade sedan några år tillbaka vara att lära mig engelska flytande – att studera utomlands i engelskspråkiga länder var ett medvetet steg mot det målet. Efter utlandsåret i både Kanada och på Nya Zeeland (med diverse engelska-utmaningar) så var det äntligen något jag kunde bocka av på listan! Vilken känsla, äntligen!

Det var här, i Auckland, som engelskan äntligen lossnade. 

2. Att resa ensam

Det var av en slump som jag och en nära vän kom in på samma universitet i Kanada. För mig som bara var 19 var det en enorm trygghet att ha någon att fylla i alla ansökningspapper och boka flygresor med, samt att ha någon att dela flygresan och äventyret med (som dessutom var fyra år äldre och redan backpackat en del). Här har jag ett starkt minne från när vi tog anlänt och tog färjan från Vancouver till Victoria – supertrötta och jetlagged så var allt jag kunde tänka: hade jag varit ensam nu hade jag vänt hemåt igen.

Efter de 6 månaderna var jag redo att ge mig iväg helt ensam för att studera utomlands ännu en termin, den här gången på Nya Zeeland. Det var nästa steg jag behövde för att utmanas. Dessutom bokade jag redan innan avresa in 5 veckor i Australien på hemvägen. Efter terminen på NZ så slutförde jag dessa 5 veckor, helt ensam, backpackandes längs Australiens östkust. Kanske det bästa beslut jag någonsin tagit – sen dess älskar jag att resa ensam!

På en strand i norra Australiens regnskog.

3. Hur lika vi är andra länder

Jag spenderade alltså ett halvår som utbytesstudent på Vancouver Island i staden Victoria och halvåret efter det i Nya Zeelands största stad. När jag kom hem så insåg jag ganska snabbt att dessa länder och människor inte skiljer sig särskilt mycket från oss egentligen – trots att de ligger så himla långt borta. De har en västerländsk kultur och är särskilt influerade av den brittiska kulturen… Och det var då jag insåg att, nu måste jag se något som faktiskt är annorlunda på riktigt och därför tackade ja till att åka ner till Indien!

4. Att vara nyfiken på det främmande

Trots insikten om hur lika de västerländska länderna kan vara, så var det också under detta år som jag blev nyfiken på allt som är främmande! Som utbytesstudent kom jag utanför min trygga zon och utanför min svenska bubbla, insåg att det finns andra liv på den här planeten, med andra åsikter och värderingar. Jag besökte både Kuba och Samoa som är två otroligt fascinerande länder. Vad allt detta lett till är att alltid fortsätta vara nyfiken, att fråga mannen på flygplatsen i Abu Dhabi med de fina kläderna varifrån han kommer (svaret var ett kort och ej inbjudande “Pakistan”) och att i slutändan försöka acceptera och framför allt respektera olikheterna! Det är en egenskap jag finner väldigt värdefull!

På en buss i Samoa, där alla satt i famnen på varandra för att få plats och hög reggae-musik spelades.

5. Att handskas med hemlängtan

Hemlängtan inträffar kanske främst när det antingen är något jättekul eller jättehemskt som händer hemma. Antingen saknar du vännerna som hittar på något roligt eller högtiden med familjen, eller så är allt du vill bara att få vara hemma och krama om de där människorna och gå igenom det jobbiga med dem nära. Sen inträffar det ibland när du är trött på hur allt fungerar i ditt nya land och när du inser hur energikrävande allt plötsligt är eftersom ingenting går på rutin.

För mig har det varit värst när något jobbigt hänt hemma. På senare år har jag dock varit rätt skonad från hemlängtan och jag tror att det är för att det första året då jag studerade utomlands helt enkelt lärde mig att handskas med hemlängtan. Jag blev kanske så pass van att vara hemifrån? Sen så är det givetvis lite enklare rent “hemlängtans-mässigt” att bo i Finland än till exempel Indien, när jag bodde där skrev jag det här inlägget: vad gör man åt hemlängtan?

Är du sugen på att få en liknande upplevelse? I så fall kan du spana in EF Education First, med dem kan du antingen studera utomlands eller åka som utbytesstudent. Om du inte vet hur du ska gå tillväga kan det vara ett bra sätt att börja på, kontakta företaget och se vad de kan erbjuda dig och dina önskemål. Rätt vad det är har du bockat av den där drömmen på din lista… :)

Att studera utomlands är verkligen inte bara minnen för livet – men lärdomar för livet!

Ni andra som pluggat utomlands – känner ni igen er? Är det något ni skulle vilja lägga till på listan?