Det jag gör, är vem jag är.
För mig är ett jobb ett jobb, och jag jobbar för att kunna njuta av min fritid.
Jag håller inte med i dessa ord, inte alls.
För mig är ett jobb, mitt jobb, en del av vem jag är. Jag vill trivas till 100% med det jag gör, jag vill älska mitt jobb – och tycka att det är roligt, nästan varje dag (eller åtminstone så pass ofta att det väger över de mindre roliga dagarna). Jag jobbar för att jag älskar det – och jag vill jobba med något som är så roligt att jag skulle kunna göra det 24/7. Det är min tanke, mitt mål här i livet. Jag ser ingen annan mening.
Jag ser inte meningen med att inte trivas, att vara missnöjd och att leva för helgen. Den livsfilosofin fungerar inte för mig.
Perks of mitt jobb i somras: kunde jobba distans och gjorde det bland annat från Stanford!
Bra kollegor är också en betydande faktor för att trivas på jobbet – och något jag lärt mig är att de inte växer på träd. Jag har också insett nu på mitt nuvarande jobb, där jag har varit ett år, att det är som en liten (eller ja, ganska stor) och väldigt trevlig familj jag kommit till.
Det här är mina två stjärnor på jobbet, 4 glada bilder från vår sommarfest. Sorry tjejer, jag vet att vi inte var i vårt mest smickrande esse… ;)
Jobb och karriär är lite som med kärlek, vi accepterar den kärlek vi tror vi förtjänar, som det vackra citat från en av mina absoluta favoritböcker The perks of being a wallflower lyder. Vi accepterar det jobb vi tror är möjligt, accepterar att ett jobb är ett jobb och snart är det fredag. Tänker att det där med att “älska sitt jobb” bara är en löjlig klyscha, något som överpositiva människor studsar upp på måndagsmorgonen och postar på instagram för att sticka oss andra vanligt döda i ögonen.
Hade vi haft en enda företagare eller entreprenör idag om alla levt med den inställningen? Att ett jobb bara är ett jobb, att man jobbar för att kunna njuta av sin fritid. Och om det nu faktiskt är så, att majoriteten inte trivs med sina jobb – men accepterar det, är det inte ganska sorgligt? Dessutom tänker jag, det finns människor där ute som älskar det de gör – och om jag får välja, så vill jag vara en av dem!
En till glad bild från sommarfesten med jobbet, på en segelbåt i regnet.
Trivs DU på ditt jobb?
Är du det du gör eller lever du för helgen och tycker att det är helt okej?
Disclaimer: Ja, jag är bara 24 och ja, jag har inte jobbat så länge. Och ja jag är en typisk 90-talist med världsfrånvänd världsbild.
25 svar
Jag trivs jättebra på mitt jobb men det är ändå bara ett jobb. Jag har testat lite att ha min fritid som jobb och då blir det lixom inte avslappnande och fri tid längre, så jag trivs faktiskt bäst såhär. Jag lever verkligen inte bara för helgen, det är inte så att jag har söndagsångest och längtar till fredagen hela veckan. Jag har fritid varje dag, efter jobbet :)
Det är nog något som många tänker, och jag tror att det finns en sanning i det. Men samtidigt, om man skulle jobba med sin hobby så kanske man får hitta på nya hobbys? ;) Men det låter härligt ändå, som du beskriver det, man har ju fritid varje dag ja…
Tanke om ditt inlägg: ÅH SÅ BRA! Men så ser jag Åsas kommentar och tänker, joo, lite så ser jag det.
Meeeeen. Jag är inte där jag vill vara exakt idag. Skulle behöva få någon tanke så jag vet vad jag behöver göra för att hamna exakt rätt. Nu ger delar av mitt jobb stor ångest. Under mammaledigheten har det dock börjat utkristallisera sig lite, det här med VAD som skaver. Hoppas jag kan eliminera det, på något vis. Har dock insett att med min personlighetstyp är jag inte heller helt på rätt plats ändå, fast kanske kan fördelarna väga över. (Jag tror inte känsliga, introverta-fastintesåallavetomdeteftersomjagärenpratkvarn-personer ska sätta betyg, exempelvis.)
Intressant Johanna – tack för att du delar dina tankar!! Och ett första steg är ju alltid att definiera vad det är som man är missnöjd med – skönt att få den tiden att fundera under mammaledighet. Om du har ett långsiktigt mål så kan du förhoppningsvis steg för steg försöka ta dig dit :)
Kram!
Vad roligt, jag hittade din blogg när jag googlade på bloggare som varit i Luxemburg :) Jag håller med dig till 100%, mitt jobb är den jag är och är mer en livsstil än bara “ett jobb”.
Nämen vad roligt Marie! Ja besökte Luxemburg en sväng för ett par år sedan, intressant plats! ;)
Jag skulle inte kunna tänka mig att ha ett skittråkigt jobb. Det är ju så många timmar i veckan. Men på mina jobb är det oftast tvärtom – forskarna lever BARA för jobbet. Och så dedikerad har jag inte lyckats bli, haha, jag gillar ju att resa och blogga också ;)
Jaa, jag förstår hur du menar – bästa balansen för dig är kanske att få tid för bägge? ;)
Jag trivs ypperligt på båda mina jobb (heltidsjobb och bloggjobb) och har ingen anledning att göra något annat. Just nu. Jag är dock inte främmande att hitta på något annat om rätt möjlighet dyker upp så klart. Men, jag jobbar ju också för att kunna finansiera delar av min fritid så klart. Huvudsaken för mig är att jag trivs och det gör jag just nu i rådande stund. :) Mvh tidig 80-talist.
Härligt att höra Dryden!! Låter som en härlig situation och inställning :)
Hear, hear! *toast*
Ps: Vad fina kollegor du ha… ;)
Visst har jag!!! ;)
Det här är så intressant och jag håller med om mycket (föga överraskande va?). För mig handlar jobbet/företagandet mest om en sorts frihet. Jag bestämmer själv. Men det är otroligt svårt att hålla jobb och fritid isär som företagare och det är nåt jag vill bli bättre på!
Skulle vara intressant att höra/läsa mer om dina tankar kring jobb/fritid som företagare. :) Som jag nämnde i ett svar till Åsa här ovan, om man jobbar med sin hobby kanske man får hitta nya hobbies vid sidan av det för att kunna “koppla av” och hålla isär de?
Detta inlägg gör mig så glad! Håller med dig till 100% Jennifer. Man ska jobba med något man älskar, och som känns meningsfullt :) Kram!
Vad kul att höra Jessica! Kram
Håller med dig! Bra inlägg!
Mitt yrke (som jag uppfunnit själv genom företagandet) är min livsstil, och eftersom jag driver mitt personliga brand så finns det verkligen inga gränser kring vad som är jobb och fritid. Och det är faktiskt precis som jag vill ha det! Enda stressmomentet jag har är kring att lyckas/misslyckas. Jag har trots allt hela min livsstil på spel också – men det är halva charmen. ;)
Tack Malin! Jag förstår vad du menar och visst är den en chansning man tar, men så länge det fungerar är det ju hur bra som helst! :) Härligt att höra att du vågat ta det steget också!
Hejhej! Jag håller inte med. Även om jag håller med i mycket av det du skriver, så inte allt. Är utbildad arkitekt och har jobbat som det i hmm åtta år ungefär och inom min branch – och säkert många andra – så är det många som verkligen identifierar sig med jobbet, lever och andas det. Och det är ju skitbra om man gillar sånt! Själv har jag valt att formulera det som att “jag jobbar som arkitekt” snarare än att säga “jag ÄR arkitekt”. För jag vill inte att mitt yrke skall definiera mig, inte helt och hållet. Jag tycker dessutom att det kan vara helt OK att ha ett jobb som “bara” försörjer ens verkliga passion, att ha sin passion som jobb är nog inte helt enkelt, eller ens möjligt för alla. Även om det vore grym om det var så! Nu ska jag inte uttala mig alldeles för starkt heller, för just nu jobbar jag inte alls utan väntar på att terminen ska börja så jag kan plugga ett tag istället! :) Det jag tycker är en himla positiv trend nu är att det upplevs som mer positivt att testa sig fram och kanske helt byta yrke även som vuxen, utan att för många höjer ögonbrynen. Det är coolt, och känns bra att leva i en sån tid.
+1
Hej Annika! Jätteintressant att läsa dina tankar, tack så mycket för din kommentar :) Sen behöver ju inte jobbet definiera en helt och hållet – men det kan ändå vara något man älskar. För som du säger är det nog inte alltid enkelt att ha sin största/enda passion som jobb heller. Spännande att du ska plugga nu – du kommer göra det i Brunei alltså? Kul!
Jag tycker det är en svår balansgång, även om min utgångspunk är likadan som din! När jag älskar mitt jobb så går jag så lätt upp i det, dags som natt (inte fysiskt, men psykiskt). I dagsläget tycker jag att jag har ganska bra balans, jag håller på och startar upp mitt egna företag inom träning och terapi (där bloggen är ett av mina verktyg) plus att jag jobbar extra på ett av mina gamla jobb. Det gamla jobbet tycker jag är kul plus att jag har en tydlig målbild när jag går dit, det är pengarna som är drivkraften där. Och mittemellan det så har jag precis skaffat hus som också behöver en del av min tid :D
Hmmm, joo, jag har nog också lite annorlunda världsbild och stor drivkraft eftersom jag aldrig bara kan göra bara en sak och sen ta det lugnt :P Gillar ju att plugga mitt i alltihopa också….
/Anna
Det är nog bra om man har en del andra intressen också – som hus och plugg, även om det låter som rätt många bollar i luften så tvingar man sig att stänga av lite från det huvudsakliga/roligaste jobbet :) Intressant att höra i alla fall Anna, tack!